Karolinerstaden hade varit bättre

Namnet på Norra stationsområdet blev alltså Hagastaden. Helt okej, det var mitt andraalternativ. Men jag hade en annan favorit som jag även skickade in till den tävling som utlystes för två år sedan. Nämligen Karolinerstaden.
Dels anspelar det namnet naturligt på Karolinska och området går redan idag delvis under detta namn och har så gjort ända sedan berget döptes till Karolinerberget. Jag har hört två varianter på hur namnet uppkom. Det ena för att Karl XII:s karoliner slagit läger där och det andra att namnet följde med flytten av det gamla Karolinska sjukhuset på Kungsholmen. I vilket fall var/är namnet av hävd vunnet.
På det såg jag även en snygg pedagogisk och logisk koppling ur en både historisk samt geografisk resa. Från 1000-talets Birkastan i väster förflyttar man sig till 1500-talets Vasastan och sedan då vidare till 1700-talets Karolinerstan. Verkligen synd att de inte fastnade för det.

http://www.dn.se/sthlm/hagastaden-ska-satta-halsan-framst

Det blir 4år till i stadsbyggnadsnämnden!

Då var det klart. Igår valdes jag av partiet till en av våra numera två ordinarie ledamöter i stadsbyggnadsnämnden för den kommande mandatperioden. Till gruppledare valdes Elina Åberg. Grattis Elina!
I valet till gruppledare fick Elina (som var valberedningens förslag) 91 röster och jag 50. Till valet av ordinarie (här var jag valberedningens förslag) fick jag sedan 90 röster. Ser verkligen fram emot att fortsätta med detta så viktiga och framför allt roliga arbete.

Ersättarna väljs troligen (förhoppningsvis) nu på onsdag och föreslagna av valberedningen är Tobias Olsson och Ylva Larsson. Två val jag känner kan bli riktigt riktigt bra!

Studentlägenheterna på KTH

Nu börjar det hända saker lite smått när det kommer till byggandet av nya studentlägenheter. Flera startpromemorior har dragit igång under hösten.

Allra senast är ett projekt med en containerbyggnad utmed Drottning Kristinas väg på KTH-området. Det kan låta mycket märkligt med boende i containrar men standarden ska enligt uppgift klara gällande riktlinjer. Påstås det iallafall. Möjligen är det genomförbart. Även själva byggnadens gestaltning ska hålla samma höga kvalitet som övrig bebyggelse inom KTH-området. Detta kräver nog en hel del pustning av gällande förslag.

Platsen är som vanligt lite knepig. En liten grön täppa utmed vägen har valts. Bl.a innehållande en stor ek. Denna kan dock vara godtagbar att exploatera förutsatt att ordentliga kompensationsåtgärder genomförs.


Vad som dock irriterar mig väldiga är att precis bakom täppan uppe på krönet finns en mycket stor parkeringsplats som ni här under kan se knappt verkar användas alls (ska dock erkännas att jag var här på en söndag). Här skulle en tre gånger så stor byggnad kunna rymmas.


Och går man bara 40m fram på Drottning Kristinas väg dyker vips en till tom parkeringsplats upp utmed vägens högra sida. Återigen en utmärkt plats att bygga på. Viker man därefter av över denna hinner man sedan inte mer än 50m till innan nästa jätteparkering är framme. Faktum är att det plötsligt slår mig att KTH-området är en enda stor kakofoni av dessa parkeringar. Men när det kom till att bygga ett nytt hus så var det visst den gröna täppan med eken som dög. Ja, grönplätten ska det vara!




På detta är jag irriterad på majoriteten för att de springer ut i media och slår sig för bröstet över detta ärende innan vi i oppostionen fått det. Det är oerhört dålig stil då det omöjliggör för oss att kunna svara. Och ifall media hört av sig och bett om en kommentar inför artiklarna och reportagen hade vi inte kunna säga någonting. Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse...

P-normen i SvD idag

Idag publicerade SvD en artikel om p-normen i Stockholm vilken jag skrivit. Här kommer en länk + artikeln i sin helhet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stockholms-hoga-parkeringsnorm-hammar-utvecklingen_5614841.svd

Stockholms höga parkeringsnorm hämmar utvecklingen

En förfulande, kostnadsdrivande och kollektivtrafikhämmande amöba från 1900-talets biltänk biter sig fast i 2000-talets Stockholm.

Vi talar om stadens parkeringsnorm vilken reglerar antalet parkeringsplatser som måste byggas per lägenhet. Detta helt mot byggbolagens egen vilja. För att ges bygglov idag villkorar staden detta i detaljplanerna med en tvingande norm för önskat antal parkeringsplatser per lägenhet. Oftast ligger denna på en parkering per hushåll. Detta oberoende av vilka som är de tilltänkta boende i husen.

Bostadsbristen i Stockholm idag är skriande. Varannan stockholmare mellan 20-27år saknar bostad. Anledningarna är såklart flera men parkeringsnormen börjar alltmer internt pekas ut som en starkt bidragande orsak till detta. Utåt har det emellertid talats väldigt lite kring den så kallade p-normen.

En garageplats under ett hur kostar idag mellan 200 000- 400 000kr att bygga. Alternativet med ytparkeringar är än värre med den markbrist som råder. Markparkeringarna förfular även stadsmiljön samt bidrar till en utglesning av staden då markpriserna gör att byggbolagen därmed väljer mer perifera platser för byggnationerna längre bort från handel samt kollektivtrafik. Byggbolag har vid flertalet tillfällen bekräftat att antalet lägenheter i planerade projekt minskat som en direkt följd av parkeringsnormen. Viljan att bygga små och billiga lägenheter är än mindre då dessa tack vare normen sällan går ihop ekonomiskt.

Under förra mandatperioden drev majoriteten konsekvent att parkeringsnormen skulle sättas till 1.0 oavsett läge. Innerstad som ytterstad hade ingen betydelse. Detta ska ställas mot att bilinnehavet i t.ex Stockholms innerstad de senaste åren legat på 0,46 per hushåll. I somras skedde en viss uppluckring. Parkeringsnormen i innerstaden är numera flexibel men i ytterstaden står den fast på 1.0. Detta oavsett ifall byggnationen är stadslik och ligger alldeles intill tunnelbanan.

Parkeringsnormen behöver reformeras i grunden. Den sätts idag konsekvent för högt och kan med fördel ligga på 0,5 per hushåll i ytterstad samt ännu lägre i innerstad. Än bättre är att hålla den helt flytande och anpassas efter byggbolagens och marknadens önskemål.

Jag blir glad och lite beklämd på samma gång

Förra veckans gladaste nyhet var att majoriteten plötsligt gjorde en helomvändning angående de fyra punkthusen på Vättersbergets hällmark i Årsta. Husen ska nu helt utgå och istället ska viss kompensation för detta ske utmed Skagersvägen och Sköntorpsvägen istället. Som sagt, utmärkt!
Jag har tidigare bloggat om saken och denna hällmark hörde till en av de mest värdefulla grönområden på vilka exploatering planeras. Skogspartiet är inte bara ekologiskt viktigt utan används även frekvent av barnen i området. Bl.a beroende på den närliggande skolan.

Men när jag sedan fick höra anledningen till att de nu väljer att backa här samt varför det skedde så pass sent blev jag lite brydd. Förklaringen var rätt och slätt "vi hade inte varit där och tittat innan". Alltså, vad är det som pågår. Jag är fritidspolitiker och har hunnit åka ut till platsen två gånger. Ska inte hela moderata maskineriet klara av att ta sig ut dit en enda gång. Att de inte reagerat på vår starka kritik kan jag dock ha viss förståelse för då den citat; "drunknade i allt annat vi klagar på". De var även irriterade på stadsbyggnadskontoret för att dessa inte beskrivit platsens värden tillräckligt. Jag håller inte riktigt med. Kontoret utmålade hällmarken som synnerligen värdfull både ekologiskt och rekreativt.
Min naturliga fråga av detta blir onekligen. Hur många liknande hotade områden håller idag på att exploateras enkom för att de inte tagit sig tid att åka ut på plats och titta?

