Att ibland lägga ut stadens verksamheter på entreprenad kan vara både klokt och nyttigt. Men det förutsätter att upphandlingarna säkerställer att samma (miljö)krav ställs som stadens egna styrdokument kräver. Entreprenad ska inte vara ett sätt att kringgå miljömålen. Stockholm smiter idag undan sitt eget miljöansvar beträffande transporter genom att lägga ut på entereprenad med betydligt mildare skallkrav.
Stockholms stad har idag ansvar för insamling och behandling av hushållsavfall, i vilket grovavfall från hushålls samt fett och slam från restauranger och storkök är en del av. Denna verksamhet läggs helt ut på entreprenad. Då staden ej tillhandahåller något kundregister till entreprenörerna kan man dock inte säkerställa uppföljningen. Staden vet således inte idag huruvida man verkligen fullgjort sina åtaganden. Uppskattningar gör gällande att under 50% verkligen insamlas.
En bättre uppföljning behöver tillkomma och för detta krävs mer resurser samt bättre och tätare samverkan med miljöförvaltningen. Det behöver också klarläggas vem av stadens instanser som har uppföljningsansvar vilket idag är oklart. Staden har så sakta börjat få in vissa rapporter från där avfall lämnas men sammanställningar av dessa saknas.
Stadens saknar idag helt verktyg samt resurser att kunna följa upp och kontroller entreprenörerna. Entreprenörer utan giltiga avtal samt direkt svartarbete utgör ett stort problem. Staden behöver säkerställa att endast entreprenörer med giltiga avtal bedriver
verksamhet. För detta krävs omfattande resurser, nya verktyg för uppföljning, effektivare vitesförelägganden, tydligt uppföljningsansvar samt en politiska vilja att denna fråga
prioriteras och tas seriöst.
I Stockholms stads miljöprogram för 2012-2015 fastslås att stadens egna fordon ska vara helt miljöbilsklassade och köras på förnyelsebart bränsle. Och av stadens upphandlade transporttjänster ska miljöfordonsandelen öka. Transportsektorn står idag för drygt
60% av växthusgasutsläppen inom Stockholms län.
Det förefaller därför som mycket märkligt och beklagligt att staden nu vid sina upphandlingar av tjänstekoncession för insamling av grovavfall, slam samt humanurin inte ställer några miljökrav alls utöver de gemensamma minimikrav som stadens har. Dessa minimikrav kräver ej att fordonen ska vara miljöbilsklassade utan endast att dieselbränsle och bensin ska uppfylla kraven för miljöklass 1. Entreprenörernas totala insamling av slam och fett från restauranger och storkök årligen på 80 000 ton samt 70 000 ton grovavfall från hushåll visar på att detta är en mycket omfattande del av stadens transporter. Stockholms stads bild utåt av att man tar sitt ansvar vad gäller miljövänliga transporter är alltså mycket skev. Att hävda att man har en miljövänlig fordonsflotta samtidigt som man fasar ut de mesta av transporterna på
entreprenad, där knappt några krav ställs alls, är inte seriöst. Staden kan ställa krav på miljövänliga transporter vid sina upphandlingar. Och så ska även ovillkorligen ske.
fredag 21 oktober 2011
torsdag 1 september 2011
Jag lämnar stadsbyggnadsnämnden för trafik- och renhållningsnämnden
Igår valdes jag av mp Stockholm stads medlemsmöte till ordinarie representant i Trafik- och renhållningsnämnden. De frågor jag kommer att driva starkast där blir gång- och cykelfrågor, tillgänglighet, spårburen trafik samt parkeringsfrågor.
Sedan tidigare har jag aviserat att jag lämnar stadsbyggnadsnämnden. Mitt sista möte var nu i augusti. Det blev 4 1/2 spännande år där. Men nu är det dags att gå vidare och bredda sig mer.
Sedan tidigare har jag aviserat att jag lämnar stadsbyggnadsnämnden. Mitt sista möte var nu i augusti. Det blev 4 1/2 spännande år där. Men nu är det dags att gå vidare och bredda sig mer.
söndag 3 juli 2011
Villamatta planeras i Stora Sköndal
Villamattornas tid verkar inte vara förbi än. Utsprawlade bilburna villamattor får nog anses som de minst hållbara vid stadsplanering. Inte nog med att de utgör en grogrund för bilberoende och social segregering, de är därtill mycket olämpliga i dagens Stockholm på grund av sin ytkrävande karaktär. Stockholms markbrist är idag väldigt konkret.
Att i detta läge då sätta igång en planering för hela 270 mindre villor, parhus och radhus i Stora Sköndal är ytterst olyckligt. Därtill saknas spårburen kollektivtrafik till området helt. Något ett planerat p-tal på 2.0 vittnar om. På detta görs alltför stora intrång i Stora Sköndals grönområden samt att hela karaktären starkt får prägeln av ett gated community. Alla fel i ett alltså. Ett svart ondsint kinderägg i Södra Stockholm skapas.
Istället bör man genast påbörja en vidare dragning av tunnelbana från Skarpnäck hit samt riva upp de nuvarande planerna och starta en ny process med flerbostadshus. Fullt möjligt. Men då krävs politisk vilja.
Ps: Även om villamattor såklart är olämpligt vid planering av nya områden kräver en storstad med all sin mångfald såklart att sådana också kan finnas som alternativ för människor. Ett stopp för villamattor vid nyprojekteringar innebär alltså inte nödvändigtvis att det är fritt fram att exploatera de befintliga villastäderna i Stockholm.
Att i detta läge då sätta igång en planering för hela 270 mindre villor, parhus och radhus i Stora Sköndal är ytterst olyckligt. Därtill saknas spårburen kollektivtrafik till området helt. Något ett planerat p-tal på 2.0 vittnar om. På detta görs alltför stora intrång i Stora Sköndals grönområden samt att hela karaktären starkt får prägeln av ett gated community. Alla fel i ett alltså. Ett svart ondsint kinderägg i Södra Stockholm skapas.
Istället bör man genast påbörja en vidare dragning av tunnelbana från Skarpnäck hit samt riva upp de nuvarande planerna och starta en ny process med flerbostadshus. Fullt möjligt. Men då krävs politisk vilja.
Ps: Även om villamattor såklart är olämpligt vid planering av nya områden kräver en storstad med all sin mångfald såklart att sådana också kan finnas som alternativ för människor. Ett stopp för villamattor vid nyprojekteringar innebär alltså inte nödvändigtvis att det är fritt fram att exploatera de befintliga villastäderna i Stockholm.
fredag 10 juni 2011
Ketchupeffekt av kvinnliga gatunamn
Först kom ingenting, sedan möjligen någonting och nu Hagastaden. Igår blev de nya gatu- och kvartersnamnen inom den nya stadsdelen offentliga. Två teman gör sig gällande; Fredmans sång 64 (Fjäriln vingad) samt kvinnliga föregångare inom utbildning, vetenskap, forskning och sjukvård.
Det var på tiden. Kvinnliga personnamn på gator och torg är mycket eftersatt i både Stockholm och Sverige (samt troligen även övriga världen). En bättre balans har efterfrågats länge. Nu gör man tillslut slag i saken från namnberedningen och föreslår att hela tio gator ska uppkallas efter kvinnor: Eugeniavägen, Anna Steckséns väg, Astrid Cleves gata, Betty Petterssons gata, Emmy Rappes gata, Eva Ekeblads gata, Ninni Kronbergs gata, Johanna Bovalls gata, Alfhild Tamms gata samt Kajsa Jönsdotters gata.
Namnen kommer gå igenom och är väl förankrade. Namnberedningen har även gjort en bra bedömning i att inte hålla sig till enbart ett enda tema för hela stadsdelen vilket hade försvårat orienterbarheten. Som dåligt exempel här kan nämnas Hammarby Sjöstad där det marina temat drogs alldeles för långt. Det fick tillslut nästan ett löjets skimmer över sig. Vem kan t.ex snabbt säga var i Sjöstaden "Barbordsgatan" ligger?
När det gäller kvartersnamnen har man valt ett vetenskapligt tema med betoning på rymden samt universitetsstäder. Finns väl inte så mycket att säga om det egentligen.
