onsdag 30 september 2009

Upprustningen av Lövstavägen

Hässelby gård befinner sig för närvarande i en expansiv fas och stort fokus ligger på att utveckla den rätt sjaskiga Lövstavägen. Detta ska ske genom bostadsbebyggelse. Dels på södra sidan i Vinsta och dels uppe på Johannelundstoppen. Ren naturmark tas i anspråk, men det ska erskännas att den inte alltid har speciellt rekreativ värden då industriområden och motorvägar gör sitt bästa för att hålla folk borta.
Djur och växter skräms dock ej och områdena är viktiga spridningsstråk. Speciellt mellan Karl Bondes skog och Johannelundområdet. Intrången är härav något för grova. I Vinsta, där en startpromemoria just kommit igång, rör det sig om 240 lägenheter. Som vanligt talas om grönkompensation och att "förbättra närliggande värdefulla naturområden". Spridningsstråket ska inte klippas av. Men vid en närmare granskning består dessa förbättringar endast av en liten upprustning av en stig. Byggnaderna ska även placeras med tanke på ståket. Det räcker inte. Antingen minskar man antalet byggnader eller så får man verkligen kompensera på riktigt. Området kommer även bli ett mycket bilburet sådant i ett rätt isolerat läge. Tveksamt därtill om husen höjer statusen. Min gissning är att kvaliten på byggnaderna blir så pass undermålig att området kommer fortsätta kännas lika fult.
Det talas även om det positiva i att man nu får bort ett stort upplag i västra delen av Vinsta. Man kan då undra, var tar detta upplag vägen? Går det och gömmer sig bakom ett buskage eller hamnar det möjligen i Högdalen...

torsdag 24 september 2009

Punkt 1 ska inte ses som ett hot utan som ett förtydligande

Det finns förtås oerhört mycket att säga om dagens ledare i DN där de lyfter fram fem punkter för Stockholm:
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-stockholm-1.958317
Jag står bakom samtliga utom den delen av punkt 2 som handlar om friare hyresregleringar vilket skapar segregation. Centern går så långt att de vill ha helt fria marknadshyror vilket jag betraktar som en synnerligen extrem hållning, men ur ett krasst väljarperspektiv är rätt bekväm med att de anammar (det finns kanske en anlening att MP går som tåget i Sthlm medans Centern står kvar och stampar kring 3%) . Jag tänkte dock inte här födjupa mig i punkterna närmare då de redan i andra sammanhang kommenteras av mig ett flertal gånger. För vidare information se gärna tidigare inlägg och kommentarer på denna blogg.
Istället vill jag fokusera på det missförstånd som tycks råda mellan bloggkommentarerna (i skrivande stund 8st.) och DNs punkt 1 (till vilken nästan alla är kritiska).
Av någon alldening uppfattar de tanken om att vårda det befintliga som ett hot mot det nya. Dn:s rätt försiktiga uttalanden leder genast till stora ramaskrin om kulturkonservatism och 1700-tal. Varför ständigt denna benägenhet till att överdriva?
http://federley.blogspot.com/2009/09/bland-annat-darfor-hoppas-jag-han-blir.html

