I några år nu har en strid rasat mellan invånarna i Bromma och stadsbyggnadskontoret om ny bebyggelse utmed Västerled på flera olika platser. Brommaborna är mycket välorganiserade och effektiva i sin kritik vilket delvis gett resultat.
Vissa skulle kunna invända att det handlar om en strukturell och social orättvisa att Brommaborna lyckas stoppa projekt medans andra förortsområden är mindre framgångsrika i detta. Det antyds även ibland att vi i MP inte borde stötta dem "då de har så pass mycket grönska ändå" och att kraft snarare borde fokuseras på mer utsatta områden. Vi gör dock ingen skillnad på när närgrönområden riskerar att exploateras. Ett grönområde är lika värdefullt i en villastad som ett miljonprogram. Avvägningar beroende på klasstillhörighet får stå för vänster- och högerpartierna.
Det lustiga med exploateringen utmed Västerled är motiveringen till varför man vill bygga här. Det handlar primärt inte om att få fram fler bostäder, inte om att göra området mer stadslikt, inte ens om den diffusa upplevda otryggheten som så ofta nämns.
Nej, här motiveras det istället med att man vill öka trafiksäkerheten genom att få ned hastigheterna på vägen. Det hela hade sin upprinnelse i en utredning Trafikkontoret gjorde hur man skulle kunna minska bilarnas höga fart genom området. Och man kom fram till denna märkliga slutsats att man skulle bygga hus utmed vägen i grönområdena för att på så sätt få bilarna att sänka farten. Det hela lär förvisso fungera men är ändå så pass stolligt att man blir alldeles yr. Det här är i allra högsta grad högt frekventerade rekreationsområden.
Att områdena A och C nu utgår är förvisso bra men detta är ett projekt som aldrig borde kommit till stånd från första början. Vad hände med fartguppen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tja, som du säger, uppgiften är faktiskt korrekt. När bilisterna upplever att de kör längsmed en gata, snarare än längs en väg, så sänks också hastigheten. Ganska naturligt egentligen. Man vill ju inte köra över utspringande barn och hundar.
SvaraRaderaJag tycker inte att det är en snurrig argumentation, även om det nog behövs lite mer än ett sådant argument för att bygga. Men som en del av helheten är det absolut giltigt. Samma problem finns för övrigt med den gräsplätt, så kallad förgårdsmark, som planerarna och akitekterna envisas med att lägga mellan hus och gata i tid och otid.
De omöjliggör lokal service, tar mer naturmark i anspråk och skapar en ökad känsla av väg och mindre av gata, och hastigheterna går upp.
Gardebring kan vi förstås lämna därhän, han har bara svaret "tät kvartersstad" vad man än diskuteras. En solklar marodör när det gäller Stockholms världsunika kvaliteer som storstad. Men du har faktiskt fel om att ett närgrönomräde är lika mycket värt i ett glest Bromma som i ett hårdexploaterat Hägersten. Villabarnen har sina tomter, för höghusbarnen är närgrönskan deras "tomt"
SvaraRadera