Gamla stans fulaste hus

Att Gamla stan har många vackra hus vet vi, men det finns även ett riktigt stolpskott placerat mellan Nygatorna vid Gåsgränd. Huset är faktiskt så pass fult och passar in så illa att jag blev nyfiken på det och försökte ta reda på lite mer.

Det är beläget i kvarteret Tritonia som är mest känt för att det var här man hittade den berömda Loheskatten 1937. Här låg tidigare (förvisso mycket sliten och förvanskad) 1600-tals bebyggelse. Dels ett ståndsmässigt prakthus med bl.a dekorerade kassettak, dels ett mer ordinärt bostadshus och dels en stallbyggnad för Petersénska familjen (vars röda huvudbyggnad står kvar i kvarteret bredvid). Efter långvarigt förfall och flera ombyggnader lyckades livförsäkringsbolaget De förenade Framtiden köpa byggnaderna. Först stallet 1944 och sedan (när de ville bygga sitt nya kontor) 1954 resten. De begärde omdelbart därefter rivningslov av alltihopa. Tidens anda gjorde att stadsantikvarien Gösta Selling inte hade några invändningar så länge inget extraordinärt påträffades (intakta bjälkstrukturer och byggnadskontruktioner i övrigt från 1600-talet samt takmålningar betraktades således inte som något märkvärdigt). Ingen tycks ha protesterat.

Betydligt mer protester blev det däremot när planerna på det nya huset presenterades. Arkitekter var den berömda arkitekttrion Ancker-Gate-Lindegren (Stig Ancker är en ingift släkting till mig- så himla typiskt att när man ska ta reda på information om Gamla stans största styggelse är det en släkting som står bakom det hela) och de fokuserade enbart på funktion och framkomlighet för transporter. Redan då insåg de kulturbevarande intresserna således att denna byggnad höll på att bli en smärre katastrof. Byggherren och arkitekterna vann emellertid (såklart) och bygglov erhölls 1959. När nu huset fått stå och förfalla/slitas i 50år har det förvanlats till något så anskrämligt att det blivit komiskt. Dess placering i stadsrummet är dock tack och lov så pass undanskymd att skadan egentligen inte är så pass stor.
Vad ska man då göra med denna byggnad? Ingenting såklart. En lättare renovering kan vara på sin plats men i övrigt bör den få stå kvar som en påminnelse om tidens anda och hur fel det kan bli. Och vem vet, om 100år kanske man har kommit att ompröva dess status igen.