En intressant (och delvis oroande) startpromemoria är uppe för behandling till stadsbyggnadsnämnden nu på torsdag.
Men anledning av att markanvisningar getts för att exploatera och utveckla området kring Islandstorgets tunnelbana och korsningen Blackebergsvägen - Bergslagsvägen vill SBK ta ett helhetsgrepp på hela närmiljön och främst då Blackebergsvägen söderut.
Helhetsgrepp är ofta mycket bra och rätt tänkt men just här verkar det bli fel. De planer som finns på utveckling av Islandtorget med bostäder och affärer är väligt bra. Hela området kring rondellen går att gör mycket kring och även därmed stärka entréerna till Blackeberg, samt Södra och Norra Ängby. Speciellt platsen för dagens bensinmack är lämplig.
Sedan blir de tyvärr betydligt mer knepigt. Det antyds (hela promemorian är mycket svävande) att exploateringar ev. ska kunna ske kring den idag befintliga skolan samt kyrkan inom samma område. Helt uteslutet då dessa idag omges av väl frekventerade grönområden och parker. Längre söderut talas om att stärka kopplingar mellan Blackeberg och Södra Ängby via bl.a den idag befintliga bollplanen. Samma sak här. Detta är väl använda grönområden som därtill fungerar som spridningsstråk och upplevs som en del av Grimsta naturreservat. På detta kommer det stora problemet att Södra Ängby är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett idag helt unikt område i Norra Europa. Kontoret konstaterar själva att exploateringar här kommer att skada riksintresset. Tanken med att stärka sambanden mellan Blackeberg och Södra Ängby är god men det går helt enkelt inte vid denna plats. Sambanden bör istället ske norr om Cederströmsvägen samt Zornvägen.
Den idag upplevda segregeringen mellan dessa områden är därtill i månt och mycket en teoretisk skrivbordsprodukt. Uppgifter från invånarna själva gör gällande att det idag råder full grannsamverkan mellan platserna och att barnen är uppblandade. Och även om jag såklart förstår och delar tanken kring kopplingar via fysisk bebyggelse får man inte glömma bort att hittills har ingen fullt frisk människa misslyckats med att gå över en gräsmatta medans det omvänt mig veterligen aldrig skett att någon lyckats gå rakt igenom en husfasad (strängteorier i all ära).
Slutligen luftas lite försiktigt planer på en eventuellt mindre exploateringar ända nere vid Mälaren. Detta med anledning av att stärka allmänhetens tillträde dit. Det sistnämnda är såklart bra. Men var denna ev. exploateirng ska ske nämns inte. Kontoret har dock såklart en tanke här. Annars skulle detta inte antydas. Av vad jag kan uppfatta efter att ha promenerat igenom området finns endast två rimliga platser som SBK kan ha spanat in. Dels de sedan tidigare försiktiga planerna på avstyckningar vid de idag befintliga villorna nere vid vattnet. Varför dessa då inte nämns explicit är dock märkligt då de är väl kända.
Mer troligt är istället då kanske att det handlar om Jehanders anläggning mellan vattnet och Blackebergsvägen. Jag skulle inte bli förvånad ifall påtryckningar mot Jehanders från kontorets sida kommer att dra igång så fort promemorian är antagen. Jehander själva har hittills inte hört något och har inga planer på att flytta. Anläggningen behöver dels ligga utmed vatten och dels vara belägen nära staden för att minska de tunga lastbilstransporterna (de får sitt råmaterial via båtar och kör sedan efter förädling in produkterna mot stan). Att flytta Jehander längre ut innebär dels längre transporter och dels att ett annat sjönära läge behöver exploateras. Och då troligen ett helt orört sådant. Så ifall det nu är Jehanders anläggning som är målet, släpp saken!