Det var på tiden. Kvinnliga personnamn på gator och torg är mycket eftersatt i både Stockholm och Sverige (samt troligen även övriga världen). En bättre balans har efterfrågats länge. Nu gör man tillslut slag i saken från namnberedningen och föreslår att hela tio gator ska uppkallas efter kvinnor: Eugeniavägen, Anna Steckséns väg, Astrid Cleves gata, Betty Petterssons gata, Emmy Rappes gata, Eva Ekeblads gata, Ninni Kronbergs gata, Johanna Bovalls gata, Alfhild Tamms gata samt Kajsa Jönsdotters gata.
Namnen kommer gå igenom och är väl förankrade. Namnberedningen har även gjort en bra bedömning i att inte hålla sig till enbart ett enda tema för hela stadsdelen vilket hade försvårat orienterbarheten. Som dåligt exempel här kan nämnas Hammarby Sjöstad där det marina temat drogs alldeles för långt. Det fick tillslut nästan ett löjets skimmer över sig. Vem kan t.ex snabbt säga var i Sjöstaden "Barbordsgatan" ligger?
När det gäller kvartersnamnen har man valt ett vetenskapligt tema med betoning på rymden samt universitetsstäder. Finns väl inte så mycket att säga om det egentligen.
onsdag 25 maj 2011
Detta innebär såklart att det inte blir några Tors torn
Nu skriver DN kring att markanvisningen för Tors Torn dragits tillbaka. http://www.dn.se/sthlm/kritiserade-torn-kan-byggas-lagre
Anledningen, att det inte gick att få ekonomi i projektet, är återigen ett bevis på att det är pengarna och ingenting annat som är den brinnande punkten när det kommer till höghusbyggens vara eller icke vara.
DN spekulerar i att detta kan innebära att tornen nu kommer att minska i omfattning. Självfallet är det så. Ingen ny (officiell) intressent finns i nuläget och ifall den gamla exploatören misslyckats med att få ekonomi i projektet (samtidigt som staden nu tydligt säger att de inte går in med några pengar), kommer såklart nästa intressent redan innan markanvisning dra samma slutsats och gå in i projektet med föresatsen att något lägre och billigare bör byggas.
Det är bra! Detta projekt var fel från första början. För närvarande byggs större höghus i både Kista och på västra Kungsholmen. Vackra och spännande. Projektet med en regelrätt skyskrapa i Hjorthagen är även långt gånget och ser ut att bli av. Inga protester hörs alls mot dessa. Helt enkelt för att de är placerade på rätt plats. Tors Torn var inte det och därför uppstod den fullt legitimerade debatten. Att tornen därtill hade en undermålig kvalitet gjorde inte precis saken bättre.
Med det sagt ser jag dock gärna att man går vidare med någon form av högra byggnader på platsen. Det finns förvisso något paradoxalt med att man samtidigt som man ville skapa en entré/portik till staden även planerar för att bygger ut den just där. Men portiktanken är ändå motiverad.
Innan planerna för nuvarande Tors Torn presenterades planerades istället för två betydligt smäckrare höga torn (vad jag minns låg de på runt 20 våningar) på samma plats. Kanske läge att gå tillbaka till dessa igen?
Anledningen, att det inte gick att få ekonomi i projektet, är återigen ett bevis på att det är pengarna och ingenting annat som är den brinnande punkten när det kommer till höghusbyggens vara eller icke vara.
DN spekulerar i att detta kan innebära att tornen nu kommer att minska i omfattning. Självfallet är det så. Ingen ny (officiell) intressent finns i nuläget och ifall den gamla exploatören misslyckats med att få ekonomi i projektet (samtidigt som staden nu tydligt säger att de inte går in med några pengar), kommer såklart nästa intressent redan innan markanvisning dra samma slutsats och gå in i projektet med föresatsen att något lägre och billigare bör byggas.
Det är bra! Detta projekt var fel från första början. För närvarande byggs större höghus i både Kista och på västra Kungsholmen. Vackra och spännande. Projektet med en regelrätt skyskrapa i Hjorthagen är även långt gånget och ser ut att bli av. Inga protester hörs alls mot dessa. Helt enkelt för att de är placerade på rätt plats. Tors Torn var inte det och därför uppstod den fullt legitimerade debatten. Att tornen därtill hade en undermålig kvalitet gjorde inte precis saken bättre.
Med det sagt ser jag dock gärna att man går vidare med någon form av högra byggnader på platsen. Det finns förvisso något paradoxalt med att man samtidigt som man ville skapa en entré/portik till staden även planerar för att bygger ut den just där. Men portiktanken är ändå motiverad.
Innan planerna för nuvarande Tors Torn presenterades planerades istället för två betydligt smäckrare höga torn (vad jag minns låg de på runt 20 våningar) på samma plats. Kanske läge att gå tillbaka till dessa igen?
tisdag 26 april 2011
Problemen kring villastädernas gamla detaljplaner
Dn skriver idag kring de uppkomna problemen med äldre detaljplaner i Stockholms villastäder vilka utnyttjas av byggföretagen för alltför hårda samt okänsliga exploateringar.
http://www.dn.se/sthlm/villor-rivs-for-bygge-av-boratter
Det är mycket bra att frågan nu börjar uppmärksammas och de två akuta fallen i Herrängen samt Äppelviken lyfts fram. Det hela handlar inte bara om alltför grova förtätningar samt uppföranden av flerbostadshus bland villorna, utan även om omfattande markutjämningar/sprängningar. Man plattar helt enkelt till ett landskap som planerats för en mer mjukare och böljande karaktär. Att de boende är upprörda behöver väl knappt ens nämnas.
Både S och M uttalar sig i artikeln och vi inom MP har den senaste tiden haft intensiva diskussioner med dem kring frågan. Jag anser att de båda begår stora misstag. M har tillsammans med oss begärt en inventering av alla villaområden i Stockholm för att utifrån denna sedan kunna ta ställning till vilka detaljplaner som ska prioriteras för ändringar. De vägrar dock konsekvent göra någonting åt de akuta aktuella fall som nu är uppe. T.ex släppte de igenom ett ärende i Herrängen för bara några veckor sedan. Ifall de menar allvar med sin ambition att värna dessa områden måste de såklart agera nu. Men så är som sagt inte fallet. För dem är det fortfarande viktigare att inte trampa på någons privata tår.
S å sin sida vill begära anstånd vid aktuella ärenden för att sedan starta en detaljplaneprocess. Vi la bland annat en gemensam skrivelse med dem kring detta för detta aktuella ärendet i Herrängen. Detta är såklart mycket bra! Men de vägrar istället att agera proaktivt och se långsiktigt. Att S inte ställde sig bakom uppdraget att göra den framåtsyftande inventeringen, som kan lösa denna fråga över tid, förefaller mycket märkligt. Den enda rimliga anledning jag kan se till detta är ren politik.
Så både S och M. Skärp er! För S del, lär er att tänka strategiskt och för M:s del inse att problemen sker här och nu.
http://www.dn.se/sthlm/villor-rivs-for-bygge-av-boratter
Det är mycket bra att frågan nu börjar uppmärksammas och de två akuta fallen i Herrängen samt Äppelviken lyfts fram. Det hela handlar inte bara om alltför grova förtätningar samt uppföranden av flerbostadshus bland villorna, utan även om omfattande markutjämningar/sprängningar. Man plattar helt enkelt till ett landskap som planerats för en mer mjukare och böljande karaktär. Att de boende är upprörda behöver väl knappt ens nämnas.
Både S och M uttalar sig i artikeln och vi inom MP har den senaste tiden haft intensiva diskussioner med dem kring frågan. Jag anser att de båda begår stora misstag. M har tillsammans med oss begärt en inventering av alla villaområden i Stockholm för att utifrån denna sedan kunna ta ställning till vilka detaljplaner som ska prioriteras för ändringar. De vägrar dock konsekvent göra någonting åt de akuta aktuella fall som nu är uppe. T.ex släppte de igenom ett ärende i Herrängen för bara några veckor sedan. Ifall de menar allvar med sin ambition att värna dessa områden måste de såklart agera nu. Men så är som sagt inte fallet. För dem är det fortfarande viktigare att inte trampa på någons privata tår.
S å sin sida vill begära anstånd vid aktuella ärenden för att sedan starta en detaljplaneprocess. Vi la bland annat en gemensam skrivelse med dem kring detta för detta aktuella ärendet i Herrängen. Detta är såklart mycket bra! Men de vägrar istället att agera proaktivt och se långsiktigt. Att S inte ställde sig bakom uppdraget att göra den framåtsyftande inventeringen, som kan lösa denna fråga över tid, förefaller mycket märkligt. Den enda rimliga anledning jag kan se till detta är ren politik.