Exploateringen av stadens skolgårdar

Med anledning av det senaste decenniets exploateringar av ett flertal av Stockholm kommuns skolgårdar har Stadsbygnadskontoret nu genomför en studie av tre skolgårdar i närförorterna där exploatering skett.
Studien är såklart välkommen men har en lätt tendentiös ton att försöka rättfärdiga de minskade ytorna. En positiv sak kan utskiljas. Av det tre exemplen i studien (Aspuddens skola, Västertorpsskolan samt Nytorpsskolan) har ordentliga kompensationsåtgärder genomförts. Det känns tryggt att veta att det man i förhand utlovade nu förverkligats.
Dock har målen satts alldeles för lågt redan från början. De ytmått som forskningen i Norden rekommenderar och som varit praxis genom beprövad erfarandet anger ytor på 50kvm per barn. I Storbritannien föreslås 47kvm/barn. Aspuddens skola får efter ombyggnationerna 22kvm/barn, Västertorpsskolan minskar från 52kvm till 19kvm och Nytorpsskolan minskar från 34.5 till 23kvm. Detta anser stadsbyggnadskontoret alltså vara godtagbart enkom för att ytorna kompletteras med några klätterställningar och gungor. Jag bli helt klart beklämd.

Än värre är det i innerstan. De nämnda skolorna ovan är alla belägna i relativt glest belägna områden och ändock klarar de inte normerna. Med detta i åtanke kan man lätt förstå kritiken av de nu pågående exploateringsprojekten av Engelbrektsskolans skolgård på Östermalm samt Montisoriskolans på Hälsingehöjden i Vasastan. Här talas det om att kommunen i och med dessa planer till och med bryter mot FN:s barnkonvention vilken ratificerades av Sverige 1990 men efterlevts dåligt.

Miljöpartiet sätter barns bästa i främsta rummet. Det råder markbrist i Stockholm idag. Men intrång i redan för små skolgårdar är inte och får aldrig vara lösningen för att råda bot på detta.

Nya plan- och byggförordningen släpper reklamen fri

Ett nytt förslag till plan- och byggförordning är för närvarande ute på remiss. Denna är tänkt att komma i bruk samtidigt som den nya plan- och bygglagen i maj 2011.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.

Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.

Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.

Pinsamt White

Det här inlägget handlar inte om Sthlm Waterfronts vara eller icke vara. Det berör enbart den dekorativa stålkonstruktionen på kongressbyggnadens tak. Med ett minst sagt exponerat läge.

Allteftersom de yttre arbetena börjat bli klara har en stigande oro vuxit hos mig att stålbalkarna på utsmyckningen inte verkar sättas tillräckligt tätt. Något som inneburit att man fortfarande tydligt på flera ställen ser de bakomliggande ställningarna som utsmyckningen är fäst på. Det hela ser inte klokt ut och ger ett sken av halvfärdig byggarbetsplats. Jag har inte varit ensam i denna oro utan flertalet Stockholmare har hört av sig till Stadsbyggnadskontoret och undrat ifall det verkligen ska se ut så. Även kontoret är mycket beskymrade och har i sin tur kontaktat White om saken.

Och farhågan är besannad. De anser arbetet med denna utsmyckning som färdig och menar att det är så det ska se ut.

Troligen har de följt ritningarna till punkt och pricka men när vi nu ser det färdiga resultatet är stålkontruktionen på sina håll riktigt riktigt illa tack vare dessa glesa gluggar. Whites arkitekter har gjort bort sig rejält och de måste nu snabbt inse detta och göra en kompletering på den översta delen vilken i nuläget består av endast en enda rad. Med en kompleterande bakomliggande rad kan det värsta förhoppningsvis rättas till. Det mycket exponerade läget gör att denna kompletering är absolut nödvändig. Det hela är oerhört pinsamt och Stockholm framstår som rätt inkompetent. Oavsätt ifall man betraktar Waterfront som en fin märkesbyggnad eller ej måste denna genanta sak ordnas.

Bar Grön om upprustningen av miljonprogrammet

Dagens Bar Grön på Scandic Malmen blev intressant. Yvonne Ruwaida och arkitekt Erik Stenberg pratade om den kommande upprustningen av Stockholms omfattande miljonprogramsbestånd. Erik är specialiserad på just dessa saker.

Upprustningen kommer att bli oerhört dyr. Detta är det största projekt Stockholm står inför de närmaste 10 åren. Två utmaningar är extra viktiga att ta med i arbetet. Dels att hyrorna i och med upprustningarna inte får sticka iväg för mycket. Här är det som hände i Husby för tre år sedan ett avskräckande exempel. Men allra viktigast är att vi i och med upprustningarna passar på att energieffektivisera hela beståndet. Det är nu det kan ske och dessa kostnader bär sig själva i och med den sänkta elförbrukningen. Enligt Erik har miljonprogrammen extra bra förutsättningar att effektiviseras och byggas om då dessa byggts på ett sätt vilket enkelt kan ändras. Till skillnad från t.ex Sjöstaden där framtida ombyggnader kan komma att bli mycket komplicerade.

I sammanhanget är EU:s nya miljökrav även av stor betydelse. Dessa säger att hus vilka ska byggas om inte efter ombyggnationen får förbruka mer än 80kwh/kvm/år. Likadant med nyproduktion. Denna nya lag behöver emellertid först implementeras av Boverket vilket kan komma att ta uppåt 10år i värsta fall.

Planera med omvänd planprocess

Att i den fysiska stadsplaneringen arbeta med så kallad omvänd planprocess är en fråga vi drivit en längre tid nu. Alltså att först genomföra en områdesplanering där de boendes synpunkter inte bara kommer till tals utan även direkt pekar ut var förtätningar lämpligast sker. Jag tror verkligen på idén och dess möjligheter att skapa en stadsplanering som de närboende blir nöjda med och där risken för fördyrande och försenande överklaganden minskar avsevärt. Idag kommer de boendes synpunkter in för sent i planeringen när de reella möjligheterna att påverka är mycket små och låsningar redan skett. Markanvisningarna måste t.ex ovillkorligen ske efter dialog och mer heltäckande områdesplaneringar. Med omvänd planprocess kan detta ske.

I Stockholm har detta prövats vid ett tillfälle. I Kärrtorp i mitten av 00-talet. Resultatet blev mycket gott och bl.a dåvarande Markkontorets revisorer rekommenderade att man skulle fortsätta på denna inslagna linje. Maktskiftet i Stadshuset satte emellertid stopp för detta.

Den stora invändningen mot omvänd planprocess är att medborgarna då bara säger "bygg inte här utan där istället". När jag talade med förre stadsbyggnadsdirektören Ingela Lind för några år sedan om saken menade hon att så även hänt i Kärrtorp. Men denna invändning rimmar väldigt illa med att resultatet i Kärrtorp i slutändan blev mycket bra. Invånarna blev nöjda, få överklaganden skedde och antalet bostäder blev vad stadsbyggnadskontoret önskade. Hur går det ihop med kritiken?
Jag tror känslan av att som medborgare ha fått vara med i ett tidigt skede i sig bidrog till en större acceptans för nybyggena. Vi får inte underskatta de rent emotionella aspekterna. Att stadsbyggnadskontoret och markkontoret även i detta första skede fick kännedom om vilka rekreationsområden som faktiskt användes frekvent gjorde att inga låsningar behövde uppstå. Jag har under mina fyra år i stadsbyggnadsnämnden sett alltför många exempel på förtätningar där man inte tycks ha känt till vilka proteststormar som komma skulle och där politiker och tjänstemän relativt snart insett det olämpliga med platsen men ej kunnat avbryta då planeringen redan gått för långt. Och vid de få tillfällen där stopp ändå skett (t.ex Kampementsbacken på Gärdet och Reimers holme) har det inneburit mycket dyra kostnader för staden.

Vi kan såklart inte lova att all planering ska utgå ifrån en omvänd planprocess men vi kan lova att denna modell vid ett skifte i stadshuset på allvar ska komma igång igen!

Västra city går åt rätt håll

Planerna kring stadsutvecklingsområdet Västra city samt överdäckningen av spåren börjar alltmer ta form. Borta är nu alla tankar på en höjd skala av bebyggelsen som lägger sig över övriga city. Även alla tankar kring högre solitärer som Klara torn är helt fimpade. Bra! Låt oss nu utifrån dessa kloka grundförutsättningar skapa en miljövändlig och innovativ stadsdel av yppersta klass. För min del kan husen gärna utformas i ren hundertwasserstil bara de underordnar sig skalan. Och av de än så länge rätt skissartade planerna ser det spännande ut.
Bra att man nu även kommit till insikten att nödvändigheten av att säkra järnvägens långsiktiga flexibilitet är av yttersta vikt. Denna får på inga vilkor låsas fast i och med överdäckningen utan behöver utgöra en grundförutsättning för det fortsatta arbetet.
Intressant är även att utredning för tillfället pågår kring huruvida Cityterminalen (bussarna) kan flyttas västreut till Blekholmsgatan väster om spårområdet. Vinsterna skulle bli bättre tillgänglighet för både bussarna samt fotgängarna när de tar sig till och från området. Men det hela lär bli dyrt och frågan är ifall kostnaden kan anses motiverad.