http://perankersjo.blogspot.com/2009/09/statister-i-ett-1700-tals-high.html

http://www.yimby.se/2009/09/blandade-intryck-fran-dn-_810.html

http://sevedmonke.blogspot.com/2009/09/lat-stockholm-vaxa.html

http://ifrihet.wordpress.com/2009/09/23/mesiga-dn/

Inget kan vara mer fel. Det är genom att ta avstamp i det befintliga och bygga vidare på detta unika värden skapas. Kulturmiljöer och dyl. är inget hinder för utvecklingen utan en resurs och möjlighet.
Låt oss granska det hela lite noggrannare:
När det kommer till lämpliga platser för nybyggnation finns i grova drag två scenarion. 1. Där det finns befintlig kulturmiljö på plasen som bör respekteras och 2. där det inte finns någon sådan (t.ex i stort sett samtliga stadsutvecklingsområden). Där dessa värden inte finns kan man leka och lattja hur mycket man vill och där de finns bör man vara mer försiktig och anpassa sig. Vad är egentligen problemet?
Hur är det då med alla dessa kulturkonservativas och nej-sägares inflytande som verkar vara så monumentalt. Sedan 2006 har endast ett enda byggprojekt blåsts av politiskt tack vare protester från boende. Det var på Kampementsbacken på Gärdet. Ett enda ärende! En tre-fyra ärenden (bl.a i Midsommarkransen) har även arbetats om. Så mycket för myten om närboendes och kulturkonservativas påverkan. Därtill körs skönhetsrådets och stadsmuseets remissyttranden ständigt över med en nästan klinisk noggrannhet.
Vad som däremot har stoppat flertalet projekt är ekonomin. Här finns ett verkligt problem. Nya stadsbiblioteket hänger t.ex inte löst för protesterna utan för att det saknas pengar. Varför kan inte fokus ligga på detta istället? Varför låssas att det är en massa kulturkonservativa som sätter käppar i hjulet när det är pengarna som är den verkliga bromsen.
"Men alla regler drar upp kostnaderna" kanske någon påpekar. Förvisso, men reglerna handlar oftast om kvalitet och säkerhet.
Så mitt råd till Ankersjö och grabbarna är. Vill ni ha era spektakulära skrytbyggen. Gå ut och skramla med bössan istället för att gnälla vid datorn...

måndag 21 september 2009

En bra början, eller ett spel för gallerierna?

DN skriver återigen om ett av mina favoritprojekt; Norra Djurgårdsstaden http://www.dn.se/sthlm/stockholms-nya-grona-stadsdel-1.956586

Intressant att de fokuserar på energibesparingen denna gång. Ännu intressantare att herr Sprängsten verkar vilja ifrågasätta detta utmärkta (och fullt rimliga- vi menar att man kan gå ännu längre, se nedan) mål trots att byggherrarna är helt med på noterna.
Jag var i förra veckan på konferensen International Association for Landscape Ecology vilken gick av stapeln i Stockholm och som fokuserade mycket på just Norra Djugårdsstadsprojektet. Ulla Hamilton var bl.a där och försökte ta åt sig äran av att Stockholm utsetts till Europas miljöhuvudstad...man bara gapar!
Oron på konferensen var mycket stor att man täpper till den så känsliga ekologiska getingmidjan mellan norra och södra Djurgården. Flera åtgärder planeras dock för att undvika detta (bl.a en grön korridor vilken nu har breddats från 40 till 50m), men frågan är räcker de till? Djurgårdens mycket stora biologiska värden (även ur ett internationellt perspektiv) påpekades gång på gång.
Men oavsätt hur ambitiösa byggplanerna i Norra Djurgårdsstaden än är kan jag inte låta bli att slås av tanken att det bara är ett spel för gallerierna. I övriga Stockholm presenteras planärende på planärende där absolut ingenting händer. Ingenting! Varför, varför gör man inte alltid som här?
Stureplanscentern kommenterar artikeln http://www.stureplanscentern.se/2009/09/21/reglerad-bostadspolitik-ger-samre-och-farre-bostader/ med att försöka slå ett slag för att avreglera bostadspolitisken. Det kan jag köpa beträffande p-normen men inte i övrigt. Argumenten är riktigt polpulistiska. Det ska vara lösningar Nu, genast och på momangen! Kortsiktighet tycks vara ledordet. Stockholm stad tänker och planerar dock långsiktigt och försöker få in ett helhetsgrepp. Man samordnar byggbolagens arbeten så att inga variablar missas. Staden är även en garant mot fuskbyggen, direkt olämpliga projekt och annat mygel. Att tro att marknaden alltid ordnar detta är naivt. Men avregleringstankarna bottnar nog i Centerns drömmar om High Chaparral och bristande respekt för Stockholm.
Vad som dock kan vara viktigt för att i detta läge få fram fler billiga bostäder utan att behöva göra alltför stora avkall på kvaliten är att bygga mindre lägenheter, och därmed få plats med fler. Här finns kanske lösningen till att både äta kakan och ha den kvar.

