tisdag 30 mars 2010

Det konstiga lamellhuset i Hammarbyhöjden är tillbaka

Nu har ärendet med lamellhuset som skär rakt in i skogen från gatan bakom Hammarbybacken kommit tillbaka igen som ställningstagande inför plansamrådet.
Senast höll jag på att ramla baklänges över att de placerat byggnaden på tvären från gatan (Mariestadsvägen) så att verkligen extra mycket naturmark skulle kunna tas i anspråk. Tack och lov höll majoriteten med oss för en gångs skull och återremitterade ärendet med medskicket att huset skulle läggas utmed gatan istället.
När ärendet nu är tillbaka redovisas två alternativ. Ett som förut och ett utmed gatan. Kontoret och byggherren uttrycker sin tydliga önskan att alternativet med det tvärliggande huset återigen ska förordas. Detta trots att politikerna redan sagt att det inte är önskvärt. Varför försöker de ens igen? Ett nej är ett nej!
De motiverar det med kostnadskäl liksom de även motiverar en konstig utbyggnad (vilken även denna skär en bra bit in i skogen) på huset som ligger utmed gatan med kostnadsskäl. "För att få ekonomi i hela projektet" som man skriver.

Varje gång denna fras dyker upp känner man sig väldigt dum. Detta då man omöjligen som ledman och utomstående kan avgöra huruvida detta är riktigt eller ej. Trots att det säkert till och från kan vara så har man ofta en krypande känsla av att det bara är något de säger för att dribbla bort en. I detta fall har jag definitivt denna känsla. Varför skulle inte ett byggföretag kunna få ekonomi i ett tre våningar högt lamellhus i Hammarbyhöjden? Inga konstiga förkastningar eller marksaneringar förekommer. Kan nämna hundratals liknande ärenden där det inte tycks råda några som helst problem. De är troligen bara sura för att de inte får som de vill. För det får de inte heller. Tack och lov genomskådade även majoriteten detta återigen och gick vidare med alternativet utmed gatan...

tisdag 23 mars 2010

Angående avspärrningarna vid Haga slott

Jag har hållit en mycket hög profil beträffande avspärrningarna kring Haga slott senaste veckan. Artikel City i torsdags, Svd brännpunkt idag samt Aftonbladet imorgon (jag vill inte länka). Det är bra att frågan nu uppmärksammas, om än något sent. För mina nuvarande ståndpunkter i frågan hänvisar jag till artikeln i Svd idag. Jag klipper in den här nedan (men undviker gärna att länka som sagt). Vill påpeka att vid ingen av artiklarna är det jag själv som kontaktat tidningarna. Jag har heller ingenting emot kungahuset.

”Onödigt mycket ytor tas i anspråk av kronprinsessan”

Publicerad: 23 mars 2010, 10.43. Senast ändrad: 23 mars 2010, 11.30
Det är problematiskt att allmänhetens tillträde till Hagaparken minskar samtidigt som trycket på parken förväntas öka, skriver miljöpartisten Martin Hansson.

Det är såklart välkommet och trevligt att kronprinsessan med familj efter det stundande bröllopet flyttar in i Haga slott, beläget mitt i Hagaparken vid Brunnsvikens västra strand.
Tyvärr tas onödigt mycket ytor i anspråk vid avspärrningarna och 7 procent av parkens yta kommer därmed berövas allmänhetens tillträde. Detta är långt mycket mer än vad som först antyddes. Extra olyckligt blir detta ifall det sätts i relation till det planerade stadsutvecklingsområdet Norra station med 3 500 nya bostäder och hela 14 000 nya arbetsplatser.
Den mycket hårda exploateringen av Norra stationsområdet motiveras bland annat med just närheten till Hagaparken. I och med att denna finns tillåts gårdar samt närgrönytor att begränsas avsevärt. Hagaparken är redan idag utsatt för ett mycket hårt tryck och slits kraftigt. Med både minskade ytor och betydligt fler besökare säger det sig självt att situationen inte kommer bli bättre. Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.
De mycket omfattande avspärrningarna kring Haga slott motiveras ur ett säkerhetsperspektiv. Kungliga hovstaterna vill av fullt förståeliga skäl inte redovisa i detalj vad dessa går ut på, men att ökade ytor även innebär ökade områden vid avspärrningarna att bevaka säger sig självt. Säkerhetsmässigt är ett större område helt enkelt svårare att övervaka. Haga slotts utsatta läge är i sig ej heller optimalt ur ett säkerhetsperspektiv.
Det framstår som speciellt onödigt att ängen kring prins Gustafs monument norr om slottet inkluderas i det område som nu kommer att skärmas av. Denna ligger dels en bra bit från själva slottet och är dels en frekvent använd yta av besökarna. Här bör Kungliga hovstaterna ompröva sitt tidiga beslut när nu protesterna från allmänheten hörs allt mer. Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent men än finns möjligheter till vissa justeringar.

fredag 12 mars 2010

Namnkaos i Stockholm

Ojoj, nu har en infekterad namnkonflikt brutit ut mellan borgarna och namnberedningen i Stockholm. Och tyvärr får namnsättningen av Vera Siöcrona (se föregående inlägg) lida för detta. De tänkte avslå namnförslaget på nämnden igår och skulle så gjort ifall vi inte snabbt bordlade det hela.