Så finns det något i nuläget att klaga på. Möjligen då att antalet kontor för närvarande verkar vara för stort i förhållande till antalet bostäder. Känns onödigt.

Hyenor är inte asätare

Jag blir tokig på KD:s osmakliga valaffischer. Värst är den de kallar för "Svenska arter". Texten på hyenan lyder. "Hyenan är alltid framme och tar för sig när tillfälle ges. Den kapar gärna åt sig så mycket som möjligt på andras bekostnad."
Alltså allegorier i all ära, men de kan ju inte skriva direkta felaktigheter om djuren. Hyenor är utmärkta jägare. Missuppfattningen att de bara tar vad andra fällt är helt felaktig och har sin grund i att hyenor oftast efter att ha fällt ett byte blir ivägknuffade av de större rovdjuren och snällt måste vänta. Det är snarare lejonen som roffar åt sig.
Vet att jag låter inte lite stiff här men någon måtta får det väl vara på okunskapen när man gör en text till en valaffisch. Att ha direkta faktafel om hyenor är lika dumt som att påstå att eh, tja..och på den sjätte dagen skapade gud människan.

Angående våra 15 000 nya bostäder

Svd har i två artiklar de senaste dagarna förtjänstfullt lyft fram våra visioner beträffande bostadsbyggande under nästa mandatperiod.
Jag märker dock att ett förtydligande rörande var/hur vi vill bygga de 15.000 nya bostäderna kan vara på sin plats. Speciellt Svd:s artikel från i måndags rör ihop visionerna delvis http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boende-ska-valja-byggplats_5112071.svd
De områden vi nu presenterar var vi vill bygga bostäder under nästkommande mandatperiod baseras uteslutande på projekt där planerna redan är i full gång. Allt annat vore att föra väljarna bakom ljuset då egna visioner utan förankring på tjänstemannanivå omöjligen kan realiseras inom fyra år.
Vi har dock såklart mer långsiktiga visioner där bland annat våra tankar om omvänd planprocess som Svd nu skriver om ingår. Av artikeln kan man dock lätt få uppfattningen att flera av de bostäder vi vill bygga de närmaste fyra åren skulle tas fram på detta sätt. Det är som sagt fel då det inte går. Vi kommer däremot arbeta under mandatperioden på detta sätt för att möjliggöra för de bostäder som kan komma att byggas om 5-6år.

Flera borgerliga politiker är såklart snabba att hugga tillbaka och ordet "bluffa" förekommer så pass konsekvent att man misstänker en planerad strategi.

http://pocket.moderaterna.net/alvendal/?p=250

http://perankersjo.blogspot.com/2010/08/mp-bluffar-om-bostader-pa-sodermalm.html

http://www.o-zone.nu/content/article221/mp_bluffar_om_bostadsbyggande.xhtml

Alvendal (eller snarare hennes politiska sekreterare Nils Löwenspets) fokuserar återigen på våra avslag den nu gångna mandatperioden. Hon är fullt medveten om att dessa baseras på var och hur förslagen presenteras snarare än ett generellt motstånd att bygga. Det är väldigt enkelt att klaga på att andra säger nej när det är man själv som tagit fram beslutet. Vår roll i oposition är att kritiskt bedömma det Alvendal föreslår. Dock är det såklart även enkelt för oss att bara ifrågasätta. Det är inte lätt att alltid hitta lämpliga platser. De 15 000 bostäderna vi föreslår utgår emellertid ifrån faktiska projekt som vi sagt ja till. Så när Alvendal försöker få det till att vi ger olika budskap är det hon själv som bluffar.

Än värre är Per Ankersjö. Här handlar det om väldigt fula skarvar som han därtill lyckas få SvD:s lederredaktion att köpa. http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=20120
Ankersjö hänsvisar till en artikel i Södermalmsnytt där vi berättar hur och var vi vill bygga 1500 lägenheter på Södermalm (mestadels Hammarby Sjöstad dock, men även bussgarget på kv Persikan). Detta förbiser han helt och väljer istället att lyfta fram ett citat i en sidoruta i samma artikel där vi uttrycker våra tveksamheter till förtätningar generellt på Söder (vilket stämmer).
Detta citat ("I stort sett nej") ställer han mot vår artikel i Svd där vi nämner att vi vill bygga 1600 lägenheter på bl.a Söder och försöker därmed få det till att vi säger olika saker i olika tidningar. Att han på sin blogg helt undanhåller att vi i samma artikel pratar om 1500 lägenheter är inte sedvandliga politiska kängor och vridningar. Det är direkt lögnaktigt.

O-zone å sin sida blandar rätt sansade reflektioner med direkt opålästa påhopp (Biogasbåtar är vad det är frågan om. Inte disel...). Även han sväljer Ankersjös lögner med hull och hår. Här tror jag emellertid det är frågan om att han inte läst artikeln själv.

Vi behöver inget nytt operahus i Stockholm

Folkpartiet pratar nu återigen om vikten av ett nytt operahus i Stockholm. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/fp-vill-ha-nytt-operahus-i-stockholm-1.1134046

Även övriga allianspartier har sedan tidigare ställt sig positiva till detta. Agumentet som ständigt framförs är att nuvarande operans lokaler ej håller måtte beträffande arbetsmiljön.
Det här är ett oerhört klent argument enligt mig och jag ställer mig mycket tveksam till det hela av en rad olika anledningar.
Först och främst såklart för att det är väldigt dyrt och skulle ta resurser från ett flertal andra välbehövliga kultursatsningar (designmuseum, vikingamuseum, nytt konserthus, kulturskolan etc etc). Missförstå mig inte, jag uppskattar opera mycket och går titt som tätt på föreställningarna i Stockholm. Ur ett rent publikt perspektiv är det heller inget som helst fel med dagens lokaler.

Problemet är att publiken emellertid är kraftigt begränsad (det är långt ifrån fullsatt varje kväll) och dagens opera subventioneras redan kraftigt. Det säger sig själv att vi inte kommer ha plats för två traditionella operahus i Stockholm. Med en ny opera kommer således med all sannolikhet dagens opera att få läggas ned. Ett oerhört kulturmiljöbrott enligt mig.
En krypande misstanke råder att personalen egentligen inte alls är särskilt besvärad av lokalsituationen. Vad de istället vill är att få ett nytt skrytbygge att visa upp. De gillar helt enkelt inte en i deras ögon gammal mossig institution och vill istället ha en modern byggnad a la Göteborg. Stockholms opera ska emellertid inte jämföras med Göteborgs, Oslos eller Sydneys operor utan snarare med La Scala i Milano. Dagens opera håller nämligen mycket hög klass i katergorin äldre operahus. Så snälla snälla lägg ned dessa planer för gott!

FP pratar även om att återinföra gratis entré på de statliga museerna. Utmärkt! Fokusera på detta istället...

Larsboda strandplanerna förödande för Drevviken

I Farsta planeras för närvarande för en väldig massa bostäder. Gott så, området är med all rätt utpekat som fokusområde i nya ÖP:n. Störst är planeringen kring Larsboda strand med en omfattning runt 500 nya lägenheter.
Programsamrådsskedet är nu avklarat och vissa förändringar har skett sedan sist. Delar av Larsbodaplanering har jag tidigare ansett höra till de allra värsta som just nu pågår. Det rör främst ett planerat villaområde på en höjd i skogen mot Drevvikens strand (delområde 2). Även stora delar av flerbostadshusområdet öster därom (delområde 1) är att betrakta som en smärre ekologiska katastrofer.
Båda dessa är planerade i skogen mellan Nynäsvägen och sjön och skär av stråket Drevviken- Forsån. Ett stråk som är en viktig ekologisk spridningszon mellan Tyrestakilen och Hanvedskilen. Zonen består av ekologiskt särskilt känsliga stränder, våtmarker och ädelskogsmiljöer. Speciellt vissa groddjur samt ekbestånd har pekats ut som unika för hela EU. Området änvänds därtill mycket frekvent av dagens Farstabor som rekreationsområde. På allt detta är kollektivtrafikförsörjningen tämligen usel hit.
Nu har tack och lov villaområdet minskat något och dragits in från stranden men det är fortfarande mycket stora intrång det handlar om. Hela område 1 och 2 bör utgå med möjligt undantag av vissa delar närmast Perstorpsvägen (men de blir å andra sidan för bullerstörda). På allt detta finns en oro att Forsån, vilken förbinder Drevviken och Magelungen, ska slamma sigen.
Jag vet inte varför man envisas med att gå vidare med dessa två områden. Troligtvis för att de anses ge bra avkastning. Men det är verkligen inte här Farstas utveckling ska ske. Ifall området ska kunna bli en attraktiv knutpunkt måste dess idag största kvaliteer få bevaras. Och dessa är utan tvivel rekreationsområdena kring Drevvikens strand. Alternativ finns i mängder. Detta utgör tack och lov bara en liten del av utvecklingen av Farsta. Men en del som kommer få förödande konsekvenser.