måndag 11 april 2011
torsdag 24 mars 2011
Arkitektur Stockholm
Arbetet är nu i full gång med att ta fram ett nytt arkitektur/gestaltningsprogram för Stockholm vilket ska ersätta den tidigare "Stockholms byggnadsordning". Arkitektur Stockholm ska ses som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen och kommer ange inriktningarna för hur vill att staden framöver ska gestaltas. Till skillnad från Stockholms byggnadsordnings mer karaktär av handbok kommer Arkitektur Stockholm vara processinriktat. Byggnadsordningen förhöll sig mer till områdenas befintliga karaktärer medans Arkitektur Stockholm anger önskade inriktningar för framtiden. Ambitionen är att arbetet med att ta fram Arkitektur Stockholm ska ske brett och förankras väl hos Stockholmarna. Samråd kommer att starta i juni och ett utställningsförslag vara klart till september. Hela programmet förväntas antas i kommunfullmäktige i början av 2012. Det finns även långtgående planer på att utställning och samråd denna gång även ska innefatta en hemsida där Stockholmarna kan komma med synpunkter.
Det här arbetet är viktigt! Det kommer att få oerhörd stor påverkan på Stockholms framtida gestaltning. Arkitektur ses här även väldigt brett och kommer att inkludera en helhetssyn på staden. Det handlar således inte bara om fasader utan även sådant som parkeringar, utemiljöer, gångstråk, gårdar, vägar, parker etc etc. Även sådant som vilken status kulturmiljöer kommer att få framöver blir en del av programmet.
Ett första utkast för inriktning är nu färdigt. Följande kan lyftas fram:
Utgångspunkt för stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Naturlandskapets karaktärsdrag
* Bebyggelsens årsringar
Stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Fortsätta stärka centrala Stockholm
* Satsa på attraktiva tyngdpunkter
* Koppla samma stadens delar
* Främja en utveckling i hela staden
Som ni ser är tankarna än så länge väldigt schematiska och övergripande. Det fördjupande arbetet startar nu och påverkansmöjligheterna är stora. Vi hade en akademi i stadsbyggnadsnämnden förra veckan kring programmet där vi gavs möjlighet till input. Och åsikter fanns det så att det sprakade om det. Mina synpunkter är följande:
* Utgå gärna ifrån Stockholms byggnadsordning. Det är ett mycket bra dokument som varit både uppskattat och välarbetat.
* Vid exploatering inom befintliga områden behöver hänsyn tas till den befintliga kulturmiljön. Stockholms varumärke är just den välplanerade staden och där man tydligt kan utskilja de olika delarnas karaktär. Detta är vår styrka. Berlins styrka och karaktär är brokigheten. Stockholms är det välplanerade. Dock måste såklart visst utrymme för medvetna stilbrott kunna få finnas samt vissa stadsdelar få ändra karaktär. Dessa ska då tydligt utpekas genom en helhetsplanering och inte ske ad hoc genom kortsiktiga vinstintressen. Här har stadens ett ansvar att agera proaktiv i dialog med medborgarna.
* Vid nybyggda områden (som t.ex stadsutvecklingsområdena) kan stor experimentlusta dock få råda. På lämpliga platser även på höjden. Men modern innovativ och spännande arkitektur sker även i lägre skalor.
* Husen måste gestaltas så att de även förblir vackra över tid. Här har man enligt mig varit mycket dålig under större delen av 1900-talet och även in i 2000-talet. Avskalade och vita fasader kan vara snygga precis vid nybyggnation men kräver stort underhåll för att inte börja ser hemska ut efter bara 20 år. Bygg så att husen åldras med patina alltså.
* Problematisera vägar och parkeringars negativa inverkan på miljön. Speciellt de idag tvingande normerna för ytparkeringar vid nybyggen behöver inkluderas i programmet. Vi kan bygga hur snygga hus som helst. Tvingas vi dock runt dem placeras asfaltsmattor med parkeringar blir det heltrist ändå.
* Viktigt att programmet inkluderar hela staden och att inte vissa områden glöms bort.
* Mjuka former är att föredra. Både beträffande anpassningen till landskapets topografi samt husen i sig. Platta tak och avskalade fasader är idag alltför dominerande.
