torsdag 24 juni 2010

I Fredhäll har man tur- och är oärliga

Någon gång på hedenhös tid, närmare bestämt 1996-97, fick ett flertal föreningar bygglov för uppförande av en hel drös takkupor på 5st. flerbostadshus i Fredhäll vid Adlerbethsgatan, Frödingsvägen och Rålambsvägen.
De avveka från det givna bygglovet rätt grovt (medvetet eller ej är såklart svårt att veta) och husen anses numera mycket förvanskade. Det hela uppdagades först 2004.
Att de skulle betala böter för detta och vid vite genast återställa takkuporna till givet lov rådde inget tvivel om. En enig stadsbyggnadsnämnd beviljade detta 2004. Föreningen satte sig emellertid (såklart) på tvären och överklagade. Och här började strulet.
Länsstyrelsen slog fast att takkuporna behövde återställas samt att de skulle betala men de hade synpunkter på hur återställandet skulle ske. De menade att stadsbyggnadskontoret varit otydliga här och återvisade ärendet till nämnden för bättre precisering. Under tiden fortsatte föreningen att överklaga ända upp till regeringsrätten. Alla instanserna avslog såklart deras överklaganden men det hela drog ut på tiden och kontoret återkom aldrig med sin precisering förrän regeringsrätten sagt sitt 27dec 2007. Under tiden behövde föreningen varken åtgärda problemen eller betala.
Och när kontoret nu äntligen tog tag i saken igen i vintras anlitade föreningen en advokat som hävdade att de inte behövde återställa kuporna för att ärendet preskriberats. Jag blir faktiskt så oerhört frustrerad över detta.
Myglarna har dragit ut på saken så pass länge att de kan hävda preskribering! De har ävan helt rätt i sak och kommer både slippa böter samt återställa. Kontoret har såklart tabbat sig rejält som dragit ut på saken och de har även lovat att se över sina rutiner så att det inte ska kunna hända igen.
Men finns det inget som helst rättspatos hos dessa föreningar? Kan de verkligen sova gott? Eller är det så att man när man hamnar i en dylik situation alltid intalar sig, ensam eller i grupp, att just man själv har rätt så att man tillslut verkligen tror på det. Bjästa liksom. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jo det är såklart bra med dessa regler och viktigt att inte förstöra (kulturmiljön, naturmiljön, utsikten etc etc) men just HÄR blir det faktiskt inte så..."

6 kommentarer:

  1. Hur är det med preskribtionstiden egentligen, vad är det som preskriberas? Bygglov vinner aldrig laga kraft och därför kan länsstyrelsen vid ett överklagande ge yrkanden rätt. Det borde alltså finnas möjligheter för kommunen att agera.

    SvaraRadera
  2. Anders Ryding26 juni 2010 11:48

    Jag bodde på Adlerbethsgatan vid tiden för bygget och vågar nog hävda att det skedde i god tro. Själv hörde jag inte till dem som kunde bygga vindsvåning. Jag trivdes inte särskilt bra i Fredhäll och flyttade snart. jag tycker de här funkisområdena är ganska läskiga.
    Man skall naturligvis följa lagen, men när man ser resultatet så förstår man inte vad problemet är. Vi som lever här och nu kan ju inte leva i ett museum. Det blir ingen livskvalité, även om husen ser ut som de gjorde 1930 så lovar jag dig att all inredning är utriven vid det här laget. Inga gamla funkiskök här inte. För så är det med funkisen. den är inte särskilt funktionell längre, om den någonsin varit det.

    SvaraRadera
  3. Det är svårt att bedömma utan att få se bilder före och efter. Det ligger inget egenvärde i att allt måste se ut som det alltid har gjort, vi lever i en föränderlig verklighet och husen som byggdes om förändrade naturligtvis i sig en redan befintlig miljö när de en gång i tiden byggdes. Vilka värden gick förlorade då? Huvudfrågan blir väl snarare, har miljön förbättrats eller försämrats av förändringen? Har omistliga värden gått förlorade (och vem bestämmer det?) eller inte?
    Martin: Att du jämför bygget av ett par takkupor med den fruktansvärda våldtäkten i Bjästa och dess eftermäle gör mig mest förvånad och besviken. Jag tycker inte att det är en riktigt okej jämförelse även om jag förstås förstår att du inte med det menar att förminska våldtäkten.