torsdag 17 september 2009

Aspuddsvisionen

DN tar idag upp den vision över Aspudden som vi tipsade dem om nyligen (http://www.dn.se/sthlm/aspudden-ska-bli-stadslik-1.954514).
Alldeles utmärkt att det nu uppmärksammas då detta hittills helt undanhållits för allmänheten. Understrykas bör att det är just en vision och inget annat. Men även denna typ av långsiktiga planer bör boende i närområdet få känna till. Några av delarna behandlas också redan nu som detaljplaner.
Abit Dundar (FP) försöker underminera våra argument med det klassiska att man måste bygga någonstans för det ständigt ökade antalet Stockholmare och indirekt antyda att vi inte vill det. Detta är fel. Vi har en full beredskap för var och hur bostäder ska byggas. Och en del vill vi även ha i Aspudden. Men inte på alla ställen (eller på det sätt) som presenteras här och inte genom detta smusslande.

fredag 11 september 2009

Norra Djurgårdsstaden går från klarhet till klarhet

Om ändå alla nybyggnationer kunde vara som Norra Djurgårdsstaden vid Hjorthagen. Detta stadsutvecklingsområde innehöll till en början en del farhågor om påverkan på Nationalstadsparken vid Husarviken men har nu utvecklats till det kanske mest lovande bostadsområde någonsin i Stockholm.
Miljöprofilen är mycket hög. Inte riktigt passivhusstandard men nästan. P-talet hålls nere och man stasar mycket på gröna samband och spridningskorridorer (bl.a en groddjurstunnel). En del farhågor kvarstår dock att man stryper denna så känsliga getingmidja ekologiskt mellan Norra och söder Djurgården.
Trots detta byggs tät stenstad. Inte riktigt som Vasastan såklart men tätare än Sjöstaden. Vi får en utmärkt stadsstruktur med bra markutnyttjande. Höjden på byggnaderna mot Husarviken har minskats samt dragits in något och istället förlägger man de högre byggnaderna något längre in samt de regelrätta skyskraporna en bit bort vid Värtan och hamnen i Ropsten. Helt rätt! Arkitekturen är spännande och håller hög kvalitet. Fler hyresrätter än bostadsrätter skapas, varav en mycket stor del är studentlägenheter. Nu gäller bara att man lyckas ro i hamn alltihopa med.
Trots områdets mycket lovande potential bör dock understrykas att vi gärna sett ännu högre ställda miljöambitioner (så klart)...

tisdag 8 september 2009

Alla nya bostadsprojekt bör uppfylla passivhusstandard

Den byggda miljön i Sverige står för ca 40 procent av energianvändningen. Det krävs därför flera olika strategier i ny såväl som befintlig bebyggelse för att minska dess energianvändning och klimatpåverkan. Ska vi nå svenska och internationella klimatmål samt mål för energieffektivisering måste den nyproducerade bebyggelsen hålla mycket hög miljöstandard.

Sedan 2007 är det inte längre ett bindande åtagande att följa programmet vid nybyggnation i Stockholm. Stockholms ”Program för miljöanpassat byggande” innehåller riktlinjer för miljöanpassning av hela byggnaden med allt ifrån materialval och energieffektivitet hos vitvaror till avfallshantering och grönytor. Programmet har bidragit stort till att utveckla miljötänkandet vid nybyggnation. Samtidigt visar utvärderingar att de krav som ställs inte följs upp i tillräckligt hög utsträckning. Endast ca 40 procent av de hus som utvärderats klarar programmets energikrav. Boverket har också regler, BBR 2008, om hur mycket energi ett nybyggt hus maximalt ska förbruka, vilket är 110 kWh/kvm/år. Dessa regler ska följas upp av byggherren själv, vilket gör dem relativt tandlösa.

