Kulturmiljödebatten i Stockholm allt mer hätsk

Synen mellan bevarande av Stockholms kulturmiljöer eller ett gott företagsklimat har dragits till sin spets mellan oppositionen och majoriteten (helt i onödan).

De borgerliga partiernas ambition om ett ”företagande i världsklass” och Stockholm som ”The Capital of Scandinavia” har fått dem att helt ge upp alla anständiga krav på kommunens kultur- och naturmiljöer. Står dessa i vägen för företagsklimatet får de ovillkorligen ge vika. En klar polarisering har alltmer framträtt mellan oppositionen och borgarna. Stockholms byggnadsordning, som ger riktlinjer vid uppförande av ny bebyggelse, har flera gånger körts över och därmed blivit alltmer verkningslös.
Det hela är inte bara olycksbådande utan även direkt onödigt. Kultur- och naturvärden är inget hinder för en regions utveckling. Tvärtom har dessa visat sig få en allt större betydelse för olika orters konkurrensförmåga. Både när det gäller att locka till sig företag och turister eller kompetent arbetskraft. Med ett säkerställande av de värden som gör Stockholm just så unikt och attraktivt som det är idag kan vår stad fortsätta att utvecklas och vara ett föredöme för hela östersjöregionen.

Splittringen i synen på detta drogs till sin spets och illustrerades väl i två debatter som uppstod nyligen. Den ena angående en upprustning av en av Mälarvarvets gamla byggnader på Långholmen.
Mälarvarvet har bedrivit varvsverksamhet på platsen ända sedan 1600-talet. Här kan den intresserade Stockholmaren följa verksamhetens förlopp genom åren i dess byggnader från olika tidsepoker. En unik möjlighet att studera ett stycke industrihistoria.
Men vid ombyggnaden raderade Mälarvarvet, i företagsandans namn, helt ut allt vad husets karaktär och historia hette i en olaglig upprustning. Stadsbyggnadskontoret utdömde ett rekordvite (på två miljoner kronor) och krävde ett omedelbart återställande men de borgerliga partierna valde ändå att låta Mälarvarvets ombyggnad stå kvar samt slippa böterna. Detta trots att de brutit mot alla tänkbara regler och föreskrifter.
I den andra konflikten som rörde en ombyggnad av Trygg Hansa-huset, vilken även lyftes fram i flera medier, var majoriteten än tuffare i sina uttalanden. De skrev bl.a.

I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visat att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent.
Trygg Hansa-huset kan på intet vis motsvara Plan- och bygglagens intentioner om skydd för en byggnad särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Istället är det ett hån mot blåklassade byggnader som Östbergs stadshus, Asplunds stadsbibliotek eller de fem hötorgsskraporna att på detta häpnadsväckande vis urvattna begreppet.

Vårat svar var lika självklart som nödvändigt:

Stadsbyggnadsnämnden gör ingen egen värdering i den av expertis fastslagna klassificering av byggnader. Nämnden sätter stort värde och förtroende till det arbete fackutbildade och högt meriterade antikvarier genomför.Nämnden vill därtill understryka vikten av att inte underminera denna expertis genom eget godtycke och högst subjektiva lekmannabedömningar. De historiska lärdomar vi kan dra är istället att tycke och smak ständigt varierar och omprövas av nya generationer. Även sådan som för samtiden kan uppfattas enkelt och främmande. De söderkåkar som idag skattas så högt hade som ex. inget värde vid rivningshysterierna kring förra sekelskiftet. Låt oss inte göra om samma misstag beträffande det sena 1900-talets arkitektur.

Tyvärr spär bara denna typ av konfrontationer på de olika ståndpunkterna och piskar majoriteten att stå fast än mer i sin sak. Tur att det bara är ett år kvar till valet nu...