Så både S och M. Skärp er! För S del, lär er att tänka strategiskt och för M:s del inse att problemen sker här och nu.
fredag 15 april 2011
Det är inte ens svårt att hitta mark för Tennishallen
Det börjar gå troll i frågan kring att finna en ny plats för tennishallen i Kristinebergsparken. Helt i onödan. Enligt gällande plan ska hallen flyttas för att stadsparken ska kunna färdigställas. Något de som nu flyttar in i Kungsholmens nya stadsutvecklingsområde räknat med vid köpet av sina lägenheter. Med hallen i parken bryts parken och siktlinjerna mot vattnet av.
Jag vet inte vilka muntliga överenskommelser som skett mellan moderaterna och hallens ägare men av vad jag förstått finns ett hyresavtal som ägaren är rädd ska upphöra att gälla vid en flytt. Och att de med en hyreshöjning kan få svårt att gå runt. Om och varför det är så vet jag inte men det är den enda rimliga anledning jag kan komma på då det inte egentligen är några problem att finna alternativa platser på västra Kungsholmen.
Stadsbyggnadskontoret har själva pekat ut flera lägen. På detta har nu även en ny möjlighet öppnats upp i och med två parallella ärenden med att dels minska trafikytorna på Kristinebergsmotet och dels en flytt av det idag befintliga bussgaraget söder om Lindhagensgatan. De östra delarna inom båda dessa ärenden, vilka hamnar under/strax väster om Essingeleden, går ej att bebygga med bostäder tack vare bullerproblematiken. Här planeras nu istället för nya kontor. Att låta några av dessa kontor utgå ur planerna för att istället förlägga tennishallen hit är enligt SBK fullt möjligt men de behöver få ett officiellt politiskt uppdrag för att börja utreda den frågan.
Moderaterna har nu istället i exploateringsnämnden gett ett uppdrag att utreda ifall det går att gräva ned hallen på befintlig plats. Detta trots att de inte ens själva verkar tro på att det är tekniskt och ekonomiskt hållbart (vilket det heller inte är).
Det börjar bli bråttom nu. Planen för bussgaraget är redan antagen och den för omvandlingen av Kristinebergsmotet är inne på sista rundan. Ifall inte SBK får ett uppdrag innan sommaren kommer de inte att hinna börja en seriös utredning för att få in hallen här. Så låt oss ge dem det så att denna surdeg försvinner. Jag är beredd att ge moderaterna en månad nu att tänka ut detta själva. Sedan tar vi kontakt med FP och föreslår att vi inom oppositionen tillsammans med dem bildar en egen majoritet och uppdrar åt kontoret att sätta igång. Så det är nu upp till M ifall de vill undvika en sådan situation...
http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6246
http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6219
http://www.dn.se/sthlm/striden-om-tennishallen-fortsatter
Jag vet inte vilka muntliga överenskommelser som skett mellan moderaterna och hallens ägare men av vad jag förstått finns ett hyresavtal som ägaren är rädd ska upphöra att gälla vid en flytt. Och att de med en hyreshöjning kan få svårt att gå runt. Om och varför det är så vet jag inte men det är den enda rimliga anledning jag kan komma på då det inte egentligen är några problem att finna alternativa platser på västra Kungsholmen.
Stadsbyggnadskontoret har själva pekat ut flera lägen. På detta har nu även en ny möjlighet öppnats upp i och med två parallella ärenden med att dels minska trafikytorna på Kristinebergsmotet och dels en flytt av det idag befintliga bussgaraget söder om Lindhagensgatan. De östra delarna inom båda dessa ärenden, vilka hamnar under/strax väster om Essingeleden, går ej att bebygga med bostäder tack vare bullerproblematiken. Här planeras nu istället för nya kontor. Att låta några av dessa kontor utgå ur planerna för att istället förlägga tennishallen hit är enligt SBK fullt möjligt men de behöver få ett officiellt politiskt uppdrag för att börja utreda den frågan.
Moderaterna har nu istället i exploateringsnämnden gett ett uppdrag att utreda ifall det går att gräva ned hallen på befintlig plats. Detta trots att de inte ens själva verkar tro på att det är tekniskt och ekonomiskt hållbart (vilket det heller inte är).
Det börjar bli bråttom nu. Planen för bussgaraget är redan antagen och den för omvandlingen av Kristinebergsmotet är inne på sista rundan. Ifall inte SBK får ett uppdrag innan sommaren kommer de inte att hinna börja en seriös utredning för att få in hallen här. Så låt oss ge dem det så att denna surdeg försvinner. Jag är beredd att ge moderaterna en månad nu att tänka ut detta själva. Sedan tar vi kontakt med FP och föreslår att vi inom oppositionen tillsammans med dem bildar en egen majoritet och uppdrar åt kontoret att sätta igång. Så det är nu upp till M ifall de vill undvika en sådan situation...
http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6246
http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6219
http://www.dn.se/sthlm/striden-om-tennishallen-fortsatter
onsdag 13 april 2011
Strukturplan för Husby
En ny ambitiös strukturplan för Husby har tagits fram och är uppe för behandling i stadsbyggnadsnämnden imorgon. Planen fokuserar främst på att stärka västra delen av centrumet, minska trafiksepareringen genom att lyfta upp respektive sänka ned vissa gator till marknivå, stärka de centrala gångstråken samt komplettera med bebyggelse på vissa strategiska platser. Ett nytt kulturhus ska även uppföras.
Vi anser ambitionerna vara helt okej och strukturplanen i månt och mycket bra. Men den är långt ifrån tillräcklig och väldigt mycket saknas. Ett alltför traditionellt tänk har även smugit sig in. Därför kommer vi att lägga följande FTB på nämnden imorgon för det vidare arbetet:
1. Husbys identitet stärks genom tilltalet "Husby" utan koppling till ord som miljonprogram.
2. Husby ges möjlighet att utveckla karaktärsbärande (gärna namngivna) stadsdelar inom sig.
3. centrumutvecklingen utförs aktivt och uppsökande och att det vid planeringen tillses att även mindre lokaler planeras in för småhandlare.
4. centrum kompletteras med lokala möjligheter för näringsverksamhet runt om i Husbys kvarter.
5. Bokaler tillåts i hela Husby i syfte att stimulera lokalt entreprenörsskap, småföretagande och jämställdhet.
6. kollektivtrafiken skall ses över och ha en god turtäthet och att lokala busslingor med hög turtäthet kompletterar stomnätet.
7. gång och cykelvägar ska redovisas och utvecklas till trygga miljöer (och skottas vintertid)
8. uttrycket ”där det gör nytta” förtydligas
9. trottoarer och grönskande ljussatta stråk tillkommer i stor omfattning
10. kostnader och kvalitéer för de olika gatunivåerna redovisas under arbetet så att nämnden förstår vad som avses och att beslut om åtgärd och kostnad i förhållande till andra önskade åtgärder tas upp i nämnden innan beslut.
11. Byggbar mark fördelas och utvecklas så att mindre aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud eller bli tilldelad tomträttsmark.
12. den av Skanska efterfrågade nästintill villkorade attraktiviteten också ska gälla inom varje lokalt tillskott som i sig ska bidra till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer.
13. närheten till Järvafältet är en viktig utvecklingsbar tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats.
14. möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten och grön närodlig inom Husby ska ses över, utvecklas, tillgängliggöras och vid behov expandera.
15. lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala även kan upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen
16. ett nytt kulturhus byggs och blir öppet för alla. Det kopplas till mångkultur samt kulturens många olika verksamhetsfält. Huset ska dock inte äventyra de idag befintliga Husby Träffs verksamheter.
Miljöpartiet anser att det är av allmänt intresse att Stockholms stad växer samman till en kommun där de olika stadsdelarna samverkar och inte minst stärker varandra. Husby är en hembygd, en boplats och arbetsplats för att stort antal människor - närmare bestämt drygt elva tusen.
Förslagsställarna bakom Förslag till Strukturplan har goda ambitioner. Vi upplever dock att åtgärderna är traditionella, i viss mån begränsande samt att det finns mer att utveckla och formulera.
Kollektivtrafiken bör behandlas och eventuella behov av förstärkning med fler bussar eller turtäthet bör tas upp. Linjenätssamverkan med andra näraliggande platser berörs inte. Cykelvägar och gångstråk bör redovisas tydligt och i en tydlig plan. Då många av de boende och då främst kvinnor och unga inte har tillgång till bil är det viktigt att utveckla trygga befolkade stråk för fotgängare och cyklister. Behovet av en ökad turtäthet i busstrafiken finns sannolikt. Mindre bussar som cirkulerar inom Husby främjar trygghet och samverkan mellan kvartersmiljöerna och handel, vård, dagis och skola.
