tisdag 28 september 2010

Nya plan- och byggförordningen släpper reklamen fri

Ett nytt förslag till plan- och byggförordning är för närvarande ute på remiss. Denna är tänkt att komma i bruk samtidigt som den nya plan- och bygglagen i maj 2011.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.

Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.

Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.

tisdag 14 september 2010

Pinsamt White




Det här inlägget handlar inte om Sthlm Waterfronts vara eller icke vara. Det berör enbart den dekorativa stålkonstruktionen på kongressbyggnadens tak. Med ett minst sagt exponerat läge.
Allteftersom de yttre arbetena börjat bli klara har en stigande oro vuxit hos mig att stålbalkarna på utsmyckningen inte verkar sättas tillräckligt tätt. Något som inneburit att man fortfarande tydligt på flera ställen ser de bakomliggande ställningarna som utsmyckningen är fäst på. Det hela ser inte klokt ut och ger ett sken av halvfärdig byggarbetsplats. Jag har inte varit ensam i denna oro utan flertalet Stockholmare har hört av sig till Stadsbyggnadskontoret och undrat ifall det verkligen ska se ut så. Även kontoret är mycket beskymrade och har i sin tur kontaktat White om saken.
Och farhågan är besannad. De anser arbetet med denna utsmyckning som färdig och menar att det är så det ska se ut.

Troligen har de följt ritningarna till punkt och pricka men när vi nu ser det färdiga resultatet är stålkontruktionen på sina håll riktigt riktigt illa tack vare dessa glesa gluggar. Whites arkitekter har gjort bort sig rejält och de måste nu snabbt inse detta och göra en kompletering på den översta delen vilken i nuläget består av endast en enda rad. Med en kompleterande bakomliggande rad kan det värsta förhoppningsvis rättas till. Det mycket exponerade läget gör att denna kompletering är absolut nödvändig. Det hela är oerhört pinsamt och Stockholm framstår som rätt inkompetent. Oavsätt ifall man betraktar Waterfront som en fin märkesbyggnad eller ej måste denna genanta sak ordnas.


måndag 13 september 2010

Bar Grön om upprustningen av miljonprogrammet


Dagens Bar Grön på Scandic Malmen blev intressant. Yvonne Ruwaida och arkitekt Erik Stenberg pratade om den kommande upprustningen av Stockholms omfattande miljonprogramsbestånd. Erik är specialiserad på just dessa saker.

Upprustningen kommer att bli oerhört dyr. Detta är det största projekt Stockholm står inför de närmaste 10 åren. Två utmaningar är extra viktiga att ta med i arbetet. Dels att hyrorna i och med upprustningarna inte får sticka iväg för mycket. Här är det som hände i Husby för tre år sedan ett avskräckande exempel. Men allra viktigast är att vi i och med upprustningarna passar på att energieffektivisera hela beståndet. Det är nu det kan ske och dessa kostnader bär sig själva i och med den sänkta elförbrukningen. Enligt Erik har miljonprogrammen extra bra förutsättningar att effektiviseras och byggas om då dessa byggts på ett sätt vilket enkelt kan ändras. Till skillnad från t.ex Sjöstaden där framtida ombyggnader kan komma att bli mycket komplicerade.

I sammanhanget är EU:s nya miljökrav även av stor betydelse. Dessa säger att hus vilka ska byggas om inte efter ombyggnationen får förbruka mer än 80kwh/kvm/år. Likadant med nyproduktion. Denna nya lag behöver emellertid först implementeras av Boverket vilket kan komma att ta uppåt 10år i värsta fall.


söndag 5 september 2010

Planera med omvänd planprocess

Att i den fysiska stadsplaneringen arbeta med så kallad omvänd planprocess är en fråga vi drivit en längre tid nu. Alltså att först genomföra en områdesplanering där de boendes synpunkter inte bara kommer till tals utan även direkt pekar ut var förtätningar lämpligast sker. Jag tror verkligen på idén och dess möjligheter att skapa en stadsplanering som de närboende blir nöjda med och där risken för fördyrande och försenande överklaganden minskar avsevärt. Idag kommer de boendes synpunkter in för sent i planeringen när de reella möjligheterna att påverka är mycket små och låsningar redan skett. Markanvisningarna måste t.ex ovillkorligen ske efter dialog och mer heltäckande områdesplaneringar. Med omvänd planprocess kan detta ske.

I Stockholm har detta prövats vid ett tillfälle. I Kärrtorp i mitten av 00-talet. Resultatet blev mycket gott och bl.a dåvarande Markkontorets revisorer rekommenderade att man skulle fortsätta på denna inslagna linje. Maktskiftet i Stadshuset satte emellertid stopp för detta.

Den stora invändningen mot omvänd planprocess är att medborgarna då bara säger "bygg inte här utan där istället". När jag talade med förre stadsbyggnadsdirektören Ingela Lind för några år sedan om saken menade hon att så även hänt i Kärrtorp. Men denna invändning rimmar väldigt illa med att resultatet i Kärrtorp i slutändan blev mycket bra. Invånarna blev nöjda, få överklaganden skedde och antalet bostäder blev vad stadsbyggnadskontoret önskade. Hur går det ihop med kritiken?
Jag tror känslan av att som medborgare ha fått vara med i ett tidigt skede i sig bidrog till en större acceptans för nybyggena. Vi får inte underskatta de rent emotionella aspekterna. Att stadsbyggnadskontoret och markkontoret även i detta första skede fick kännedom om vilka rekreationsområden som faktiskt användes frekvent gjorde att inga låsningar behövde uppstå. Jag har under mina fyra år i stadsbyggnadsnämnden sett alltför många exempel på förtätningar där man inte tycks ha känt till vilka proteststormar som komma skulle och där politiker och tjänstemän relativt snart insett det olämpliga med platsen men ej kunnat avbryta då planeringen redan gått för långt. Och vid de få tillfällen där stopp ändå skett (t.ex Kampementsbacken på Gärdet och Reimers holme) har det inneburit mycket dyra kostnader för staden.

Vi kan såklart inte lova att all planering ska utgå ifrån en omvänd planprocess men vi kan lova att denna modell vid ett skifte i stadshuset på allvar ska komma igång igen!