* Levande bottenvåningar där handeln sprids ut är att föredra framför koncentrerade centrumbildningar. Externa köpcentrum skall aktivt bekämpas.
Jag vill kort sagt kunna skapa en stad som är mjuk till sin karaktär och följer naturens mönster utan alltför hård/styltig exploatering/gestaltning. Men jag vill samtidigt bygga det som normalt kallas stadsmässigt. Alltså stenstad. Jag vill finna det bästa mellan dagens innerstad och förorterna.
För mig skulle det nog kunna se ut på följande vis:
Jag bor själv i innerstaden i ett 20-talsområde vilket planerats av Hallman (Blecktornsområdet på söder). Slingrande och relativt täta gator på en höjd och där husen hänger ihop men gårdarna ändå är öppna. Området är mycket lyckat förutom en detalj. Det finns inga affärer i bottenvåningarna. Husen är även något för låga med tanke på dagens markbrist. Ifall man tog detta område och la till affärer i bottenvåningarna samt la på två våningar på varje byggnad skulle mitt drömsamhälle skapas. Jag kan faktiskt bara komma på en enda stadsdel i Stockholm idag som är gestaltad så. Och det är Gamla stan. Så typiskt att den äldsta delen är den mest lyckade. Det här är även ifall man tittar internationellt på övriga europa den typ av stadsdelar som alltid blir mest attraktiva. Jag kan inte förstå varför de är så pass ovanliga. Två anledningar kan vara att man under 1900-talet dels planerade för bilen och dels ville komma bort från de sjukdomar som ofta förknippades med denna typ av städer. Men både bilen och kolera är problem som inte längre är aktuella i 2000-talets Stockholm.
Så ingen mer rutnätstad och ingen mer förortsstad och fram istället med en uppdaterad medeltida stad för 2000-talet. En stad med både mjuka och täta former. Där husen förvisso står något mer glest men å andra sidan är lite högre.
http://www.newsmill.se/node/35082
http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/03/31/arkitektur-stockholm-ska-forma-stadens-framtid/
Det här arbetet är viktigt! Det kommer att få oerhörd stor påverkan på Stockholms framtida gestaltning. Arkitektur ses här även väldigt brett och kommer att inkludera en helhetssyn på staden. Det handlar således inte bara om fasader utan även sådant som parkeringar, utemiljöer, gångstråk, gårdar, vägar, parker etc etc. Även sådant som vilken status kulturmiljöer kommer att få framöver blir en del av programmet.
Ett första utkast för inriktning är nu färdigt. Följande kan lyftas fram:
Utgångspunkt för stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Naturlandskapets karaktärsdrag
* Bebyggelsens årsringar
Stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:
* Fortsätta stärka centrala Stockholm
* Satsa på attraktiva tyngdpunkter
* Koppla samma stadens delar
* Främja en utveckling i hela staden
Som ni ser är tankarna än så länge väldigt schematiska och övergripande. Det fördjupande arbetet startar nu och påverkansmöjligheterna är stora. Vi hade en akademi i stadsbyggnadsnämnden förra veckan kring programmet där vi gavs möjlighet till input. Och åsikter fanns det så att det sprakade om det. Mina synpunkter är följande:
* Utgå gärna ifrån Stockholms byggnadsordning. Det är ett mycket bra dokument som varit både uppskattat och välarbetat.
* Vid exploatering inom befintliga områden behöver hänsyn tas till den befintliga kulturmiljön. Stockholms varumärke är just den välplanerade staden och där man tydligt kan utskilja de olika delarnas karaktär. Detta är vår styrka. Berlins styrka och karaktär är brokigheten. Stockholms är det välplanerade. Dock måste såklart visst utrymme för medvetna stilbrott kunna få finnas samt vissa stadsdelar få ändra karaktär. Dessa ska då tydligt utpekas genom en helhetsplanering och inte ske ad hoc genom kortsiktiga vinstintressen. Här har stadens ett ansvar att agera proaktiv i dialog med medborgarna.