Texten säger att gatunätet ska kopplas ihop och trafikseparering ska upphöra där den gör nytta. Här vill vi gärna se ett förtydligande av vad som ligger i begreppet ” att göra nytta” och för vem. Diskussionen om behovet av trottoarer är mångårig och det är bra att de kommer till. Belysning och växtlighet liksom tillgång till eventuell bussangöring bör finna och redovisas. Frågan om de olika gatunivåerna är svår att förstå och vi hoppas att redovisningen av ärendet kan bringa klarhet i vad som avses. Den stora skillnaden i kostnaden är dock av stort intresse.
Husby bör i texter bära sitt eget namn utan tillägget Miljonprogramsområde. I Husby bor 11400 personer i en enda stor stadsdel. Frågan om Husbys olika kvartersmiljöer och lokala förutsättningar och karaktärer berörs sannolikt därför inte i materialet. Var finns stadsdelarna i Husby? Vi kan jämföra med innerstaden där regeringen i sitt aktuella brev med anledning av frågor om Norra Station omnämner Vasastaden som stadsdel, trots att Vasastan ligger i stadsdelen Norrmalm.
Ett tungt fokus ligger på centrumutvecklingen och vi skulle gärna se att vi öppnar upp för de lokala möjligheterna för näringsverksamhet runt om i kvarteren. Här skulle det sannolikt vara främjande att tillåta Bokaler i syftet att stimulera entreprenörsskap och småföretagande. Både kvinnor och män skulle sannolikt dra nytta av detta då lokalsamhället ges möjlighet att utvecklas inifrån utan att styras av stora galleriors växlande ägarstrukturer och vinstsyften. På detta sätt kan också stadsdelskaraktärer utvecklas där verksamheternas inriktning bidrar. Exempel finns att studera vid Glömmingegränd i Tensta och i Malmö.
Kopplingen till Kista är angelägen men är svår att utläsa av materialet. Hur ser stråket ut fram till och in i Kista?
Att Skanska uttrycker att nyproduktion av nya bostäder förutsätter att stadsdelen få nya förutsättningar är gott i sig och därtill att centrum förnyas är intressant. Den efterfrågade attraktiviteten bör dock gälla inom varje lokalt tillskott som i sig bidar till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer. Är ett centrum tillräckligt? Jämför med tex Södermalm som har flera poler.
Önskvärt är att byggrätterna fördelas så att många aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud. Stora markanvisningar kan utestänga förnyelse och mångfald. På samma sätt kan stora fastighetsägare motverka förnyelse framdriven av lokala krafter. Värdefullt vore att upplåta mindre fastigheter för exploatering med sikte på ett byggande genererat inifrån Husby där mindre byggherrar och entreprenörer kan beredas en möjlighet att bygga.
Närheten till Järvafältet är en viktig tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats. Genomtänkta satsningar på parker och grönområden saknas helt i strukturplanen, något som de boende gång på gång sagt är viktigt. Möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten bör ses över och vid behov expandera. Riktade insatser kan ske för att öka intresset för koloniodling. Möjligheten att odla lokalt inom Husby i närheten av bostaden bör bli en möjlighet. Allt för att stärka engagemanget i närsamhället och den egna boendemiljön.
Frågan om ett kulturhus är värt en programutveckling. Men viktigt att samtidigt stärka det idag redan befintliga ”Husby Träff”. Ett nytt kulturhus får inte påverka ”Husby Träffs möjligheter att verka negativt. Lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala kan även upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen (det bor ju mer än elvatusen människor här). Gamla uttjänat parkeringshus kan omvandlas till tex centrum för matkultur och odling. Dessa verksamheter berör frågan om jämställdhet och integration då de i stor utsträckning kan nå många kvinnor.
Vi anser ambitionerna vara helt okej och strukturplanen i månt och mycket bra. Men den är långt ifrån tillräcklig och väldigt mycket saknas. Ett alltför traditionellt tänk har även smugit sig in. Därför kommer vi att lägga följande FTB på nämnden imorgon för det vidare arbetet:
1. Husbys identitet stärks genom tilltalet "Husby" utan koppling till ord som miljonprogram.
2. Husby ges möjlighet att utveckla karaktärsbärande (gärna namngivna) stadsdelar inom sig.
3. centrumutvecklingen utförs aktivt och uppsökande och att det vid planeringen tillses att även mindre lokaler planeras in för småhandlare.
4. centrum kompletteras med lokala möjligheter för näringsverksamhet runt om i Husbys kvarter.
5. Bokaler tillåts i hela Husby i syfte att stimulera lokalt entreprenörsskap, småföretagande och jämställdhet.
6. kollektivtrafiken skall ses över och ha en god turtäthet och att lokala busslingor med hög turtäthet kompletterar stomnätet.
7. gång och cykelvägar ska redovisas och utvecklas till trygga miljöer (och skottas vintertid)
8. uttrycket ”där det gör nytta” förtydligas
9. trottoarer och grönskande ljussatta stråk tillkommer i stor omfattning
10. kostnader och kvalitéer för de olika gatunivåerna redovisas under arbetet så att nämnden förstår vad som avses och att beslut om åtgärd och kostnad i förhållande till andra önskade åtgärder tas upp i nämnden innan beslut.
11. Byggbar mark fördelas och utvecklas så att mindre aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud eller bli tilldelad tomträttsmark.
12. den av Skanska efterfrågade nästintill villkorade attraktiviteten också ska gälla inom varje lokalt tillskott som i sig ska bidra till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer.
13. närheten till Järvafältet är en viktig utvecklingsbar tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats.
14. möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten och grön närodlig inom Husby ska ses över, utvecklas, tillgängliggöras och vid behov expandera.
15. lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala även kan upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen
16. ett nytt kulturhus byggs och blir öppet för alla. Det kopplas till mångkultur samt kulturens många olika verksamhetsfält. Huset ska dock inte äventyra de idag befintliga Husby Träffs verksamheter.
Miljöpartiet anser att det är av allmänt intresse att Stockholms stad växer samman till en kommun där de olika stadsdelarna samverkar och inte minst stärker varandra. Husby är en hembygd, en boplats och arbetsplats för att stort antal människor - närmare bestämt drygt elva tusen.
Förslagsställarna bakom Förslag till Strukturplan har goda ambitioner. Vi upplever dock att åtgärderna är traditionella, i viss mån begränsande samt att det finns mer att utveckla och formulera.
Kollektivtrafiken bör behandlas och eventuella behov av förstärkning med fler bussar eller turtäthet bör tas upp. Linjenätssamverkan med andra näraliggande platser berörs inte. Cykelvägar och gångstråk bör redovisas tydligt och i en tydlig plan. Då många av de boende och då främst kvinnor och unga inte har tillgång till bil är det viktigt att utveckla trygga befolkade stråk för fotgängare och cyklister. Behovet av en ökad turtäthet i busstrafiken finns sannolikt. Mindre bussar som cirkulerar inom Husby främjar trygghet och samverkan mellan kvartersmiljöerna och handel, vård, dagis och skola.
Texten säger att gatunätet ska kopplas ihop och trafikseparering ska upphöra där den gör nytta. Här vill vi gärna se ett förtydligande av vad som ligger i begreppet ” att göra nytta” och för vem. Diskussionen om behovet av trottoarer är mångårig och det är bra att de kommer till. Belysning och växtlighet liksom tillgång till eventuell bussangöring bör finna och redovisas. Frågan om de olika gatunivåerna är svår att förstå och vi hoppas att redovisningen av ärendet kan bringa klarhet i vad som avses. Den stora skillnaden i kostnaden är dock av stort intresse.
Husby bör i texter bära sitt eget namn utan tillägget Miljonprogramsområde. I Husby bor 11400 personer i en enda stor stadsdel. Frågan om Husbys olika kvartersmiljöer och lokala förutsättningar och karaktärer berörs sannolikt därför inte i materialet. Var finns stadsdelarna i Husby? Vi kan jämföra med innerstaden där regeringen i sitt aktuella brev med anledning av frågor om Norra Station omnämner Vasastaden som stadsdel, trots att Vasastan ligger i stadsdelen Norrmalm.
