Namnet på Norra stationsområdet blev alltså Hagastaden. Helt okej, det var mitt andraalternativ. Men jag hade en annan favorit som jag även skickade in till den tävling som utlystes för två år sedan. Nämligen Karolinerstaden.
Dels anspelar det namnet naturligt på Karolinska och området går redan idag delvis under detta namn och har så gjort ända sedan berget döptes till Karolinerberget. Jag har hört två varianter på hur namnet uppkom. Det ena för att Karl XII:s karoliner slagit läger där och det andra att namnet följde med flytten av det gamla Karolinska sjukhuset på Kungsholmen. I vilket fall var/är namnet av hävd vunnet.
På det såg jag även en snygg pedagogisk och logisk koppling ur en både historisk samt geografisk resa. Från 1000-talets Birkastan i väster förflyttar man sig till 1500-talets Vasastan och sedan då vidare till 1700-talets Karolinerstan. Verkligen synd att de inte fastnade för det.
http://www.dn.se/sthlm/hagastaden-ska-satta-halsan-framst
torsdag 23 december 2010
måndag 29 november 2010
Det blir 4år till i stadsbyggnadsnämnden!
Då var det klart. Igår valdes jag av partiet till en av våra numera två ordinarie ledamöter i stadsbyggnadsnämnden för den kommande mandatperioden. Till gruppledare valdes Elina Åberg. Grattis Elina!
I valet till gruppledare fick Elina (som var valberedningens förslag) 91 röster och jag 50. Till valet av ordinarie (här var jag valberedningens förslag) fick jag sedan 90 röster. Ser verkligen fram emot att fortsätta med detta så viktiga och framför allt roliga arbete.
Ersättarna väljs troligen (förhoppningsvis) nu på onsdag och föreslagna av valberedningen är Tobias Olsson och Ylva Larsson. Två val jag känner kan bli riktigt riktigt bra!
I valet till gruppledare fick Elina (som var valberedningens förslag) 91 röster och jag 50. Till valet av ordinarie (här var jag valberedningens förslag) fick jag sedan 90 röster. Ser verkligen fram emot att fortsätta med detta så viktiga och framför allt roliga arbete.
Ersättarna väljs troligen (förhoppningsvis) nu på onsdag och föreslagna av valberedningen är Tobias Olsson och Ylva Larsson. Två val jag känner kan bli riktigt riktigt bra!
söndag 14 november 2010
Studentlägenheterna på KTH
Nu börjar det hända saker lite smått när det kommer till byggandet av nya studentlägenheter. Flera startpromemorior har dragit igång under hösten.
Allra senast är ett projekt med en containerbyggnad utmed Drottning Kristinas väg på KTH-området. Det kan låta mycket märkligt med boende i containrar men standarden ska enligt uppgift klara gällande riktlinjer. Påstås det iallafall. Möjligen är det genomförbart. Även själva byggnadens gestaltning ska hålla samma höga kvalitet som övrig bebyggelse inom KTH-området. Detta kräver nog en hel del pustning av gällande förslag.
Platsen är som vanligt lite knepig. En liten grön täppa utmed vägen har valts. Bl.a innehållande en stor ek. Denna kan dock vara godtagbar att exploatera förutsatt att ordentliga kompensationsåtgärder genomförs.
Vad som dock irriterar mig väldiga är att precis bakom täppan uppe på krönet finns en mycket stor parkeringsplats som ni här under kan se knappt verkar användas alls (ska dock erkännas att jag var här på en söndag). Här skulle en tre gånger så stor byggnad kunna rymmas.
Och går man bara 40m fram på Drottning Kristinas väg dyker vips en till tom parkeringsplats upp utmed vägens högra sida. Återigen en utmärkt plats att bygga på. Viker man därefter av över denna hinner man sedan inte mer än 50m till innan nästa jätteparkering är framme. Faktum är att det plötsligt slår mig att KTH-området är en enda stor kakofoni av dessa parkeringar. Men när det kom till att bygga ett nytt hus så var det visst den gröna täppan med eken som dög. Ja, grönplätten ska det vara!
På detta är jag irriterad på majoriteten för att de springer ut i media och slår sig för bröstet över detta ärende innan vi i oppostionen fått det. Det är oerhört dålig stil då det omöjliggör för oss att kunna svara. Och ifall media hört av sig och bett om en kommentar inför artiklarna och reportagen hade vi inte kunna säga någonting. Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse...