* Vid nybyggda områden (som t.ex stadsutvecklingsområdena) kan stor experimentlusta dock få råda. På lämpliga platser även på höjden. Men modern innovativ och spännande arkitektur sker även i lägre skalor.
* Husen måste gestaltas så att de även förblir vackra över tid. Här har man enligt mig varit mycket dålig under större delen av 1900-talet och även in i 2000-talet. Avskalade och vita fasader kan vara snygga precis vid nybyggnation men kräver stort underhåll för att inte börja ser hemska ut efter bara 20 år. Bygg så att husen åldras med patina alltså.
* Problematisera vägar och parkeringars negativa inverkan på miljön. Speciellt de idag tvingande normerna för ytparkeringar vid nybyggen behöver inkluderas i programmet. Vi kan bygga hur snygga hus som helst. Tvingas vi dock runt dem placeras asfaltsmattor med parkeringar blir det heltrist ändå.
* Viktigt att programmet inkluderar hela staden och att inte vissa områden glöms bort.
* Mjuka former är att föredra. Både beträffande anpassningen till landskapets topografi samt husen i sig. Platta tak och avskalade fasader är idag alltför dominerande.
* Levande bottenvåningar där handeln sprids ut är att föredra framför koncentrerade centrumbildningar. Externa köpcentrum skall aktivt bekämpas.
Jag vill kort sagt kunna skapa en stad som är mjuk till sin karaktär och följer naturens mönster utan alltför hård/styltig exploatering/gestaltning. Men jag vill samtidigt bygga det som normalt kallas stadsmässigt. Alltså stenstad. Jag vill finna det bästa mellan dagens innerstad och förorterna.
För mig skulle det nog kunna se ut på följande vis:
Jag bor själv i innerstaden i ett 20-talsområde vilket planerats av Hallman (Blecktornsområdet på söder). Slingrande och relativt täta gator på en höjd och där husen hänger ihop men gårdarna ändå är öppna. Området är mycket lyckat förutom en detalj. Det finns inga affärer i bottenvåningarna. Husen är även något för låga med tanke på dagens markbrist. Ifall man tog detta område och la till affärer i bottenvåningarna samt la på två våningar på varje byggnad skulle mitt drömsamhälle skapas. Jag kan faktiskt bara komma på en enda stadsdel i Stockholm idag som är gestaltad så. Och det är Gamla stan. Så typiskt att den äldsta delen är den mest lyckade. Det här är även ifall man tittar internationellt på övriga europa den typ av stadsdelar som alltid blir mest attraktiva. Jag kan inte förstå varför de är så pass ovanliga. Två anledningar kan vara att man under 1900-talet dels planerade för bilen och dels ville komma bort från de sjukdomar som ofta förknippades med denna typ av städer. Men både bilen och kolera är problem som inte längre är aktuella i 2000-talets Stockholm.
Så ingen mer rutnätstad och ingen mer förortsstad och fram istället med en uppdaterad medeltida stad för 2000-talet. En stad med både mjuka och täta former. Där husen förvisso står något mer glest men å andra sidan är lite högre.
http://www.newsmill.se/node/35082
http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/03/31/arkitektur-stockholm-ska-forma-stadens-framtid/
söndag 20 mars 2011
Svåra avvägningar i Alvik
I kvarteret Akka i Alvik har sedan några år nu planer pågått för att bl.a skapa 120 nya studentlägenheter i det höga KFUM-huset precis vid järnvägen. Detta hus innehöll ursprungligen just studentlägenheter. I planarbetet ingår även planer på ett nytt större hus strax bredvid vilket ska innehålla bostäder och hotell. Men under processens gång har nu byggherren Fastighets AB Assar börjat ändra planerna till att minska andelen studentlägenheter till endast 35st och istället uppföra hotellrum i KFUM-huset.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig detta och kräver att de går vidare med de ursprungliga planerna. Byggherren å sin sida hävdar att de inte kan få ekonomi i planen ifall de inte får bygga hotellrummen istället.
