Martin Hansson- om Stockholms stadsbyggnad

Stockholm dribblar bort miljöprogrammets intentioner via entreprenad

2011-10-21T05:38:00.000-07:00

Att ibland lägga ut stadens verksamheter på entreprenad kan vara både klokt och nyttigt. Men det förutsätter att upphandlingarna säkerställer att samma (miljö)krav ställs som stadens egna styrdokument kräver. Entreprenad ska inte vara ett sätt att kringgå miljömålen. Stockholm smiter idag undan sitt eget miljöansvar beträffande transporter genom att lägga ut på entereprenad med betydligt mildare skallkrav.

Stockholms stad har idag ansvar för insamling och behandling av hushållsavfall, i vilket grovavfall från hushålls samt fett och slam från restauranger och storkök är en del av. Denna verksamhet läggs helt ut på entreprenad. Då staden ej tillhandahåller något kundregister till entreprenörerna kan man dock inte säkerställa uppföljningen. Staden vet således inte idag huruvida man verkligen fullgjort sina åtaganden. Uppskattningar gör gällande att under 50% verkligen insamlas.

En bättre uppföljning behöver tillkomma och för detta krävs mer resurser samt bättre och tätare samverkan med miljöförvaltningen. Det behöver också klarläggas vem av stadens instanser som har uppföljningsansvar vilket idag är oklart. Staden har så sakta börjat få in vissa rapporter från där avfall lämnas men sammanställningar av dessa saknas.

Stadens saknar idag helt verktyg samt resurser att kunna följa upp och kontroller entreprenörerna. Entreprenörer utan giltiga avtal samt direkt svartarbete utgör ett stort problem. Staden behöver säkerställa att endast entreprenörer med giltiga avtal bedriver
verksamhet. För detta krävs omfattande resurser, nya verktyg för uppföljning, effektivare vitesförelägganden, tydligt uppföljningsansvar samt en politiska vilja att denna fråga
prioriteras och tas seriöst.

I Stockholms stads miljöprogram för 2012-2015 fastslås att stadens egna fordon ska vara helt miljöbilsklassade och köras på förnyelsebart bränsle. Och av stadens upphandlade transporttjänster ska miljöfordonsandelen öka. Transportsektorn står idag för drygt
60% av växthusgasutsläppen inom Stockholms län.

Det förefaller därför som mycket märkligt och beklagligt att staden nu vid sina upphandlingar av tjänstekoncession för insamling av grovavfall, slam samt humanurin inte ställer några miljökrav alls utöver de gemensamma minimikrav som stadens har. Dessa minimikrav kräver ej att fordonen ska vara miljöbilsklassade utan endast att dieselbränsle och bensin ska uppfylla kraven för miljöklass 1. Entreprenörernas totala insamling av slam och fett från restauranger och storkök årligen på 80 000 ton samt 70 000 ton grovavfall från hushåll visar på att detta är en mycket omfattande del av stadens transporter. Stockholms stads bild utåt av att man tar sitt ansvar vad gäller miljövänliga transporter är alltså mycket skev. Att hävda att man har en miljövänlig fordonsflotta samtidigt som man fasar ut de mesta av transporterna på
entreprenad, där knappt några krav ställs alls, är inte seriöst. Staden kan ställa krav på miljövänliga transporter vid sina upphandlingar. Och så ska även ovillkorligen ske.

Jag lämnar stadsbyggnadsnämnden för trafik- och renhållningsnämnden

2011-09-01T01:42:00.000-07:00

Igår valdes jag av mp Stockholm stads medlemsmöte till ordinarie representant i Trafik- och renhållningsnämnden. De frågor jag kommer att driva starkast där blir gång- och cykelfrågor, tillgänglighet, spårburen trafik samt parkeringsfrågor.
Sedan tidigare har jag aviserat att jag lämnar stadsbyggnadsnämnden. Mitt sista möte var nu i augusti. Det blev 4 1/2 spännande år där. Men nu är det dags att gå vidare och bredda sig mer.

Villamatta planeras i Stora Sköndal

2011-07-03T01:10:00.000-07:00

Villamattornas tid verkar inte vara förbi än. Utsprawlade bilburna villamattor får nog anses som de minst hållbara vid stadsplanering. Inte nog med att de utgör en grogrund för bilberoende och social segregering, de är därtill mycket olämpliga i dagens Stockholm på grund av sin ytkrävande karaktär. Stockholms markbrist är idag väldigt konkret.
Att i detta läge då sätta igång en planering för hela 270 mindre villor, parhus och radhus i Stora Sköndal är ytterst olyckligt. Därtill saknas spårburen kollektivtrafik till området helt. Något ett planerat p-tal på 2.0 vittnar om. På detta görs alltför stora intrång i Stora Sköndals grönområden samt att hela karaktären starkt får prägeln av ett gated community. Alla fel i ett alltså. Ett svart ondsint kinderägg i Södra Stockholm skapas.

Istället bör man genast påbörja en vidare dragning av tunnelbana från Skarpnäck hit samt riva upp de nuvarande planerna och starta en ny process med flerbostadshus. Fullt möjligt. Men då krävs politisk vilja.

Ps: Även om villamattor såklart är olämpligt vid planering av nya områden kräver en storstad med all sin mångfald såklart att sådana också kan finnas som alternativ för människor. Ett stopp för villamattor vid nyprojekteringar innebär alltså inte nödvändigtvis att det är fritt fram att exploatera de befintliga villastäderna i Stockholm.

Ketchupeffekt av kvinnliga gatunamn

2011-06-10T01:51:00.000-07:00

Först kom ingenting, sedan möjligen någonting och nu Hagastaden. Igår blev de nya gatu- och kvartersnamnen inom den nya stadsdelen offentliga. Två teman gör sig gällande; Fredmans sång 64 (Fjäriln vingad) samt kvinnliga föregångare inom utbildning, vetenskap, forskning och sjukvård.
Det var på tiden. Kvinnliga personnamn på gator och torg är mycket eftersatt i både Stockholm och Sverige (samt troligen även övriga världen). En bättre balans har efterfrågats länge. Nu gör man tillslut slag i saken från namnberedningen och föreslår att hela tio gator ska uppkallas efter kvinnor: Eugeniavägen, Anna Steckséns väg, Astrid Cleves gata, Betty Petterssons gata, Emmy Rappes gata, Eva Ekeblads gata, Ninni Kronbergs gata, Johanna Bovalls gata, Alfhild Tamms gata samt Kajsa Jönsdotters gata.
Namnen kommer gå igenom och är väl förankrade. Namnberedningen har även gjort en bra bedömning i att inte hålla sig till enbart ett enda tema för hela stadsdelen vilket hade försvårat orienterbarheten. Som dåligt exempel här kan nämnas Hammarby Sjöstad där det marina temat drogs alldeles för långt. Det fick tillslut nästan ett löjets skimmer över sig. Vem kan t.ex snabbt säga var i Sjöstaden "Barbordsgatan" ligger?
När det gäller kvartersnamnen har man valt ett vetenskapligt tema med betoning på rymden samt universitetsstäder. Finns väl inte så mycket att säga om det egentligen.

Detta innebär såklart att det inte blir några Tors torn

2011-05-25T01:08:00.000-07:00

Nu skriver DN kring att markanvisningen för Tors Torn dragits tillbaka. http://www.dn.se/sthlm/kritiserade-torn-kan-byggas-lagre
Anledningen, att det inte gick att få ekonomi i projektet, är återigen ett bevis på att det är pengarna och ingenting annat som är den brinnande punkten när det kommer till höghusbyggens vara eller icke vara.
DN spekulerar i att detta kan innebära att tornen nu kommer att minska i omfattning. Självfallet är det så. Ingen ny (officiell) intressent finns i nuläget och ifall den gamla exploatören misslyckats med att få ekonomi i projektet (samtidigt som staden nu tydligt säger att de inte går in med några pengar), kommer såklart nästa intressent redan innan markanvisning dra samma slutsats och gå in i projektet med föresatsen att något lägre och billigare bör byggas.
Det är bra! Detta projekt var fel från första början. För närvarande byggs större höghus i både Kista och på västra Kungsholmen. Vackra och spännande. Projektet med en regelrätt skyskrapa i Hjorthagen är även långt gånget och ser ut att bli av. Inga protester hörs alls mot dessa. Helt enkelt för att de är placerade på rätt plats. Tors Torn var inte det och därför uppstod den fullt legitimerade debatten. Att tornen därtill hade en undermålig kvalitet gjorde inte precis saken bättre.
Med det sagt ser jag dock gärna att man går vidare med någon form av högra byggnader på platsen. Det finns förvisso något paradoxalt med att man samtidigt som man ville skapa en entré/portik till staden även planerar för att bygger ut den just där. Men portiktanken är ändå motiverad.
Innan planerna för nuvarande Tors Torn presenterades planerades istället för två betydligt smäckrare höga torn (vad jag minns låg de på runt 20 våningar) på samma plats. Kanske läge att gå tillbaka till dessa igen?

Problemen kring villastädernas gamla detaljplaner

2011-04-26T00:27:00.000-07:00

Dn skriver idag kring de uppkomna problemen med äldre detaljplaner i Stockholms villastäder vilka utnyttjas av byggföretagen för alltför hårda samt okänsliga exploateringar.
http://www.dn.se/sthlm/villor-rivs-for-bygge-av-boratter

Det är mycket bra att frågan nu börjar uppmärksammas och de två akuta fallen i Herrängen samt Äppelviken lyfts fram. Det hela handlar inte bara om alltför grova förtätningar samt uppföranden av flerbostadshus bland villorna, utan även om omfattande markutjämningar/sprängningar. Man plattar helt enkelt till ett landskap som planerats för en mer mjukare och böljande karaktär. Att de boende är upprörda behöver väl knappt ens nämnas.

Både S och M uttalar sig i artikeln och vi inom MP har den senaste tiden haft intensiva diskussioner med dem kring frågan. Jag anser att de båda begår stora misstag. M har tillsammans med oss begärt en inventering av alla villaområden i Stockholm för att utifrån denna sedan kunna ta ställning till vilka detaljplaner som ska prioriteras för ändringar. De vägrar dock konsekvent göra någonting åt de akuta aktuella fall som nu är uppe. T.ex släppte de igenom ett ärende i Herrängen för bara några veckor sedan. Ifall de menar allvar med sin ambition att värna dessa områden måste de såklart agera nu. Men så är som sagt inte fallet. För dem är det fortfarande viktigare att inte trampa på någons privata tår.
S å sin sida vill begära anstånd vid aktuella ärenden för att sedan starta en detaljplaneprocess. Vi la bland annat en gemensam skrivelse med dem kring detta för detta aktuella ärendet i Herrängen. Detta är såklart mycket bra! Men de vägrar istället att agera proaktivt och se långsiktigt. Att S inte ställde sig bakom uppdraget att göra den framåtsyftande inventeringen, som kan lösa denna fråga över tid, förefaller mycket märkligt. Den enda rimliga anledning jag kan se till detta är ren politik.
Så både S och M. Skärp er! För S del, lär er att tänka strategiskt och för M:s del inse att problemen sker här och nu.

Det är inte ens svårt att hitta mark för Tennishallen

2011-04-15T01:11:00.000-07:00

Det börjar gå troll i frågan kring att finna en ny plats för tennishallen i Kristinebergsparken. Helt i onödan. Enligt gällande plan ska hallen flyttas för att stadsparken ska kunna färdigställas. Något de som nu flyttar in i Kungsholmens nya stadsutvecklingsområde räknat med vid köpet av sina lägenheter. Med hallen i parken bryts parken och siktlinjerna mot vattnet av.
Jag vet inte vilka muntliga överenskommelser som skett mellan moderaterna och hallens ägare men av vad jag förstått finns ett hyresavtal som ägaren är rädd ska upphöra att gälla vid en flytt. Och att de med en hyreshöjning kan få svårt att gå runt. Om och varför det är så vet jag inte men det är den enda rimliga anledning jag kan komma på då det inte egentligen är några problem att finna alternativa platser på västra Kungsholmen.

