torsdag 19 november 2009

Historien om sorgebarnet Lindgården går vidare

För er som undrar över det förfallna gula huset utmed Djurgårdsvägen bredvid Blå porten kan jag berätta att det heter Lindgården och förklara varför det ser ut som det gör (samt varför det är principiellt viktigt att det inte rivs).
År 1990 sålde staden fastigheten till ett företag som hette Rotaria Invest samt dess ägare Cohen. Lindgården är den sista bevarade byggnaden från Stockholmsutställningen 1930 och kulturmiljöklassad. Vid denna tid var den även i utmärkt skick. Cohen hade emellertid för avsikt att riva huset och bygga ett större hotell på platsen, vilket han självfallet inte fick.
Han valde då att helt enkelt låta byggnaden förfalla successivt för att den tillslut skulle bli så pass dålig att rivningslov kunde medges. De viten staden utdelade var skrattretande små och 2004 gav stadens egna revisorer en kraftig kritik av hur hur man skött ärendet.
Trots detta gavs tillslut ändå rivningslov 2007 efter att en undermålig/partisk kostnadsberäkning kommit fram till att det skulle bli för dyrt att rusta. Cohens taktik hade lyckats och skickat ut tydliga signaler om hur man kan gå tillväga ifall man vill riva en skydda fastighet. Han själv har dock numera dragit sig ur projektet men även de nya ägarna vill riva och bygga nytt.
Ärendet innehar möjligen någon form av rekord i SBN. Det har troligen varit uppe över 15ggr. Nu rör bråket främst att förslaget på den nya byggnaden är för dominant och främmande i miljön. Tidigare ville man även ha en garageinfart via Blå portens gård vilket skulle inneburit omfattande skador på denna. Tack och lov har man efter samrådet backat här samt även minskat skalan en del. Arkitektfirman ser dock stora problem med hur transportsituationen ska kunna lösas och har börjat tveka.
Den 30 november kommer Djurgårdens hembyggdsförening hålla ett opinionsmöte i frågan där man även tänker presentera en ny kostnadsberäkning av en oberoende expert.
Att rusta och återställa Lindgården till sitt ursprungliga skick och användning som sommarrestaurang är det alternativ som alla kommer bli mest nöjda med. Frågan är även mycket principiellt viktig för att visa att såhär kan det inte få gå till. Den tidigare låsningen med Cohen är nu även borta.
Stockholm stad vill emellertid inte detta då de dels skäms för vad de ställt till med och dels då troligen kommer behöva få ta en stor del av kostnaderna samt kompensera det nya bolaget Ancona. Den kritik som stadens revisorer emellertid framförde av hur ärendet skötts motiverar dock att så ska ske. Det här är en kostnad staden helt enkelt får ta.
Tyvärr visar detta på att även större kommuner som Stockholm inte klarar av att förvalta sina kulturmiljöer eller respektera de lagar som finns. I den bästa av världar skulle det kommunala självstyret få vara oinskränkt, men fram tills dess (läs alltid) är det en absolut nödvändighet att instanser som Länsstyrelsen och RAÄ kan gå in och ta dem i örat när de inte sköter sig.

Det framförs ibland kritik mot att kulturmiljöskydd blir alltför stora belastningar för fastighetsägare som inte klara av att få lönsamhet i dem.
Det här är den andra sidan av detta mynt. Cyniska fastighetsägare som aldrig någonsin haft intressen av att förvalta utan låter husen förfalla med flit för att på sikt ges rivningslov. Låt er inte luras och tro inte att Cohen är ensam...

4 kommentarer:

  1. Maria Antonsson23 november 2009 02:51

    Hej, ja det är inte klokt. Jag har lagt en motion till Konsumentföreningen Stockholms årsstämma att de ska köpa Lindgården, för att rusta och göra ett Änglamarkscafé, restaurang och ekobageri eller något annat lämpligt av byggnaden. På lördag, den 28/11 fattar stämman beslut om man ska förvärva Lindgården eller ej. Håll tummarna för att det går vägen!

    SvaraRadera
  2. Hej Martin,

    tack fär en intressant och välskriven artikel. problemet, liksom tillvägagångssättet, är tyvärr allmänt känt ute i Sveriges avlånga land. precis så här går den här typen av fastighetsägare till väga. Exemplen är otaliga. Och precis så här tandlöst agerar Kommuner och Länsstyrelser.

    Tillsynen har de sedan länge slutat med. Istället sitter de instngda och konflikträdda på sina kontor och tittar i gamla planer som ingen har uppdaterat på årtionden. Uppblåsta renoveringskalkyler ifrågasättas aldrig och av historien saknar man uppenbarligen helt förmåga att lära ett endaste skvatt.

    Stödet i den svenska folksjälen, liksom i det svenska lagrummet, är dock starkt för en varsam behandling av våra kulturmiljöer. Men ingen orkar längre personligen engagera sig i ett politiskt system som tycks ha havererat och där maktstrukturer, pengar och godtycke tycks styra.

    Väl formulerade lagar och paragrafer ligger som oanvända verktyg på botten av en bortglömd verktygslåda och rostar bort. Det är i sanning en nedslående tid vi lever i, i det avseendet.

    I Karlstad där jag bor för jag sedan 2005 en tyvärr väldigt ensam och trägkämpad kamp just mot dessa strukturer. Jag har anmält och fått kommunen fälld för bristande efterlevnad av PBLs varsamhetsparagrafer. Men ändå händer inget. Kommunens handläggare trampar på i gamla fotspår som om ingenting hänt.

    Fråga borde adresseras nationellt och tvärpolitiskt. Får det verkligen gå till på det här sättet? Själv kämpar jag vidare i Karlstad, och inom Svenska Byggnadsvårdsföreningen där jag engagerat mig som länsombud. Hoppas du är med där. Du skulle nog bli ett bra länsombud. Och vi behöver bli fler som kämpar för denna sak.

    Stads- och kulturmiljöhälsningar,

    Peter Sörensen
    http://www.operationkarlstad.se
    http://sbvfvarmland.wordpress.com
    http://byggnadsvardsnytt.wordpress.com
    http://www.byggnadsvard.se

    SvaraRadera
  3. Hej Peter!
    Tack för ett intressant svar. Jag håller helt med dig i att det just är efterlevnaden istället för lagarna i sig som idag är det stora problemet.
    Jag har faktiskt inte tänkt på att bli länsombud för byggnadsvårdsföreningen. Men det låter onekligen som något som kan locka. Ska helt klart ta mig en funderare.

    SvaraRadera
  4. Hej!

    Kommentera gärna i debatten på www.ostermalmsnytt.se ang. Lindgården. ref. gärna till din blogg där man kan läsa hur det hela har hanterats. Förskräckligt pinsamt för politikerna.
    Hälsningar
    /Johan Strömstedt

    SvaraRadera