Ett tungt fokus ligger på centrumutvecklingen och vi skulle gärna se att vi öppnar upp för de lokala möjligheterna för näringsverksamhet runt om i kvarteren. Här skulle det sannolikt vara främjande att tillåta Bokaler i syftet att stimulera entreprenörsskap och småföretagande. Både kvinnor och män skulle sannolikt dra nytta av detta då lokalsamhället ges möjlighet att utvecklas inifrån utan att styras av stora galleriors växlande ägarstrukturer och vinstsyften. På detta sätt kan också stadsdelskaraktärer utvecklas där verksamheternas inriktning bidrar. Exempel finns att studera vid Glömmingegränd i Tensta och i Malmö.
Kopplingen till Kista är angelägen men är svår att utläsa av materialet. Hur ser stråket ut fram till och in i Kista?
Att Skanska uttrycker att nyproduktion av nya bostäder förutsätter att stadsdelen få nya förutsättningar är gott i sig och därtill att centrum förnyas är intressant. Den efterfrågade attraktiviteten bör dock gälla inom varje lokalt tillskott som i sig bidar till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer. Är ett centrum tillräckligt? Jämför med tex Södermalm som har flera poler.
Önskvärt är att byggrätterna fördelas så att många aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud. Stora markanvisningar kan utestänga förnyelse och mångfald. På samma sätt kan stora fastighetsägare motverka förnyelse framdriven av lokala krafter. Värdefullt vore att upplåta mindre fastigheter för exploatering med sikte på ett byggande genererat inifrån Husby där mindre byggherrar och entreprenörer kan beredas en möjlighet att bygga.
Närheten till Järvafältet är en viktig tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats. Genomtänkta satsningar på parker och grönområden saknas helt i strukturplanen, något som de boende gång på gång sagt är viktigt. Möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten bör ses över och vid behov expandera. Riktade insatser kan ske för att öka intresset för koloniodling. Möjligheten att odla lokalt inom Husby i närheten av bostaden bör bli en möjlighet. Allt för att stärka engagemanget i närsamhället och den egna boendemiljön.
Frågan om ett kulturhus är värt en programutveckling. Men viktigt att samtidigt stärka det idag redan befintliga ”Husby Träff”. Ett nytt kulturhus får inte påverka ”Husby Träffs möjligheter att verka negativt. Lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala kan även upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen (det bor ju mer än elvatusen människor här). Gamla uttjänat parkeringshus kan omvandlas till tex centrum för matkultur och odling. Dessa verksamheter berör frågan om jämställdhet och integration då de i stor utsträckning kan nå många kvinnor.
måndag 11 april 2011
Program för utveckling av Blackebergsvägen
En intressant (och delvis oroande) startpromemoria är uppe för behandling till stadsbyggnadsnämnden nu på torsdag.
Men anledning av att markanvisningar getts för att exploatera och utveckla området kring Islandstorgets tunnelbana och korsningen Blackebergsvägen - Bergslagsvägen vill SBK ta ett helhetsgrepp på hela närmiljön och främst då Blackebergsvägen söderut.
Helhetsgrepp är ofta mycket bra och rätt tänkt men just här verkar det bli fel. De planer som finns på utveckling av Islandtorget med bostäder och affärer är väligt bra. Hela området kring rondellen går att gör mycket kring och även därmed stärka entréerna till Blackeberg, samt Södra och Norra Ängby. Speciellt platsen för dagens bensinmack är lämplig.
Sedan blir de tyvärr betydligt mer knepigt. Det antyds (hela promemorian är mycket svävande) att exploateringar ev. ska kunna ske kring den idag befintliga skolan samt kyrkan inom samma område. Helt uteslutet då dessa idag omges av väl frekventerade grönområden och parker. Längre söderut talas om att stärka kopplingar mellan Blackeberg och Södra Ängby via bl.a den idag befintliga bollplanen. Samma sak här. Detta är väl använda grönområden som därtill fungerar som spridningsstråk och upplevs som en del av Grimsta naturreservat. På detta kommer det stora problemet att Södra Ängby är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett idag helt unikt område i Norra Europa. Kontoret konstaterar själva att exploateringar här kommer att skada riksintresset. Tanken med att stärka sambanden mellan Blackeberg och Södra Ängby är god men det går helt enkelt inte vid denna plats. Sambanden bör istället ske norr om Cederströmsvägen samt Zornvägen.
Den idag upplevda segregeringen mellan dessa områden är därtill i månt och mycket en teoretisk skrivbordsprodukt. Uppgifter från invånarna själva gör gällande att det idag råder full grannsamverkan mellan platserna och att barnen är uppblandade. Och även om jag såklart förstår och delar tanken kring kopplingar via fysisk bebyggelse får man inte glömma bort att hittills har ingen fullt frisk människa misslyckats med att gå över en gräsmatta medans det omvänt mig veterligen aldrig skett att någon lyckats gå rakt igenom en husfasad (strängteorier i all ära).
Slutligen luftas lite försiktigt planer på en eventuellt mindre exploateringar ända nere vid Mälaren. Detta med anledning av att stärka allmänhetens tillträde dit. Det sistnämnda är såklart bra. Men var denna ev. exploateirng ska ske nämns inte. Kontoret har dock såklart en tanke här. Annars skulle detta inte antydas. Av vad jag kan uppfatta efter att ha promenerat igenom området finns endast två rimliga platser som SBK kan ha spanat in. Dels de sedan tidigare försiktiga planerna på avstyckningar vid de idag befintliga villorna nere vid vattnet. Varför dessa då inte nämns explicit är dock märkligt då de är väl kända.
Mer troligt är istället då kanske att det handlar om Jehanders anläggning mellan vattnet och Blackebergsvägen. Jag skulle inte bli förvånad ifall påtryckningar mot Jehanders från kontorets sida kommer att dra igång så fort promemorian är antagen. Jehander själva har hittills inte hört något och har inga planer på att flytta. Anläggningen behöver dels ligga utmed vatten och dels vara belägen nära staden för att minska de tunga lastbilstransporterna (de får sitt råmaterial via båtar och kör sedan efter förädling in produkterna mot stan). Att flytta Jehander längre ut innebär dels längre transporter och dels att ett annat sjönära läge behöver exploateras. Och då troligen ett helt orört sådant. Så ifall det nu är Jehanders anläggning som är målet, släpp saken!
Men anledning av att markanvisningar getts för att exploatera och utveckla området kring Islandstorgets tunnelbana och korsningen Blackebergsvägen - Bergslagsvägen vill SBK ta ett helhetsgrepp på hela närmiljön och främst då Blackebergsvägen söderut.
Helhetsgrepp är ofta mycket bra och rätt tänkt men just här verkar det bli fel. De planer som finns på utveckling av Islandtorget med bostäder och affärer är väligt bra. Hela området kring rondellen går att gör mycket kring och även därmed stärka entréerna till Blackeberg, samt Södra och Norra Ängby. Speciellt platsen för dagens bensinmack är lämplig.
Sedan blir de tyvärr betydligt mer knepigt. Det antyds (hela promemorian är mycket svävande) att exploateringar ev. ska kunna ske kring den idag befintliga skolan samt kyrkan inom samma område. Helt uteslutet då dessa idag omges av väl frekventerade grönområden och parker. Längre söderut talas om att stärka kopplingar mellan Blackeberg och Södra Ängby via bl.a den idag befintliga bollplanen. Samma sak här. Detta är väl använda grönområden som därtill fungerar som spridningsstråk och upplevs som en del av Grimsta naturreservat. På detta kommer det stora problemet att Södra Ängby är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett idag helt unikt område i Norra Europa. Kontoret konstaterar själva att exploateringar här kommer att skada riksintresset. Tanken med att stärka sambanden mellan Blackeberg och Södra Ängby är god men det går helt enkelt inte vid denna plats. Sambanden bör istället ske norr om Cederströmsvägen samt Zornvägen.
Den idag upplevda segregeringen mellan dessa områden är därtill i månt och mycket en teoretisk skrivbordsprodukt. Uppgifter från invånarna själva gör gällande att det idag råder full grannsamverkan mellan platserna och att barnen är uppblandade. Och även om jag såklart förstår och delar tanken kring kopplingar via fysisk bebyggelse får man inte glömma bort att hittills har ingen fullt frisk människa misslyckats med att gå över en gräsmatta medans det omvänt mig veterligen aldrig skett att någon lyckats gå rakt igenom en husfasad (strängteorier i all ära).