Stadsbyggnadskontoret har själva pekat ut flera lägen. På detta har nu även en ny möjlighet öppnats upp i och med två parallella ärenden med att dels minska trafikytorna på Kristinebergsmotet och dels en flytt av det idag befintliga bussgaraget söder om Lindhagensgatan. De östra delarna inom båda dessa ärenden, vilka hamnar under/strax väster om Essingeleden, går ej att bebygga med bostäder tack vare bullerproblematiken. Här planeras nu istället för nya kontor. Att låta några av dessa kontor utgå ur planerna för att istället förlägga tennishallen hit är enligt SBK fullt möjligt men de behöver få ett officiellt politiskt uppdrag för att börja utreda den frågan.
Moderaterna har nu istället i exploateringsnämnden gett ett uppdrag att utreda ifall det går att gräva ned hallen på befintlig plats. Detta trots att de inte ens själva verkar tro på att det är tekniskt och ekonomiskt hållbart (vilket det heller inte är).
Det börjar bli bråttom nu. Planen för bussgaraget är redan antagen och den för omvandlingen av Kristinebergsmotet är inne på sista rundan. Ifall inte SBK får ett uppdrag innan sommaren kommer de inte att hinna börja en seriös utredning för att få in hallen här. Så låt oss ge dem det så att denna surdeg försvinner. Jag är beredd att ge moderaterna en månad nu att tänka ut detta själva. Sedan tar vi kontakt med FP och föreslår att vi inom oppositionen tillsammans med dem bildar en egen majoritet och uppdrar åt kontoret att sätta igång. Så det är nu upp till M ifall de vill undvika en sådan situation...

http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6246

http://pdf.direktpress.se/flashpublisher/magazine/6219

http://www.dn.se/sthlm/striden-om-tennishallen-fortsatter

Strukturplan för Husby

2011-04-13T08:41:00.000-07:00

En ny ambitiös strukturplan för Husby har tagits fram och är uppe för behandling i stadsbyggnadsnämnden imorgon. Planen fokuserar främst på att stärka västra delen av centrumet, minska trafiksepareringen genom att lyfta upp respektive sänka ned vissa gator till marknivå, stärka de centrala gångstråken samt komplettera med bebyggelse på vissa strategiska platser. Ett nytt kulturhus ska även uppföras.

Vi anser ambitionerna vara helt okej och strukturplanen i månt och mycket bra. Men den är långt ifrån tillräcklig och väldigt mycket saknas. Ett alltför traditionellt tänk har även smugit sig in. Därför kommer vi att lägga följande FTB på nämnden imorgon för det vidare arbetet:

1. Husbys identitet stärks genom tilltalet "Husby" utan koppling till ord som miljonprogram.
2. Husby ges möjlighet att utveckla karaktärsbärande (gärna namngivna) stadsdelar inom sig.
3. centrumutvecklingen utförs aktivt och uppsökande och att det vid planeringen tillses att även mindre lokaler planeras in för småhandlare.
4. centrum kompletteras med lokala möjligheter för näringsverksamhet runt om i Husbys kvarter.
5. Bokaler tillåts i hela Husby i syfte att stimulera lokalt entreprenörsskap, småföretagande och jämställdhet.
6. kollektivtrafiken skall ses över och ha en god turtäthet och att lokala busslingor med hög turtäthet kompletterar stomnätet.
7. gång och cykelvägar ska redovisas och utvecklas till trygga miljöer (och skottas vintertid)
8. uttrycket ”där det gör nytta” förtydligas
9. trottoarer och grönskande ljussatta stråk tillkommer i stor omfattning
10. kostnader och kvalitéer för de olika gatunivåerna redovisas under arbetet så att nämnden förstår vad som avses och att beslut om åtgärd och kostnad i förhållande till andra önskade åtgärder tas upp i nämnden innan beslut.
11. Byggbar mark fördelas och utvecklas så att mindre aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud eller bli tilldelad tomträttsmark.
12. den av Skanska efterfrågade nästintill villkorade attraktiviteten också ska gälla inom varje lokalt tillskott som i sig ska bidra till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer.
13. närheten till Järvafältet är en viktig utvecklingsbar tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats.
14. möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten och grön närodlig inom Husby ska ses över, utvecklas, tillgängliggöras och vid behov expandera.
15. lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala även kan upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen
16. ett nytt kulturhus byggs och blir öppet för alla. Det kopplas till mångkultur samt kulturens många olika verksamhetsfält. Huset ska dock inte äventyra de idag befintliga Husby Träffs verksamheter.

Miljöpartiet anser att det är av allmänt intresse att Stockholms stad växer samman till en kommun där de olika stadsdelarna samverkar och inte minst stärker varandra. Husby är en hembygd, en boplats och arbetsplats för att stort antal människor - närmare bestämt drygt elva tusen.

Förslagsställarna bakom Förslag till Strukturplan har goda ambitioner. Vi upplever dock att åtgärderna är traditionella, i viss mån begränsande samt att det finns mer att utveckla och formulera.

Kollektivtrafiken bör behandlas och eventuella behov av förstärkning med fler bussar eller turtäthet bör tas upp. Linjenätssamverkan med andra näraliggande platser berörs inte. Cykelvägar och gångstråk bör redovisas tydligt och i en tydlig plan. Då många av de boende och då främst kvinnor och unga inte har tillgång till bil är det viktigt att utveckla trygga befolkade stråk för fotgängare och cyklister. Behovet av en ökad turtäthet i busstrafiken finns sannolikt. Mindre bussar som cirkulerar inom Husby främjar trygghet och samverkan mellan kvartersmiljöerna och handel, vård, dagis och skola.

Texten säger att gatunätet ska kopplas ihop och trafikseparering ska upphöra där den gör nytta. Här vill vi gärna se ett förtydligande av vad som ligger i begreppet ” att göra nytta” och för vem. Diskussionen om behovet av trottoarer är mångårig och det är bra att de kommer till. Belysning och växtlighet liksom tillgång till eventuell bussangöring bör finna och redovisas. Frågan om de olika gatunivåerna är svår att förstå och vi hoppas att redovisningen av ärendet kan bringa klarhet i vad som avses. Den stora skillnaden i kostnaden är dock av stort intresse.
Husby bör i texter bära sitt eget namn utan tillägget Miljonprogramsområde. I Husby bor 11400 personer i en enda stor stadsdel. Frågan om Husbys olika kvartersmiljöer och lokala förutsättningar och karaktärer berörs sannolikt därför inte i materialet. Var finns stadsdelarna i Husby? Vi kan jämföra med innerstaden där regeringen i sitt aktuella brev med anledning av frågor om Norra Station omnämner Vasastaden som stadsdel, trots att Vasastan ligger i stadsdelen Norrmalm.

Ett tungt fokus ligger på centrumutvecklingen och vi skulle gärna se att vi öppnar upp för de lokala möjligheterna för näringsverksamhet runt om i kvarteren. Här skulle det sannolikt vara främjande att tillåta Bokaler i syftet att stimulera entreprenörsskap och småföretagande. Både kvinnor och män skulle sannolikt dra nytta av detta då lokalsamhället ges möjlighet att utvecklas inifrån utan att styras av stora galleriors växlande ägarstrukturer och vinstsyften. På detta sätt kan också stadsdelskaraktärer utvecklas där verksamheternas inriktning bidrar. Exempel finns att studera vid Glömmingegränd i Tensta och i Malmö.

Kopplingen till Kista är angelägen men är svår att utläsa av materialet. Hur ser stråket ut fram till och in i Kista?

Att Skanska uttrycker att nyproduktion av nya bostäder förutsätter att stadsdelen få nya förutsättningar är gott i sig och därtill att centrum förnyas är intressant. Den efterfrågade attraktiviteten bör dock gälla inom varje lokalt tillskott som i sig bidar till lokalsamhällets kvaliteter och karaktärer. Är ett centrum tillräckligt? Jämför med tex Södermalm som har flera poler.

Önskvärt är att byggrätterna fördelas så att många aktörer kan beredas möjlighet att lämna anbud. Stora markanvisningar kan utestänga förnyelse och mångfald. På samma sätt kan stora fastighetsägare motverka förnyelse framdriven av lokala krafter. Värdefullt vore att upplåta mindre fastigheter för exploatering med sikte på ett byggande genererat inifrån Husby där mindre byggherrar och entreprenörer kan beredas en möjlighet att bygga.

Närheten till Järvafältet är en viktig tillgång och resurs som friyta och som rekreationsplats. Genomtänkta satsningar på parker och grönområden saknas helt i strukturplanen, något som de boende gång på gång sagt är viktigt. Möjligheten att utveckla kolonilottsverksamheten bör ses över och vid behov expandera. Riktade insatser kan ske för att öka intresset för koloniodling. Möjligheten att odla lokalt inom Husby i närheten av bostaden bör bli en möjlighet. Allt för att stärka engagemanget i närsamhället och den egna boendemiljön.

Frågan om ett kulturhus är värt en programutveckling. Men viktigt att samtidigt stärka det idag redan befintliga ”Husby Träff”. Ett nytt kulturhus får inte påverka ”Husby Träffs möjligheter att verka negativt. Lokaler för kulturell verksamhet i mindre skala kan även upplåtas utspridda inom kvartersbebyggelsen (det bor ju mer än elvatusen människor här). Gamla uttjänat parkeringshus kan omvandlas till tex centrum för matkultur och odling. Dessa verksamheter berör frågan om jämställdhet och integration då de i stor utsträckning kan nå många kvinnor.

Program för utveckling av Blackebergsvägen

2011-04-11T03:24:00.000-07:00

En intressant (och delvis oroande) startpromemoria är uppe för behandling till stadsbyggnadsnämnden nu på torsdag.

Men anledning av att markanvisningar getts för att exploatera och utveckla området kring Islandstorgets tunnelbana och korsningen Blackebergsvägen - Bergslagsvägen vill SBK ta ett helhetsgrepp på hela närmiljön och främst då Blackebergsvägen söderut.
Helhetsgrepp är ofta mycket bra och rätt tänkt men just här verkar det bli fel. De planer som finns på utveckling av Islandtorget med bostäder och affärer är väligt bra. Hela området kring rondellen går att gör mycket kring och även därmed stärka entréerna till Blackeberg, samt Södra och Norra Ängby. Speciellt platsen för dagens bensinmack är lämplig.

Sedan blir de tyvärr betydligt mer knepigt. Det antyds (hela promemorian är mycket svävande) att exploateringar ev. ska kunna ske kring den idag befintliga skolan samt kyrkan inom samma område. Helt uteslutet då dessa idag omges av väl frekventerade grönområden och parker. Längre söderut talas om att stärka kopplingar mellan Blackeberg och Södra Ängby via bl.a den idag befintliga bollplanen. Samma sak här. Detta är väl använda grönområden som därtill fungerar som spridningsstråk och upplevs som en del av Grimsta naturreservat. På detta kommer det stora problemet att Södra Ängby är av riksintresse för kulturmiljövården. Ett idag helt unikt område i Norra Europa. Kontoret konstaterar själva att exploateringar här kommer att skada riksintresset. Tanken med att stärka sambanden mellan Blackeberg och Södra Ängby är god men det går helt enkelt inte vid denna plats. Sambanden bör istället ske norr om Cederströmsvägen samt Zornvägen.
Den idag upplevda segregeringen mellan dessa områden är därtill i månt och mycket en teoretisk skrivbordsprodukt. Uppgifter från invånarna själva gör gällande att det idag råder full grannsamverkan mellan platserna och att barnen är uppblandade. Och även om jag såklart förstår och delar tanken kring kopplingar via fysisk bebyggelse får man inte glömma bort att hittills har ingen fullt frisk människa misslyckats med att gå över en gräsmatta medans det omvänt mig veterligen aldrig skett att någon lyckats gå rakt igenom en husfasad (strängteorier i all ära).

Slutligen luftas lite försiktigt planer på en eventuellt mindre exploateringar ända nere vid Mälaren. Detta med anledning av att stärka allmänhetens tillträde dit. Det sistnämnda är såklart bra. Men var denna ev. exploateirng ska ske nämns inte. Kontoret har dock såklart en tanke här. Annars skulle detta inte antydas. Av vad jag kan uppfatta efter att ha promenerat igenom området finns endast två rimliga platser som SBK kan ha spanat in. Dels de sedan tidigare försiktiga planerna på avstyckningar vid de idag befintliga villorna nere vid vattnet. Varför dessa då inte nämns explicit är dock märkligt då de är väl kända.
Mer troligt är istället då kanske att det handlar om Jehanders anläggning mellan vattnet och Blackebergsvägen. Jag skulle inte bli förvånad ifall påtryckningar mot Jehanders från kontorets sida kommer att dra igång så fort promemorian är antagen. Jehander själva har hittills inte hört något och har inga planer på att flytta. Anläggningen behöver dels ligga utmed vatten och dels vara belägen nära staden för att minska de tunga lastbilstransporterna (de får sitt råmaterial via båtar och kör sedan efter förädling in produkterna mot stan). Att flytta Jehander längre ut innebär dels längre transporter och dels att ett annat sjönära läge behöver exploateras. Och då troligen ett helt orört sådant. Så ifall det nu är Jehanders anläggning som är målet, släpp saken!

