fredag 29 oktober 2010

Jag blir glad och lite beklämd på samma gång

Förra veckans gladaste nyhet var att majoriteten plötsligt gjorde en helomvändning angående de fyra punkthusen på Vättersbergets hällmark i Årsta. Husen ska nu helt utgå och istället ska viss kompensation för detta ske utmed Skagersvägen och Sköntorpsvägen istället. Som sagt, utmärkt!
Jag har tidigare bloggat om saken och denna hällmark hörde till en av de mest värdefulla grönområden på vilka exploatering planeras. Skogspartiet är inte bara ekologiskt viktigt utan används även frekvent av barnen i området. Bl.a beroende på den närliggande skolan.

Men när jag sedan fick höra anledningen till att de nu väljer att backa här samt varför det skedde så pass sent blev jag lite brydd. Förklaringen var rätt och slätt "vi hade inte varit där och tittat innan". Alltså, vad är det som pågår. Jag är fritidspolitiker och har hunnit åka ut till platsen två gånger. Ska inte hela moderata maskineriet klara av att ta sig ut dit en enda gång. Att de inte reagerat på vår starka kritik kan jag dock ha viss förståelse för då den citat; "drunknade i allt annat vi klagar på". De var även irriterade på stadsbyggnadskontoret för att dessa inte beskrivit platsens värden tillräckligt. Jag håller inte riktigt med. Kontoret utmålade hällmarken som synnerligen värdfull både ekologiskt och rekreativt.
Min naturliga fråga av detta blir onekligen. Hur många liknande hotade områden håller idag på att exploateras enkom för att de inte tagit sig tid att åka ut på plats och titta?

fredag 1 oktober 2010

Exploateringen av stadens skolgårdar

Med anledning av det senaste decenniets exploateringar av ett flertal av Stockholm kommuns skolgårdar har Stadsbygnadskontoret nu genomför en studie av tre skolgårdar i närförorterna där exploatering skett.
Studien är såklart välkommen men har en lätt tendentiös ton att försöka rättfärdiga de minskade ytorna. En positiv sak kan utskiljas. Av det tre exemplen i studien (Aspuddens skola, Västertorpsskolan samt Nytorpsskolan) har ordentliga kompensationsåtgärder genomförts. Det känns tryggt att veta att det man i förhand utlovade nu förverkligats.
Dock har målen satts alldeles för lågt redan från början. De ytmått som forskningen i Norden rekommenderar och som varit praxis genom beprövad erfarandet anger ytor på 50kvm per barn. I Storbritannien föreslås 47kvm/barn. Aspuddens skola får efter ombyggnationerna 22kvm/barn, Västertorpsskolan minskar från 52kvm till 19kvm och Nytorpsskolan minskar från 34.5 till 23kvm. Detta anser stadsbyggnadskontoret alltså vara godtagbart enkom för att ytorna kompletteras med några klätterställningar och gungor. Jag bli helt klart beklämd.

Än värre är det i innerstan. De nämnda skolorna ovan är alla belägna i relativt glest belägna områden och ändock klarar de inte normerna. Med detta i åtanke kan man lätt förstå kritiken av de nu pågående exploateringsprojekten av Engelbrektsskolans skolgård på Östermalm samt Montisoriskolans på Hälsingehöjden i Vasastan. Här talas det om att kommunen i och med dessa planer till och med bryter mot FN:s barnkonvention vilken ratificerades av Sverige 1990 men efterlevts dåligt.

Miljöpartiet sätter barns bästa i främsta rummet. Det råder markbrist i Stockholm idag. Men intrång i redan för små skolgårdar är inte och får aldrig vara lösningen för att råda bot på detta.