Intressant utveckling av Tobaksmonopolet

Det kontroversiella ärendet vid Tobaksmonopolet på Södermalm har fått en intressant utveckling. Stadsbygnadskontoret verkar villiga att ompröva det tidigare beslutet om att riva matsalsbyggnaden och exploatera trädgården mot Rosenlundsgatan. Detta sägs dock inte rakt ut. Man är dock numera tydlig med att man vill bevara kontorshuset.
Två saker har föranlett att man nu backar något. Dels en protestlista på hela 14 730 underskrifter. Men framför allt att ägaren till fastigheten Tobaksmonopolet 2 (de byggnader som ingår i samma kvarter och ligger mellan Tobaksmonopolet 1 och 3- vilka är de som tidigare utretts) nu även visat intresse av att inkluderas i projektet.
Man vill nu istället ta ett samlat helhetsgrepp på hela kvarteret, utgå ifrån/inspireras av liknande projekt på Södermalm när industrilokaler byggts om till bostäder (t.ex Orionteatern och Lumafabriken) samt gå bort ifrån kravet att det måste vara minst 250 bostäder.
Kort sagt verkar det nu som man vill planera för att bygga om befintliga byggnader till bostäder istället för att riva dem och bygga nytt. Utmärkt i sådanna fall. Detta har varit våran tanke precis hela tiden. Vid spetsen mot Ringvägen kan dock såklart en ny byggnad uppstå. Enda kravet här från oss är att denna inte skymmer den närliggande skolgården alltför mycket.
Även majoriteten har aviserat att de kommer att följa kontorets rekomendation vilket känns oerhört skönt.

Det konstiga lamellhuset i Hammarbyhöjden är tillbaka

Nu har ärendet med lamellhuset som skär rakt in i skogen från gatan bakom Hammarbybacken kommit tillbaka igen som ställningstagande inför plansamrådet.
Senast höll jag på att ramla baklänges över att de placerat byggnaden på tvären från gatan (Mariestadsvägen) så att verkligen extra mycket naturmark skulle kunna tas i anspråk. Tack och lov höll majoriteten med oss för en gångs skull och återremitterade ärendet med medskicket att huset skulle läggas utmed gatan istället.
När ärendet nu är tillbaka redovisas två alternativ. Ett som förut och ett utmed gatan. Kontoret och byggherren uttrycker sin tydliga önskan att alternativet med det tvärliggande huset återigen ska förordas. Detta trots att politikerna redan sagt att det inte är önskvärt. Varför försöker de ens igen? Ett nej är ett nej!
De motiverar det med kostnadskäl liksom de även motiverar en konstig utbyggnad (vilken även denna skär en bra bit in i skogen) på huset som ligger utmed gatan med kostnadsskäl. "För att få ekonomi i hela projektet" som man skriver.

Varje gång denna fras dyker upp känner man sig väldigt dum. Detta då man omöjligen som ledman och utomstående kan avgöra huruvida detta är riktigt eller ej. Trots att det säkert till och från kan vara så har man ofta en krypande känsla av att det bara är något de säger för att dribbla bort en. I detta fall har jag definitivt denna känsla. Varför skulle inte ett byggföretag kunna få ekonomi i ett tre våningar högt lamellhus i Hammarbyhöjden? Inga konstiga förkastningar eller marksaneringar förekommer. Kan nämna hundratals liknande ärenden där det inte tycks råda några som helst problem. De är troligen bara sura för att de inte får som de vill. För det får de inte heller. Tack och lov genomskådade även majoriteten detta återigen och gick vidare med alternativet utmed gatan...

Angående avspärrningarna vid Haga slott

Jag har hållit en mycket hög profil beträffande avspärrningarna kring Haga slott senaste veckan. Artikel City i torsdags, Svd brännpunkt idag samt Aftonbladet imorgon (jag vill inte länka). Det är bra att frågan nu uppmärksammas, om än något sent. För mina nuvarande ståndpunkter i frågan hänvisar jag till artikeln i Svd idag. Jag klipper in den här nedan (men undviker gärna att länka som sagt). Vill påpeka att vid ingen av artiklarna är det jag själv som kontaktat tidningarna. Jag har heller ingenting emot kungahuset.

”Onödigt mycket ytor tas i anspråk av kronprinsessan”

Publicerad: 23 mars 2010, 10.43. Senast ändrad: 23 mars 2010, 11.30
Det är problematiskt att allmänhetens tillträde till Hagaparken minskar samtidigt som trycket på parken förväntas öka, skriver miljöpartisten Martin Hansson.