Här uppstår en mycket svår situation som tyvärr även är alltför välbekant. Hur ska man som politiker kunna veta ifall byggherren enbart kör ett spel för att kunna öka vinsten eller ifall situationen verkligen är sådan att det är 35 studentbostäder som gäller eller inga alls? Och hur ska man kunna veta deras ursprungliga avsikt? Har de redan från början planerat att lova runt men hålla tunt? Stadsbyggnadskontoret utgör då en förmodat opartisk instans vars rekommendation i dylika lägen borde kunna gälla. Vi i mp gick även på denna. Säger de att byggherren visst borde kunna gå vidare med de ursprungliga planerna och få ekonomi i det hela litar jag på dem. Jag har även sett oräkneliga andra helt snarlika ärenden där det tycks gå alldeles utmärkt att få lönsamhet. Och varför hotellrum skulle anses vara så pass lönsamt idag med den kraftiga överetablering vi har övergår mitt förstånd.
Med detta i åtanke är det väldigt märkligt att majoriteten i torsdags valde att helt gå på byggherrens linje och bevilja minskningen av studentlägenheterna. De körde alltså över stadsbyggnadskontoret med just motiveringen att ifall inte byggherren skulle få som de ville så skulle det inte bli någonting alls (att majoriteten skulle ha några särskilda intressen av att skaka fram nya hotellrum i Stockholm utesluter jag faktiskt helt).
Min undran blir då, vilken information sitter majoriteten på som SBK tycks sakna? Eller är det så banalt att de bara köpt byggherrens kampanjande? Att de blivit vilseledda? Omöjligt att veta.
Vad jag dock vet är att jag inte gillar det hela. Att ändra planer under resans gång i strid mot SBK:s rekommendationer kan ge signaler till andra byggherrar att det är fritt fram att starta planer på känsliga platser men med vällovliga ansatser, för att sedan när saker och ting rullat på ett tag ändra om de mer sociala bitarna. Och vipps sitter man på ett väldigt lukrativt bygglov med god vinst.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig detta och kräver att de går vidare med de ursprungliga planerna. Byggherren å sin sida hävdar att de inte kan få ekonomi i planen ifall de inte får bygga hotellrummen istället.
Här uppstår en mycket svår situation som tyvärr även är alltför välbekant. Hur ska man som politiker kunna veta ifall byggherren enbart kör ett spel för att kunna öka vinsten eller ifall situationen verkligen är sådan att det är 35 studentbostäder som gäller eller inga alls? Och hur ska man kunna veta deras ursprungliga avsikt? Har de redan från början planerat att lova runt men hålla tunt? Stadsbyggnadskontoret utgör då en förmodat opartisk instans vars rekommendation i dylika lägen borde kunna gälla. Vi i mp gick även på denna. Säger de att byggherren visst borde kunna gå vidare med de ursprungliga planerna och få ekonomi i det hela litar jag på dem. Jag har även sett oräkneliga andra helt snarlika ärenden där det tycks gå alldeles utmärkt att få lönsamhet. Och varför hotellrum skulle anses vara så pass lönsamt idag med den kraftiga överetablering vi har övergår mitt förstånd.
Med detta i åtanke är det väldigt märkligt att majoriteten i torsdags valde att helt gå på byggherrens linje och bevilja minskningen av studentlägenheterna. De körde alltså över stadsbyggnadskontoret med just motiveringen att ifall inte byggherren skulle få som de ville så skulle det inte bli någonting alls (att majoriteten skulle ha några särskilda intressen av att skaka fram nya hotellrum i Stockholm utesluter jag faktiskt helt).
Min undran blir då, vilken information sitter majoriteten på som SBK tycks sakna? Eller är det så banalt att de bara köpt byggherrens kampanjande? Att de blivit vilseledda? Omöjligt att veta.