I Fredhäll har man tur- och är oärliga

Någon gång på hedenhös tid, närmare bestämt 1996-97, fick ett flertal föreningar bygglov för uppförande av en hel drös takkupor på 5st. flerbostadshus i Fredhäll vid Adlerbethsgatan, Frödingsvägen och Rålambsvägen.
De avveka från det givna bygglovet rätt grovt (medvetet eller ej är såklart svårt att veta) och husen anses numera mycket förvanskade. Det hela uppdagades först 2004.
Att de skulle betala böter för detta och vid vite genast återställa takkuporna till givet lov rådde inget tvivel om. En enig stadsbyggnadsnämnd beviljade detta 2004. Föreningen satte sig emellertid (såklart) på tvären och överklagade. Och här började strulet.
Länsstyrelsen slog fast att takkuporna behövde återställas samt att de skulle betala men de hade synpunkter på hur återställandet skulle ske. De menade att stadsbyggnadskontoret varit otydliga här och återvisade ärendet till nämnden för bättre precisering. Under tiden fortsatte föreningen att överklaga ända upp till regeringsrätten. Alla instanserna avslog såklart deras överklaganden men det hela drog ut på tiden och kontoret återkom aldrig med sin precisering förrän regeringsrätten sagt sitt 27dec 2007. Under tiden behövde föreningen varken åtgärda problemen eller betala.
Och när kontoret nu äntligen tog tag i saken igen i vintras anlitade föreningen en advokat som hävdade att de inte behövde återställa kuporna för att ärendet preskriberats. Jag blir faktiskt så oerhört frustrerad över detta.
Myglarna har dragit ut på saken så pass länge att de kan hävda preskribering! De har ävan helt rätt i sak och kommer både slippa böter samt återställa. Kontoret har såklart tabbat sig rejält som dragit ut på saken och de har även lovat att se över sina rutiner så att det inte ska kunna hända igen.
Men finns det inget som helst rättspatos hos dessa föreningar? Kan de verkligen sova gott? Eller är det så att man när man hamnar i en dylik situation alltid intalar sig, ensam eller i grupp, att just man själv har rätt så att man tillslut verkligen tror på det. Bjästa liksom. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jo det är såklart bra med dessa regler och viktigt att inte förstöra (kulturmiljön, naturmiljön, utsikten etc etc) men just HÄR blir det faktiskt inte så..."

Debatt i P1

Imorse deltog jag i en direktsänd debatt i P1 morgon angående Haga. Det blev en mycket bra och lyckad sådan! Här kommer länk:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=3797203

...och här en krönika från Annette Kullenberg i City efteråt kring debatten där hon beskriver den som en boxningsmatch mellan Solna och Stockholm.

http://city.se/annette/2010/06/30/solnas-blodbad-pa-stockholmarna/

Samt då Anders syn på saken (jag hade såklart talat innan debatten med Solnas representanter inom mp och hade utmärkt koll på vad de sagt och tyckte...)

http://andersekegren.wordpress.com/2010/07/02/debatt-om-hagaparken-i-p-1-morgon/

Husbilscamping på platsen för fd. Tantogården

Jo jo, långtgående planer att starta en husbilscamping i Tantolunden på platsen för, den numera helt bortschaktade, Tantogården finns. Snacka om att vilja strö salt i såren. En direkt förolämpning mot de som in i det sista stred för att detta mycket populära tillhåll skulle få finnas kvar på Söder. Man ersätter således en kulturgård med en parkeringsplats i parken.
Branden av gårdens huvudbyggnad förra året var enligt mig ingen legitim anledning till att riva alltihopa. Även om branden inte var anlagd utnyttjade man fräckt tillfället att bli av med den infekterade debatten. Den senare rivningen av scenen samt övriga byggnader borde inte ha fått ske innan man bestämt vad som skulle komma istället. Det känns som att allt man gör är smygförberedelser inför en fullskaliga exploatering. Med en husbilscamping på platsen lär inte precis intresset bli alltför stort bland medborgarna att kämpa emot ett framtida permanent intrång i parken.

Årets Stockholmsbyggnad

Den här tävlingen gillar jag. Trevlig och smittsam. Det är dock inte alltid så lätt att lyfta fram enskilda byggnader när Stockholms stadsmässiga styrka ligger i helheten samt mer omfattande kvarterstänk. Resultatet av detta (på gott och ont) syns även i de nu nominerade förslagen. Det är faktiskt ingen som man höjer på ögonbrynen speciellt mycket åt. Helt okej förvisso och i sina kontexter är de lyckade, men tävlingen bör nog framgent hålla sig till endast fem nominerade bidrag. Ett annat tips kan vara att inte bara hänvisa till dem via kvartersnamnen vilka enbart används av politiker och tjänstemän inom byggsektorn.
Nåja, här är mina åsikter om de nominerade:

1. Kv Skärgårdsbåten (Henriksdal, Hammarby sjöstad)- Osäker på vad det är tänkt att man ska rösta på här? Är det hela kvarteret eller bara ett av husen? Och i sådana fall vilket? Oaktat detta är varken kvarteret eller husen speciellt spännande- ännu. De som kommer färdigställas här nästa år är betydligt mer intressanta. Balkongerna på de svarta husen är hiskeliga och jag gillar verkligen inte dessa kubformer. Ett misslyckande både på ritbordet och i verkligheten. Kajen som helhet blev dock rätt bra. En snygg front helt enkelt.

2. Snöflingan (Västra kungsholmen- eller mellersta beroende på hur man ser det)- Helt okej. Ett lyft såklart för området. Men att detta hus ska kunna vara med och tävla om årets Stockolmsbyggnad är lite pinsamt.

3. Flat iron building (City norr om bantorget)- Här har vi Stockholms dr. Jekyl och mr Hyde. Mot gatan och den spets som presenteras på tävlingsbilden är huset riktigt snyggt. Men mot järnvägsspåren och vattnet (den vy 90% tvingas beskåda) är huset en smärre katastrof. Och än värre lär det bli efter några års slitningar. En framtida utskälld potentat i paritet med p-huset Elefanten är att vänta. Jag misstänker nästan att man medvetet gjorde det så fult från denna vy för att ge framtida legitimitet åt att däcka över spåren...

4. Ombyggnaden Rådhuset- Jag hade helst sett att denna ombyggnade inte kom till stånd alls. Alla ingrepp i detta hus är en förvanskning. Med det sagt är dock resultatet riktigt lyckat. Snyggt och intressant.

5. Kv. Sparsamheten- Detta projekt hade faktiskt gått mig förbi (eller så har jag förträngt det). Och av bilden att döma ser jag ingen anledning till att ödsla tid på att kolla upp det närmare heller.

6. Höghuset Brommaplan- En av ytterst få solitära höghus som faktiskt inte stör. Detta beror såklart på att Bromma centrum är en sådan katastrof att allting blir ett lyft. Huset är egentligen rätt trist men håller hög kvalitet och är nog trots allt rätt spännande. Dock är detta en byggnad som riskerar att inte precis åldras med grace. Släta, vita och monotona fasader ser alltid minst sagt fördjävliga ut efter bara något decennium. Överlag är jag bekymrad över att man inte tar hänsyn till detta vid nyproduktioner.

7. Kv. Kajkrogen (Hammarby sjöstad)- Min favorit. Blev ett riktigt snyggt område om än något dött fortfarande. Lär emellertid ta sig. Åter råder dock förvirring vad man röstar på. Kvareteret eller någon av husen?

8. Kungsbrohuset (city)- Har inte bestämt mig vad jag tycker om detta ännu. Ett tag såg det ut att gå riktigt illa men nu ser det faktiskt rätt snyggt ut (iallafall spännande). Gaveln mot norr är jag dock fortfarande mycket tveksam till. Den blev helt enkelt inte bra. Dess innovationer gör dock byggnaden självskriven i denna tävling.