Arkitektur Stockholm

2011-03-24T01:25:00.000-07:00

Arbetet är nu i full gång med att ta fram ett nytt arkitektur/gestaltningsprogram för Stockholm vilket ska ersätta den tidigare "Stockholms byggnadsordning". Arkitektur Stockholm ska ses som ett tematiskt tillägg till översiktsplanen och kommer ange inriktningarna för hur vill att staden framöver ska gestaltas. Till skillnad från Stockholms byggnadsordnings mer karaktär av handbok kommer Arkitektur Stockholm vara processinriktat. Byggnadsordningen förhöll sig mer till områdenas befintliga karaktärer medans Arkitektur Stockholm anger önskade inriktningar för framtiden. Ambitionen är att arbetet med att ta fram Arkitektur Stockholm ska ske brett och förankras väl hos Stockholmarna. Samråd kommer att starta i juni och ett utställningsförslag vara klart till september. Hela programmet förväntas antas i kommunfullmäktige i början av 2012. Det finns även långtgående planer på att utställning och samråd denna gång även ska innefatta en hemsida där Stockholmarna kan komma med synpunkter.

Det här arbetet är viktigt! Det kommer att få oerhörd stor påverkan på Stockholms framtida gestaltning. Arkitektur ses här även väldigt brett och kommer att inkludera en helhetssyn på staden. Det handlar således inte bara om fasader utan även sådant som parkeringar, utemiljöer, gångstråk, gårdar, vägar, parker etc etc. Även sådant som vilken status kulturmiljöer kommer att få framöver blir en del av programmet.

Ett första utkast för inriktning är nu färdigt. Följande kan lyftas fram:

Utgångspunkt för stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:

* Naturlandskapets karaktärsdrag
* Bebyggelsens årsringar

Stadsutvecklingsstrategierna kommer att vara:

* Fortsätta stärka centrala Stockholm
* Satsa på attraktiva tyngdpunkter
* Koppla samma stadens delar
* Främja en utveckling i hela staden

Som ni ser är tankarna än så länge väldigt schematiska och övergripande. Det fördjupande arbetet startar nu och påverkansmöjligheterna är stora. Vi hade en akademi i stadsbyggnadsnämnden förra veckan kring programmet där vi gavs möjlighet till input. Och åsikter fanns det så att det sprakade om det. Mina synpunkter är följande:

* Utgå gärna ifrån Stockholms byggnadsordning. Det är ett mycket bra dokument som varit både uppskattat och välarbetat.
* Vid exploatering inom befintliga områden behöver hänsyn tas till den befintliga kulturmiljön. Stockholms varumärke är just den välplanerade staden och där man tydligt kan utskilja de olika delarnas karaktär. Detta är vår styrka. Berlins styrka och karaktär är brokigheten. Stockholms är det välplanerade. Dock måste såklart visst utrymme för medvetna stilbrott kunna få finnas samt vissa stadsdelar få ändra karaktär. Dessa ska då tydligt utpekas genom en helhetsplanering och inte ske ad hoc genom kortsiktiga vinstintressen. Här har stadens ett ansvar att agera proaktiv i dialog med medborgarna.
* Vid nybyggda områden (som t.ex stadsutvecklingsområdena) kan stor experimentlusta dock få råda. På lämpliga platser även på höjden. Men modern innovativ och spännande arkitektur sker även i lägre skalor.
* Husen måste gestaltas så att de även förblir vackra över tid. Här har man enligt mig varit mycket dålig under större delen av 1900-talet och även in i 2000-talet. Avskalade och vita fasader kan vara snygga precis vid nybyggnation men kräver stort underhåll för att inte börja ser hemska ut efter bara 20 år. Bygg så att husen åldras med patina alltså.
* Problematisera vägar och parkeringars negativa inverkan på miljön. Speciellt de idag tvingande normerna för ytparkeringar vid nybyggen behöver inkluderas i programmet. Vi kan bygga hur snygga hus som helst. Tvingas vi dock runt dem placeras asfaltsmattor med parkeringar blir det heltrist ändå.
* Viktigt att programmet inkluderar hela staden och att inte vissa områden glöms bort.
* Mjuka former är att föredra. Både beträffande anpassningen till landskapets topografi samt husen i sig. Platta tak och avskalade fasader är idag alltför dominerande.
* Levande bottenvåningar där handeln sprids ut är att föredra framför koncentrerade centrumbildningar. Externa köpcentrum skall aktivt bekämpas.

Jag vill kort sagt kunna skapa en stad som är mjuk till sin karaktär och följer naturens mönster utan alltför hård/styltig exploatering/gestaltning. Men jag vill samtidigt bygga det som normalt kallas stadsmässigt. Alltså stenstad. Jag vill finna det bästa mellan dagens innerstad och förorterna.
För mig skulle det nog kunna se ut på följande vis:
Jag bor själv i innerstaden i ett 20-talsområde vilket planerats av Hallman (Blecktornsområdet på söder). Slingrande och relativt täta gator på en höjd och där husen hänger ihop men gårdarna ändå är öppna. Området är mycket lyckat förutom en detalj. Det finns inga affärer i bottenvåningarna. Husen är även något för låga med tanke på dagens markbrist. Ifall man tog detta område och la till affärer i bottenvåningarna samt la på två våningar på varje byggnad skulle mitt drömsamhälle skapas. Jag kan faktiskt bara komma på en enda stadsdel i Stockholm idag som är gestaltad så. Och det är Gamla stan. Så typiskt att den äldsta delen är den mest lyckade. Det här är även ifall man tittar internationellt på övriga europa den typ av stadsdelar som alltid blir mest attraktiva. Jag kan inte förstå varför de är så pass ovanliga. Två anledningar kan vara att man under 1900-talet dels planerade för bilen och dels ville komma bort från de sjukdomar som ofta förknippades med denna typ av städer. Men både bilen och kolera är problem som inte längre är aktuella i 2000-talets Stockholm.
Så ingen mer rutnätstad och ingen mer förortsstad och fram istället med en uppdaterad medeltida stad för 2000-talet. En stad med både mjuka och täta former. Där husen förvisso står något mer glest men å andra sidan är lite högre.

http://www.newsmill.se/node/35082

http://www.dn.se/blogg/epstein/2011/03/31/arkitektur-stockholm-ska-forma-stadens-framtid/

Svåra avvägningar i Alvik

2011-03-20T00:56:00.000-07:00

I kvarteret Akka i Alvik har sedan några år nu planer pågått för att bl.a skapa 120 nya studentlägenheter i det höga KFUM-huset precis vid järnvägen. Detta hus innehöll ursprungligen just studentlägenheter. I planarbetet ingår även planer på ett nytt större hus strax bredvid vilket ska innehålla bostäder och hotell. Men under processens gång har nu byggherren Fastighets AB Assar börjat ändra planerna till att minska andelen studentlägenheter till endast 35st och istället uppföra hotellrum i KFUM-huset.
Stadsbyggnadskontoret motsätter sig detta och kräver att de går vidare med de ursprungliga planerna. Byggherren å sin sida hävdar att de inte kan få ekonomi i planen ifall de inte får bygga hotellrummen istället.
Här uppstår en mycket svår situation som tyvärr även är alltför välbekant. Hur ska man som politiker kunna veta ifall byggherren enbart kör ett spel för att kunna öka vinsten eller ifall situationen verkligen är sådan att det är 35 studentbostäder som gäller eller inga alls? Och hur ska man kunna veta deras ursprungliga avsikt? Har de redan från början planerat att lova runt men hålla tunt? Stadsbyggnadskontoret utgör då en förmodat opartisk instans vars rekommendation i dylika lägen borde kunna gälla. Vi i mp gick även på denna. Säger de att byggherren visst borde kunna gå vidare med de ursprungliga planerna och få ekonomi i det hela litar jag på dem. Jag har även sett oräkneliga andra helt snarlika ärenden där det tycks gå alldeles utmärkt att få lönsamhet. Och varför hotellrum skulle anses vara så pass lönsamt idag med den kraftiga överetablering vi har övergår mitt förstånd.

Med detta i åtanke är det väldigt märkligt att majoriteten i torsdags valde att helt gå på byggherrens linje och bevilja minskningen av studentlägenheterna. De körde alltså över stadsbyggnadskontoret med just motiveringen att ifall inte byggherren skulle få som de ville så skulle det inte bli någonting alls (att majoriteten skulle ha några särskilda intressen av att skaka fram nya hotellrum i Stockholm utesluter jag faktiskt helt).
Min undran blir då, vilken information sitter majoriteten på som SBK tycks sakna? Eller är det så banalt att de bara köpt byggherrens kampanjande? Att de blivit vilseledda? Omöjligt att veta.
Vad jag dock vet är att jag inte gillar det hela. Att ändra planer under resans gång i strid mot SBK:s rekommendationer kan ge signaler till andra byggherrar att det är fritt fram att starta planer på känsliga platser men med vällovliga ansatser, för att sedan när saker och ting rullat på ett tag ändra om de mer sociala bitarna. Och vipps sitter man på ett väldigt lukrativt bygglov med god vinst.

Seminarium om segregeringen i Stockholm

2011-03-10T11:30:00.000-08:00

Har under eftermiddagen varit på Samfundet S:t Eriks seminarium om segregeringen i Stockholm. Hur den ser ut idag och vad vi kan göra åt den? Seminariet hade ett ambitiöst upplägg och flera ledande forskare samt planerare var inbjudna. Jag blir därför lite beklämd när jag upptäcker att endast vi i mp (3st.) och V (2st.) är representerade.
Roger Anderssons (professor Institutet för Bostads- och Urbanforskning) föredrag med titeln "Vad förmår politik och stadsplanering göra åt segregationens dynamik och konsekvenser" känndes mest matnyttig och är värd att lyftas fram. Han menade att den dominerande strategin idag i både Sverige och omvärden är de områdesbaserade interventionerna mot fysisk förändring. Även om dessa inte är verkningslösa (Gårdsten i Göteborg är t.ex exempel på motsatsen) menade han att de ges en alltför stor tyngd och mera får effekten av att man trampar vatten. Normalt misslyckas de. Viktigare är att arbeta med de strukturella bitarna. Dels då diskrimineringspolitiken där det idag finns vissa ansatser samt resursfördelningspolitiken vilken tyvärr helt saknas på den politiska agendan i dagens samhälle.
Jag håller med honom i att det strukturella behöver uppgraderas men anser ändå att den fysiska punktmarkeringen har effekt. Det handlar även om att försöka skapa andra perspektiv. Här var seminariets sista föreläsning av Botkyrkas planeringschef Lars Olson mycket bra. Han tjatade på ordentligt om att skapa en bild av att Botkyrka idag har ett interkulturellt konkurenskraftigt samhälle. Jag håller helt med honom. Vi behöver bli bättre på att se vårat mångkulturella samhälle som en resurs. Det kan inte sägas nog så många gånger. En intressant reflektion i sammanhanget är t.ex att studenters nätverkande med andra länder idag betraktas som kreativt medans nyinflyttade somaliers paraboler anses som ett integrationsproblem. Varför kan inte lika gärna även detta betraktas som en kreativ resurs?
Dagens absolut sämsta föreläsning stod Christer Bengs (professor SLU från Finland) för. Jag blev oerhört provocerad av honom. Han drev en tes att Stockholm problem med segregationen uteslutande berodde på våran sociala bostadspolitik och att ifall vi bara släppte marknadskrafterna helt fria så skulle det hela ordna sig. För att styrka sin tes tog han Helsingfors som exempel som enligt honom inte har alls lika stora problem med segregeringen och där marknaden fått råda. Här blev jag så irriterad att jag konfronterade honom. Segregeringen i samhället idag beror ytterst såklart på olika ekonomiska förutsättningar, men dessa i sin tur beror till stor del på andelen nyinflyttade till länderna. Helsingfors har idag endast runt 10% med utländsk bakgrund. I Stockholm ligger samma siffra runt 38%. Vi tar, till skillnad från Finland som stänger om sig, vårat globala ansvar. Vi ser därtill invandringen som en resurs och investering för framtiden. Men kortsiktigt kan den såklart skapa ökade problem med segregering. Att man har mage att förhärliga Finlands fina jämställdhet när den i månt och mycket beror på att de inte släpper in några är som att t.ex Saltsjöbaden skulle hävda att de inte har några problem med segregering "för här är alla så jämställda".
Överlag blev jag lite besviken på att seminariet inte innehöll några nya konkreta lösningar på segregeringen. Det mesta betod av gammal skåpmat.

Olovlig parkering föreslås få bygglov i efterhand

2011-03-02T04:10:00.000-08:00

En förening på Nybohovshöjden anlade för några år sedan en omfattande parkering på sin stora öppna gård. Detta skedde helt godtyckligt utan några som helst bygglov. Vilken tur då att vi lever i en rättsstat så att vi kan reglera och rätta till dylika saker i efterhand. Men vad hände? Stadsbyggnadskontoret har nu fått för sig att parkeringen kan ges bygglov i efterhand. Man delar bara ut ett mindre vite. Alltså, så här får det bara inte gå till! Vilka signaler skickar ett sådant förfarande ut till andra presumtiva svartbyggare?! Det är heller inte så att det råder någon koncensus kring parkeringen bland de boende. Flera är krftigt emot den då den tagit gårdens rekreationsytor, bl.a en lekplats som revs, i anspråk. De har heller inte fått höras i frågan.
Dags för majoriteten att visa pondus och köra över SBK:s förslag till beslut...