Det är såklart välkommet och trevligt att kronprinsessan med familj efter det stundande bröllopet flyttar in i Haga slott, beläget mitt i Hagaparken vid Brunnsvikens västra strand.
Tyvärr tas onödigt mycket ytor i anspråk vid avspärrningarna och 7 procent av parkens yta kommer därmed berövas allmänhetens tillträde. Detta är långt mycket mer än vad som först antyddes. Extra olyckligt blir detta ifall det sätts i relation till det planerade stadsutvecklingsområdet Norra station med 3 500 nya bostäder och hela 14 000 nya arbetsplatser.
Den mycket hårda exploateringen av Norra stationsområdet motiveras bland annat med just närheten till Hagaparken. I och med att denna finns tillåts gårdar samt närgrönytor att begränsas avsevärt. Hagaparken är redan idag utsatt för ett mycket hårt tryck och slits kraftigt. Med både minskade ytor och betydligt fler besökare säger det sig självt att situationen inte kommer bli bättre. Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.
De mycket omfattande avspärrningarna kring Haga slott motiveras ur ett säkerhetsperspektiv. Kungliga hovstaterna vill av fullt förståeliga skäl inte redovisa i detalj vad dessa går ut på, men att ökade ytor även innebär ökade områden vid avspärrningarna att bevaka säger sig självt. Säkerhetsmässigt är ett större område helt enkelt svårare att övervaka. Haga slotts utsatta läge är i sig ej heller optimalt ur ett säkerhetsperspektiv.
Det framstår som speciellt onödigt att ängen kring prins Gustafs monument norr om slottet inkluderas i det område som nu kommer att skärmas av. Denna ligger dels en bra bit från själva slottet och är dels en frekvent använd yta av besökarna. Här bör Kungliga hovstaterna ompröva sitt tidiga beslut när nu protesterna från allmänheten hörs allt mer. Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent men än finns möjligheter till vissa justeringar.

Namnkaos i Stockholm

Ojoj, nu har en infekterad namnkonflikt brutit ut mellan borgarna och namnberedningen i Stockholm. Och tyvärr får namnsättningen av Vera Siöcrona (se föregående inlägg) lida för detta. De tänkte avslå namnförslaget på nämnden igår och skulle så gjort ifall vi inte snabbt bordlade det hela.

Saken har sin upprinnelse i en konflikt angående namnsättningen av Povel Ramel. Borgarna vill att han ska få sin plats uppkallad efter sig framför Stockholm Waterfront medans namnberedningen föreslår Brunkebergstorg där hans "Knäpp upp" teater var belägen.
Borgarna backade dock efter ett tag på att platsen framför Waterfront skulle döpas efter Povel men fortsatte likväl att framhärda att namnberedningens förslag "Klarabergsplan" inte var bra.
Här kan jag i viss mån ge dem rätt. Väldigt många namn heter något med "Klara" i omgivningen och ytterligare ett sådant namn kan bli förvirrande.
Istället vill nu majoriteten döpa platsen efter järnvägens fader i Sverige Nils Ericsson och flytta statyn av honom framför Centralstationen dit.
Det är nog inga bra idé. Att flytta statyn är direkt olyckligt då dess koppling till station därmed skulle gå förlorad. Den ska självfallet vara placerad framför stora entrén. Och att ha ett namn uppkallat efter honom på en plats där inte statyn står är heller inte bra.
Ett annat förslag på namnsättning (tror det kommer från Centern) av platsen är istället efter 1600-tals matematikern och filosofen René Descartes som dog i Stockholm i sviterna av lunginflammation bara några månader efter att han kom hit för att han inte tålde klimatet. Det tycker i alla fall jag är ett utmärkt förslag till namn framför Waterfront buildning som en ledstjärna för de utländska dignitärer som förväntas komma hit till konferensanläggningen och hotellet.

I vilket fall letar nu majoriteten med ljus och lykta efter fel som namnberedningen gör så att de kan näpsa till dem. Ett annat namnförslag som namnberedningen nämligen föreslår avslag på var till sitt yttre rätt snarlikt namnsättningen av Vera Siöcronas torg. En villaförening vid vattnet i Blackeberg vill inte förknippas med orten och har kommit in med en begäran om att få ändra namnet på sin väg Blackebergsbacken till Mälarbacken.
Helt rätt avslog namnberedningen detta med motiveringen att namn som är av hävd vunna inte ändras utan starka skäl. Majoriteten kunde dock inte se någon skillnad på detta och bytet av Sven Vintappares torg till Vera Siöcronas.
Skillnaderna är dock enorma då Sven Vintappares torg dels inte är av hävd vunnet (det tillkom 2003 som en nödlösning) och dels Vera har en smått legendstatus i Gamla stan och även bodde på platsen. Invånarna vill inget hellre än att hon får ett namn uppkallat efter sig.
Det är synd att majoriteten inte förstår att namnberedningens representanter består av Sveriges främsta ortnamnsexperter och att de lusläst (till skillnad från borgarna) riksantikvarieämbetets riktlinjer i frågan. Hur kan de tro att de kan dessa saker bättre än de?

