Nya plan- och byggförordningen släpper reklamen fri

Ett nytt förslag till plan- och byggförordning är för närvarande ute på remiss. Denna är tänkt att komma i bruk samtidigt som den nya plan- och bygglagen i maj 2011.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.

Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.

Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.

Pinsamt White

Det här inlägget handlar inte om Sthlm Waterfronts vara eller icke vara. Det berör enbart den dekorativa stålkonstruktionen på kongressbyggnadens tak. Med ett minst sagt exponerat läge.

Allteftersom de yttre arbetena börjat bli klara har en stigande oro vuxit hos mig att stålbalkarna på utsmyckningen inte verkar sättas tillräckligt tätt. Något som inneburit att man fortfarande tydligt på flera ställen ser de bakomliggande ställningarna som utsmyckningen är fäst på. Det hela ser inte klokt ut och ger ett sken av halvfärdig byggarbetsplats. Jag har inte varit ensam i denna oro utan flertalet Stockholmare har hört av sig till Stadsbyggnadskontoret och undrat ifall det verkligen ska se ut så. Även kontoret är mycket beskymrade och har i sin tur kontaktat White om saken.

Och farhågan är besannad. De anser arbetet med denna utsmyckning som färdig och menar att det är så det ska se ut.

Troligen har de följt ritningarna till punkt och pricka men när vi nu ser det färdiga resultatet är stålkontruktionen på sina håll riktigt riktigt illa tack vare dessa glesa gluggar. Whites arkitekter har gjort bort sig rejält och de måste nu snabbt inse detta och göra en kompletering på den översta delen vilken i nuläget består av endast en enda rad. Med en kompleterande bakomliggande rad kan det värsta förhoppningsvis rättas till. Det mycket exponerade läget gör att denna kompletering är absolut nödvändig. Det hela är oerhört pinsamt och Stockholm framstår som rätt inkompetent. Oavsätt ifall man betraktar Waterfront som en fin märkesbyggnad eller ej måste denna genanta sak ordnas.

Bar Grön om upprustningen av miljonprogrammet

Dagens Bar Grön på Scandic Malmen blev intressant. Yvonne Ruwaida och arkitekt Erik Stenberg pratade om den kommande upprustningen av Stockholms omfattande miljonprogramsbestånd. Erik är specialiserad på just dessa saker.

Upprustningen kommer att bli oerhört dyr. Detta är det största projekt Stockholm står inför de närmaste 10 åren. Två utmaningar är extra viktiga att ta med i arbetet. Dels att hyrorna i och med upprustningarna inte får sticka iväg för mycket. Här är det som hände i Husby för tre år sedan ett avskräckande exempel. Men allra viktigast är att vi i och med upprustningarna passar på att energieffektivisera hela beståndet. Det är nu det kan ske och dessa kostnader bär sig själva i och med den sänkta elförbrukningen. Enligt Erik har miljonprogrammen extra bra förutsättningar att effektiviseras och byggas om då dessa byggts på ett sätt vilket enkelt kan ändras. Till skillnad från t.ex Sjöstaden där framtida ombyggnader kan komma att bli mycket komplicerade.

I sammanhanget är EU:s nya miljökrav även av stor betydelse. Dessa säger att hus vilka ska byggas om inte efter ombyggnationen får förbruka mer än 80kwh/kvm/år. Likadant med nyproduktion. Denna nya lag behöver emellertid först implementeras av Boverket vilket kan komma att ta uppåt 10år i värsta fall.

Planera med omvänd planprocess

Att i den fysiska stadsplaneringen arbeta med så kallad omvänd planprocess är en fråga vi drivit en längre tid nu. Alltså att först genomföra en områdesplanering där de boendes synpunkter inte bara kommer till tals utan även direkt pekar ut var förtätningar lämpligast sker. Jag tror verkligen på idén och dess möjligheter att skapa en stadsplanering som de närboende blir nöjda med och där risken för fördyrande och försenande överklaganden minskar avsevärt. Idag kommer de boendes synpunkter in för sent i planeringen när de reella möjligheterna att påverka är mycket små och låsningar redan skett. Markanvisningarna måste t.ex ovillkorligen ske efter dialog och mer heltäckande områdesplaneringar. Med omvänd planprocess kan detta ske.