Tack Länsstyrelsen!

2011-02-18T00:50:00.000-08:00

Länsstyrelsen har varit mycket duktiga senaste tiden och visat prov på stort ansvarstagande. Inom loppet av bara några veckor har de upphävt två mycket olyckliga detaljplaner av Stockholm stad och återförvisat dem igen med tydliga ändringar som helt går i våran smak. Dels handlar det om Nybohovshöjden där bebyggelsen kring fotbollsplanen och skogen ovanför sjön Trekanten nu utgår. Istället föreslår man att kompensationer göras utmed den övriga planerade bebyggelsen. Se där ja, det var vad vi i miljöpartiet föreslagit hela tiden. Hade bara majoriteten lyssnat på oss hade ärendet inte behövt ta denna vända. Anledningen till att länsstyrelsen kan göra så här är för att området hamnade infanför strandskyddslinjen. Iannat fall hade såklart det kommunala planmonopolet gällt vilket är viktigt att komma ihåg. Av samma anledning lyckades länsstyrelsen nyligen även minska ett alltför stort planerat hus vid vattnet i Gröndal.

Än intressantare är dock att de även upphävde den antagna detaljplanen för sorgebarnet Lindgården på Djurgården (jag har dock inte fått helt klart för mig varför de kunde göra det här- men bra var det i vilket fall). Det är inte rivningen i sig de vänt sig emot utan utformningen av den föreslagna nya byggnaden som blir alltför dominant inom Djurgårdens mycket känsliga bebyggels. Så Lindgården får alltså ta en vända till. Den hundrafemtifjärde i ordningen om jag inte missminner mig helt. Jag kan inte hjälpa det, men det finns helt klart något tragikomiskt över att Stadsbyggnadsnämnden 2011 får sitta och behandla Lindgården. Ärendet började sina turer i nämnden 1989...

Inspiration till Skönhetsrådet

2011-02-08T07:54:00.000-08:00

Ett stort grattis till Daniel Helldén som nu formellt valts in i Skönhetsrådet! http://twitter.com/DanielHellden
Jag har alltid följt deras arbete mycket noga och sätter stor tilltro till dem. Funderade dock för några år sedan på att starta upp ett Fulhetsråd. Men det stannade vid denna logga.

Rutger Sernander och Naturparkerna

2011-02-08T04:08:00.001-08:00

Läser Per Wirténs bok "Där jag kommer ifrån". Faktaspäckad och stilsäker så det förslår och såklart ett måste för alla Stockholmsintresserade. Man pendlar ömsom mellan att hålla med honom och ömsom mellan att anse att han är helt fel ute. Verkar som att det är meningen också. Ett medvetet försök till polarisering. Eller kanske bara ett argt rop på reaktion. Lite onödigt med de skarpa skiljelinjerna som målas upp mellan att förespråka antingen stenstad eller urban sprawl kan tyckas.
Avsnittet som behandlar botanisten Rutger Selanders "Stockholmsskolan" är riktigt intressant. Här beskrivs hur staden från 20-talet till 70-talet aktivt arbetade med att skapa så kallade Naturparker. Alltså att förädla de befintliga grönområdena och behålla dess vildhet. Till skillnad från de konstlade innerstadsparkerna. Modellen var när den skapades helt unik och stadsdirektörer samt arkitekter från hela världen reste till Stockholm för att studera den (ungefär som sker med Sjöstaden nu). Än idag är Stockholm en unik stad tack vare denna modell. Naturparkerna är vad jag antar mer eller mindre liktydiga med de gröna kilarna.
Men sedan kommer då Per Wirténs försök att sätta detta i motsatsförhållande till stenstaden och "promenadstaden". I viss mån förstår jag honom då promenadstadens förespråkare (moderaterna) tydligt även själva bidrar till saken genom sina konkreta projekt vilka exploaterar Naturparkerna. De och Per verkar överens om att båda synsätten inte går ihop.
Jag håller inte med. De gröna kilarna går in just som kilar mot dagens innerstad. Det fungera alldeles utmärkt att samtidigt bevara dem och stärka stadssambanden samt en promenadvänlig hållning i stadsmiljö. Och det går även att stärka gångstigar och dyl i befintliga Naturparker för att bättre öppna upp dessa samt stärka de viktiga tvärförbindelserna. Skogarna är inget hinder för en ökad tvärförbindelse i Stockholms förorter. Bristande kollektivtrafik på bredden, stora trafikleder samt industriområden utgör istället betydligt större barriärer.

Växthus på höjden

2011-01-30T08:07:00.000-08:00

Idag var jag på arkitekturmuseets pågående projekt "Arkitekturmuseet Live" med olika interaktiva teman under hela vintern. Denna vecka är det "Green cities" och idag hölls två föreläsningar med anledning härav.
Vid den första talade Plantagon´s VD kring företagets tankar kring utveckling av så kallade stadsväxthus för att möta framtidens alltmer ökande behov av markutrymmen för odling när jordens befolkning växer. Snart når vi en gräns där den odlingsbara marken inte räcker till och samtidigt bedöms urbaniseringen fortskrida. Detta ställer ökade krav på nya smarta lösningar. Plantagon har kommit en bra bit på vägen i utvecklingen av jättelika sfäriska växthus på höjden som är tänkt att placeras centralt i städerna. Fördelarna är främst minskade transportbehov samt då bättre markutnyttjande. Utmaningarna än så länge tekniska sådana och då främst hur energikostnaderna kan hållas nere. Att växthusen för att kunna bli effektiva och lönsamma även kräver en storlek motsvarande Globen är onekligen något annat att fundera kring. De ser minst sagt futuristiska ut.
I Sverige är vi dock ännu långt ifrån ett verkligt behov av dessa. Här handlar det om att ta fram pilotprojket (Linköping samt Botkyrka är två sådana) för att kunna utveckla produkten för andra länder. Främst är det sydost Asien som lär bli aktuellt och ett annat pilotprojekt är på gång i Singapore. I dessa mer tätbefolkade områden av världen, och där välståndet är förhållandevis gott, finns redan behovet. Utvecklingen är helt klart värd att följa noga framöver.

Karolinerstaden hade varit bättre

2010-12-23T04:36:00.000-08:00

Namnet på Norra stationsområdet blev alltså Hagastaden. Helt okej, det var mitt andraalternativ. Men jag hade en annan favorit som jag även skickade in till den tävling som utlystes för två år sedan. Nämligen Karolinerstaden.
Dels anspelar det namnet naturligt på Karolinska och området går redan idag delvis under detta namn och har så gjort ända sedan berget döptes till Karolinerberget. Jag har hört två varianter på hur namnet uppkom. Det ena för att Karl XII:s karoliner slagit läger där och det andra att namnet följde med flytten av det gamla Karolinska sjukhuset på Kungsholmen. I vilket fall var/är namnet av hävd vunnet.
På det såg jag även en snygg pedagogisk och logisk koppling ur en både historisk samt geografisk resa. Från 1000-talets Birkastan i väster förflyttar man sig till 1500-talets Vasastan och sedan då vidare till 1700-talets Karolinerstan. Verkligen synd att de inte fastnade för det.

http://www.dn.se/sthlm/hagastaden-ska-satta-halsan-framst

Det blir 4år till i stadsbyggnadsnämnden!

2010-11-29T00:40:00.000-08:00

Då var det klart. Igår valdes jag av partiet till en av våra numera två ordinarie ledamöter i stadsbyggnadsnämnden för den kommande mandatperioden. Till gruppledare valdes Elina Åberg. Grattis Elina!
I valet till gruppledare fick Elina (som var valberedningens förslag) 91 röster och jag 50. Till valet av ordinarie (här var jag valberedningens förslag) fick jag sedan 90 röster. Ser verkligen fram emot att fortsätta med detta så viktiga och framför allt roliga arbete.

Ersättarna väljs troligen (förhoppningsvis) nu på onsdag och föreslagna av valberedningen är Tobias Olsson och Ylva Larsson. Två val jag känner kan bli riktigt riktigt bra!

Studentlägenheterna på KTH

2010-11-14T07:28:00.000-08:00

Nu börjar det hända saker lite smått när det kommer till byggandet av nya studentlägenheter. Flera startpromemorior har dragit igång under hösten.

Allra senast är ett projekt med en containerbyggnad utmed Drottning Kristinas väg på KTH-området. Det kan låta mycket märkligt med boende i containrar men standarden ska enligt uppgift klara gällande riktlinjer. Påstås det iallafall. Möjligen är det genomförbart. Även själva byggnadens gestaltning ska hålla samma höga kvalitet som övrig bebyggelse inom KTH-området. Detta kräver nog en hel del pustning av gällande förslag.

Platsen är som vanligt lite knepig. En liten grön täppa utmed vägen har valts. Bl.a innehållande en stor ek. Denna kan dock vara godtagbar att exploatera förutsatt att ordentliga kompensationsåtgärder genomförs.

Vad som dock irriterar mig väldiga är att precis bakom täppan uppe på krönet finns en mycket stor parkeringsplats som ni här under kan se knappt verkar användas alls (ska dock erkännas att jag var här på en söndag). Här skulle en tre gånger så stor byggnad kunna rymmas.

Och går man bara 40m fram på Drottning Kristinas väg dyker vips en till tom parkeringsplats upp utmed vägens högra sida. Återigen en utmärkt plats att bygga på. Viker man därefter av över denna hinner man sedan inte mer än 50m till innan nästa jätteparkering är framme. Faktum är att det plötsligt slår mig att KTH-området är en enda stor kakofoni av dessa parkeringar. Men när det kom till att bygga ett nytt hus så var det visst den gröna täppan med eken som dög. Ja, grönplätten ska det vara!

På detta är jag irriterad på majoriteten för att de springer ut i media och slår sig för bröstet över detta ärende innan vi i oppostionen fått det. Det är oerhört dålig stil då det omöjliggör för oss att kunna svara. Och ifall media hört av sig och bett om en kommentar inför artiklarna och reportagen hade vi inte kunna säga någonting. Jag hoppas verkligen att detta var en engångsföreteelse...

P-normen i SvD idag

2010-11-03T09:31:00.000-07:00

Idag publicerade SvD en artikel om p-normen i Stockholm vilken jag skrivit. Här kommer en länk + artikeln i sin helhet. http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/stockholms-hoga-parkeringsnorm-hammar-utvecklingen_5614841.svd

Stockholms höga parkeringsnorm hämmar utvecklingen

En förfulande, kostnadsdrivande och kollektivtrafikhämmande amöba från 1900-talets biltänk biter sig fast i 2000-talets Stockholm.

Vi talar om stadens parkeringsnorm vilken reglerar antalet parkeringsplatser som måste byggas per lägenhet. Detta helt mot byggbolagens egen vilja. För att ges bygglov idag villkorar staden detta i detaljplanerna med en tvingande norm för önskat antal parkeringsplatser per lägenhet. Oftast ligger denna på en parkering per hushåll. Detta oberoende av vilka som är de tilltänkta boende i husen.

Bostadsbristen i Stockholm idag är skriande. Varannan stockholmare mellan 20-27år saknar bostad. Anledningarna är såklart flera men parkeringsnormen börjar alltmer internt pekas ut som en starkt bidragande orsak till detta. Utåt har det emellertid talats väldigt lite kring den så kallade p-normen.

En garageplats under ett hur kostar idag mellan 200 000- 400 000kr att bygga. Alternativet med ytparkeringar är än värre med den markbrist som råder. Markparkeringarna förfular även stadsmiljön samt bidrar till en utglesning av staden då markpriserna gör att byggbolagen därmed väljer mer perifera platser för byggnationerna längre bort från handel samt kollektivtrafik. Byggbolag har vid flertalet tillfällen bekräftat att antalet lägenheter i planerade projekt minskat som en direkt följd av parkeringsnormen. Viljan att bygga små och billiga lägenheter är än mindre då dessa tack vare normen sällan går ihop ekonomiskt.

Under förra mandatperioden drev majoriteten konsekvent att parkeringsnormen skulle sättas till 1.0 oavsett läge. Innerstad som ytterstad hade ingen betydelse. Detta ska ställas mot att bilinnehavet i t.ex Stockholms innerstad de senaste åren legat på 0,46 per hushåll. I somras skedde en viss uppluckring. Parkeringsnormen i innerstaden är numera flexibel men i ytterstaden står den fast på 1.0. Detta oavsett ifall byggnationen är stadslik och ligger alldeles intill tunnelbanan.

Parkeringsnormen behöver reformeras i grunden. Den sätts idag konsekvent för högt och kan med fördel ligga på 0,5 per hushåll i ytterstad samt ännu lägre i innerstad. Än bättre är att hålla den helt flytande och anpassas efter byggbolagens och marknadens önskemål.