    Lisa har förstås rätt i att bygglov aldrig j sanning vinner laga kraft, vilket förstås också kan tolkas som att den som vill bygga något är fullständigt rättslös, vilket väl inte kan ses som något odelat positivt...

    Anders Ryding har förstås också rätt i att innanmätet för länge sedan är ombyggt. Jag bor själv i ett hus från 1932 och vår lägenhet är nog en av väldigt få som har kvar köket hyfsat nära originalet. Det tänker vi också fortsätta med när vi nu snart ska rusta upp det, men vi kommer nog inte att välja vitvaror som ser ut som de gjorde 1932...

    SvaraRadera
  4. Anders Ryding26 juni 2010 15:10

    Jag vill göra ett litet tillägg: När det bestämdes att de som bodde på plan 4 skulle få ta vinden i anspråk så var det för att skapa fler större lägenheter så att barnfamiljer kunde bo kvar i en förort som skapades för barnfamiljer, men med tiden bara i princip befolkades av enpersonshushåll. Det fanns också förslag på en varsam förtätning med fyra hus, vilket skapade de vanliga katastrofropen. Och krav på att hela Fredhäll skulle kulturminnesmärkas. Jag antar att mp hörde till dem som var emot förtätning. I dag bor helt andra människor i vindsvåningarna än de som bodde där för 14 år sedan. De har ju iallafall aldrig ens anat att detta ej var enligt bygglovet. Så åtminstone för deras skull borde man lämna den här saken. Men framförallt: Om man så centralt skall ha glesbefolkade funkisorter så bör det ju vara för att det är en god miljö för barnen och då går det inte att alla lägenhetr är ettor och tvåor. Syftet med dem här ombyggnationerna var att skapa fler större lägenheter inte att bryta mot lagen. det går för övrigt att gå in på brf Fredhälls hemsida och läsa handlingarna i ärendet. Och Martin, alla fem husen tillör en HSB förening.

    SvaraRadera
  5. Anders och Anders, det är klart tröttsamt att höra er gå på med det vanliga snacket om att man inte ska bevara för bevarandets skull och att man inte vill bo i ett museum och att funkisen inte har några som helst kvaliteter.

    Av det jag läste av handlingarna hänvisade till och vad Martin säger så fanns det ett beviljat bygglov på takkupor där man sett till att de är anpassade till byggnaden, områdets arkitektur, grannar etc. Bevarandet hindrar alltså ingenting, vare sig att inreda vinden eller att möjliggöra för barnfamiljer att bo kvar.

    Det är väl ändå rimligt att kommunen kan ställa krav på utformningen av det som byggs? Det är dessutom rimligt att den som tar hem vinsten, värdestegringen, av det som byggs står för kostnaden. Om kommunen följer lagstiftnngen när de beviljar lov, och om den sökande sedan följer det lovet så är man inte rättslös. Det är när man inte följer lovet som man heller inte kan hävda sin rätt.

    Så innan ni nästa gång går igång på att ni inte vill bo i ett museum, se till att ni då förstått att bevarandet här handlar om hur saker ska göras, inte om de ska göras. Suck!

    SvaraRadera
  6. Jag vill också gärna göra ett tillägg i form av en fråga till Gardebring.

    Vad menar du när du å ena sidan säger att det är svårt att avgöra om takkuporna innebär en förvanskning av byggnadernas kulturhistoriska värden utan bilder på före och efter och å andra sidan frågar vem som skall avgöra det?

    Jag tolkar det som att du själv anser dig ha kompetens och mandat att göra det. Kompetens kanske du har, vad vet jag, men mandatet ska naturligtvis alltid ligga hos de offentliga förvaltningarna, hos politikerna med stöd av kommunens expertis på sakområdet, eller på delegation till tjänstemännen. Håller du inte med?

    SvaraRadera