Under de senaste åren har det byggts s.k. passivhus i flera delar av Sverige. Dessa hus som först utvecklades i Tyskland förbrukar ytterst lite energi genom att man bygger täta klimatskal, återvinner frånluft och använder vitvaror med energiklass A. Enligt definitionen för passivhus ska dessa inte förbruka mer än 45 kWh/kvm/år i södra delen av Sverige där Stockholm ingår. Passivhusen kostar något mer att bygga, ca 2-3 procent, men erfarenheter från t.ex. Norra Älvstranden i Göteborg visar på att dessa kostnader snabbt hämtas igen då driftskostnaderna minskar p.g.a. energibesparingen. Välkonstruerade täta hus skapar dessutom en god innemiljö och tekniken som används för att bygga dem är beprövad.

I Västsverige har passivhus och lågenergihus haft en mycket mer gynnsam utveckling än i Stockholm där endast ett fåtal projekt påbörjats. Gemensamt för orter där passivhus byggts är ett starkt lokalt och regionalt stöd. Genom att inte ställa krav på eller aktivt stödja energisnål bebyggelse missgynnas den utvecklingen. För att lågenergihusen ska bli mer än en marginell företeelse måste därför Stockholms stad ta ledningen och visa vägen genom att ställa krav på energieffektiv ny bebyggelse.

Ett hus byggs för att stå åtminstone i hundra år och därför är det viktigt att det är energieffektivt från byggande till rivning. Val av energieffektiva byggmaterial, t.ex. trästommar istället för betongstommar är ett exempel. För att minska energianvändningen under bruksfasen bör husen ha goda klimatskal och snåla armaturer. Vid rivning bör materialen kunna separeras och återvinnas.

En undersökning från SABO visar också att energianvändningen i praktiken ofta inte överensstämmer med vad som sagts från början. Det beror dels på att de beräkningar som gjorts i förväg inte stämmer överens med verkligheten och dels på att de boendes livsstil bidrar till högre energiförbrukning än kalkylerat. Detta visar erfarenheterna från Hammarby Sjöstad. Därför är det av högsta vikt att energikraven följs upp och att det avsätts resurser för detta. Enligt stadsbyggnadskontoret gör stadens byggnadsinspektörer idag ingen kontroll i efterhand om energikraven uppfylls.

Stockholm stad äger ungefär 70 % av marken inom kommungränsen och det som byggs på den marken kan kommunen styra över. När detaljplaner tas fram med byggherrar kan staden ställa olika krav. Då erfarenheterna från ”Program för miljöanpassat byggande” visar att efterlevnaden är bristfällig krävs en mer utvecklad uppföljning. Dels behöver Stockholms erbjuda kunskapsstöd i energisnålt byggande för dem som bygger i Stockholm och dels behöver det finnas en uppföljning i efterhand som kontrollerar att ställda krav följs. I de fall åtagandena inte fullföljs innebär det ett avtalsbrott och därmed finns möjligheten att utkräva kännbara viten.

Som nämnt kostar det bara marginellt mer att producera passiv/lågenergihus och husen lönar sig på sikt eftersom driftskostnaderna blir lägre. En viktig orsak till att lågenergihus trots detta inte byggs är enligt passivhusarkitekten Hans Eek byggindustrins konservatism och bristande samarbete mellan byggare, konsulter och hantverkare. Därför är det viktigt att samordningen förbättras och att det finns en energi/miljöansvarig i varje byggprojekt. I Göteborgs program ”Miljöanpassat byggande” föreslås att den köpta energin för varmvatten, uppvärmning och driftel inte ska överstiga 45kWh/ kvm golvyta och år vid markanvisningar. Det finns ingen anledning till att Stockholm ska vara sämre. Förutsättningarna finns och vi ser det som fullt möjligt att all ny bebyggelse efter år 2010 inte bör ha en högre energianvändning än 45 kWh/kvm/år.

fredag 4 september 2009

Tror ens Motormännen själva på det här?

