Almstriden och Hjalmar Mehr

Läser partikollegan Daniel Helldéns utmärkta avhandling om Almstriden i Stockholm 1971 och dess eftermäle. Här ges en grundlig genomgång av inte bara händelseförloppet utan även hela Stockholmspolitiken samt stadsbyggnadsidealen vid denna tid. Och såklart den uppvaknande medborgarrörelsen inom stadsplanefrågor.
Att detta var ett paradigmskifte råder inga som helst tveksamheter om idag. Frågan är dock hur mycket Almstriden och hela Klaratraumat påverkar stadsbyggnaden anno 2009? En hel del kan nog tänkas, även om vi sett en mildring (till det sämre ifall ni frågar mig) de senaste åren.

Enligt mig begicks två övergripande fel. Det ena var det självklara att man vurmade för det funktionsseparerade bilsamhället och slängde ut boende till förmån för motorleder, garage och kontor i hela city.
Det är dock det andra felet som jag finner mer intressant och tänkvärt. Nämligen viljan att hela tiden göra allting på en gång. Ett anammande av de stora svulstiga helhetsgreppen. The big theories som varit ack så dominerande under 1900-talet. Nästan alltid brukar det gå åt pipan när man tillämpar denna metod. Och detta oberoende av hur bra och väl genomtänkta visionerna är. I Stockholm fall tog ju som bekant pengarna dessutom slut mitt under hela tjottabalängen och vi fick inte bara en usel vision utan även en halmesyr och budgettvariant av det hela. Ansvarigt finansborgarråd vid denna tid var Hjalmar Mehr och ja, jag pekar gärna ut honom gång på gång.
En (ej bekräftad men ack så talande) sägen säger att en amerikansk turist någon gång under sent 60-tal ska ha stått och tittat på citygropen (där gallerian nu är belägen) och frågat en förbipasserande ifall det var tyskarna eller ryssen som bombat. Den förbipassernade ska stolt ha svarat att detta hade vi gjort alldeles själva! Ibland avundas jag Danskarna som inte hade råd att förstöra sina städer under denna period...
En annan (bekräftad) story handlar om att Hjalmar Mehrs son ska ha inlett en tidningsintervju en gång med orden "min pappa var inte ond". Hehe, säger en del om hur vi ser på saken idag.

Ibland blossar det upp en debatt om att vi måste fixa till city med nya stora radikala grepp och rivningar. Det är en farlig väg att gå. Problemen i city ska rättas till genom små tålmodiga justeringar. På så sätt finns både pengar och en eftertänksamhet. Jag upplever det som att man faktiskt de senaste 20åren gjort just detta. Och visst håller city på att bli helt okej. Fortsätter vi såhär kan vi nog ha en plats att åter vara stolt över om sisådär 15-20år. Bara att ge sig till tåls...