Jag blir glad och lite beklämd på samma gång

2010-10-29T05:48:00.000-07:00

Förra veckans gladaste nyhet var att majoriteten plötsligt gjorde en helomvändning angående de fyra punkthusen på Vättersbergets hällmark i Årsta. Husen ska nu helt utgå och istället ska viss kompensation för detta ske utmed Skagersvägen och Sköntorpsvägen istället. Som sagt, utmärkt!
Jag har tidigare bloggat om saken och denna hällmark hörde till en av de mest värdefulla grönområden på vilka exploatering planeras. Skogspartiet är inte bara ekologiskt viktigt utan används även frekvent av barnen i området. Bl.a beroende på den närliggande skolan.

Men när jag sedan fick höra anledningen till att de nu väljer att backa här samt varför det skedde så pass sent blev jag lite brydd. Förklaringen var rätt och slätt "vi hade inte varit där och tittat innan". Alltså, vad är det som pågår. Jag är fritidspolitiker och har hunnit åka ut till platsen två gånger. Ska inte hela moderata maskineriet klara av att ta sig ut dit en enda gång. Att de inte reagerat på vår starka kritik kan jag dock ha viss förståelse för då den citat; "drunknade i allt annat vi klagar på". De var även irriterade på stadsbyggnadskontoret för att dessa inte beskrivit platsens värden tillräckligt. Jag håller inte riktigt med. Kontoret utmålade hällmarken som synnerligen värdfull både ekologiskt och rekreativt.
Min naturliga fråga av detta blir onekligen. Hur många liknande hotade områden håller idag på att exploateras enkom för att de inte tagit sig tid att åka ut på plats och titta?

Exploateringen av stadens skolgårdar

2010-10-01T02:18:00.000-07:00

Med anledning av det senaste decenniets exploateringar av ett flertal av Stockholm kommuns skolgårdar har Stadsbygnadskontoret nu genomför en studie av tre skolgårdar i närförorterna där exploatering skett.
Studien är såklart välkommen men har en lätt tendentiös ton att försöka rättfärdiga de minskade ytorna. En positiv sak kan utskiljas. Av det tre exemplen i studien (Aspuddens skola, Västertorpsskolan samt Nytorpsskolan) har ordentliga kompensationsåtgärder genomförts. Det känns tryggt att veta att det man i förhand utlovade nu förverkligats.
Dock har målen satts alldeles för lågt redan från början. De ytmått som forskningen i Norden rekommenderar och som varit praxis genom beprövad erfarandet anger ytor på 50kvm per barn. I Storbritannien föreslås 47kvm/barn. Aspuddens skola får efter ombyggnationerna 22kvm/barn, Västertorpsskolan minskar från 52kvm till 19kvm och Nytorpsskolan minskar från 34.5 till 23kvm. Detta anser stadsbyggnadskontoret alltså vara godtagbart enkom för att ytorna kompletteras med några klätterställningar och gungor. Jag bli helt klart beklämd.

Än värre är det i innerstan. De nämnda skolorna ovan är alla belägna i relativt glest belägna områden och ändock klarar de inte normerna. Med detta i åtanke kan man lätt förstå kritiken av de nu pågående exploateringsprojekten av Engelbrektsskolans skolgård på Östermalm samt Montisoriskolans på Hälsingehöjden i Vasastan. Här talas det om att kommunen i och med dessa planer till och med bryter mot FN:s barnkonvention vilken ratificerades av Sverige 1990 men efterlevts dåligt.

Miljöpartiet sätter barns bästa i främsta rummet. Det råder markbrist i Stockholm idag. Men intrång i redan för små skolgårdar är inte och får aldrig vara lösningen för att råda bot på detta.

Nya plan- och byggförordningen släpper reklamen fri

2010-09-28T03:36:00.000-07:00

Ett nytt förslag till plan- och byggförordning är för närvarande ute på remiss. Denna är tänkt att komma i bruk samtidigt som den nya plan- och bygglagen i maj 2011.
Den allt övergripande ambitionen är att allting ska bli enklare och friare. Gott ibland men oftast med klara försämringar som följd.
Det finns såklart hur mycket som helst att kommentera men vad som verkligen behöver lyftas fram är planerna för nya regler av skyltning i stadsmiljö (Lovplikt för skyltar och ljusanordningar). Här har den blinda ideologin verkligen firat sina mest stolliga triumfer.

Reglerna som nu gäller säger att detaljplanelagda områden kräver lovplikt för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar och ljusanordningar. Regeln är till för att kunna skapa en god stadsmiljö och helhetsverkan.
Förslaget till ändring gör emellertid gällande att endast skyltar och ljusanordningar med "mycket stor omgivningspåverkan" framöver ska vara lovpliktiga.
Jag får faktiskt kalla kårar av detta. Inget ont om affärsinnehavare och företag såklart. Men det ligger i sakens natur att dessa vill exponera sina verksamheter maximalt. Med detta förslag kan vi vänta oss en explosion av neonskyltar och vepor i ett enormt kakofoni. Förslaget gör heller ingen som helst skillnad på miljön. Gamla stan är t.ex inget undantag och det kommer därmed bli i praktiken omöjligt att reglera skyltningen där och andra känsliga områden.
På detta gör förslaget ingen skillnad på reklamskyltning och verksamhetsskyltning. Vi kan således förvänta oss en explosion av vepor och dylikt på fasaderna. Speciellt på exponerade områden som Skeppsbron, Strandvägen etc.

Förslaget är i allra högsta grad politiskt framtaget. Tjänstmännen på alla nivåer slår lyckligtvis bakut. Så även stadsbyggnadskontoret i Stockholm. Moderaterna i stadshuset säger varken bu eller bä än så länge. De inser förhoppningsvis problemen men kan ha svårt att opponera sig mot sina kolleger på riks.
Min förhoppning är att det ursprungliga förslaget medvetet varit oerhört brett för att man sedan utan gnissel justerar det utifrån de inkomna synpunkterna. Skräcken är att det går troll i frågan och låsningar uppstår, att någon på riks ska visa sig handlingskraftig och helt ignorerar remisserna. Då återstår endast omfattande protester från ett allmänt tryck. Men kan en fråga av denna art väcka en stark opinion? Tveksamt, denna typ av problem är sådana som smyger sig på samhället sakta och gradvis. Det sker inte över en natt och man märker dem inte föränn man väl står där mitt i Gröna lunds stilideal.

Pinsamt White

2010-09-14T03:04:00.000-07:00

Det här inlägget handlar inte om Sthlm Waterfronts vara eller icke vara. Det berör enbart den dekorativa stålkonstruktionen på kongressbyggnadens tak. Med ett minst sagt exponerat läge.

Allteftersom de yttre arbetena börjat bli klara har en stigande oro vuxit hos mig att stålbalkarna på utsmyckningen inte verkar sättas tillräckligt tätt. Något som inneburit att man fortfarande tydligt på flera ställen ser de bakomliggande ställningarna som utsmyckningen är fäst på. Det hela ser inte klokt ut och ger ett sken av halvfärdig byggarbetsplats. Jag har inte varit ensam i denna oro utan flertalet Stockholmare har hört av sig till Stadsbyggnadskontoret och undrat ifall det verkligen ska se ut så. Även kontoret är mycket beskymrade och har i sin tur kontaktat White om saken.

Och farhågan är besannad. De anser arbetet med denna utsmyckning som färdig och menar att det är så det ska se ut.

Troligen har de följt ritningarna till punkt och pricka men när vi nu ser det färdiga resultatet är stålkontruktionen på sina håll riktigt riktigt illa tack vare dessa glesa gluggar. Whites arkitekter har gjort bort sig rejält och de måste nu snabbt inse detta och göra en kompletering på den översta delen vilken i nuläget består av endast en enda rad. Med en kompleterande bakomliggande rad kan det värsta förhoppningsvis rättas till. Det mycket exponerade läget gör att denna kompletering är absolut nödvändig. Det hela är oerhört pinsamt och Stockholm framstår som rätt inkompetent. Oavsätt ifall man betraktar Waterfront som en fin märkesbyggnad eller ej måste denna genanta sak ordnas.

Bar Grön om upprustningen av miljonprogrammet

2010-09-13T12:19:00.000-07:00

Dagens Bar Grön på Scandic Malmen blev intressant. Yvonne Ruwaida och arkitekt Erik Stenberg pratade om den kommande upprustningen av Stockholms omfattande miljonprogramsbestånd. Erik är specialiserad på just dessa saker.

Upprustningen kommer att bli oerhört dyr. Detta är det största projekt Stockholm står inför de närmaste 10 åren. Två utmaningar är extra viktiga att ta med i arbetet. Dels att hyrorna i och med upprustningarna inte får sticka iväg för mycket. Här är det som hände i Husby för tre år sedan ett avskräckande exempel. Men allra viktigast är att vi i och med upprustningarna passar på att energieffektivisera hela beståndet. Det är nu det kan ske och dessa kostnader bär sig själva i och med den sänkta elförbrukningen. Enligt Erik har miljonprogrammen extra bra förutsättningar att effektiviseras och byggas om då dessa byggts på ett sätt vilket enkelt kan ändras. Till skillnad från t.ex Sjöstaden där framtida ombyggnader kan komma att bli mycket komplicerade.

I sammanhanget är EU:s nya miljökrav även av stor betydelse. Dessa säger att hus vilka ska byggas om inte efter ombyggnationen får förbruka mer än 80kwh/kvm/år. Likadant med nyproduktion. Denna nya lag behöver emellertid först implementeras av Boverket vilket kan komma att ta uppåt 10år i värsta fall.

Planera med omvänd planprocess

2010-09-05T02:54:00.000-07:00

Att i den fysiska stadsplaneringen arbeta med så kallad omvänd planprocess är en fråga vi drivit en längre tid nu. Alltså att först genomföra en områdesplanering där de boendes synpunkter inte bara kommer till tals utan även direkt pekar ut var förtätningar lämpligast sker. Jag tror verkligen på idén och dess möjligheter att skapa en stadsplanering som de närboende blir nöjda med och där risken för fördyrande och försenande överklaganden minskar avsevärt. Idag kommer de boendes synpunkter in för sent i planeringen när de reella möjligheterna att påverka är mycket små och låsningar redan skett. Markanvisningarna måste t.ex ovillkorligen ske efter dialog och mer heltäckande områdesplaneringar. Med omvänd planprocess kan detta ske.

I Stockholm har detta prövats vid ett tillfälle. I Kärrtorp i mitten av 00-talet. Resultatet blev mycket gott och bl.a dåvarande Markkontorets revisorer rekommenderade att man skulle fortsätta på denna inslagna linje. Maktskiftet i Stadshuset satte emellertid stopp för detta.

Den stora invändningen mot omvänd planprocess är att medborgarna då bara säger "bygg inte här utan där istället". När jag talade med förre stadsbyggnadsdirektören Ingela Lind för några år sedan om saken menade hon att så även hänt i Kärrtorp. Men denna invändning rimmar väldigt illa med att resultatet i Kärrtorp i slutändan blev mycket bra. Invånarna blev nöjda, få överklaganden skedde och antalet bostäder blev vad stadsbyggnadskontoret önskade. Hur går det ihop med kritiken?
Jag tror känslan av att som medborgare ha fått vara med i ett tidigt skede i sig bidrog till en större acceptans för nybyggena. Vi får inte underskatta de rent emotionella aspekterna. Att stadsbyggnadskontoret och markkontoret även i detta första skede fick kännedom om vilka rekreationsområden som faktiskt användes frekvent gjorde att inga låsningar behövde uppstå. Jag har under mina fyra år i stadsbyggnadsnämnden sett alltför många exempel på förtätningar där man inte tycks ha känt till vilka proteststormar som komma skulle och där politiker och tjänstemän relativt snart insett det olämpliga med platsen men ej kunnat avbryta då planeringen redan gått för långt. Och vid de få tillfällen där stopp ändå skett (t.ex Kampementsbacken på Gärdet och Reimers holme) har det inneburit mycket dyra kostnader för staden.

Vi kan såklart inte lova att all planering ska utgå ifrån en omvänd planprocess men vi kan lova att denna modell vid ett skifte i stadshuset på allvar ska komma igång igen!

Valrörelsens falskaste affisch

2010-08-31T13:40:00.000-07:00

Här har vi utan konkurens valrörelsens falskaste valaffisch. Grattis Moderaterna! Hur tänker ni egentligen? Tror ni att Södermalmsborna glömt bort Lilla Bleckan, Högalidsparken, Tanto, Plankan, Johan Helmich park, Tobaksmonopolet!? Efter eran totalt respektlösa syn på Söders parker under mandatperioden kommer alltså denna affisch. Får man påstå vad som helst numera?

I övrigt kan man bara tacka Alvendal för gratisreklamen senaste veckorna...