9. Liljeholmsvägens bostäder- Ytterligare ett exempel på att det gott hade räckt med fem nomineringar...

10. Ericssons huvudkontor (Kista)- Rätt snyggt och spännande hus. Bland de bättre. Men glas?! Nja, känns ju bara sådär fräscht. Glas hörde väl 70- och 80-talet till?

http://www.dn.se/sthlm/kora-arets-byggnad-1.1111709

http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Stadsbyggnadskontoret/Aretsstockholmsbyggnad/Nominer-och-rosta/

Edit: Nu har SBK uppdaterat sidan och helt plötsligt specificerat noggrannare vad det är man röstar på. Och då visar det sig t.ex att det nu inte är hela kvarteret på Kajkrogen 1 utan enbart restaurangbyggnaden som är nominerad. Känns ju bara sådär seriöst. Jag hade inte röstat på dennna då. Skärpning!

http://www.vikingtour.net/

Jag vill ha bostad.nu - men inte parkering.

Nu har redovisningen av plansamrådet skett för Jagvillhabostad.nu:s projekt i Beckomberga. Det rör sig om 109 lägenheter som har ambitionen att de ska bli så pass billiga som möjligt. Syftet är att kunna erbjuda unga bostadssökande förtur i de långa köerna på bostadsmarknaden och till hyror som de har råd med.
Självklart hamnar bebyggelsen rakt i ett naturområde men denna gång får vi släppa det då ändamålet helgar medlet. De grannar som får sikten förstörd samt minskade rekreationsområden har i viss mån fått gehör då man valt att ta bort de planerade radhusen som var tänkt att skära in i kolloniområdet. Istället lägger man på två våningar på det högre punkthuset.
Vad som dock förbryllar är att man satt ett p-tal till 0.6 vilket innebär en väldig massa ytparkeringar som helt i onödan tar ytterligare delar av grönytorna i anspråk (samt gör bostäderna dyrare). Varför? Och i detta mycket goda kollektivtrafikläge. Ska de ungdomar som är aktuella för dessa bostäder helt plötsligt hålla sig med en egen bil?
Majoriteten insåg dock tack och lov detta och har nu skickat med att p-talet faktiskt ska sänkas. Det är nog första gången detta händer. En av de mest förödande sakerna för Stockholms bebyggelseutveckling de senaste åren är Moderaternas vallöfte 2006 om att uppnå en p-norm på 1.0. Detta har bidragit till att de ständigt försöker pressa upp p-talet trots att de troligen numera kommit till insikten i det förödande med detta (både ur ett kostnads-, gestaltnings- och klimatperspektiv). Oavsätt valutgång får man verkligen hoppas att de inte kommer med ett nytt sådant löfte till valet nu igen.

Bostäderna är även intressanta just för att kostnaderna hålls nere så pass mycket. Detta blir en standard som vi inte är vana vid i Sverige. Jag känner mig lite orolig över resultatet men det kan fungera. Och för att riktigt förstärka miljonprogramkänslan igen har man valt att ha loftgångar. Sådanna skrämmer alltid slag på främst borgarna och de kunde inte heller låta bli att även försöka göra om dessa något (det är faktiskt lite synd om loftgångarna. En mer utskälld byggnadsdetalj finns nog inte idag). Vi får som sagt se hur resultatet blir. Men detta kan vara ett första steg tillbaka till miljonprogrammen. Vad hände med debatten om flyttkedjorna?

Bebyggelsen utmed Västerled- varför?

I några år nu har en strid rasat mellan invånarna i Bromma och stadsbyggnadskontoret om ny bebyggelse utmed Västerled på flera olika platser. Brommaborna är mycket välorganiserade och effektiva i sin kritik vilket delvis gett resultat.
Vissa skulle kunna invända att det handlar om en strukturell och social orättvisa att Brommaborna lyckas stoppa projekt medans andra förortsområden är mindre framgångsrika i detta. Det antyds även ibland att vi i MP inte borde stötta dem "då de har så pass mycket grönska ändå" och att kraft snarare borde fokuseras på mer utsatta områden. Vi gör dock ingen skillnad på när närgrönområden riskerar att exploateras. Ett grönområde är lika värdefullt i en villastad som ett miljonprogram. Avvägningar beroende på klasstillhörighet får stå för vänster- och högerpartierna.

Det lustiga med exploateringen utmed Västerled är motiveringen till varför man vill bygga här. Det handlar primärt inte om att få fram fler bostäder, inte om att göra området mer stadslikt, inte ens om den diffusa upplevda otryggheten som så ofta nämns.
Nej, här motiveras det istället med att man vill öka trafiksäkerheten genom att få ned hastigheterna på vägen. Det hela hade sin upprinnelse i en utredning Trafikkontoret gjorde hur man skulle kunna minska bilarnas höga fart genom området. Och man kom fram till denna märkliga slutsats att man skulle bygga hus utmed vägen i grönområdena för att på så sätt få bilarna att sänka farten. Det hela lär förvisso fungera men är ändå så pass stolligt att man blir alldeles yr. Det här är i allra högsta grad högt frekventerade rekreationsområden.
Att områdena A och C nu utgår är förvisso bra men detta är ett projekt som aldrig borde kommit till stånd från första början. Vad hände med fartguppen?

Med en folkomröstning av Förbifarten kan frågan försvinna för gott.

Jag är för en folkomröstning av Förbifareten 2012. Anledningarna är såklart många men främst ser jag fördelen med att det utgör en permanent lösning.
Jag vet inte hur många gånger "Förbifarten" stoppats eller förhalats/ritats om. Det tycks inte spela någon roll hur många gånger vi lyckas "hindra" den. Även om vi skulle ha stoppat den efter valet igen så hade man kunnat ge sig tusan på att frågan åter kommit upp i nästa mandatperiod (eller nästa osv). Och tillslut hade någon fått spaden i marken.
Men med ett "nej" i en folkomröstning kan hela projektet försvinna från ritbordet till och med. Vi blir av med det för gott (typ).
Kan vi då vinna? Ja, jag tror att när den statliga utredningen om alternativet med kollektivtrafik står klar, och man tydligt ser att detta alternativ är en fullgod lösning, tvekar nog inte Stockholmarna längre över vad som är det rätta.
Viktigt för trovärdigheten har även varit att arbetsplanen med förbifarten till stora delar kommer stoppas fram till omröstningen. Inga upphandlingar samt större beslut kommer t.ex längre att få ske. Det ska vara en helt fair folkomröstning Stockholmarna har att ta ställning till.

Spårbilar vid KTH

Idag var jag på invigningen av spårbilsutställningen vid KTH. Här finns numera även en bil för beskådan. Spårbilar är tänkt att fungera som ett komplement i kollektivtrafiken för att på ett snabbt och flexibelt vis transportera Stockholmarna. De kan ses som spårbundna taxibilar som går en bit ovan mark på en balkbana. Lite som linbanor fast betydligt snabbare. Just vid vetenskapsstaden är det tänkt att ett pilotprojekt ska kunna dra igång om några år. Denna linje är tänkt att gå mellan KTH, universitetet och senare även Karolinska. Restiden beräknas kunna kortas med en tredjedel jämfört med tunnelbanan. Den stora styrkan ligger dock i de betydligt fler stationerna.

Spårbilar är dock ingen helthetslösning för kollektivtrafiken utan ska ses som just ett komplement på väl valda platser. Andra lämpliga områden för framtida spårbilslinjer kan vara Värmdö, Nacka, Skärholmen (mellan centrum och kungens kurva) samt mellan de olika utspridda stationerna i Södertälje.

Intressant utveckling av Tobaksmonopolet

Det kontroversiella ärendet vid Tobaksmonopolet på Södermalm har fått en intressant utveckling. Stadsbygnadskontoret verkar villiga att ompröva det tidigare beslutet om att riva matsalsbyggnaden och exploatera trädgården mot Rosenlundsgatan. Detta sägs dock inte rakt ut. Man är dock numera tydlig med att man vill bevara kontorshuset.
Två saker har föranlett att man nu backar något. Dels en protestlista på hela 14 730 underskrifter. Men framför allt att ägaren till fastigheten Tobaksmonopolet 2 (de byggnader som ingår i samma kvarter och ligger mellan Tobaksmonopolet 1 och 3- vilka är de som tidigare utretts) nu även visat intresse av att inkluderas i projektet.
Man vill nu istället ta ett samlat helhetsgrepp på hela kvarteret, utgå ifrån/inspireras av liknande projekt på Södermalm när industrilokaler byggts om till bostäder (t.ex Orionteatern och Lumafabriken) samt gå bort ifrån kravet att det måste vara minst 250 bostäder.
Kort sagt verkar det nu som man vill planera för att bygga om befintliga byggnader till bostäder istället för att riva dem och bygga nytt. Utmärkt i sådanna fall. Detta har varit våran tanke precis hela tiden. Vid spetsen mot Ringvägen kan dock såklart en ny byggnad uppstå. Enda kravet här från oss är att denna inte skymmer den närliggande skolgården alltför mycket.
Även majoriteten har aviserat att de kommer att följa kontorets rekomendation vilket känns oerhört skönt.

