Seminarium om segregeringen i Stockholm

Har under eftermiddagen varit på Samfundet S:t Eriks seminarium om segregeringen i Stockholm. Hur den ser ut idag och vad vi kan göra åt den? Seminariet hade ett ambitiöst upplägg och flera ledande forskare samt planerare var inbjudna. Jag blir därför lite beklämd när jag upptäcker att endast vi i mp (3st.) och V (2st.) är representerade.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.