Troligen finns det endast ett enda ställe i Stockholm idag (förorter inräknade) som kan beskrivas som farligt på riktigt efter kl 22:00. Nämligen Tysta Marigången mellan Tegelbacken och Klara Västra kyrkogata. Trafiksepareringens mest misslyckade manifestation. Knappt någon känner till platsen och ännu färre har satt sin fot där. Anställda på närliggande kontor behöver allt som oftast eskoteras av väktare ifall de lämnar sina arbetsplatser efter kl 21:00. Ändå ligger denna breda gångtunnel så centralt som man bara kan komma. Hur är det möjligt?
När bebyggelsen kring Tegelbacken uppfördes i början av 70-talet förverkligade man här tanken om trafiksepareringen fullt ut. Stora motorleder i ramper över marken och gångtunnlar under dem. Visionerna var säkert de bästa tänkbara men resultatet, i kombination med den totala avsaknaden av bostäder, blev innerstadens mest öde plats.
De underjordiska förbindelsegångarna blev snabbt tillhåll och genom årens lopp har de stängts eller byggts om en efter en. Tysta Marigången är den sista som är kvar! Således har även all ljusskygg verksamhet koncentraerats just hit (den angränsande Fyrfotagången stängdes t.ex mer eller mindre direkt efter att den blev färdigbyggd. Vad som föranlett ett sådant drastiskt beslut kan man endast spekulera i).
Nu är tanken att Tysta Marigången fortfarande ska hållas öppen på dagarna men stängas kvällstid. Planerna på detta var uppe redan 2003 men blev sedan av oklar anledning liggande.
Å ena sidan känns det hela rätt självklart då situationen blivit ohållbar, men å andra sidan lämnar det en krypande känsla av att detta bara är ytterligare ett steg i gentrifieringen och likriktningen av innerstaden. En fortgående slätstrukenhet som rimmar illa med en verklig storstads puls. Problemen försinnner ju heller inte. De flyttar bara till en annan plats och sprids ut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Det enklaste sättet att lösa problemet med Tysta Mariegången är att skapa en målpunkt vid Tegelbacken. Hela stråket från Åhléns via Tysta Mariegången ned till Tegelbacken är annars optimal men den leder som sagt íngen vart utan slutar i en bildörr och oövervinnliga barriärer.
SvaraRaderaSituationen skapade dock ett perfekt rum för skatare at hålla till. Sådana platser behövs också i staden, annars stagnerar den av all formell offentlighet.