Det konstiga lamellhuset i Hammarbyhöjden är tillbaka

Nu har ärendet med lamellhuset som skär rakt in i skogen från gatan bakom Hammarbybacken kommit tillbaka igen som ställningstagande inför plansamrådet.
Senast höll jag på att ramla baklänges över att de placerat byggnaden på tvären från gatan (Mariestadsvägen) så att verkligen extra mycket naturmark skulle kunna tas i anspråk. Tack och lov höll majoriteten med oss för en gångs skull och återremitterade ärendet med medskicket att huset skulle läggas utmed gatan istället.
När ärendet nu är tillbaka redovisas två alternativ. Ett som förut och ett utmed gatan. Kontoret och byggherren uttrycker sin tydliga önskan att alternativet med det tvärliggande huset återigen ska förordas. Detta trots att politikerna redan sagt att det inte är önskvärt. Varför försöker de ens igen? Ett nej är ett nej!
De motiverar det med kostnadskäl liksom de även motiverar en konstig utbyggnad (vilken även denna skär en bra bit in i skogen) på huset som ligger utmed gatan med kostnadsskäl. "För att få ekonomi i hela projektet" som man skriver.

Varje gång denna fras dyker upp känner man sig väldigt dum. Detta då man omöjligen som ledman och utomstående kan avgöra huruvida detta är riktigt eller ej. Trots att det säkert till och från kan vara så har man ofta en krypande känsla av att det bara är något de säger för att dribbla bort en. I detta fall har jag definitivt denna känsla. Varför skulle inte ett byggföretag kunna få ekonomi i ett tre våningar högt lamellhus i Hammarbyhöjden? Inga konstiga förkastningar eller marksaneringar förekommer. Kan nämna hundratals liknande ärenden där det inte tycks råda några som helst problem. De är troligen bara sura för att de inte får som de vill. För det får de inte heller. Tack och lov genomskådade även majoriteten detta återigen och gick vidare med alternativet utmed gatan...

Angående avspärrningarna vid Haga slott

Jag har hållit en mycket hög profil beträffande avspärrningarna kring Haga slott senaste veckan. Artikel City i torsdags, Svd brännpunkt idag samt Aftonbladet imorgon (jag vill inte länka). Det är bra att frågan nu uppmärksammas, om än något sent. För mina nuvarande ståndpunkter i frågan hänvisar jag till artikeln i Svd idag. Jag klipper in den här nedan (men undviker gärna att länka som sagt). Vill påpeka att vid ingen av artiklarna är det jag själv som kontaktat tidningarna. Jag har heller ingenting emot kungahuset.

”Onödigt mycket ytor tas i anspråk av kronprinsessan”

Publicerad: 23 mars 2010, 10.43. Senast ändrad: 23 mars 2010, 11.30
Det är problematiskt att allmänhetens tillträde till Hagaparken minskar samtidigt som trycket på parken förväntas öka, skriver miljöpartisten Martin Hansson.

Det är såklart välkommet och trevligt att kronprinsessan med familj efter det stundande bröllopet flyttar in i Haga slott, beläget mitt i Hagaparken vid Brunnsvikens västra strand.
Tyvärr tas onödigt mycket ytor i anspråk vid avspärrningarna och 7 procent av parkens yta kommer därmed berövas allmänhetens tillträde. Detta är långt mycket mer än vad som först antyddes. Extra olyckligt blir detta ifall det sätts i relation till det planerade stadsutvecklingsområdet Norra station med 3 500 nya bostäder och hela 14 000 nya arbetsplatser.
Den mycket hårda exploateringen av Norra stationsområdet motiveras bland annat med just närheten till Hagaparken. I och med att denna finns tillåts gårdar samt närgrönytor att begränsas avsevärt. Hagaparken är redan idag utsatt för ett mycket hårt tryck och slits kraftigt. Med både minskade ytor och betydligt fler besökare säger det sig självt att situationen inte kommer bli bättre. Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.
De mycket omfattande avspärrningarna kring Haga slott motiveras ur ett säkerhetsperspektiv. Kungliga hovstaterna vill av fullt förståeliga skäl inte redovisa i detalj vad dessa går ut på, men att ökade ytor även innebär ökade områden vid avspärrningarna att bevaka säger sig självt. Säkerhetsmässigt är ett större område helt enkelt svårare att övervaka. Haga slotts utsatta läge är i sig ej heller optimalt ur ett säkerhetsperspektiv.
Det framstår som speciellt onödigt att ängen kring prins Gustafs monument norr om slottet inkluderas i det område som nu kommer att skärmas av. Denna ligger dels en bra bit från själva slottet och är dels en frekvent använd yta av besökarna. Här bör Kungliga hovstaterna ompröva sitt tidiga beslut när nu protesterna från allmänheten hörs allt mer. Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent men än finns möjligheter till vissa justeringar.

Namnkaos i Stockholm

Ojoj, nu har en infekterad namnkonflikt brutit ut mellan borgarna och namnberedningen i Stockholm. Och tyvärr får namnsättningen av Vera Siöcrona (se föregående inlägg) lida för detta. De tänkte avslå namnförslaget på nämnden igår och skulle så gjort ifall vi inte snabbt bordlade det hela.

Saken har sin upprinnelse i en konflikt angående namnsättningen av Povel Ramel. Borgarna vill att han ska få sin plats uppkallad efter sig framför Stockholm Waterfront medans namnberedningen föreslår Brunkebergstorg där hans "Knäpp upp" teater var belägen.
Borgarna backade dock efter ett tag på att platsen framför Waterfront skulle döpas efter Povel men fortsatte likväl att framhärda att namnberedningens förslag "Klarabergsplan" inte var bra.
Här kan jag i viss mån ge dem rätt. Väldigt många namn heter något med "Klara" i omgivningen och ytterligare ett sådant namn kan bli förvirrande.
Istället vill nu majoriteten döpa platsen efter järnvägens fader i Sverige Nils Ericsson och flytta statyn av honom framför Centralstationen dit.
Det är nog inga bra idé. Att flytta statyn är direkt olyckligt då dess koppling till station därmed skulle gå förlorad. Den ska självfallet vara placerad framför stora entrén. Och att ha ett namn uppkallat efter honom på en plats där inte statyn står är heller inte bra.
Ett annat förslag på namnsättning (tror det kommer från Centern) av platsen är istället efter 1600-tals matematikern och filosofen René Descartes som dog i Stockholm i sviterna av lunginflammation bara några månader efter att han kom hit för att han inte tålde klimatet. Det tycker i alla fall jag är ett utmärkt förslag till namn framför Waterfront buildning som en ledstjärna för de utländska dignitärer som förväntas komma hit till konferensanläggningen och hotellet.

I vilket fall letar nu majoriteten med ljus och lykta efter fel som namnberedningen gör så att de kan näpsa till dem. Ett annat namnförslag som namnberedningen nämligen föreslår avslag på var till sitt yttre rätt snarlikt namnsättningen av Vera Siöcronas torg. En villaförening vid vattnet i Blackeberg vill inte förknippas med orten och har kommit in med en begäran om att få ändra namnet på sin väg Blackebergsbacken till Mälarbacken.
Helt rätt avslog namnberedningen detta med motiveringen att namn som är av hävd vunna inte ändras utan starka skäl. Majoriteten kunde dock inte se någon skillnad på detta och bytet av Sven Vintappares torg till Vera Siöcronas.
Skillnaderna är dock enorma då Sven Vintappares torg dels inte är av hävd vunnet (det tillkom 2003 som en nödlösning) och dels Vera har en smått legendstatus i Gamla stan och även bodde på platsen. Invånarna vill inget hellre än att hon får ett namn uppkallat efter sig.
Det är synd att majoriteten inte förstår att namnberedningens representanter består av Sveriges främsta ortnamnsexperter och att de lusläst (till skillnad från borgarna) riksantikvarieämbetets riktlinjer i frågan. Hur kan de tro att de kan dessa saker bättre än de?

Vera Siöcrona får torg uppkallat efter sig i Gamla stan

Gamla stan profilen Vera Siöcrona (1914-2003) får lite oväntat ett torg uppkallat efter sig i Gamla stan i närheten av det hus där hon bodde i 27år i mitten av 1900-talet. Det är Sven Vintappare som nu snällt får flytta på sig och istället låta Vera beredas plats. Ingen nöd går dock på honom då han dels fortfarande har kvar sin gränd och dels torget uppkallades efter honom så sent som 2003. Torgnamnet var mer att betrakta som en bonus för hans del.