Vad jag dock vet är att jag inte gillar det hela. Att ändra planer under resans gång i strid mot SBK:s rekommendationer kan ge signaler till andra byggherrar att det är fritt fram att starta planer på känsliga platser men med vällovliga ansatser, för att sedan när saker och ting rullat på ett tag ändra om de mer sociala bitarna. Och vipps sitter man på ett väldigt lukrativt bygglov med god vinst.
torsdag 10 mars 2011
Seminarium om segregeringen i Stockholm
Har under eftermiddagen varit på Samfundet S:t Eriks seminarium om segregeringen i Stockholm. Hur den ser ut idag och vad vi kan göra åt den? Seminariet hade ett ambitiöst upplägg och flera ledande forskare samt planerare var inbjudna. Jag blir därför lite beklämd när jag upptäcker att endast vi i mp (3st.) och V (2st.) är representerade.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.
tisdag 8 februari 2011
Inspiration till Skönhetsrådet
Ett stort grattis till Daniel Helldén som nu formellt valts in i Skönhetsrådet! http://twitter.com/DanielHellden
Jag har alltid följt deras arbete mycket noga och sätter stor tilltro till dem. Funderade dock för några år sedan på att starta upp ett Fulhetsråd. Men det stannade vid denna logga.
Jag har alltid följt deras arbete mycket noga och sätter stor tilltro till dem. Funderade dock för några år sedan på att starta upp ett Fulhetsråd. Men det stannade vid denna logga.
Rutger Sernander och Naturparkerna
Läser Per Wirténs bok "Där jag kommer ifrån". Faktaspäckad och stilsäker så det förslår och såklart ett måste för alla Stockholmsintresserade. Man pendlar ömsom mellan att hålla med honom och ömsom mellan att anse att han är helt fel ute. Verkar som att det är meningen också. Ett medvetet försök till polarisering. Eller kanske bara ett argt rop på reaktion. Lite onödigt med de skarpa skiljelinjerna som målas upp mellan att förespråka antingen stenstad eller urban sprawl kan tyckas.
Avsnittet som behandlar botanisten Rutger Selanders "Stockholmsskolan" är riktigt intressant. Här beskrivs hur staden från 20-talet till 70-talet aktivt arbetade med att skapa så kallade Naturparker. Alltså att förädla de befintliga grönområdena och behålla dess vildhet. Till skillnad från de konstlade innerstadsparkerna. Modellen var när den skapades helt unik och stadsdirektörer samt arkitekter från hela världen reste till Stockholm för att studera den (ungefär som sker med Sjöstaden nu). Än idag är Stockholm en unik stad tack vare denna modell. Naturparkerna är vad jag antar mer eller mindre liktydiga med de gröna kilarna.
Men sedan kommer då Per Wirténs försök att sätta detta i motsatsförhållande till stenstaden och "promenadstaden". I viss mån förstår jag honom då promenadstadens förespråkare (moderaterna) tydligt även själva bidrar till saken genom sina konkreta projekt vilka exploaterar Naturparkerna. De och Per verkar överens om att båda synsätten inte går ihop.
Jag håller inte med. De gröna kilarna går in just som kilar mot dagens innerstad. Det fungera alldeles utmärkt att samtidigt bevara dem och stärka stadssambanden samt en promenadvänlig hållning i stadsmiljö. Och det går även att stärka gångstigar och dyl i befintliga Naturparker för att bättre öppna upp dessa samt stärka de viktiga tvärförbindelserna. Skogarna är inget hinder för en ökad tvärförbindelse i Stockholms förorter. Bristande kollektivtrafik på bredden, stora trafikleder samt industriområden utgör istället betydligt större barriärer.
Avsnittet som behandlar botanisten Rutger Selanders "Stockholmsskolan" är riktigt intressant. Här beskrivs hur staden från 20-talet till 70-talet aktivt arbetade med att skapa så kallade Naturparker. Alltså att förädla de befintliga grönområdena och behålla dess vildhet. Till skillnad från de konstlade innerstadsparkerna. Modellen var när den skapades helt unik och stadsdirektörer samt arkitekter från hela världen reste till Stockholm för att studera den (ungefär som sker med Sjöstaden nu). Än idag är Stockholm en unik stad tack vare denna modell. Naturparkerna är vad jag antar mer eller mindre liktydiga med de gröna kilarna.