Allra senast är ett projekt med en containerbyggnad utmed Drottning Kristinas väg på KTH-området. Det kan låta mycket märkligt med boende i containrar men standarden ska enligt uppgift klara gällande riktlinjer. Påstås det iallafall. Möjligen är det genomförbart. Även själva byggnadens gestaltning ska hålla samma höga kvalitet som övrig bebyggelse inom KTH-området. Detta kräver nog en hel del pustning av gällande förslag.
Platsen är som vanligt lite knepig. En liten grön täppa utmed vägen har valts. Bl.a innehållande en stor ek. Denna kan dock vara godtagbar att exploatera förutsatt att ordentliga kompensationsåtgärder genomförs.
Vad som dock irriterar mig väldiga är att precis bakom täppan uppe på krönet finns en mycket stor parkeringsplats som ni här under kan se knappt verkar användas alls (ska dock erkännas att jag var här på en söndag). Här skulle en tre gånger så stor byggnad kunna rymmas.
Och går man bara 40m fram på Drottning Kristinas väg dyker vips en till tom parkeringsplats upp utmed vägens högra sida. Återigen en utmärkt plats att bygga på. Viker man därefter av över denna hinner man sedan inte mer än 50m till innan nästa jätteparkering är framme. Faktum är att det plötsligt slår mig att KTH-området är en enda stor kakofoni av dessa parkeringar. Men när det kom till att bygga ett nytt hus så var det visst den gröna täppan med eken som dög. Ja, grönplätten ska det vara!
På detta är jag irriterad på majoriteten för att de springer ut i media och slår sig för bröstet över detta ärende innan vi i oppostionen fått det. Det är oerhört dålig stil då det omöjliggör för oss att kunna svara. Och ifall media hört av sig och bett om en kommentar inför artiklarna och reportagen hade vi inte kunna säga någonting. Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse...
onsdag 3 november 2010
P-normen i SvD idag
Idag publicerade SvD en artikel om p-normen i Stockholm vilken jag skrivit. Här kommer en länk + artikeln i sin helhet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stockholms-hoga-parkeringsnorm-hammar-utvecklingen_5614841.svd
Stockholms höga parkeringsnorm hämmar utvecklingen
En förfulande, kostnadsdrivande och kollektivtrafikhämmande amöba från 1900-talets biltänk biter sig fast i 2000-talets Stockholm.
Vi talar om stadens parkeringsnorm vilken reglerar antalet parkeringsplatser som måste byggas per lägenhet. Detta helt mot byggbolagens egen vilja. För att ges bygglov idag villkorar staden detta i detaljplanerna med en tvingande norm för önskat antal parkeringsplatser per lägenhet. Oftast ligger denna på en parkering per hushåll. Detta oberoende av vilka som är de tilltänkta boende i husen.
Bostadsbristen i Stockholm idag är skriande. Varannan stockholmare mellan 20-27år saknar bostad. Anledningarna är såklart flera men parkeringsnormen börjar alltmer internt pekas ut som en starkt bidragande orsak till detta. Utåt har det emellertid talats väldigt lite kring den så kallade p-normen.
En garageplats under ett hur kostar idag mellan 200 000- 400 000kr att bygga. Alternativet med ytparkeringar är än värre med den markbrist som råder. Markparkeringarna förfular även stadsmiljön samt bidrar till en utglesning av staden då markpriserna gör att byggbolagen därmed väljer mer perifera platser för byggnationerna längre bort från handel samt kollektivtrafik. Byggbolag har vid flertalet tillfällen bekräftat att antalet lägenheter i planerade projekt minskat som en direkt följd av parkeringsnormen. Viljan att bygga små och billiga lägenheter är än mindre då dessa tack vare normen sällan går ihop ekonomiskt.
Under förra mandatperioden drev majoriteten konsekvent att parkeringsnormen skulle sättas till 1.0 oavsett läge. Innerstad som ytterstad hade ingen betydelse. Detta ska ställas mot att bilinnehavet i t.ex Stockholms innerstad de senaste åren legat på 0,46 per hushåll. I somras skedde en viss uppluckring. Parkeringsnormen i innerstaden är numera flexibel men i ytterstaden står den fast på 1.0. Detta oavsett ifall byggnationen är stadslik och ligger alldeles intill tunnelbanan.
Parkeringsnormen behöver reformeras i grunden. Den sätts idag konsekvent för högt och kan med fördel ligga på 0,5 per hushåll i ytterstad samt ännu lägre i innerstad. Än bättre är att hålla den helt flytande och anpassas efter byggbolagens och marknadens önskemål.
Stockholms höga parkeringsnorm hämmar utvecklingen
En förfulande, kostnadsdrivande och kollektivtrafikhämmande amöba från 1900-talets biltänk biter sig fast i 2000-talets Stockholm.