Vera Siöcrona är känd i Gamla stan som den som mer eller mindre räddade stadsdelen från rivningshysterien på 50- och 60-talet. En tid när Gamla stan var starkt förfallet. Hon drev aktiv opinionsverksamhet och startade både Gamla stans hembyggdsförening samt tidningen Gamla stan. Jag hann tyvärr aldrig träffa henne personligen vilket är väldigt tråkigt men jag har läst flera av hennes böcker och artiklar.

Nu blev det visst två inlägg i rad här om Gamla stan. Nåja, sådant händer ibland.

Gamla stans fulaste hus

Att Gamla stan har många vackra hus vet vi, men det finns även ett riktigt stolpskott placerat mellan Nygatorna vid Gåsgränd. Huset är faktiskt så pass fult och passar in så illa att jag blev nyfiken på det och försökte ta reda på lite mer.

Det är beläget i kvarteret Tritonia som är mest känt för att det var här man hittade den berömda Loheskatten 1937. Här låg tidigare (förvisso mycket sliten och förvanskad) 1600-tals bebyggelse. Dels ett ståndsmässigt prakthus med bl.a dekorerade kassettak, dels ett mer ordinärt bostadshus och dels en stallbyggnad för Petersénska familjen (vars röda huvudbyggnad står kvar i kvarteret bredvid). Efter långvarigt förfall och flera ombyggnader lyckades livförsäkringsbolaget De förenade Framtiden köpa byggnaderna. Först stallet 1944 och sedan (när de ville bygga sitt nya kontor) 1954 resten. De begärde omdelbart därefter rivningslov av alltihopa. Tidens anda gjorde att stadsantikvarien Gösta Selling inte hade några invändningar så länge inget extraordinärt påträffades (intakta bjälkstrukturer och byggnadskontruktioner i övrigt från 1600-talet samt takmålningar betraktades således inte som något märkvärdigt). Ingen tycks ha protesterat.

Betydligt mer protester blev det däremot när planerna på det nya huset presenterades. Arkitekter var den berömda arkitekttrion Ancker-Gate-Lindegren (Stig Ancker är en ingift släkting till mig- så himla typiskt att när man ska ta reda på information om Gamla stans största styggelse är det en släkting som står bakom det hela) och de fokuserade enbart på funktion och framkomlighet för transporter. Redan då insåg de kulturbevarande intresserna således att denna byggnad höll på att bli en smärre katastrof. Byggherren och arkitekterna vann emellertid (såklart) och bygglov erhölls 1959. När nu huset fått stå och förfalla/slitas i 50år har det förvanlats till något så anskrämligt att det blivit komiskt. Dess placering i stadsrummet är dock tack och lov så pass undanskymd att skadan egentligen inte är så pass stor.
Vad ska man då göra med denna byggnad? Ingenting såklart. En lättare renovering kan vara på sin plats men i övrigt bör den få stå kvar som en påminnelse om tidens anda och hur fel det kan bli. Och vem vet, om 100år kanske man har kommit att ompröva dess status igen.

Vi lovar 15 000 nya bostäder nästa mandatperiod

Ikväll på medlemsmötet klubbade vi att vi lovar att bygga 15 000 nya bostäder under nästa mandatperiod. Det är samma siffra som borgarna haft under denna period och det är även det antal vi kommit överens om i samarbetet med S och V. 15 000 alltså.
Motförslaget var att inte säga något alls men en klar majoritet ville att vi nu kör på denna siffra. En del inom partiet vill ha mindre och en del mer. Det står dock såklart varje medlem fritt att ha kvar sina egna åsikter men officiellt är det nu 15 000 som gäller. Jag tror det är fullt rimligt och jag känner mig lättad att denna debatt nu är över.

Pepparvägen senaste exemplet på intrång i värdefull naturmark

Ny bebyggelse planeras nu utmed Pepparvägen i södra Hökarängen. Och som vanligt mitt i värdfull naturmark. Påståendet att staden inte bygger i värdfull naturmark är direkt felaktig. Känsliga områden som planeras att exploateras finns just nu bl.a både i Farsta, Årsta och Hässelby.
Den tätortsnära naturen är utöver de rekreativa aspekterna och ekosystemtjänsterna mycket viktig då den ofta innehåller höga naturvärden, naturvärden som är sällsynta i resten av riket där jord och skogsbruk drivs på starkt ekonomiska grunder. Det finns riktiga klenoder i den tätortsnära naturmiljön som vi måste lära oss att värdesätta och förvalta när tätorten växer.
Det sker inte heller några ekologiska kompensationsåtgärder för alla skövlingar och sprängningar som sker. Om överhuvudtaget något görs är det mest upprustning av lekparker eller parkvägar, något som borde ha genomförts hur som helst och dessutom inte på något sätt förstärker de gröna strukturerna i staden eller förbättrar förutsättningar för den biologiska mångfalden.
Ifall grönmarksintrången åtminstone kunde begränsas till de mindre känsliga områdena (vilket förvisso tack och lov är det vanliga) vore frågan mindre känslig. Men det paradigmskifte som skedde här för några år sedan gör att även argumenten för exploatering av den mindre känsliga grönytan kommer på skam.

Namnet Stockholm

Vad är egentligen den etymologiska betydelsen av namnet Stockholm. Bland forskarna finns fortfarande inte något entydligt svar. Det enda man (nästan) säkert kan fastslå är att "stock" har med timmer i någon form att göra och att "holm" avser en holme. Frågan är bara vilket timmer och vilken holme? Jag ska här försöka mig på ett helhetsgrepp av det hela.

"Stock-" är det som utgör mest problem. Följande teorier finns (mina kommentarer under varje):

* "Stock" avser en rest påle. T.ex en gränspåle (vilket var en av de medeltida betydelserna av ordet) eller den typ av påle som restes på tillfälliga marknadsplatser. Vid dagens Stadsholmen (Gamla stan) gick just denna gräns mellan Attundaland och Södermanland.

-Jag är tveksam till förklaringen beträffande påle vid marknadsplats, då jag inte riktigt kan se hur en sådan påle skulle kunna ge upphov till ett namn. Då dessa pålar fanns vid var och varannan marknadsplats skulle förvirring uppstå ifall de användes för namnsättning. Därtill kan inte dessa stockar ha varit speciellt iögonfallande. Behovet av att namn utmärker en plats var lika stor på medeltiden som nu. Ifall Stockholm vid sin begynnelse endast var en marknad på holmen ser jag inte poängen med att blanda in "stolpen" i namnet. "Holm" hade räckt gott och väl (vilket även var ett etablerat namn på andra håll).
Att det dock avser "holmen med gränspålen" (eller "gränsholmen") är då mer troligt. Inte då för att en gränspåle i sig skulle ge upphov till namnet för platsen utan snarare för att ön fått sitt namn för att markera att det var här gränspålen stod. Av alla teorier här under håller jag denna som näst troligast.


* "Stock" betyder egentligen "stubbe". Namnet ska alltså egentligen vara "stubbholmen"

-Som jag förstår saken avser denna teori att holmen kallades så för att alla träden huggits ned (för att t.ex angöra en marknads- eller försvarsplats) och bara en massa stubbar fanns kvar.
Tveksamt detta då det dels görs en förskjutning i namnet och dels en massa stubbar sällan ger upphov till ett namn. Men svårt att avskriva helt. Att man kallhuggit hela holmen vid angörande av t.ex ett försvar kan faktiskt ha skapat så pass många stubbar att holmen fått detta namn. Låter dumt men varför inte. Ingen visste ju då precis att det var en framtida huvudstad man namngav...


* "Stock" är en beteckning för vatten som trängs ihop "stockar sig". Alltså att man beskrev vattenförhållandena här vid Mälarens utlopp under denna tid.

-Nu är jag inte helt insatt i den etymologiska förklaringen av ordet "stocka sig" under medeltiden men det känns ju för långsökt (och tråkigt). Jag hoppas inte det är detta...


* Liknande denna, men omvänt, är en förklaring som går ut på att "stock" på gammelsvenska avser "samling av" och att namnet således betyder "Samling av holmar".

-Jag är tveksam till detta då det medeltida ordet för "stock" som ovan nämnts betydde "rest påle". Betydelsen "samling av" är mig veterligen senare.


*"Stock" avser stockar och pålar som ingått i en försvarsanläggning kring strömmen och staden. Antingen som en spärr i vattnet eller som en pallisad runt staden.