Saken har sin upprinnelse i en konflikt angående namnsättningen av Povel Ramel. Borgarna vill att han ska få sin plats uppkallad efter sig framför Stockholm Waterfront medans namnberedningen föreslår Brunkebergstorg där hans "Knäpp upp" teater var belägen.
Borgarna backade dock efter ett tag på att platsen framför Waterfront skulle döpas efter Povel men fortsatte likväl att framhärda att namnberedningens förslag "Klarabergsplan" inte var bra.
Här kan jag i viss mån ge dem rätt. Väldigt många namn heter något med "Klara" i omgivningen och ytterligare ett sådant namn kan bli förvirrande.
Istället vill nu majoriteten döpa platsen efter järnvägens fader i Sverige Nils Ericsson och flytta statyn av honom framför Centralstationen dit.
Det är nog inga bra idé. Att flytta statyn är direkt olyckligt då dess koppling till station därmed skulle gå förlorad. Den ska självfallet vara placerad framför stora entrén. Och att ha ett namn uppkallat efter honom på en plats där inte statyn står är heller inte bra.
Ett annat förslag på namnsättning (tror det kommer från Centern) av platsen är istället efter 1600-tals matematikern och filosofen René Descartes som dog i Stockholm i sviterna av lunginflammation bara några månader efter att han kom hit för att han inte tålde klimatet. Det tycker i alla fall jag är ett utmärkt förslag till namn framför Waterfront buildning som en ledstjärna för de utländska dignitärer som förväntas komma hit till konferensanläggningen och hotellet.

I vilket fall letar nu majoriteten med ljus och lykta efter fel som namnberedningen gör så att de kan näpsa till dem. Ett annat namnförslag som namnberedningen nämligen föreslår avslag på var till sitt yttre rätt snarlikt namnsättningen av Vera Siöcronas torg. En villaförening vid vattnet i Blackeberg vill inte förknippas med orten och har kommit in med en begäran om att få ändra namnet på sin väg Blackebergsbacken till Mälarbacken.
Helt rätt avslog namnberedningen detta med motiveringen att namn som är av hävd vunna inte ändras utan starka skäl. Majoriteten kunde dock inte se någon skillnad på detta och bytet av Sven Vintappares torg till Vera Siöcronas.
Skillnaderna är dock enorma då Sven Vintappares torg dels inte är av hävd vunnet (det tillkom 2003 som en nödlösning) och dels Vera har en smått legendstatus i Gamla stan och även bodde på platsen. Invånarna vill inget hellre än att hon får ett namn uppkallat efter sig.
Det är synd att majoriteten inte förstår att namnberedningens representanter består av Sveriges främsta ortnamnsexperter och att de lusläst (till skillnad från borgarna) riksantikvarieämbetets riktlinjer i frågan. Hur kan de tro att de kan dessa saker bättre än de?

torsdag 4 mars 2010

Vera Siöcrona får torg uppkallat efter sig i Gamla stan

Gamla stan profilen Vera Siöcrona (1914-2003) får lite oväntat ett torg uppkallat efter sig i Gamla stan i närheten av det hus där hon bodde i 27år i mitten av 1900-talet. Det är Sven Vintappare som nu snällt får flytta på sig och istället låta Vera beredas plats. Ingen nöd går dock på honom då han dels fortfarande har kvar sin gränd och dels torget uppkallades efter honom så sent som 2003. Torgnamnet var mer att betrakta som en bonus för hans del.

Vera Siöcrona är känd i Gamla stan som den som mer eller mindre räddade stadsdelen från rivningshysterien på 50- och 60-talet. En tid när Gamla stan var starkt förfallet. Hon drev aktiv opinionsverksamhet och startade både Gamla stans hembyggdsförening samt tidningen Gamla stan. Jag hann tyvärr aldrig träffa henne personligen vilket är väldigt tråkigt men jag har läst flera av hennes böcker och artiklar.

Nu blev det visst två inlägg i rad här om Gamla stan. Nåja, sådant händer ibland.