Men sedan kommer då Per Wirténs försök att sätta detta i motsatsförhållande till stenstaden och "promenadstaden". I viss mån förstår jag honom då promenadstadens förespråkare (moderaterna) tydligt även själva bidrar till saken genom sina konkreta projekt vilka exploaterar Naturparkerna. De och Per verkar överens om att båda synsätten inte går ihop.
Jag håller inte med. De gröna kilarna går in just som kilar mot dagens innerstad. Det fungera alldeles utmärkt att samtidigt bevara dem och stärka stadssambanden samt en promenadvänlig hållning i stadsmiljö. Och det går även att stärka gångstigar och dyl i befintliga Naturparker för att bättre öppna upp dessa samt stärka de viktiga tvärförbindelserna. Skogarna är inget hinder för en ökad tvärförbindelse i Stockholms förorter. Bristande kollektivtrafik på bredden, stora trafikleder samt industriområden utgör istället betydligt större barriärer.
söndag 30 januari 2011
Växthus på höjden
Idag var jag på arkitekturmuseets pågående projekt "Arkitekturmuseet Live" med olika interaktiva teman under hela vintern. Denna vecka är det "Green cities" och idag hölls två föreläsningar med anledning härav.
Vid den första talade Plantagon´s VD kring företagets tankar kring utveckling av så kallade stadsväxthus för att möta framtidens alltmer ökande behov av markutrymmen för odling när jordens befolkning växer. Snart når vi en gräns där den odlingsbara marken inte räcker till och samtidigt bedöms urbaniseringen fortskrida. Detta ställer ökade krav på nya smarta lösningar. Plantagon har kommit en bra bit på vägen i utvecklingen av jättelika sfäriska växthus på höjden som är tänkt att placeras centralt i städerna. Fördelarna är främst minskade transportbehov samt då bättre markutnyttjande. Utmaningarna än så länge tekniska sådana och då främst hur energikostnaderna kan hållas nere. Att växthusen för att kunna bli effektiva och lönsamma även kräver en storlek motsvarande Globen är onekligen något annat att fundera kring. De ser minst sagt futuristiska ut.
I Sverige är vi dock ännu långt ifrån ett verkligt behov av dessa. Här handlar det om att ta fram pilotprojket (Linköping samt Botkyrka är två sådana) för att kunna utveckla produkten för andra länder. Främst är det sydost Asien som lär bli aktuellt och ett annat pilotprojekt är på gång i Singapore. I dessa mer tätbefolkade områden av världen, och där välståndet är förhållandevis gott, finns redan behovet. Utvecklingen är helt klart värd att följa noga framöver.
Vid den första talade Plantagon´s VD kring företagets tankar kring utveckling av så kallade stadsväxthus för att möta framtidens alltmer ökande behov av markutrymmen för odling när jordens befolkning växer. Snart når vi en gräns där den odlingsbara marken inte räcker till och samtidigt bedöms urbaniseringen fortskrida. Detta ställer ökade krav på nya smarta lösningar. Plantagon har kommit en bra bit på vägen i utvecklingen av jättelika sfäriska växthus på höjden som är tänkt att placeras centralt i städerna. Fördelarna är främst minskade transportbehov samt då bättre markutnyttjande. Utmaningarna än så länge tekniska sådana och då främst hur energikostnaderna kan hållas nere. Att växthusen för att kunna bli effektiva och lönsamma även kräver en storlek motsvarande Globen är onekligen något annat att fundera kring. De ser minst sagt futuristiska ut.
I Sverige är vi dock ännu långt ifrån ett verkligt behov av dessa. Här handlar det om att ta fram pilotprojket (Linköping samt Botkyrka är två sådana) för att kunna utveckla produkten för andra länder. Främst är det sydost Asien som lär bli aktuellt och ett annat pilotprojekt är på gång i Singapore. I dessa mer tätbefolkade områden av världen, och där välståndet är förhållandevis gott, finns redan behovet. Utvecklingen är helt klart värd att följa noga framöver.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)