-Att Stockholm anlades för att kontrollera infarten till Mälaren är helt vederlagt. Och att dylika stockanläggningar funnits både i vattnet och runt staden vet man. Frågan är dock ifall de gett upphov till namnet?
Jag tror inte för en sekund att en träpallisad runt staden/by/marknadsplatsen kan ha gett upphov till detta. Det finns inget utmärkande alls kring en dylik träpallisad vilket vid denna tid återfanns kring de flesta större och strategiskt viktiga plaser utan att de för den skull gett upphov till något namn.
Dock kan jag mycket väl köpa att en pålanläggning (liggande eller stående) i vattnet som en spärr för båtar kan ha varit namnets grund. En dylik pålspärr är ett utmärkande drag. Detta var den enda plasen i Mälaren där en sådan effekivt kunde anläggas. Platsen borde både vara visuellt utmärkande samt ensam i sitt slag. Troligt alltså, men bevis saknas.

*En snarlik teori är att namnet ursprungligen hette "Stocksundsholmen" (alltså "holmen i Stocksundet") men att mellanledet "sund" försvunnit. "Stocksundet" (som t.ex Stocksund i Danderyd) är då det sund där 1. flytande stockar fastnade vid stränderna 2. ett sund som spärrades av stockar i en försvarsanläggning eller 3. ett sund över vilket byggts en bro av stockar.

-Att det betecknar ett sund där flytande stockar fastnar är tveksamt men kan heller inte avfärdas. Mig veterligen försegicks ingen omfattande timmerverksamhet här heller vid denna tid. Jag har lite svårt att se vart dessa stockar var ämnade att ta vägen. Det fanns ingen större handelsplats eller kuststad längre ut mot Östersjön. Det var via Sigtuna och Uppsala det mesta skedde norrut samt Tälje söderut. Och vid denna tid hade dessa direktkontakt med Östersjön utan att behöva gå via platsen för dagens Stockholm. Men som sagt, även timmerflottning i mindre skala kan ha gett upphov till namnet.
Att det skulle röra sig om en bro tror jag inte alls på (även om en sådan mycket väl kan ha funnits). Främst då man inte använde sig av ordet "Stock" för att beskriva varken en bro eller spång. Känns inte heller som att detta skulle föranleda en namngivning av holmen.
Att det avser flytande eller pålade stockar som en del av en försvarsanläggning vid detta sund är som tidigare nämnt det jag håller som troligast. Huruvida namnet kommer från "Stockholmssundet" (där "sund" trillat bort) eller hetat Stockholmen direkt är såklart svårts att avgöra men jag skulle nog satsa på att det hette "Stockholmssundet" ursprungligen då det ju faktiskt var själva sundet som avsågs när man omnämnde "stockarna" (förutsatt att denna teori då är den riktiga). Att mellanled trillat bort är inget konstigt alls och finns massor med exempel på genom historien.


Slutligen har vi då själva holmen. Är det den stora holmen som avses (Gamla stan- tidigarebenämnd Stadsholmen) eller någon av de tre små holmarna (som nu tack vare landhöjningen är en- Helgeandsholmen). Det är inte självklart att det är den stora holmen som avses då själva pålspärren varit koncentrerad kring den största av de mindre holmarna samt att man vet att själva verksamheten för tullen/spärrsystemet låg på denna (och här fanns även den öppning där båtarna kunde passera). Denna holme kallades enligt vissa uppgifter även för just "Stockholmen". Det stora försvarstornet (Kastalen) samt marknaden låg däremot på den stora holmen Stadsholmen (tornet och marknaden gav ju dock inte upphov till själva namnet).
Men tänker man ytterliga ett steg var även Stadsholmen troligen omgiven av en pålspärr på båda sidor (alltså även mot Södermalm- även om vissa uppgifter gör gällande att det räckte med att vattnet här var för grunt för båtar). Stadsholmen var även avsevärt högre än de mindre holmarna och syntes mera på håll. Det var denna man såg när man kom seglande.
Det kan då förstås invändas, med all rätt, att Stadsholmen ju hette just Stadsholmen medans den största av de mindra öarna hette just "Stockholmen". Jag har dock vissa tveksamheter. Först då, varför blir namnet på den senare staden satt efter den mindre holmen där knappt någon verksamhet försegicks? Och hur kan "Stadsholmen" ha fått detta namn i en tid då "staden" inte var mer än på sin höjd en liten marknadsplats samt kanske ett försvarstorn. Jag känner mig rätt övertygad om att "Stadsholmen" haft ett tidigare namn som numera fallit i glömska. Ordet Stadsholmen ändrade man nog till efter att en stad började växa fram här. Och detta tidigare namn kan även det ha varit Stockholmen. T.ex kanske båda öarna kallades för Stockholmarna, alternativt att endast dagens Stadsholmen var namnsatt medans benämningen "Stockholmen" på den mindre ön är en senare konstruktion/kvarvarande rest efter att att Stadsholmen blev just Stadsholmen.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Stockholm ursprungligen hette Stocksundsholmen och fick sitt namn från en liggande pålspärr av stockar i vattnet mellan dagens Södermalm, Gamla stan, Helgeandsholmen och Norrmalm och där holmen som avses är dagens Gamla stan och inte Helgeandsholmen.

Två saker som dock vore bra att få helt vederlagt är:

Vet man säkert att dagens Stadsholmen utgjorde den gamla gränsen mellan Attundaland och Södermanland?

Är det klart fastslaget att den största av de tre holmar som numera utgör Helgeandsholmen tidigare kallades för Stockholmen (eller kan detta vara en efterkonstruktion)?


Ps: Nu kanske någon undrar varför jag ägnar en massa tid åt att prata på om Stockholms namnsättning istället för att bemöta Per Ankersjös påhopp på oss i SvD igår (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/centern-vill-se-fler-skyskrapor_4127699.svd). Svaret är helt enkelt för att det inte behövs längre. Våra framgångar i stadsbyggnadsfrågor i Stockholm har varit så pass ofattbart stora senaste året att vi numera lärt oss att Centern bara gräver sin egen grav med denna typ av utspel...

http://www.vikingtour.net/

Nu fälls körsbärsträden i Fatbursparken

Med anledning av Citybanebygget och överdäckningen av stambanan som nu drar igång i Fatbursparken på Söder (planken ska som jag förstått saken komma upp nästa vecka) kommer åtskilliga träd att behöva fällas. Dels i Mariagårdstäppan och dels i Fatbursparken.
Att träden i Mariagårdstäppan fälls är ett nödvändigt ont. Här ska själva tunneln dras. Det blir därtill svårt med återplanteringen då djupet ej kan göras tillräckligt. Dock kommer Mariagårdstäppan som park återställas väl och få en mer barnvänlig prägel.

Att körsbärsträden i Fatbursparken däremot behöver fällas är mer svårbegripligt. Det stora flertalet av dessa ligger utanför det område som berörs av själva Citybanebygget. Istället är det det planerade etableringsområdet för byggarbetarna som tycks behöva denna yta (vi talar om över 100 träd). Jag har inte sett några exakta beräkningar på varför man måste ta ned så pass mycket och handläggare Anna Åsell kan endast bekräfta att byggets vidd kräver det utan att heller närmare förklara saken. Det kan mycket väl vara så att det är nödvändigt men när man ser planerna för den nya parken som ska byggas på platsen när allt är klart börjar man genast fatta misstankar.
Här planeras en öppen pelouseliknande grässlätt som ska leda upp till Mariagårdstäppan. Någon återplantering är det inte tal om. Den landskapsarkitekt som ritat detta vill helt klart inte ha några träd här.
Det känns lite trist nu när det äntligen hade börjat bli lite fason på platsen. Det tar som bakant oftast en 10-20år innan nyplanterade träd kommer till sin fulla rätt. Och nu när äntligen Fatbursparken fått växa till sig väljer man att såga ned de träd som den planerades för.

City- monumentet över Sveriges andra stormaktstid

Jag kan inte sluta grubbla över det vettiga i förändringarna av City eller ej. Det är väldigt mycket å ena sidan och å andra sidan.
Så här skriver Marianne Strandin från Stadsmuseet:

"Stockholm city är idag ett av Europas mest välbevarade och väl genomförda modernistiska centrum. Det är ett kulturarv från en period som är av stor betydelse för Sveriges historia, en period som har beskrivits som Sveriges andra stormaktstid".

Hur sjutton ska man förhålla sig till detta? Att det kan vara så att där vi är verkligt världsunika idag när det kommer till stadsbyggande är just en plats som man inte tycker om. Som man både strukturmässigt och arkitektoniskt anser var ett feltänk. Vi gör det inte precis lätt för oss här i Stockholm...