I Stockholm har detta prövats vid ett tillfälle. I Kärrtorp i mitten av 00-talet. Resultatet blev mycket gott och bl.a dåvarande Markkontorets revisorer rekommenderade att man skulle fortsätta på denna inslagna linje. Maktskiftet i Stadshuset satte emellertid stopp för detta.

Den stora invändningen mot omvänd planprocess är att medborgarna då bara säger "bygg inte här utan där istället". När jag talade med förre stadsbyggnadsdirektören Ingela Lind för några år sedan om saken menade hon att så även hänt i Kärrtorp. Men denna invändning rimmar väldigt illa med att resultatet i Kärrtorp i slutändan blev mycket bra. Invånarna blev nöjda, få överklaganden skedde och antalet bostäder blev vad stadsbyggnadskontoret önskade. Hur går det ihop med kritiken?
Jag tror känslan av att som medborgare ha fått vara med i ett tidigt skede i sig bidrog till en större acceptans för nybyggena. Vi får inte underskatta de rent emotionella aspekterna. Att stadsbyggnadskontoret och markkontoret även i detta första skede fick kännedom om vilka rekreationsområden som faktiskt användes frekvent gjorde att inga låsningar behövde uppstå. Jag har under mina fyra år i stadsbyggnadsnämnden sett alltför många exempel på förtätningar där man inte tycks ha känt till vilka proteststormar som komma skulle och där politiker och tjänstemän relativt snart insett det olämpliga med platsen men ej kunnat avbryta då planeringen redan gått för långt. Och vid de få tillfällen där stopp ändå skett (t.ex Kampementsbacken på Gärdet och Reimers holme) har det inneburit mycket dyra kostnader för staden.

Vi kan såklart inte lova att all planering ska utgå ifrån en omvänd planprocess men vi kan lova att denna modell vid ett skifte i stadshuset på allvar ska komma igång igen!

Västra city går åt rätt håll

Planerna kring stadsutvecklingsområdet Västra city samt överdäckningen av spåren börjar alltmer ta form. Borta är nu alla tankar på en höjd skala av bebyggelsen som lägger sig över övriga city. Även alla tankar kring högre solitärer som Klara torn är helt fimpade. Bra! Låt oss nu utifrån dessa kloka grundförutsättningar skapa en miljövändlig och innovativ stadsdel av yppersta klass. För min del kan husen gärna utformas i ren hundertwasserstil bara de underordnar sig skalan. Och av de än så länge rätt skissartade planerna ser det spännande ut.
Bra att man nu även kommit till insikten att nödvändigheten av att säkra järnvägens långsiktiga flexibilitet är av yttersta vikt. Denna får på inga vilkor låsas fast i och med överdäckningen utan behöver utgöra en grundförutsättning för det fortsatta arbetet.
Intressant är även att utredning för tillfället pågår kring huruvida Cityterminalen (bussarna) kan flyttas västreut till Blekholmsgatan väster om spårområdet. Vinsterna skulle bli bättre tillgänglighet för både bussarna samt fotgängarna när de tar sig till och från området. Men det hela lär bli dyrt och frågan är ifall kostnaden kan anses motiverad.

Så finns det något i nuläget att klaga på. Möjligen då att antalet kontor för närvarande verkar vara för stort i förhållande till antalet bostäder. Känns onödigt.

Hyenor är inte asätare

Jag blir tokig på KD:s osmakliga valaffischer. Värst är den de kallar för "Svenska arter". Texten på hyenan lyder. "Hyenan är alltid framme och tar för sig när tillfälle ges. Den kapar gärna åt sig så mycket som möjligt på andras bekostnad."
Alltså allegorier i all ära, men de kan ju inte skriva direkta felaktigheter om djuren. Hyenor är utmärkta jägare. Missuppfattningen att de bara tar vad andra fällt är helt felaktig och har sin grund i att hyenor oftast efter att ha fällt ett byte blir ivägknuffade av de större rovdjuren och snällt måste vänta. Det är snarare lejonen som roffar åt sig.
Vet att jag låter inte lite stiff här men någon måtta får det väl vara på okunskapen när man gör en text till en valaffisch. Att ha direkta faktafel om hyenor är lika dumt som att påstå att eh, tja..och på den sjätte dagen skapade gud människan.