Västra city går åt rätt håll

2010-08-18T06:27:00.000-07:00

Planerna kring stadsutvecklingsområdet Västra city samt överdäckningen av spåren börjar alltmer ta form. Borta är nu alla tankar på en höjd skala av bebyggelsen som lägger sig över övriga city. Även alla tankar kring högre solitärer som Klara torn är helt fimpade. Bra! Låt oss nu utifrån dessa kloka grundförutsättningar skapa en miljövändlig och innovativ stadsdel av yppersta klass. För min del kan husen gärna utformas i ren hundertwasserstil bara de underordnar sig skalan. Och av de än så länge rätt skissartade planerna ser det spännande ut.
Bra att man nu även kommit till insikten att nödvändigheten av att säkra järnvägens långsiktiga flexibilitet är av yttersta vikt. Denna får på inga vilkor låsas fast i och med överdäckningen utan behöver utgöra en grundförutsättning för det fortsatta arbetet.
Intressant är även att utredning för tillfället pågår kring huruvida Cityterminalen (bussarna) kan flyttas västreut till Blekholmsgatan väster om spårområdet. Vinsterna skulle bli bättre tillgänglighet för både bussarna samt fotgängarna när de tar sig till och från området. Men det hela lär bli dyrt och frågan är ifall kostnaden kan anses motiverad.

Så finns det något i nuläget att klaga på. Möjligen då att antalet kontor för närvarande verkar vara för stort i förhållande till antalet bostäder. Känns onödigt.

Hyenor är inte asätare

2010-08-13T02:03:00.000-07:00

Jag blir tokig på KD:s osmakliga valaffischer. Värst är den de kallar för "Svenska arter". Texten på hyenan lyder. "Hyenan är alltid framme och tar för sig när tillfälle ges. Den kapar gärna åt sig så mycket som möjligt på andras bekostnad."
Alltså allegorier i all ära, men de kan ju inte skriva direkta felaktigheter om djuren. Hyenor är utmärkta jägare. Missuppfattningen att de bara tar vad andra fällt är helt felaktig och har sin grund i att hyenor oftast efter att ha fällt ett byte blir ivägknuffade av de större rovdjuren och snällt måste vänta. Det är snarare lejonen som roffar åt sig.
Vet att jag låter inte lite stiff här men någon måtta får det väl vara på okunskapen när man gör en text till en valaffisch. Att ha direkta faktafel om hyenor är lika dumt som att påstå att eh, tja..och på den sjätte dagen skapade gud människan.

Angående våra 15 000 nya bostäder

2010-08-11T09:04:00.001-07:00

Svd har i två artiklar de senaste dagarna förtjänstfullt lyft fram våra visioner beträffande bostadsbyggande under nästa mandatperiod.
Jag märker dock att ett förtydligande rörande var/hur vi vill bygga de 15.000 nya bostäderna kan vara på sin plats. Speciellt Svd:s artikel från i måndags rör ihop visionerna delvis http://www.svd.se/nyheter/inrikes/boende-ska-valja-byggplats_5112071.svd
De områden vi nu presenterar var vi vill bygga bostäder under nästkommande mandatperiod baseras uteslutande på projekt där planerna redan är i full gång. Allt annat vore att föra väljarna bakom ljuset då egna visioner utan förankring på tjänstemannanivå omöjligen kan realiseras inom fyra år.
Vi har dock såklart mer långsiktiga visioner där bland annat våra tankar om omvänd planprocess som Svd nu skriver om ingår. Av artikeln kan man dock lätt få uppfattningen att flera av de bostäder vi vill bygga de närmaste fyra åren skulle tas fram på detta sätt. Det är som sagt fel då det inte går. Vi kommer däremot arbeta under mandatperioden på detta sätt för att möjliggöra för de bostäder som kan komma att byggas om 5-6år.

Flera borgerliga politiker är såklart snabba att hugga tillbaka och ordet "bluffa" förekommer så pass konsekvent att man misstänker en planerad strategi.

http://pocket.moderaterna.net/alvendal/?p=250

http://perankersjo.blogspot.com/2010/08/mp-bluffar-om-bostader-pa-sodermalm.html

http://www.o-zone.nu/content/article221/mp_bluffar_om_bostadsbyggande.xhtml

Alvendal (eller snarare hennes politiska sekreterare Nils Löwenspets) fokuserar återigen på våra avslag den nu gångna mandatperioden. Hon är fullt medveten om att dessa baseras på var och hur förslagen presenteras snarare än ett generellt motstånd att bygga. Det är väldigt enkelt att klaga på att andra säger nej när det är man själv som tagit fram beslutet. Vår roll i oposition är att kritiskt bedömma det Alvendal föreslår. Dock är det såklart även enkelt för oss att bara ifrågasätta. Det är inte lätt att alltid hitta lämpliga platser. De 15 000 bostäderna vi föreslår utgår emellertid ifrån faktiska projekt som vi sagt ja till. Så när Alvendal försöker få det till att vi ger olika budskap är det hon själv som bluffar.

Än värre är Per Ankersjö. Här handlar det om väldigt fula skarvar som han därtill lyckas få SvD:s lederredaktion att köpa. http://blogg.svd.se/ledarbloggen?id=20120
Ankersjö hänsvisar till en artikel i Södermalmsnytt där vi berättar hur och var vi vill bygga 1500 lägenheter på Södermalm (mestadels Hammarby Sjöstad dock, men även bussgarget på kv Persikan). Detta förbiser han helt och väljer istället att lyfta fram ett citat i en sidoruta i samma artikel där vi uttrycker våra tveksamheter till förtätningar generellt på Söder (vilket stämmer).
Detta citat ("I stort sett nej") ställer han mot vår artikel i Svd där vi nämner att vi vill bygga 1600 lägenheter på bl.a Söder och försöker därmed få det till att vi säger olika saker i olika tidningar. Att han på sin blogg helt undanhåller att vi i samma artikel pratar om 1500 lägenheter är inte sedvandliga politiska kängor och vridningar. Det är direkt lögnaktigt.

O-zone å sin sida blandar rätt sansade reflektioner med direkt opålästa påhopp (Biogasbåtar är vad det är frågan om. Inte disel...). Även han sväljer Ankersjös lögner med hull och hår. Här tror jag emellertid det är frågan om att han inte läst artikeln själv.

Vi behöver inget nytt operahus i Stockholm

2010-07-13T02:04:00.000-07:00

Folkpartiet pratar nu återigen om vikten av ett nytt operahus i Stockholm. http://www.dn.se/kultur-noje/nyheter/fp-vill-ha-nytt-operahus-i-stockholm-1.1134046

Även övriga allianspartier har sedan tidigare ställt sig positiva till detta. Agumentet som ständigt framförs är att nuvarande operans lokaler ej håller måtte beträffande arbetsmiljön.
Det här är ett oerhört klent argument enligt mig och jag ställer mig mycket tveksam till det hela av en rad olika anledningar.
Först och främst såklart för att det är väldigt dyrt och skulle ta resurser från ett flertal andra välbehövliga kultursatsningar (designmuseum, vikingamuseum, nytt konserthus, kulturskolan etc etc). Missförstå mig inte, jag uppskattar opera mycket och går titt som tätt på föreställningarna i Stockholm. Ur ett rent publikt perspektiv är det heller inget som helst fel med dagens lokaler.

Problemet är att publiken emellertid är kraftigt begränsad (det är långt ifrån fullsatt varje kväll) och dagens opera subventioneras redan kraftigt. Det säger sig själv att vi inte kommer ha plats för två traditionella operahus i Stockholm. Med en ny opera kommer således med all sannolikhet dagens opera att få läggas ned. Ett oerhört kulturmiljöbrott enligt mig.
En krypande misstanke råder att personalen egentligen inte alls är särskilt besvärad av lokalsituationen. Vad de istället vill är att få ett nytt skrytbygge att visa upp. De gillar helt enkelt inte en i deras ögon gammal mossig institution och vill istället ha en modern byggnad a la Göteborg. Stockholms opera ska emellertid inte jämföras med Göteborgs, Oslos eller Sydneys operor utan snarare med La Scala i Milano. Dagens opera håller nämligen mycket hög klass i katergorin äldre operahus. Så snälla snälla lägg ned dessa planer för gott!

FP pratar även om att återinföra gratis entré på de statliga museerna. Utmärkt! Fokusera på detta istället...

Larsboda strandplanerna förödande för Drevviken

2010-06-30T01:11:00.000-07:00

I Farsta planeras för närvarande för en väldig massa bostäder. Gott så, området är med all rätt utpekat som fokusområde i nya ÖP:n. Störst är planeringen kring Larsboda strand med en omfattning runt 500 nya lägenheter.
Programsamrådsskedet är nu avklarat och vissa förändringar har skett sedan sist. Delar av Larsbodaplanering har jag tidigare ansett höra till de allra värsta som just nu pågår. Det rör främst ett planerat villaområde på en höjd i skogen mot Drevvikens strand (delområde 2). Även stora delar av flerbostadshusområdet öster därom (delområde 1) är att betrakta som en smärre ekologiska katastrofer.
Båda dessa är planerade i skogen mellan Nynäsvägen och sjön och skär av stråket Drevviken- Forsån. Ett stråk som är en viktig ekologisk spridningszon mellan Tyrestakilen och Hanvedskilen. Zonen består av ekologiskt särskilt känsliga stränder, våtmarker och ädelskogsmiljöer. Speciellt vissa groddjur samt ekbestånd har pekats ut som unika för hela EU. Området änvänds därtill mycket frekvent av dagens Farstabor som rekreationsområde. På allt detta är kollektivtrafikförsörjningen tämligen usel hit.
Nu har tack och lov villaområdet minskat något och dragits in från stranden men det är fortfarande mycket stora intrång det handlar om. Hela område 1 och 2 bör utgå med möjligt undantag av vissa delar närmast Perstorpsvägen (men de blir å andra sidan för bullerstörda). På allt detta finns en oro att Forsån, vilken förbinder Drevviken och Magelungen, ska slamma sigen.
Jag vet inte varför man envisas med att gå vidare med dessa två områden. Troligtvis för att de anses ge bra avkastning. Men det är verkligen inte här Farstas utveckling ska ske. Ifall området ska kunna bli en attraktiv knutpunkt måste dess idag största kvaliteer få bevaras. Och dessa är utan tvivel rekreationsområdena kring Drevvikens strand. Alternativ finns i mängder. Detta utgör tack och lov bara en liten del av utvecklingen av Farsta. Men en del som kommer få förödande konsekvenser.

I Fredhäll har man tur- och är oärliga

2010-06-24T01:57:00.000-07:00

Någon gång på hedenhös tid, närmare bestämt 1996-97, fick ett flertal föreningar bygglov för uppförande av en hel drös takkupor på 5st. flerbostadshus i Fredhäll vid Adlerbethsgatan, Frödingsvägen och Rålambsvägen.
De avveka från det givna bygglovet rätt grovt (medvetet eller ej är såklart svårt att veta) och husen anses numera mycket förvanskade. Det hela uppdagades först 2004.
Att de skulle betala böter för detta och vid vite genast återställa takkuporna till givet lov rådde inget tvivel om. En enig stadsbyggnadsnämnd beviljade detta 2004. Föreningen satte sig emellertid (såklart) på tvären och överklagade. Och här började strulet.
Länsstyrelsen slog fast att takkuporna behövde återställas samt att de skulle betala men de hade synpunkter på hur återställandet skulle ske. De menade att stadsbyggnadskontoret varit otydliga här och återvisade ärendet till nämnden för bättre precisering. Under tiden fortsatte föreningen att överklaga ända upp till regeringsrätten. Alla instanserna avslog såklart deras överklaganden men det hela drog ut på tiden och kontoret återkom aldrig med sin precisering förrän regeringsrätten sagt sitt 27dec 2007. Under tiden behövde föreningen varken åtgärda problemen eller betala.
Och när kontoret nu äntligen tog tag i saken igen i vintras anlitade föreningen en advokat som hävdade att de inte behövde återställa kuporna för att ärendet preskriberats. Jag blir faktiskt så oerhört frustrerad över detta.
Myglarna har dragit ut på saken så pass länge att de kan hävda preskribering! De har ävan helt rätt i sak och kommer både slippa böter samt återställa. Kontoret har såklart tabbat sig rejält som dragit ut på saken och de har även lovat att se över sina rutiner så att det inte ska kunna hända igen.
Men finns det inget som helst rättspatos hos dessa föreningar? Kan de verkligen sova gott? Eller är det så att man när man hamnar i en dylik situation alltid intalar sig, ensam eller i grupp, att just man själv har rätt så att man tillslut verkligen tror på det. Bjästa liksom. Jag vet inte hur många gånger jag har hört "jo det är såklart bra med dessa regler och viktigt att inte förstöra (kulturmiljön, naturmiljön, utsikten etc etc) men just HÄR blir det faktiskt inte så..."