Slutligen luftas lite försiktigt planer på en eventuellt mindre exploateringar ända nere vid Mälaren. Detta med anledning av att stärka allmänhetens tillträde dit. Det sistnämnda är såklart bra. Men var denna ev. exploateirng ska ske nämns inte. Kontoret har dock såklart en tanke här. Annars skulle detta inte antydas. Av vad jag kan uppfatta efter att ha promenerat igenom området finns endast två rimliga platser som SBK kan ha spanat in. Dels de sedan tidigare försiktiga planerna på avstyckningar vid de idag befintliga villorna nere vid vattnet. Varför dessa då inte nämns explicit är dock märkligt då de är väl kända.
Mer troligt är istället då kanske att det handlar om Jehanders anläggning mellan vattnet och Blackebergsvägen. Jag skulle inte bli förvånad ifall påtryckningar mot Jehanders från kontorets sida kommer att dra igång så fort promemorian är antagen. Jehander själva har hittills inte hört något och har inga planer på att flytta. Anläggningen behöver dels ligga utmed vatten och dels vara belägen nära staden för att minska de tunga lastbilstransporterna (de får sitt råmaterial via båtar och kör sedan efter förädling in produkterna mot stan). Att flytta Jehander längre ut innebär dels längre transporter och dels att ett annat sjönära läge behöver exploateras. Och då troligen ett helt orört sådant. Så ifall det nu är Jehanders anläggning som är målet, släpp saken!
torsdag 24 mars 2011
Arkitektur Stockholm
Arbetet är nu i full gång med att ta fram ett nytt arkitektur/gestaltningsprogram för Stockholm vilket ska ersätta den tidigare "Stockholms byggnadsordning". Arkitektur Stockholm ska ses som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen och kommer ange inriktningarna för hur vill att staden framöver ska gestaltas. Till skillnad från Stockholms byggnadsordnings mer karaktär av handbok kommer Arkitektur Stockholm vara processinriktat. Byggnadsordningen förhöll sig mer till områdenas befintliga karaktärer medans Arkitektur Stockholm anger önskade inriktningar för framtiden. Ambitionen är att arbetet med att ta fram Arkitektur Stockholm ska ske brett och förankras väl hos Stockholmarna. Samråd kommer att starta i juni och ett utställningsförslag vara klart till september. Hela programmet förväntas antas i kommunfullmäktige i början av 2012. Det finns även långtgående planer på att utställning och samråd denna gång även ska innefatta en hemsida där Stockholmarna kan komma med synpunkter.
Det här arbetet är viktigt! Det kommer att få oerhörd stor påverkan på Stockholms framtida gestaltning. Arkitektur ses här även väldigt brett och kommer att inkludera en helhetssyn på staden. Det handlar således inte bara om fasader utan även sådant som parkeringar, utemiljöer, gångstråk, gårdar, vägar, parker etc etc. Även sådant som vilken status kulturmiljöer kommer att få framöver blir en del av programmet.
Ett första utkast för inriktning är nu färdigt. Följande kan lyftas fram:
Utgångspunkt för stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Naturlandskapets karaktärsdrag
* Bebyggelsens årsringar
Stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Fortsätta stärka centrala Stockholm
* Satsa på attraktiva tyngdpunkter
* Koppla samma stadens delar
* Främja en utveckling i hela staden
Som ni ser är tankarna än så länge väldigt schematiska och övergripande. Det fördjupande arbetet startar nu och påverkansmöjligheterna är stora. Vi hade en akademi i stadsbyggnadsnämnden förra veckan kring programmet där vi gavs möjlighet till input. Och åsikter fanns det så att det sprakade om det. Mina synpunkter är följande:
* Utgå gärna ifrån Stockholms byggnadsordning. Det är ett mycket bra dokument som varit både uppskattat och välarbetat.
* Vid exploatering inom befintliga områden behöver hänsyn tas till den befintliga kulturmiljön. Stockholms varumärke är just den välplanerade staden och där man tydligt kan utskilja de olika delarnas karaktär. Detta är vår styrka. Berlins styrka och karaktär är brokigheten. Stockholms är det välplanerade. Dock måste såklart visst utrymme för medvetna stilbrott kunna få finnas samt vissa stadsdelar få ändra karaktär. Dessa ska då tydligt utpekas genom en helhetsplanering och inte ske ad hoc genom kortsiktiga vinstintressen. Här har stadens ett ansvar att agera proaktiv i dialog med medborgarna.
* Vid nybyggda områden (som t.ex stadsutvecklingsområdena) kan stor experimentlusta dock få råda. På lämpliga platser även på höjden. Men modern innovativ och spännande arkitektur sker även i lägre skalor.
* Husen måste gestaltas så att de även förblir vackra över tid. Här har man enligt mig varit mycket dålig under större delen av 1900-talet och även in i 2000-talet. Avskalade och vita fasader kan vara snygga precis vid nybyggnation men kräver stort underhåll för att inte börja ser hemska ut efter bara 20 år. Bygg så att husen åldras med patina alltså.
* Problematisera vägar och parkeringars negativa inverkan på miljön. Speciellt de idag tvingande normerna för ytparkeringar vid nybyggen behöver inkluderas i programmet. Vi kan bygga hur snygga hus som helst. Tvingas vi dock runt dem placeras asfaltsmattor med parkeringar blir det heltrist ändå.
* Viktigt att programmet inkluderar hela staden och att inte vissa områden glöms bort.
* Mjuka former är att föredra. Både beträffande anpassningen till landskapets topografi samt husen i sig. Platta tak och avskalade fasader är idag alltför dominerande.
* Levande bottenvåningar där handeln sprids ut är att föredra framför koncentrerade centrumbildningar. Externa köpcentrum skall aktivt bekämpas.
Jag vill kort sagt kunna skapa en stad som är mjuk till sin karaktär och följer naturens mönster utan alltför hård/styltig exploatering/gestaltning. Men jag vill samtidigt bygga det som normalt kallas stadsmässigt. Alltså stenstad. Jag vill finna det bästa mellan dagens innerstad och förorterna.
För mig skulle det nog kunna se ut på följande vis:
Jag bor själv i innerstaden i ett 20-talsområde vilket planerats av Hallman (Blecktornsområdet på söder). Slingrande och relativt täta gator på en höjd och där husen hänger ihop men gårdarna ändå är öppna. Området är mycket lyckat förutom en detalj. Det finns inga affärer i bottenvåningarna. Husen är även något för låga med tanke på dagens markbrist. Ifall man tog detta område och la till affärer i bottenvåningarna samt la på två våningar på varje byggnad skulle mitt drömsamhälle skapas. Jag kan faktiskt bara komma på en enda stadsdel i Stockholm idag som är gestaltad så. Och det är Gamla stan. Så typiskt att den äldsta delen är den mest lyckade. Det här är även ifall man tittar internationellt på övriga europa den typ av stadsdelar som alltid blir mest attraktiva. Jag kan inte förstå varför de är så pass ovanliga. Två anledningar kan vara att man under 1900-talet dels planerade för bilen och dels ville komma bort från de sjukdomar som ofta förknippades med denna typ av städer. Men både bilen och kolera är problem som inte längre är aktuella i 2000-talets Stockholm.
Så ingen mer rutnätstad och ingen mer förortsstad och fram istället med en uppdaterad medeltida stad för 2000-talet. En stad med både mjuka och täta former. Där husen förvisso står något mer glest men å andra sidan är lite högre.
http://www.newsmill.se/node/35082
http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/03/31/arkitektur-stockholm-ska-forma-stadens-framtid/
Det här arbetet är viktigt! Det kommer att få oerhörd stor påverkan på Stockholms framtida gestaltning. Arkitektur ses här även väldigt brett och kommer att inkludera en helhetssyn på staden. Det handlar således inte bara om fasader utan även sådant som parkeringar, utemiljöer, gångstråk, gårdar, vägar, parker etc etc. Även sådant som vilken status kulturmiljöer kommer att få framöver blir en del av programmet.
Ett första utkast för inriktning är nu färdigt. Följande kan lyftas fram:
Utgångspunkt för stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Naturlandskapets karaktärsdrag
* Bebyggelsens årsringar
Stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Fortsätta stärka centrala Stockholm
* Satsa på attraktiva tyngdpunkter
* Koppla samma stadens delar
* Främja en utveckling i hela staden
Som ni ser är tankarna än så länge väldigt schematiska och övergripande. Det fördjupande arbetet startar nu och påverkansmöjligheterna är stora. Vi hade en akademi i stadsbyggnadsnämnden förra veckan kring programmet där vi gavs möjlighet till input. Och åsikter fanns det så att det sprakade om det. Mina synpunkter är följande:
* Utgå gärna ifrån Stockholms byggnadsordning. Det är ett mycket bra dokument som varit både uppskattat och välarbetat.