Angående våra 15 000 nya bostäder

Svd har i två artiklar de senaste dagarna förtjänstfullt lyft fram våra visioner beträffande bostadsbyggande under nästa mandatperiod.
Jag märker dock att ett förtydligande rörande var/hur vi vill bygga de 15.000 nya bostäderna kan vara på sin plats. Speciellt Svd:s artikel från i måndags rör ihop visionerna delvis http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boende-ska-valja-byggplats_5112071.svd
De områden vi nu presenterar var vi vill bygga bostäder under nästkommande mandatperiod baseras uteslutande på projekt där planerna redan är i full gång. Allt annat vore att föra väljarna bakom ljuset då egna visioner utan förankring på tjänstemannanivå omöjligen kan realiseras inom fyra år.
Vi har dock såklart mer långsiktiga visioner där bland annat våra tankar om omvänd planprocess som Svd nu skriver om ingår. Av artikeln kan man dock lätt få uppfattningen att flera av de bostäder vi vill bygga de närmaste fyra åren skulle tas fram på detta sätt. Det är som sagt fel då det inte går. Vi kommer däremot arbeta under mandatperioden på detta sätt för att möjliggöra för de bostäder som kan komma att byggas om 5-6år.

Flera borgerliga politiker är såklart snabba att hugga tillbaka och ordet "bluffa" förekommer så pass konsekvent att man misstänker en planerad strategi.

http://pocket.moderaterna.net/alvendal/?p=250

http://perankersjo.blogspot.com/2010/08/mp-bluffar-om-bostader-pa-sodermalm.html

http://www.o-zone.nu/content/article221/mp_bluffar_om_bostadsbyggande.xhtml

Alvendal (eller snarare hennes politiska sekreterare Nils Löwenspets) fokuserar återigen på våra avslag den nu gångna mandatperioden. Hon är fullt medveten om att dessa baseras på var och hur förslagen presenteras snarare än ett generellt motstånd att bygga. Det är väldigt enkelt att klaga på att andra säger nej när det är man själv som tagit fram beslutet. Vår roll i oposition är att kritiskt bedömma det Alvendal föreslår. Dock är det såklart även enkelt för oss att bara ifrågasätta. Det är inte lätt att alltid hitta lämpliga platser. De 15 000 bostäderna vi föreslår utgår emellertid ifrån faktiska projekt som vi sagt ja till. Så när Alvendal försöker få det till att vi ger olika budskap är det hon själv som bluffar.

Än värre är Per Ankersjö. Här handlar det om väldigt fula skarvar som han därtill lyckas få SvD:s lederredaktion att köpa. http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=20120
Ankersjö hänsvisar till en artikel i Södermalmsnytt där vi berättar hur och var vi vill bygga 1500 lägenheter på Södermalm (mestadels Hammarby Sjöstad dock, men även bussgarget på kv Persikan). Detta förbiser han helt och väljer istället att lyfta fram ett citat i en sidoruta i samma artikel där vi uttrycker våra tveksamheter till förtätningar generellt på Söder (vilket stämmer).
Detta citat ("I stort sett nej") ställer han mot vår artikel i Svd där vi nämner att vi vill bygga 1600 lägenheter på bl.a Söder och försöker därmed få det till att vi säger olika saker i olika tidningar. Att han på sin blogg helt undanhåller att vi i samma artikel pratar om 1500 lägenheter är inte sedvandliga politiska kängor och vridningar. Det är direkt lögnaktigt.

O-zone å sin sida blandar rätt sansade reflektioner med direkt opålästa påhopp (Biogasbåtar är vad det är frågan om. Inte disel...). Även han sväljer Ankersjös lögner med hull och hår. Här tror jag emellertid det är frågan om att han inte läst artikeln själv.