Vera Siöcrona får torg uppkallat efter sig i Gamla stan

Gamla stan profilen Vera Siöcrona (1914-2003) får lite oväntat ett torg uppkallat efter sig i Gamla stan i närheten av det hus där hon bodde i 27år i mitten av 1900-talet. Det är Sven Vintappare som nu snällt får flytta på sig och istället låta Vera beredas plats. Ingen nöd går dock på honom då han dels fortfarande har kvar sin gränd och dels torget uppkallades efter honom så sent som 2003. Torgnamnet var mer att betrakta som en bonus för hans del.

Vera Siöcrona är känd i Gamla stan som den som mer eller mindre räddade stadsdelen från rivningshysterien på 50- och 60-talet. En tid när Gamla stan var starkt förfallet. Hon drev aktiv opinionsverksamhet och startade både Gamla stans hembyggdsförening samt tidningen Gamla stan. Jag hann tyvärr aldrig träffa henne personligen vilket är väldigt tråkigt men jag har läst flera av hennes böcker och artiklar.

Nu blev det visst två inlägg i rad här om Gamla stan. Nåja, sådant händer ibland.

Gamla stans fulaste hus

Att Gamla stan har många vackra hus vet vi, men det finns även ett riktigt stolpskott placerat mellan Nygatorna vid Gåsgränd. Huset är faktiskt så pass fult och passar in så illa att jag blev nyfiken på det och försökte ta reda på lite mer.

Det är beläget i kvarteret Tritonia som är mest känt för att det var här man hittade den berömda Loheskatten 1937. Här låg tidigare (förvisso mycket sliten och förvanskad) 1600-tals bebyggelse. Dels ett ståndsmässigt prakthus med bl.a dekorerade kassettak, dels ett mer ordinärt bostadshus och dels en stallbyggnad för Petersénska familjen (vars röda huvudbyggnad står kvar i kvarteret bredvid). Efter långvarigt förfall och flera ombyggnader lyckades livförsäkringsbolaget De förenade Framtiden köpa byggnaderna. Först stallet 1944 och sedan (när de ville bygga sitt nya kontor) 1954 resten. De begärde omdelbart därefter rivningslov av alltihopa. Tidens anda gjorde att stadsantikvarien Gösta Selling inte hade några invändningar så länge inget extraordinärt påträffades (intakta bjälkstrukturer och byggnadskontruktioner i övrigt från 1600-talet samt takmålningar betraktades således inte som något märkvärdigt). Ingen tycks ha protesterat.

Betydligt mer protester blev det däremot när planerna på det nya huset presenterades. Arkitekter var den berömda arkitekttrion Ancker-Gate-Lindegren (Stig Ancker är en ingift släkting till mig- så himla typiskt att när man ska ta reda på information om Gamla stans största styggelse är det en släkting som står bakom det hela) och de fokuserade enbart på funktion och framkomlighet för transporter. Redan då insåg de kulturbevarande intresserna således att denna byggnad höll på att bli en smärre katastrof. Byggherren och arkitekterna vann emellertid (såklart) och bygglov erhölls 1959. När nu huset fått stå och förfalla/slitas i 50år har det förvanlats till något så anskrämligt att det blivit komiskt. Dess placering i stadsrummet är dock tack och lov så pass undanskymd att skadan egentligen inte är så pass stor.
Vad ska man då göra med denna byggnad? Ingenting såklart. En lättare renovering kan vara på sin plats men i övrigt bör den få stå kvar som en påminnelse om tidens anda och hur fel det kan bli. Och vem vet, om 100år kanske man har kommit att ompröva dess status igen.

Vi lovar 15 000 nya bostäder nästa mandatperiod

Ikväll på medlemsmötet klubbade vi att vi lovar att bygga 15 000 nya bostäder under nästa mandatperiod. Det är samma siffra som borgarna haft under denna period och det är även det antal vi kommit överens om i samarbetet med S och V. 15 000 alltså.
Motförslaget var att inte säga något alls men en klar majoritet ville att vi nu kör på denna siffra. En del inom partiet vill ha mindre och en del mer. Det står dock såklart varje medlem fritt att ha kvar sina egna åsikter men officiellt är det nu 15 000 som gäller. Jag tror det är fullt rimligt och jag känner mig lättad att denna debatt nu är över.