Alla nya bostadsprojekt bör uppfylla passivhusstandard

Den byggda miljön i Sverige står för ca 40 procent av energianvändningen. Det krävs därför flera olika strategier i ny såväl som befintlig bebyggelse för att minska dess energianvändning och klimatpåverkan. Ska vi nå svenska och internationella klimatmål samt mål för energieffektivisering måste den nyproducerade bebyggelsen hålla mycket hög miljöstandard.

Sedan 2007 är det inte längre ett bindande åtagande att följa programmet vid nybyggnation i Stockholm. Stockholms ”Program för miljöanpassat byggande” innehåller riktlinjer för miljöanpassning av hela byggnaden med allt ifrån materialval och energieffektivitet hos vitvaror till avfallshantering och grönytor. Programmet har bidragit stort till att utveckla miljötänkandet vid nybyggnation. Samtidigt visar utvärderingar att de krav som ställs inte följs upp i tillräckligt hög utsträckning. Endast ca 40 procent av de hus som utvärderats klarar programmets energikrav. Boverket har också regler, BBR 2008, om hur mycket energi ett nybyggt hus maximalt ska förbruka, vilket är 110 kWh/kvm/år. Dessa regler ska följas upp av byggherren själv, vilket gör dem relativt tandlösa.

Under de senaste åren har det byggts s.k. passivhus i flera delar av Sverige. Dessa hus som först utvecklades i Tyskland förbrukar ytterst lite energi genom att man bygger täta klimatskal, återvinner frånluft och använder vitvaror med energiklass A. Enligt definitionen för passivhus ska dessa inte förbruka mer än 45 kWh/kvm/år i södra delen av Sverige där Stockholm ingår. Passivhusen kostar något mer att bygga, ca 2-3 procent, men erfarenheter från t.ex. Norra Älvstranden i Göteborg visar på att dessa kostnader snabbt hämtas igen då driftskostnaderna minskar p.g.a. energibesparingen. Välkonstruerade täta hus skapar dessutom en god innemiljö och tekniken som används för att bygga dem är beprövad.

I Västsverige har passivhus och lågenergihus haft en mycket mer gynnsam utveckling än i Stockholm där endast ett fåtal projekt påbörjats. Gemensamt för orter där passivhus byggts är ett starkt lokalt och regionalt stöd. Genom att inte ställa krav på eller aktivt stödja energisnål bebyggelse missgynnas den utvecklingen. För att lågenergihusen ska bli mer än en marginell företeelse måste därför Stockholms stad ta ledningen och visa vägen genom att ställa krav på energieffektiv ny bebyggelse.

Ett hus byggs för att stå åtminstone i hundra år och därför är det viktigt att det är energieffektivt från byggande till rivning. Val av energieffektiva byggmaterial, t.ex. trästommar istället för betongstommar är ett exempel. För att minska energianvändningen under bruksfasen bör husen ha goda klimatskal och snåla armaturer. Vid rivning bör materialen kunna separeras och återvinnas.

En undersökning från SABO visar också att energianvändningen i praktiken ofta inte överensstämmer med vad som sagts från början. Det beror dels på att de beräkningar som gjorts i förväg inte stämmer överens med verkligheten och dels på att de boendes livsstil bidrar till högre energiförbrukning än kalkylerat. Detta visar erfarenheterna från Hammarby Sjöstad. Därför är det av högsta vikt att energikraven följs upp och att det avsätts resurser för detta. Enligt stadsbyggnadskontoret gör stadens byggnadsinspektörer idag ingen kontroll i efterhand om energikraven uppfylls.

Stockholm stad äger ungefär 70 % av marken inom kommungränsen och det som byggs på den marken kan kommunen styra över. När detaljplaner tas fram med byggherrar kan staden ställa olika krav. Då erfarenheterna från ”Program för miljöanpassat byggande” visar att efterlevnaden är bristfällig krävs en mer utvecklad uppföljning. Dels behöver Stockholms erbjuda kunskapsstöd i energisnålt byggande för dem som bygger i Stockholm och dels behöver det finnas en uppföljning i efterhand som kontrollerar att ställda krav följs. I de fall åtagandena inte fullföljs innebär det ett avtalsbrott och därmed finns möjligheten att utkräva kännbara viten.

Som nämnt kostar det bara marginellt mer att producera passiv/lågenergihus och husen lönar sig på sikt eftersom driftskostnaderna blir lägre. En viktig orsak till att lågenergihus trots detta inte byggs är enligt passivhusarkitekten Hans Eek byggindustrins konservatism och bristande samarbete mellan byggare, konsulter och hantverkare. Därför är det viktigt att samordningen förbättras och att det finns en energi/miljöansvarig i varje byggprojekt. I Göteborgs program ”Miljöanpassat byggande” föreslås att den köpta energin för varmvatten, uppvärmning och driftel inte ska överstiga 45kWh/ kvm golvyta och år vid markanvisningar. Det finns ingen anledning till att Stockholm ska vara sämre. Förutsättningarna finns och vi ser det som fullt möjligt att all ny bebyggelse efter år 2010 inte bör ha en högre energianvändning än 45 kWh/kvm/år.