Vi talar om stadens parkeringsnorm vilken reglerar antalet parkeringsplatser som måste byggas per lägenhet. Detta helt mot byggbolagens egen vilja. För att ges bygglov idag villkorar staden detta i detaljplanerna med en tvingande norm för önskat antal parkeringsplatser per lägenhet. Oftast ligger denna på en parkering per hushåll. Detta oberoende av vilka som är de tilltänkta boende i husen.
Bostadsbristen i Stockholm idag är skriande. Varannan stockholmare mellan 20-27år saknar bostad. Anledningarna är såklart flera men parkeringsnormen börjar alltmer internt pekas ut som en starkt bidragande orsak till detta. Utåt har det emellertid talats väldigt lite kring den så kallade p-normen.
En garageplats under ett hur kostar idag mellan 200 000- 400 000kr att bygga. Alternativet med ytparkeringar är än värre med den markbrist som råder. Markparkeringarna förfular även stadsmiljön samt bidrar till en utglesning av staden då markpriserna gör att byggbolagen därmed väljer mer perifera platser för byggnationerna längre bort från handel samt kollektivtrafik. Byggbolag har vid flertalet tillfällen bekräftat att antalet lägenheter i planerade projekt minskat som en direkt följd av parkeringsnormen. Viljan att bygga små och billiga lägenheter är än mindre då dessa tack vare normen sällan går ihop ekonomiskt.
Under förra mandatperioden drev majoriteten konsekvent att parkeringsnormen skulle sättas till 1.0 oavsett läge. Innerstad som ytterstad hade ingen betydelse. Detta ska ställas mot att bilinnehavet i t.ex Stockholms innerstad de senaste åren legat på 0,46 per hushåll. I somras skedde en viss uppluckring. Parkeringsnormen i innerstaden är numera flexibel men i ytterstaden står den fast på 1.0. Detta oavsett ifall byggnationen är stadslik och ligger alldeles intill tunnelbanan.
Parkeringsnormen behöver reformeras i grunden. Den sätts idag konsekvent för högt och kan med fördel ligga på 0,5 per hushåll i ytterstad samt ännu lägre i innerstad. Än bättre är att hålla den helt flytande och anpassas efter byggbolagens och marknadens önskemål.
fredag 29 oktober 2010
Jag blir glad och lite beklämd på samma gång
Förra veckans gladaste nyhet var att majoriteten plötsligt gjorde en helomvändning angående de fyra punkthusen på Vättersbergets hällmark i Årsta. Husen ska nu helt utgå och istället ska viss kompensation för detta ske utmed Skagersvägen och Sköntorpsvägen istället. Som sagt, utmärkt!
Jag har tidigare bloggat om saken och denna hällmark hörde till en av de mest värdefulla grönområden på vilka exploatering planeras. Skogspartiet är inte bara ekologiskt viktigt utan används även frekvent av barnen i området. Bl.a beroende på den närliggande skolan.
Men när jag sedan fick höra anledningen till att de nu väljer att backa här samt varför det skedde så pass sent blev jag lite brydd. Förklaringen var rätt och slätt "vi hade inte varit där och tittat innan". Alltså, vad är det som pågår. Jag är fritidspolitiker och har hunnit åka ut till platsen två gånger. Ska inte hela moderata maskineriet klara av att ta sig ut dit en enda gång. Att de inte reagerat på vår starka kritik kan jag dock ha viss förståelse för då den citat; "drunknade i allt annat vi klagar på". De var även irriterade på stadsbyggnadskontoret för att dessa inte beskrivit platsens värden tillräckligt. Jag håller inte riktigt med. Kontoret utmålade hällmarken som synnerligen värdfull både ekologiskt och rekreativt.
Min naturliga fråga av detta blir onekligen. Hur många liknande hotade områden håller idag på att exploateras enkom för att de inte tagit sig tid att åka ut på plats och titta?
Jag har tidigare bloggat om saken och denna hällmark hörde till en av de mest värdefulla grönområden på vilka exploatering planeras. Skogspartiet är inte bara ekologiskt viktigt utan används även frekvent av barnen i området. Bl.a beroende på den närliggande skolan.
Men när jag sedan fick höra anledningen till att de nu väljer att backa här samt varför det skedde så pass sent blev jag lite brydd. Förklaringen var rätt och slätt "vi hade inte varit där och tittat innan". Alltså, vad är det som pågår. Jag är fritidspolitiker och har hunnit åka ut till platsen två gånger. Ska inte hela moderata maskineriet klara av att ta sig ut dit en enda gång. Att de inte reagerat på vår starka kritik kan jag dock ha viss förståelse för då den citat; "drunknade i allt annat vi klagar på". De var även irriterade på stadsbyggnadskontoret för att dessa inte beskrivit platsens värden tillräckligt. Jag håller inte riktigt med. Kontoret utmålade hällmarken som synnerligen värdfull både ekologiskt och rekreativt.