* Vid exploatering inom befintliga områden behöver hänsyn tas till den befintliga kulturmiljön. Stockholms varumärke är just den välplanerade staden och där man tydligt kan utskilja de olika delarnas karaktär. Detta är vår styrka. Berlins styrka och karaktär är brokigheten. Stockholms är det välplanerade. Dock måste såklart visst utrymme för medvetna stilbrott kunna få finnas samt vissa stadsdelar få ändra karaktär. Dessa ska då tydligt utpekas genom en helhetsplanering och inte ske ad hoc genom kortsiktiga vinstintressen. Här har stadens ett ansvar att agera proaktiv i dialog med medborgarna.
* Vid nybyggda områden (som t.ex stadsutvecklingsområdena) kan stor experimentlusta dock få råda. På lämpliga platser även på höjden. Men modern innovativ och spännande arkitektur sker även i lägre skalor.
* Husen måste gestaltas så att de även förblir vackra över tid. Här har man enligt mig varit mycket dålig under större delen av 1900-talet och även in i 2000-talet. Avskalade och vita fasader kan vara snygga precis vid nybyggnation men kräver stort underhåll för att inte börja ser hemska ut efter bara 20 år. Bygg så att husen åldras med patina alltså.
* Problematisera vägar och parkeringars negativa inverkan på miljön. Speciellt de idag tvingande normerna för ytparkeringar vid nybyggen behöver inkluderas i programmet. Vi kan bygga hur snygga hus som helst. Tvingas vi dock runt dem placeras asfaltsmattor med parkeringar blir det heltrist ändå.
* Viktigt att programmet inkluderar hela staden och att inte vissa områden glöms bort.
* Mjuka former är att föredra. Både beträffande anpassningen till landskapets topografi samt husen i sig. Platta tak och avskalade fasader är idag alltför dominerande.
* Levande bottenvåningar där handeln sprids ut är att föredra framför koncentrerade centrumbildningar. Externa köpcentrum skall aktivt bekämpas.
Jag vill kort sagt kunna skapa en stad som är mjuk till sin karaktär och följer naturens mönster utan alltför hård/styltig exploatering/gestaltning. Men jag vill samtidigt bygga det som normalt kallas stadsmässigt. Alltså stenstad. Jag vill finna det bästa mellan dagens innerstad och förorterna.
För mig skulle det nog kunna se ut på följande vis:
Jag bor själv i innerstaden i ett 20-talsområde vilket planerats av Hallman (Blecktornsområdet på söder). Slingrande och relativt täta gator på en höjd och där husen hänger ihop men gårdarna ändå är öppna. Området är mycket lyckat förutom en detalj. Det finns inga affärer i bottenvåningarna. Husen är även något för låga med tanke på dagens markbrist. Ifall man tog detta område och la till affärer i bottenvåningarna samt la på två våningar på varje byggnad skulle mitt drömsamhälle skapas. Jag kan faktiskt bara komma på en enda stadsdel i Stockholm idag som är gestaltad så. Och det är Gamla stan. Så typiskt att den äldsta delen är den mest lyckade. Det här är även ifall man tittar internationellt på övriga europa den typ av stadsdelar som alltid blir mest attraktiva. Jag kan inte förstå varför de är så pass ovanliga. Två anledningar kan vara att man under 1900-talet dels planerade för bilen och dels ville komma bort från de sjukdomar som ofta förknippades med denna typ av städer. Men både bilen och kolera är problem som inte längre är aktuella i 2000-talets Stockholm.
Så ingen mer rutnätstad och ingen mer förortsstad och fram istället med en uppdaterad medeltida stad för 2000-talet. En stad med både mjuka och täta former. Där husen förvisso står något mer glest men å andra sidan är lite högre.
http://www.newsmill.se/node/35082
http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/03/31/arkitektur-stockholm-ska-forma-stadens-framtid/
söndag 20 mars 2011
Svåra avvägningar i Alvik
I kvarteret Akka i Alvik har sedan några år nu planer pågått för att bl.a skapa 120 nya studentlägenheter i det höga KFUM-huset precis vid järnvägen. Detta hus innehöll ursprungligen just studentlägenheter. I planarbetet ingår även planer på ett nytt större hus strax bredvid vilket ska innehålla bostäder och hotell. Men under processens gång har nu byggherren Fastighets AB Assar börjat ändra planerna till att minska andelen studentlägenheter till endast 35st och istället uppföra hotellrum i KFUM-huset.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig detta och kräver att de går vidare med de ursprungliga planerna. Byggherren å sin sida hävdar att de inte kan få ekonomi i planen ifall de inte får bygga hotellrummen istället.
Här uppstår en mycket svår situation som tyvärr även är alltför välbekant. Hur ska man som politiker kunna veta ifall byggherren enbart kör ett spel för att kunna öka vinsten eller ifall situationen verkligen är sådan att det är 35 studentbostäder som gäller eller inga alls? Och hur ska man kunna veta deras ursprungliga avsikt? Har de redan från början planerat att lova runt men hålla tunt? Stadsbyggnadskontoret utgör då en förmodat opartisk instans vars rekommendation i dylika lägen borde kunna gälla. Vi i mp gick även på denna. Säger de att byggherren visst borde kunna gå vidare med de ursprungliga planerna och få ekonomi i det hela litar jag på dem. Jag har även sett oräkneliga andra helt snarlika ärenden där det tycks gå alldeles utmärkt att få lönsamhet. Och varför hotellrum skulle anses vara så pass lönsamt idag med den kraftiga överetablering vi har övergår mitt förstånd.
Med detta i åtanke är det väldigt märkligt att majoriteten i torsdags valde att helt gå på byggherrens linje och bevilja minskningen av studentlägenheterna. De körde alltså över stadsbyggnadskontoret med just motiveringen att ifall inte byggherren skulle få som de ville så skulle det inte bli någonting alls (att majoriteten skulle ha några särskilda intressen av att skaka fram nya hotellrum i Stockholm utesluter jag faktiskt helt).
Min undran blir då, vilken information sitter majoriteten på som SBK tycks sakna? Eller är det så banalt att de bara köpt byggherrens kampanjande? Att de blivit vilseledda? Omöjligt att veta.
Vad jag dock vet är att jag inte gillar det hela. Att ändra planer under resans gång i strid mot SBK:s rekommendationer kan ge signaler till andra byggherrar att det är fritt fram att starta planer på känsliga platser men med vällovliga ansatser, för att sedan när saker och ting rullat på ett tag ändra om de mer sociala bitarna. Och vipps sitter man på ett väldigt lukrativt bygglov med god vinst.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig detta och kräver att de går vidare med de ursprungliga planerna. Byggherren å sin sida hävdar att de inte kan få ekonomi i planen ifall de inte får bygga hotellrummen istället.
Här uppstår en mycket svår situation som tyvärr även är alltför välbekant. Hur ska man som politiker kunna veta ifall byggherren enbart kör ett spel för att kunna öka vinsten eller ifall situationen verkligen är sådan att det är 35 studentbostäder som gäller eller inga alls? Och hur ska man kunna veta deras ursprungliga avsikt? Har de redan från början planerat att lova runt men hålla tunt? Stadsbyggnadskontoret utgör då en förmodat opartisk instans vars rekommendation i dylika lägen borde kunna gälla. Vi i mp gick även på denna. Säger de att byggherren visst borde kunna gå vidare med de ursprungliga planerna och få ekonomi i det hela litar jag på dem. Jag har även sett oräkneliga andra helt snarlika ärenden där det tycks gå alldeles utmärkt att få lönsamhet. Och varför hotellrum skulle anses vara så pass lönsamt idag med den kraftiga överetablering vi har övergår mitt förstånd.
Med detta i åtanke är det väldigt märkligt att majoriteten i torsdags valde att helt gå på byggherrens linje och bevilja minskningen av studentlägenheterna. De körde alltså över stadsbyggnadskontoret med just motiveringen att ifall inte byggherren skulle få som de ville så skulle det inte bli någonting alls (att majoriteten skulle ha några särskilda intressen av att skaka fram nya hotellrum i Stockholm utesluter jag faktiskt helt).