Debatt i P1

2010-06-21T05:07:00.000-07:00

Imorse deltog jag i en direktsänd debatt i P1 morgon angående Haga. Det blev en mycket bra och lyckad sådan! Här kommer länk:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artikel=3797203

...och här en krönika från Annette Kullenberg i City efteråt kring debatten där hon beskriver den som en boxningsmatch mellan Solna och Stockholm.

http://city.se/annette/2010/06/30/solnas-blodbad-pa-stockholmarna/

Samt då Anders syn på saken (jag hade såklart talat innan debatten med Solnas representanter inom mp och hade utmärkt koll på vad de sagt och tyckte...)

http://andersekegren.wordpress.com/2010/07/02/debatt-om-hagaparken-i-p-1-morgon/

Husbilscamping på platsen för fd. Tantogården

2010-05-29T05:20:00.000-07:00

Jo jo, långtgående planer att starta en husbilscamping i Tantolunden på platsen för, den numera helt bortschaktade, Tantogården finns. Snacka om att vilja strö salt i såren. En direkt förolämpning mot de som in i det sista stred för att detta mycket populära tillhåll skulle få finnas kvar på Söder. Man ersätter således en kulturgård med en parkeringsplats i parken.
Branden av gårdens huvudbyggnad förra året var enligt mig ingen legitim anledning till att riva alltihopa. Även om branden inte var anlagd utnyttjade man fräckt tillfället att bli av med den infekterade debatten. Den senare rivningen av scenen samt övriga byggnader borde inte ha fått ske innan man bestämt vad som skulle komma istället. Det känns som att allt man gör är smygförberedelser inför en fullskaliga exploatering. Med en husbilscamping på platsen lär inte precis intresset bli alltför stort bland medborgarna att kämpa emot ett framtida permanent intrång i parken.

Årets Stockholmsbyggnad

2010-05-27T01:04:00.000-07:00

Den här tävlingen gillar jag. Trevlig och smittsam. Det är dock inte alltid så lätt att lyfta fram enskilda byggnader när Stockholms stadsmässiga styrka ligger i helheten samt mer omfattande kvarterstänk. Resultatet av detta (på gott och ont) syns även i de nu nominerade förslagen. Det är faktiskt ingen som man höjer på ögonbrynen speciellt mycket åt. Helt okej förvisso och i sina kontexter är de lyckade, men tävlingen bör nog framgent hålla sig till endast fem nominerade bidrag. Ett annat tips kan vara att inte bara hänvisa till dem via kvartersnamnen vilka enbart används av politiker och tjänstemän inom byggsektorn.
Nåja, här är mina åsikter om de nominerade:

1. Kv Skärgårdsbåten (Henriksdal, Hammarby sjöstad)- Osäker på vad det är tänkt att man ska rösta på här? Är det hela kvarteret eller bara ett av husen? Och i sådana fall vilket? Oaktat detta är varken kvarteret eller husen speciellt spännande- ännu. De som kommer färdigställas här nästa år är betydligt mer intressanta. Balkongerna på de svarta husen är hiskeliga och jag gillar verkligen inte dessa kubformer. Ett misslyckande både på ritbordet och i verkligheten. Kajen som helhet blev dock rätt bra. En snygg front helt enkelt.

2. Snöflingan (Västra kungsholmen- eller mellersta beroende på hur man ser det)- Helt okej. Ett lyft såklart för området. Men att detta hus ska kunna vara med och tävla om årets Stockolmsbyggnad är lite pinsamt.

3. Flat iron building (City norr om bantorget)- Här har vi Stockholms dr. Jekyl och mr Hyde. Mot gatan och den spets som presenteras på tävlingsbilden är huset riktigt snyggt. Men mot järnvägsspåren och vattnet (den vy 90% tvingas beskåda) är huset en smärre katastrof. Och än värre lär det bli efter några års slitningar. En framtida utskälld potentat i paritet med p-huset Elefanten är att vänta. Jag misstänker nästan att man medvetet gjorde det så fult från denna vy för att ge framtida legitimitet åt att däcka över spåren...

4. Ombyggnaden Rådhuset- Jag hade helst sett att denna ombyggnade inte kom till stånd alls. Alla ingrepp i detta hus är en förvanskning. Med det sagt är dock resultatet riktigt lyckat. Snyggt och intressant.

5. Kv. Sparsamheten- Detta projekt hade faktiskt gått mig förbi (eller så har jag förträngt det). Och av bilden att döma ser jag ingen anledning till att ödsla tid på att kolla upp det närmare heller.

6. Höghuset Brommaplan- En av ytterst få solitära höghus som faktiskt inte stör. Detta beror såklart på att Bromma centrum är en sådan katastrof att allting blir ett lyft. Huset är egentligen rätt trist men håller hög kvalitet och är nog trots allt rätt spännande. Dock är detta en byggnad som riskerar att inte precis åldras med grace. Släta, vita och monotona fasader ser alltid minst sagt fördjävliga ut efter bara något decennium. Överlag är jag bekymrad över att man inte tar hänsyn till detta vid nyproduktioner.

7. Kv. Kajkrogen (Hammarby sjöstad)- Min favorit. Blev ett riktigt snyggt område om än något dött fortfarande. Lär emellertid ta sig. Åter råder dock förvirring vad man röstar på. Kvareteret eller någon av husen?

8. Kungsbrohuset (city)- Har inte bestämt mig vad jag tycker om detta ännu. Ett tag såg det ut att gå riktigt illa men nu ser det faktiskt rätt snyggt ut (iallafall spännande). Gaveln mot norr är jag dock fortfarande mycket tveksam till. Den blev helt enkelt inte bra. Dess innovationer gör dock byggnaden självskriven i denna tävling.

9. Liljeholmsvägens bostäder- Ytterligare ett exempel på att det gott hade räckt med fem nomineringar...

10. Ericssons huvudkontor (Kista)- Rätt snyggt och spännande hus. Bland de bättre. Men glas?! Nja, känns ju bara sådär fräscht. Glas hörde väl 70- och 80-talet till?

http://www.dn.se/sthlm/kora-arets-byggnad-1.1111709

http://www.stockholm.se/Fristaende-webbplatser/Fackforvaltningssajter/Stadsbyggnadskontoret/Aretsstockholmsbyggnad/Nominer-och-rosta/

Edit: Nu har SBK uppdaterat sidan och helt plötsligt specificerat noggrannare vad det är man röstar på. Och då visar det sig t.ex att det nu inte är hela kvarteret på Kajkrogen 1 utan enbart restaurangbyggnaden som är nominerad. Känns ju bara sådär seriöst. Jag hade inte röstat på dennna då. Skärpning!

http://www.vikingtour.net/

Jag vill ha bostad.nu - men inte parkering.

2010-05-12T07:31:00.000-07:00

Nu har redovisningen av plansamrådet skett för Jagvillhabostad.nu:s projekt i Beckomberga. Det rör sig om 109 lägenheter som har ambitionen att de ska bli så pass billiga som möjligt. Syftet är att kunna erbjuda unga bostadssökande förtur i de långa köerna på bostadsmarknaden och till hyror som de har råd med.
Självklart hamnar bebyggelsen rakt i ett naturområde men denna gång får vi släppa det då ändamålet helgar medlet. De grannar som får sikten förstörd samt minskade rekreationsområden har i viss mån fått gehör då man valt att ta bort de planerade radhusen som var tänkt att skära in i kolloniområdet. Istället lägger man på två våningar på det högre punkthuset.
Vad som dock förbryllar är att man satt ett p-tal till 0.6 vilket innebär en väldig massa ytparkeringar som helt i onödan tar ytterligare delar av grönytorna i anspråk (samt gör bostäderna dyrare). Varför? Och i detta mycket goda kollektivtrafikläge. Ska de ungdomar som är aktuella för dessa bostäder helt plötsligt hålla sig med en egen bil?
Majoriteten insåg dock tack och lov detta och har nu skickat med att p-talet faktiskt ska sänkas. Det är nog första gången detta händer. En av de mest förödande sakerna för Stockholms bebyggelseutveckling de senaste åren är Moderaternas vallöfte 2006 om att uppnå en p-norm på 1.0. Detta har bidragit till att de ständigt försöker pressa upp p-talet trots att de troligen numera kommit till insikten i det förödande med detta (både ur ett kostnads-, gestaltnings- och klimatperspektiv). Oavsätt valutgång får man verkligen hoppas att de inte kommer med ett nytt sådant löfte till valet nu igen.

Bostäderna är även intressanta just för att kostnaderna hålls nere så pass mycket. Detta blir en standard som vi inte är vana vid i Sverige. Jag känner mig lite orolig över resultatet men det kan fungera. Och för att riktigt förstärka miljonprogramkänslan igen har man valt att ha loftgångar. Sådanna skrämmer alltid slag på främst borgarna och de kunde inte heller låta bli att även försöka göra om dessa något (det är faktiskt lite synd om loftgångarna. En mer utskälld byggnadsdetalj finns nog inte idag). Vi får som sagt se hur resultatet blir. Men detta kan vara ett första steg tillbaka till miljonprogrammen. Vad hände med debatten om flyttkedjorna?

Bebyggelsen utmed Västerled- varför?

2010-04-29T07:22:00.000-07:00

I några år nu har en strid rasat mellan invånarna i Bromma och stadsbyggnadskontoret om ny bebyggelse utmed Västerled på flera olika platser. Brommaborna är mycket välorganiserade och effektiva i sin kritik vilket delvis gett resultat.
Vissa skulle kunna invända att det handlar om en strukturell och social orättvisa att Brommaborna lyckas stoppa projekt medans andra förortsområden är mindre framgångsrika i detta. Det antyds även ibland att vi i MP inte borde stötta dem "då de har så pass mycket grönska ändå" och att kraft snarare borde fokuseras på mer utsatta områden. Vi gör dock ingen skillnad på när närgrönområden riskerar att exploateras. Ett grönområde är lika värdefullt i en villastad som ett miljonprogram. Avvägningar beroende på klasstillhörighet får stå för vänster- och högerpartierna.

Det lustiga med exploateringen utmed Västerled är motiveringen till varför man vill bygga här. Det handlar primärt inte om att få fram fler bostäder, inte om att göra området mer stadslikt, inte ens om den diffusa upplevda otryggheten som så ofta nämns.
Nej, här motiveras det istället med att man vill öka trafiksäkerheten genom att få ned hastigheterna på vägen. Det hela hade sin upprinnelse i en utredning Trafikkontoret gjorde hur man skulle kunna minska bilarnas höga fart genom området. Och man kom fram till denna märkliga slutsats att man skulle bygga hus utmed vägen i grönområdena för att på så sätt få bilarna att sänka farten. Det hela lär förvisso fungera men är ändå så pass stolligt att man blir alldeles yr. Det här är i allra högsta grad högt frekventerade rekreationsområden.
Att områdena A och C nu utgår är förvisso bra men detta är ett projekt som aldrig borde kommit till stånd från första början. Vad hände med fartguppen?

Med en folkomröstning av Förbifarten kan frågan försvinna för gott.

2010-04-21T01:00:00.000-07:00

Jag är för en folkomröstning av Förbifareten 2012. Anledningarna är såklart många men främst ser jag fördelen med att det utgör en permanent lösning.
Jag vet inte hur många gånger "Förbifarten" stoppats eller förhalats/ritats om. Det tycks inte spela någon roll hur många gånger vi lyckas "hindra" den. Även om vi skulle ha stoppat den efter valet igen så hade man kunnat ge sig tusan på att frågan åter kommit upp i nästa mandatperiod (eller nästa osv). Och tillslut hade någon fått spaden i marken.
Men med ett "nej" i en folkomröstning kan hela projektet försvinna från ritbordet till och med. Vi blir av med det för gott (typ).
Kan vi då vinna? Ja, jag tror att när den statliga utredningen om alternativet med kollektivtrafik står klar, och man tydligt ser att detta alternativ är en fullgod lösning, tvekar nog inte Stockholmarna längre över vad som är det rätta.
Viktigt för trovärdigheten har även varit att arbetsplanen med förbifarten till stora delar kommer stoppas fram till omröstningen. Inga upphandlingar samt större beslut kommer t.ex längre att få ske. Det ska vara en helt fair folkomröstning Stockholmarna har att ta ställning till.

Spårbilar vid KTH

2010-04-14T06:24:00.000-07:00

Idag var jag på invigningen av spårbilsutställningen vid KTH. Här finns numera även en bil för beskådan. Spårbilar är tänkt att fungera som ett komplement i kollektivtrafiken för att på ett snabbt och flexibelt vis transportera Stockholmarna. De kan ses som spårbundna taxibilar som går en bit ovan mark på en balkbana. Lite som linbanor fast betydligt snabbare. Just vid vetenskapsstaden är det tänkt att ett pilotprojekt ska kunna dra igång om några år. Denna linje är tänkt att gå mellan KTH, universitetet och senare även Karolinska. Restiden beräknas kunna kortas med en tredjedel jämfört med tunnelbanan. Den stora styrkan ligger dock i de betydligt fler stationerna.