Min naturliga fråga av detta blir onekligen. Hur många liknande hotade områden håller idag på att exploateras enkom för att de inte tagit sig tid att åka ut på plats och titta?
fredag 1 oktober 2010
Exploateringen av stadens skolgårdar
Med anledning av det senaste decenniets exploateringar av ett flertal av Stockholm kommuns skolgårdar har Stadsbygnadskontoret nu genomför en studie av tre skolgårdar i närförorterna där exploatering skett.
Studien är såklart välkommen men har en lätt tendentiös ton att försöka rättfärdiga de minskade ytorna. En positiv sak kan utskiljas. Av det tre exemplen i studien (Aspuddens skola, Västertorpsskolan samt Nytorpsskolan) har ordentliga kompensationsåtgärder genomförts. Det känns tryggt att veta att det man i förhand utlovade nu förverkligats.
Dock har målen satts alldeles för lågt redan från början. De ytmått som forskningen i Norden rekommenderar och som varit praxis genom beprövad erfarandet anger ytor på 50kvm per barn. I Storbritannien föreslås 47kvm/barn. Aspuddens skola får efter ombyggnationerna 22kvm/barn, Västertorpsskolan minskar från 52kvm till 19kvm och Nytorpsskolan minskar från 34.5 till 23kvm. Detta anser stadsbyggnadskontoret alltså vara godtagbart enkom för att ytorna kompletteras med några klätterställningar och gungor. Jag bli helt klart beklämd.
Än värre är det i innerstan. De nämnda skolorna ovan är alla belägna i relativt glest belägna områden och ändock klarar de inte normerna. Med detta i åtanke kan man lätt förstå kritiken av de nu pågående exploateringsprojekten av Engelbrektsskolans skolgård på Östermalm samt Montisoriskolans på Hälsingehöjden i Vasastan. Här talas det om att kommunen i och med dessa planer till och med bryter mot FN:s barnkonvention vilken ratificerades av Sverige 1990 men efterlevts dåligt.
Miljöpartiet sätter barns bästa i främsta rummet. Det råder markbrist i Stockholm idag. Men intrång i redan för små skolgårdar är inte och får aldrig vara lösningen för att råda bot på detta.
Studien är såklart välkommen men har en lätt tendentiös ton att försöka rättfärdiga de minskade ytorna. En positiv sak kan utskiljas. Av det tre exemplen i studien (Aspuddens skola, Västertorpsskolan samt Nytorpsskolan) har ordentliga kompensationsåtgärder genomförts. Det känns tryggt att veta att det man i förhand utlovade nu förverkligats.
Dock har målen satts alldeles för lågt redan från början. De ytmått som forskningen i Norden rekommenderar och som varit praxis genom beprövad erfarandet anger ytor på 50kvm per barn. I Storbritannien föreslås 47kvm/barn. Aspuddens skola får efter ombyggnationerna 22kvm/barn, Västertorpsskolan minskar från 52kvm till 19kvm och Nytorpsskolan minskar från 34.5 till 23kvm. Detta anser stadsbyggnadskontoret alltså vara godtagbart enkom för att ytorna kompletteras med några klätterställningar och gungor. Jag bli helt klart beklämd.
Än värre är det i innerstan. De nämnda skolorna ovan är alla belägna i relativt glest belägna områden och ändock klarar de inte normerna. Med detta i åtanke kan man lätt förstå kritiken av de nu pågående exploateringsprojekten av Engelbrektsskolans skolgård på Östermalm samt Montisoriskolans på Hälsingehöjden i Vasastan. Här talas det om att kommunen i och med dessa planer till och med bryter mot FN:s barnkonvention vilken ratificerades av Sverige 1990 men efterlevts dåligt.
Miljöpartiet sätter barns bästa i främsta rummet. Det råder markbrist i Stockholm idag. Men intrång i redan för små skolgårdar är inte och får aldrig vara lösningen för att råda bot på detta.
tisdag 28 september 2010
Nya plan- och byggförordningen släpper reklamen fri
Ett nytt förslag till plan- och byggförordning är för närvarande ute på remiss. Denna är tänkt att komma i bruk samtidigt som den nya plan- och bygglagen i maj 2011.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.
Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.
Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.
Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.
Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)