Min undran blir då, vilken information sitter majoriteten på som SBK tycks sakna? Eller är det så banalt att de bara köpt byggherrens kampanjande? Att de blivit vilseledda? Omöjligt att veta.
Vad jag dock vet är att jag inte gillar det hela. Att ändra planer under resans gång i strid mot SBK:s rekommendationer kan ge signaler till andra byggherrar att det är fritt fram att starta planer på känsliga platser men med vällovliga ansatser, för att sedan när saker och ting rullat på ett tag ändra om de mer sociala bitarna. Och vipps sitter man på ett väldigt lukrativt bygglov med god vinst.
torsdag 10 mars 2011
Seminarium om segregeringen i Stockholm
Har under eftermiddagen varit på Samfundet S:t Eriks seminarium om segregeringen i Stockholm. Hur den ser ut idag och vad vi kan göra åt den? Seminariet hade ett ambitiöst upplägg och flera ledande forskare samt planerare var inbjudna. Jag blir därför lite beklämd när jag upptäcker att endast vi i mp (3st.) och V (2st.) är representerade.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.
tisdag 8 februari 2011
Inspiration till Skönhetsrådet
Ett stort grattis till Daniel Helldén som nu formellt valts in i Skönhetsrådet! http://twitter.com/DanielHellden
Jag har alltid följt deras arbete mycket noga och sätter stor tilltro till dem. Funderade dock för några år sedan på att starta upp ett Fulhetsråd. Men det stannade vid denna logga.
Jag har alltid följt deras arbete mycket noga och sätter stor tilltro till dem. Funderade dock för några år sedan på att starta upp ett Fulhetsråd. Men det stannade vid denna logga.
Rutger Sernander och Naturparkerna
Läser Per Wirténs bok "Där jag kommer ifrån". Faktaspäckad och stilsäker så det förslår och såklart ett måste för alla Stockholmsintresserade. Man pendlar ömsom mellan att hålla med honom och ömsom mellan att anse att han är helt fel ute. Verkar som att det är meningen också. Ett medvetet försök till polarisering. Eller kanske bara ett argt rop på reaktion. Lite onödigt med de skarpa skiljelinjerna som målas upp mellan att förespråka antingen stenstad eller urban sprawl kan tyckas.
Avsnittet som behandlar botanisten Rutger Selanders "Stockholmsskolan" är riktigt intressant. Här beskrivs hur staden från 20-talet till 70-talet aktivt arbetade med att skapa så kallade Naturparker. Alltså att förädla de befintliga grönområdena och behålla dess vildhet. Till skillnad från de konstlade innerstadsparkerna. Modellen var när den skapades helt unik och stadsdirektörer samt arkitekter från hela världen reste till Stockholm för att studera den (ungefär som sker med Sjöstaden nu). Än idag är Stockholm en unik stad tack vare denna modell. Naturparkerna är vad jag antar mer eller mindre liktydiga med de gröna kilarna.
Men sedan kommer då Per Wirténs försök att sätta detta i motsatsförhållande till stenstaden och "promenadstaden". I viss mån förstår jag honom då promenadstadens förespråkare (moderaterna) tydligt även själva bidrar till saken genom sina konkreta projekt vilka exploaterar Naturparkerna. De och Per verkar överens om att båda synsätten inte går ihop.
Jag håller inte med. De gröna kilarna går in just som kilar mot dagens innerstad. Det fungera alldeles utmärkt att samtidigt bevara dem och stärka stadssambanden samt en promenadvänlig hållning i stadsmiljö. Och det går även att stärka gångstigar och dyl i befintliga Naturparker för att bättre öppna upp dessa samt stärka de viktiga tvärförbindelserna. Skogarna är inget hinder för en ökad tvärförbindelse i Stockholms förorter. Bristande kollektivtrafik på bredden, stora trafikleder samt industriområden utgör istället betydligt större barriärer.
Avsnittet som behandlar botanisten Rutger Selanders "Stockholmsskolan" är riktigt intressant. Här beskrivs hur staden från 20-talet till 70-talet aktivt arbetade med att skapa så kallade Naturparker. Alltså att förädla de befintliga grönområdena och behålla dess vildhet. Till skillnad från de konstlade innerstadsparkerna. Modellen var när den skapades helt unik och stadsdirektörer samt arkitekter från hela världen reste till Stockholm för att studera den (ungefär som sker med Sjöstaden nu). Än idag är Stockholm en unik stad tack vare denna modell. Naturparkerna är vad jag antar mer eller mindre liktydiga med de gröna kilarna.
Men sedan kommer då Per Wirténs försök att sätta detta i motsatsförhållande till stenstaden och "promenadstaden". I viss mån förstår jag honom då promenadstadens förespråkare (moderaterna) tydligt även själva bidrar till saken genom sina konkreta projekt vilka exploaterar Naturparkerna. De och Per verkar överens om att båda synsätten inte går ihop.
Jag håller inte med. De gröna kilarna går in just som kilar mot dagens innerstad. Det fungera alldeles utmärkt att samtidigt bevara dem och stärka stadssambanden samt en promenadvänlig hållning i stadsmiljö. Och det går även att stärka gångstigar och dyl i befintliga Naturparker för att bättre öppna upp dessa samt stärka de viktiga tvärförbindelserna. Skogarna är inget hinder för en ökad tvärförbindelse i Stockholms förorter. Bristande kollektivtrafik på bredden, stora trafikleder samt industriområden utgör istället betydligt större barriärer.
söndag 30 januari 2011
Växthus på höjden
Idag var jag på arkitekturmuseets pågående projekt "Arkitekturmuseet Live" med olika interaktiva teman under hela vintern. Denna vecka är det "Green cities" och idag hölls två föreläsningar med anledning härav.
Vid den första talade Plantagon´s VD kring företagets tankar kring utveckling av så kallade stadsväxthus för att möta framtidens alltmer ökande behov av markutrymmen för odling när jordens befolkning växer. Snart når vi en gräns där den odlingsbara marken inte räcker till och samtidigt bedöms urbaniseringen fortskrida. Detta ställer ökade krav på nya smarta lösningar. Plantagon har kommit en bra bit på vägen i utvecklingen av jättelika sfäriska växthus på höjden som är tänkt att placeras centralt i städerna. Fördelarna är främst minskade transportbehov samt då bättre markutnyttjande. Utmaningarna än så länge tekniska sådana och då främst hur energikostnaderna kan hållas nere. Att växthusen för att kunna bli effektiva och lönsamma även kräver en storlek motsvarande Globen är onekligen något annat att fundera kring. De ser minst sagt futuristiska ut.
I Sverige är vi dock ännu långt ifrån ett verkligt behov av dessa. Här handlar det om att ta fram pilotprojket (Linköping samt Botkyrka är två sådana) för att kunna utveckla produkten för andra länder. Främst är det sydost Asien som lär bli aktuellt och ett annat pilotprojekt är på gång i Singapore. I dessa mer tätbefolkade områden av världen, och där välståndet är förhållandevis gott, finns redan behovet. Utvecklingen är helt klart värd att följa noga framöver.
Vid den första talade Plantagon´s VD kring företagets tankar kring utveckling av så kallade stadsväxthus för att möta framtidens alltmer ökande behov av markutrymmen för odling när jordens befolkning växer. Snart når vi en gräns där den odlingsbara marken inte räcker till och samtidigt bedöms urbaniseringen fortskrida. Detta ställer ökade krav på nya smarta lösningar. Plantagon har kommit en bra bit på vägen i utvecklingen av jättelika sfäriska växthus på höjden som är tänkt att placeras centralt i städerna. Fördelarna är främst minskade transportbehov samt då bättre markutnyttjande. Utmaningarna än så länge tekniska sådana och då främst hur energikostnaderna kan hållas nere. Att växthusen för att kunna bli effektiva och lönsamma även kräver en storlek motsvarande Globen är onekligen något annat att fundera kring. De ser minst sagt futuristiska ut.
I Sverige är vi dock ännu långt ifrån ett verkligt behov av dessa. Här handlar det om att ta fram pilotprojket (Linköping samt Botkyrka är två sådana) för att kunna utveckla produkten för andra länder. Främst är det sydost Asien som lär bli aktuellt och ett annat pilotprojekt är på gång i Singapore. I dessa mer tätbefolkade områden av världen, och där välståndet är förhållandevis gott, finns redan behovet. Utvecklingen är helt klart värd att följa noga framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)