Efter valet 2006 slängde dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund ur sig den synnerligen märkliga kommentaren "det är en mänsklig rättighet att ha balkong". Och majoriteten i Stockholms stadshus har efter detta städigt trappat upp sin liberala hållning till att tillåta balkonger på mer och mer olämpliga platser.
Tidigare har de emellertid endast förstört en och annan fasad men numera släpper de titt som tätt även igenom balkonger på husfasader som är en del av stadssilhuetten. Väl exponerade radet av utstickande klossar. En sakta gradvis förfulning av staden som sker i det dolda.
Nu senast fick en förening vid Pålsundsparken på Söder igenom balkonger på fasaden mot vattnet av en synnerligen kulturhistoriskt värdefull byggnad. Jag tror inte ens de själva räknade med det hela.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Är automatiskt balkonger dåligt för stadssilluetten? Är det verkligen fulare med ojämna husväggar än jämna? Varför skulle det vara det?
SvaraRaderaInte alltid dåligt, men problemen uppstår när byggnadernas fasader från början inte är tänkta/anpassade för att innehålla balkonger. Det skär sig då. Vid nybyggen blir balkonger ofta helt okej. Just vid stadssillhuetter kan balkoner även gett ett för "plottrigt" intryck på helheten.
SvaraRadera