Motormännen hävdar (igen) att Förbifarten skulle vara bra för miljön. http://www.dn.se/sthlm/forbifarten-ar-bra-for-miljon-1.944571
Det är smått fascinerande hur en organisation som först de senaste två åren tvingats att skapa sig ett miljötänk hastigt och lustigt tror sig veta bättre i frågorna än t.ex Naturskyddsföreningen.
Deras framförda argument att en bättre flytande trafik är mer miljövänlig än en stillastående är korrekt i sak (förutsatt att trafiken verkligen kommer flyta bättre- tveksamt ur ett 10års perspektiv). Men utifrån detta drar de den smått vansinniga slutsatsen att denna fördel skulle uppväga alla de andra ökade utsläpp Förbifarten innebär. Man gapar.
Varför kan de inte vara ärliga och istället uttrycka sig något i stil med. "De utsläpp Förbifart Stockholm skapar dämpas dock något av det faktum att trafiken inte kommer bli lika stillastående..."

Nu blir man bara sur och förbannad på dem.

onsdag 2 september 2009

Hybris på Lilla Essingen

Nu ska bostadsprojekten på Lilla Essingen byggas färdigt genom 400 nya lägenheter på den idag av Essingeleden avklippta delen av ön (Primusområdet). De befintliga fabriks- och kontorshusen rivs eller byggs om. Gott så, här har de äldre byggnaderna inget kulturhistoriskt värde till skillnad från Luxområdet där man gick något för hårt fram.
Men jag är tveksam att det blir det högstatusboende man så hett önskar skapa. Redan nu börjar de boende vid Luxomrdået känna sig lurade av vad som blev. Avgaser och åter avsgaser samt en ständigt pågående bullermatta från Essingeleden går inte att komma ifrån. Och Primusområdet är beläget ännu närmare motorleden. DN skrev om saken förra veckan.
http://www.dn.se/sthlm/400-nya-bostader-pa-lilla-essingen-1.940423

Vad som är riktigt (tragi)komiskt är att "strand"promenaden kommer att kallas för Primus Riviera!! Kom igen nu. Delar av denna ligger delvis under bron. En av Stockholms mest bullerstörda platser. Riviera!? Och Mälaren ska kanske döpas om till Cote D'Azur. Jag kan redan se mäklarannonserna framför mig. Det blir ett löjets skimmer över det hela. Ungefär som kampanjen för Annedal härom året när modellerna stod i sjömansdräkter på affischen och hela klabbet marknadsfördes som "ett härligt strandboende" eller något åt det hållet. Den lilla förskrämda Bällstaån som var ursäkten till hela denna vattenvurm är nästan att betrakta som en bäck.
Men jag önskar ändå lycka till. Vem vet, det kan kanske slå väl ut. Kanhända öppnar Nikki Beach en filial här till 2012.

tisdag 1 september 2009

Balkongliberalismen slår nya rekord

Efter valet 2006 slängde dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund ur sig den synnerligen märkliga kommentaren "det är en mänsklig rättighet att ha balkong". Och majoriteten i Stockholms stadshus har efter detta städigt trappat upp sin liberala hållning till att tillåta balkonger på mer och mer olämpliga platser.
Tidigare har de emellertid endast förstört en och annan fasad men numera släpper de titt som tätt även igenom balkonger på husfasader som är en del av stadssilhuetten. Väl exponerade radet av utstickande klossar. En sakta gradvis förfulning av staden som sker i det dolda.
Nu senast fick en förening vid Pålsundsparken på Söder igenom balkonger på fasaden mot vattnet av en synnerligen kulturhistoriskt värdefull byggnad. Jag tror inte ens de själva räknade med det hela.