lördag 26 december 2009

Nytt försök att stänga Tysta Marigången

Troligen finns det endast ett enda ställe i Stockholm idag (förorter inräknade) som kan beskrivas som farligt på riktigt efter kl 22:00. Nämligen Tysta Marigången mellan Tegelbacken och Klara Västra kyrkogata. Trafiksepareringens mest misslyckade manifestation. Knappt någon känner till platsen och ännu färre har satt sin fot där. Anställda på närliggande kontor behöver allt som oftast eskoteras av väktare ifall de lämnar sina arbetsplatser efter kl 21:00. Ändå ligger denna breda gångtunnel så centralt som man bara kan komma. Hur är det möjligt?
När bebyggelsen kring Tegelbacken uppfördes i början av 70-talet förverkligade man här tanken om trafiksepareringen fullt ut. Stora motorleder i ramper över marken och gångtunnlar under dem. Visionerna var säkert de bästa tänkbara men resultatet, i kombination med den totala avsaknaden av bostäder, blev innerstadens mest öde plats.
De underjordiska förbindelsegångarna blev snabbt tillhåll och genom årens lopp har de stängts eller byggts om en efter en. Tysta Marigången är den sista som är kvar! Således har även all ljusskygg verksamhet koncentraerats just hit (den angränsande Fyrfotagången stängdes t.ex mer eller mindre direkt efter att den blev färdigbyggd. Vad som föranlett ett sådant drastiskt beslut kan man endast spekulera i).
Nu är tanken att Tysta Marigången fortfarande ska hållas öppen på dagarna men stängas kvällstid. Planerna på detta var uppe redan 2003 men blev sedan av oklar anledning liggande.
Å ena sidan känns det hela rätt självklart då situationen blivit ohållbar, men å andra sidan lämnar det en krypande känsla av att detta bara är ytterligare ett steg i gentrifieringen och likriktningen av innerstaden. En fortgående slätstrukenhet som rimmar illa med en verklig storstads puls. Problemen försinnner ju heller inte. De flyttar bara till en annan plats och sprids ut.

tisdag 22 december 2009

Angående Lidingös nya översiksplan

Lidingö har för närvarande ute sitt förslag till nya översiktplan på Samråd för inhämtande av remissyttranden.
Man ställer upp tre olika scenarion vilka i korthet går ut på.

A. Tät, mer stadslik och stor exploatering i anslutning till Lidingö centrum och Larsberg
B. Mindre utspridda stadsdelar
C. En mindre långsam utveckling (ungefär som idag alltså). Ej heller stadslik men dock i anslutning till centrum och Larsberg

Alternativ A är såklart att föredra men liksom med förslaget till Stockholms RUFS gör man en generalmiss. Nämligen att alternativ A är tänkt att innehålla mer bebyggelse än B och C. De på ön som inte vill ha en alltför stor exploatering kommer då att välja B eller C. Och detta oavsätt ifall de gillar stadsmässighet eller ej. Utvecklingen riskerar därmed att bli icke stadslik trots att det troligen är detta alla vill.
Istället borde man ställa två olika separata frågor. En som handlar om hur (stadslikt eller ej) man vill bygga och en som handlar om hur mycket man vill bygga. Att blanda ihop detta i alternativen är oerhört dumt och onödigt!

Intressant i övrigt att notera är att planerna på upprustning av Lidingöbanan fortlever samt tanken om en framtida ihopkoppling med den nya cityspårvägen. Likaså verkar den geniala tanken om en konvertering av Värtabanan till persontrafik nu ha slagit rot! Dock är planerna på en förlängning av tunnelbanan från Ropsten till Lidingö centrum helt lagda på is.

torsdag 17 december 2009

Vart ska nya stadsbibliotektet ta vägen?

Ja, frågan är som bekant numera vidöppen efter att det vinnande tävlingsförslaget havererat. Att en utbyggnad ska ske är dock fortfarande aktuellt.
Jag ser för näravarande fyra tänkbara alternativ:

1. Alternativ lokalisering kring Odenplan/befintliga Stadsbibliotektet.
Att man tar fram ett nytt förslag här som är mindre kulturhistoriskt känsligt och framför allt billigare. De förslag som kom på 3:e plats i den stora arkitekttävlingen (Dikthörnan) kan vara ett alternativ. Att hitta nya lösningar i anslutning till det befintliga biblioteket är även vad personalen vill.

2. Slussen.
Helt enkelt att arbeta in ett bibliotekt i planerna här. Dock stöter detta förslag på patrull i den problematiska närheten till stadsbibliotektet på Medborgarplatsen, vilket är ett av Sveriges största. De kommer hamna för nära varandra.

3. Använd Ferdinand Bogbergs gasklocka i Hjorthagen till bibliotektet.
Detta är min personliga favorit. Det är redan bestämt att gasklockan ska göras om för någon form av kulturverksamhet. Oklart vad ännu. Att då använda dessa planer för bibliotektet lär därmed frigöra en hel del medel (vilket behövs). Hjorthagen må känns lite avlägset idag men när stadsutvecklingsområdet här vid Värtan och Husarviken står klart kommer detta vara en fullt integrerad del av innerstaden.

4. Ny byggnad i city vid den planerade platsen för Klara torn.
Även detta är en favorit. Två flugor i en smäll så att säga. Dels ett nytt bibliotek vid ett centrat läge och dels ett definitivt stopp för alla planerna på det hiskeliga Klara torn. Att få in en levande kulturverksamhet till denna plats vore mycket klokt för att bryta citys kontorsmonotoni.

tisdag 8 december 2009

Rädda Klockhuset i Norra stationsområdet!

Ingen kan väl säga annat än att Norra stationsområdet idag är en rätt embarmlig plats och det planerade stadsutvecklingsområdet här är mycket välkommet. Jag har försås tusentals åsikter om dittan och dattan som behöver justeras i planerna men tänkte här fokusera på det gamla Klockhuset där man plötsligt gjort en helomvändning och nu tänker riva det.
Problemet är två saker. Dels att huset är är vackert och fullt funktionsdugligt i sig. Men framför allt att man i och med att även detta hus rivs kommer radera ut alla fysiska spår av det gamla Norra station (frånsett Värtabanan).
I början av 1920-talet valde man att flytta ut styckegodshanteringen till detta område från Norra Bantorget. Klockhuset byggdes 1924 och alltsedan dess har godshanteringen präglat platsen. En viktig del av Stockholms industrihistoria.
I de tidigare planerna för omvandling tänkte man placera huset mitt i den esplanadliknande park som går i en öst-västlig riktning genom hela området. En utmärkt idé och huset skulle passa bra för div. kulturverksamheter.
Men under utredningens gång fick någon (Wolodarski själv?) plötsligt för sig att det inte gick?! Motiveringen idag är följande:
"I det fortsatta arbetet med bebyggelsestrukturen visade det sig att ett bevarande av Klockhuset inte var förenligt med områdets nya höjdsättning som skulle möjliggöra intunnling av väg och järnväg samt underbyggnadsrätt för garage i de nya kvarteren".
Ärligt talat, fattar någon ett endaste dugg av detta. Varför är Klockhuset ett hinder för höjdsättningen? Är det den alltför täta strukturen (vilken behövs för att få ekonomi i intunnlingen) som gör att den inte får plats? Och sedan när har garage blivit ett hinder för att bygga något ovanpå detta? Obegripligt. Flytta huset ytterligare något då ifall det nu absolut inte gick att ha det på exakt den plats man först tänkt. Oändligt mycket mer komplicerade saker har skett i byggbranschen de senaste åren.
Jag tor man helt enkelt inte orkade tänka om när den första platsen visade sig bli problematisk. Men snälla, en enda byggnad som ett minne är inte för mycket begärt...