Spårbilar är dock ingen helthetslösning för kollektivtrafiken utan ska ses som just ett komplement på väl valda platser. Andra lämpliga områden för framtida spårbilslinjer kan vara Värmdö, Nacka, Skärholmen (mellan centrum och kungens kurva) samt mellan de olika utspridda stationerna i Södertälje.

Intressant utveckling av Tobaksmonopolet

2010-04-12T02:12:00.000-07:00

Det kontroversiella ärendet vid Tobaksmonopolet på Södermalm har fått en intressant utveckling. Stadsbygnadskontoret verkar villiga att ompröva det tidigare beslutet om att riva matsalsbyggnaden och exploatera trädgården mot Rosenlundsgatan. Detta sägs dock inte rakt ut. Man är dock numera tydlig med att man vill bevara kontorshuset.
Två saker har föranlett att man nu backar något. Dels en protestlista på hela 14 730 underskrifter. Men framför allt att ägaren till fastigheten Tobaksmonopolet 2 (de byggnader som ingår i samma kvarter och ligger mellan Tobaksmonopolet 1 och 3- vilka är de som tidigare utretts) nu även visat intresse av att inkluderas i projektet.
Man vill nu istället ta ett samlat helhetsgrepp på hela kvarteret, utgå ifrån/inspireras av liknande projekt på Södermalm när industrilokaler byggts om till bostäder (t.ex Orionteatern och Lumafabriken) samt gå bort ifrån kravet att det måste vara minst 250 bostäder.
Kort sagt verkar det nu som man vill planera för att bygga om befintliga byggnader till bostäder istället för att riva dem och bygga nytt. Utmärkt i sådanna fall. Detta har varit våran tanke precis hela tiden. Vid spetsen mot Ringvägen kan dock såklart en ny byggnad uppstå. Enda kravet här från oss är att denna inte skymmer den närliggande skolgården alltför mycket.
Även majoriteten har aviserat att de kommer att följa kontorets rekomendation vilket känns oerhört skönt.

Det konstiga lamellhuset i Hammarbyhöjden är tillbaka

2010-03-30T01:18:00.001-07:00

Nu har ärendet med lamellhuset som skär rakt in i skogen från gatan bakom Hammarbybacken kommit tillbaka igen som ställningstagande inför plansamrådet.
Senast höll jag på att ramla baklänges över att de placerat byggnaden på tvären från gatan (Mariestadsvägen) så att verkligen extra mycket naturmark skulle kunna tas i anspråk. Tack och lov höll majoriteten med oss för en gångs skull och återremitterade ärendet med medskicket att huset skulle läggas utmed gatan istället.
När ärendet nu är tillbaka redovisas två alternativ. Ett som förut och ett utmed gatan. Kontoret och byggherren uttrycker sin tydliga önskan att alternativet med det tvärliggande huset återigen ska förordas. Detta trots att politikerna redan sagt att det inte är önskvärt. Varför försöker de ens igen? Ett nej är ett nej!
De motiverar det med kostnadskäl liksom de även motiverar en konstig utbyggnad (vilken även denna skär en bra bit in i skogen) på huset som ligger utmed gatan med kostnadsskäl. "För att få ekonomi i hela projektet" som man skriver.

Varje gång denna fras dyker upp känner man sig väldigt dum. Detta då man omöjligen som ledman och utomstående kan avgöra huruvida detta är riktigt eller ej. Trots att det säkert till och från kan vara så har man ofta en krypande känsla av att det bara är något de säger för att dribbla bort en. I detta fall har jag definitivt denna känsla. Varför skulle inte ett byggföretag kunna få ekonomi i ett tre våningar högt lamellhus i Hammarbyhöjden? Inga konstiga förkastningar eller marksaneringar förekommer. Kan nämna hundratals liknande ärenden där det inte tycks råda några som helst problem. De är troligen bara sura för att de inte får som de vill. För det får de inte heller. Tack och lov genomskådade även majoriteten detta återigen och gick vidare med alternativet utmed gatan...

Angående avspärrningarna vid Haga slott

2010-03-23T04:18:00.001-07:00

Jag har hållit en mycket hög profil beträffande avspärrningarna kring Haga slott senaste veckan. Artikel City i torsdags, Svd brännpunkt idag samt Aftonbladet imorgon (jag vill inte länka). Det är bra att frågan nu uppmärksammas, om än något sent. För mina nuvarande ståndpunkter i frågan hänvisar jag till artikeln i Svd idag. Jag klipper in den här nedan (men undviker gärna att länka som sagt). Vill påpeka att vid ingen av artiklarna är det jag själv som kontaktat tidningarna. Jag har heller ingenting emot kungahuset.

”Onödigt mycket ytor tas i anspråk av kronprinsessan”

Publicerad: 23 mars 2010, 10.43. Senast ändrad: 23 mars 2010, 11.30
Det är problematiskt att allmänhetens tillträde till Hagaparken minskar samtidigt som trycket på parken förväntas öka, skriver miljöpartisten Martin Hansson.

Det är såklart välkommet och trevligt att kronprinsessan med familj efter det stundande bröllopet flyttar in i Haga slott, beläget mitt i Hagaparken vid Brunnsvikens västra strand.
Tyvärr tas onödigt mycket ytor i anspråk vid avspärrningarna och 7 procent av parkens yta kommer därmed berövas allmänhetens tillträde. Detta är långt mycket mer än vad som först antyddes. Extra olyckligt blir detta ifall det sätts i relation till det planerade stadsutvecklingsområdet Norra station med 3 500 nya bostäder och hela 14 000 nya arbetsplatser.
Den mycket hårda exploateringen av Norra stationsområdet motiveras bland annat med just närheten till Hagaparken. I och med att denna finns tillåts gårdar samt närgrönytor att begränsas avsevärt. Hagaparken är redan idag utsatt för ett mycket hårt tryck och slits kraftigt. Med både minskade ytor och betydligt fler besökare säger det sig självt att situationen inte kommer bli bättre. Hagaparken är en del av Nationalstadsparken som har ett mycket starkt lagskydd just för att säkerställa stockholmarnas rekreationsmöjligheter i direkt anslutning till stenstaden.
De mycket omfattande avspärrningarna kring Haga slott motiveras ur ett säkerhetsperspektiv. Kungliga hovstaterna vill av fullt förståeliga skäl inte redovisa i detalj vad dessa går ut på, men att ökade ytor även innebär ökade områden vid avspärrningarna att bevaka säger sig självt. Säkerhetsmässigt är ett större område helt enkelt svårare att övervaka. Haga slotts utsatta läge är i sig ej heller optimalt ur ett säkerhetsperspektiv.
Det framstår som speciellt onödigt att ängen kring prins Gustafs monument norr om slottet inkluderas i det område som nu kommer att skärmas av. Denna ligger dels en bra bit från själva slottet och är dels en frekvent använd yta av besökarna. Här bör Kungliga hovstaterna ompröva sitt tidiga beslut när nu protesterna från allmänheten hörs allt mer. Det är olyckligt att debatten kommit igång så här pass sent men än finns möjligheter till vissa justeringar.

Namnkaos i Stockholm

2010-03-12T01:22:00.000-08:00

Ojoj, nu har en infekterad namnkonflikt brutit ut mellan borgarna och namnberedningen i Stockholm. Och tyvärr får namnsättningen av Vera Siöcrona (se föregående inlägg) lida för detta. De tänkte avslå namnförslaget på nämnden igår och skulle så gjort ifall vi inte snabbt bordlade det hela.

Saken har sin upprinnelse i en konflikt angående namnsättningen av Povel Ramel. Borgarna vill att han ska få sin plats uppkallad efter sig framför Stockholm Waterfront medans namnberedningen föreslår Brunkebergstorg där hans "Knäpp upp" teater var belägen.
Borgarna backade dock efter ett tag på att platsen framför Waterfront skulle döpas efter Povel men fortsatte likväl att framhärda att namnberedningens förslag "Klarabergsplan" inte var bra.
Här kan jag i viss mån ge dem rätt. Väldigt många namn heter något med "Klara" i omgivningen och ytterligare ett sådant namn kan bli förvirrande.
Istället vill nu majoriteten döpa platsen efter järnvägens fader i Sverige Nils Ericsson och flytta statyn av honom framför Centralstationen dit.
Det är nog inga bra idé. Att flytta statyn är direkt olyckligt då dess koppling till station därmed skulle gå förlorad. Den ska självfallet vara placerad framför stora entrén. Och att ha ett namn uppkallat efter honom på en plats där inte statyn står är heller inte bra.
Ett annat förslag på namnsättning (tror det kommer från Centern) av platsen är istället efter 1600-tals matematikern och filosofen René Descartes som dog i Stockholm i sviterna av lunginflammation bara några månader efter att han kom hit för att han inte tålde klimatet. Det tycker i alla fall jag är ett utmärkt förslag till namn framför Waterfront buildning som en ledstjärna för de utländska dignitärer som förväntas komma hit till konferensanläggningen och hotellet.

I vilket fall letar nu majoriteten med ljus och lykta efter fel som namnberedningen gör så att de kan näpsa till dem. Ett annat namnförslag som namnberedningen nämligen föreslår avslag på var till sitt yttre rätt snarlikt namnsättningen av Vera Siöcronas torg. En villaförening vid vattnet i Blackeberg vill inte förknippas med orten och har kommit in med en begäran om att få ändra namnet på sin väg Blackebergsbacken till Mälarbacken.
Helt rätt avslog namnberedningen detta med motiveringen att namn som är av hävd vunna inte ändras utan starka skäl. Majoriteten kunde dock inte se någon skillnad på detta och bytet av Sven Vintappares torg till Vera Siöcronas.
Skillnaderna är dock enorma då Sven Vintappares torg dels inte är av hävd vunnet (det tillkom 2003 som en nödlösning) och dels Vera har en smått legendstatus i Gamla stan och även bodde på platsen. Invånarna vill inget hellre än att hon får ett namn uppkallat efter sig.
Det är synd att majoriteten inte förstår att namnberedningens representanter består av Sveriges främsta ortnamnsexperter och att de lusläst (till skillnad från borgarna) riksantikvarieämbetets riktlinjer i frågan. Hur kan de tro att de kan dessa saker bättre än de?

Vera Siöcrona får torg uppkallat efter sig i Gamla stan

2010-03-04T04:55:00.000-08:00

Gamla stan profilen Vera Siöcrona (1914-2003) får lite oväntat ett torg uppkallat efter sig i Gamla stan i närheten av det hus där hon bodde i 27år i mitten av 1900-talet. Det är Sven Vintappare som nu snällt får flytta på sig och istället låta Vera beredas plats. Ingen nöd går dock på honom då han dels fortfarande har kvar sin gränd och dels torget uppkallades efter honom så sent som 2003. Torgnamnet var mer att betrakta som en bonus för hans del.

Vera Siöcrona är känd i Gamla stan som den som mer eller mindre räddade stadsdelen från rivningshysterien på 50- och 60-talet. En tid när Gamla stan var starkt förfallet. Hon drev aktiv opinionsverksamhet och startade både Gamla stans hembyggdsförening samt tidningen Gamla stan. Jag hann tyvärr aldrig träffa henne personligen vilket är väldigt tråkigt men jag har läst flera av hennes böcker och artiklar.

Nu blev det visst två inlägg i rad här om Gamla stan. Nåja, sådant händer ibland.

Gamla stans fulaste hus

2010-02-28T05:10:00.000-08:00

Att Gamla stan har många vackra hus vet vi, men det finns även ett riktigt stolpskott placerat mellan Nygatorna vid Gåsgränd. Huset är faktiskt så pass fult och passar in så illa att jag blev nyfiken på det och försökte ta reda på lite mer.

Det är beläget i kvarteret Tritonia som är mest känt för att det var här man hittade den berömda Loheskatten 1937. Här låg tidigare (förvisso mycket sliten och förvanskad) 1600-tals bebyggelse. Dels ett ståndsmässigt prakthus med bl.a dekorerade kassettak, dels ett mer ordinärt bostadshus och dels en stallbyggnad för Petersénska familjen (vars röda huvudbyggnad står kvar i kvarteret bredvid). Efter långvarigt förfall och flera ombyggnader lyckades livförsäkringsbolaget De förenade Framtiden köpa byggnaderna. Först stallet 1944 och sedan (när de ville bygga sitt nya kontor) 1954 resten. De begärde omdelbart därefter rivningslov av alltihopa. Tidens anda gjorde att stadsantikvarien Gösta Selling inte hade några invändningar så länge inget extraordinärt påträffades (intakta bjälkstrukturer och byggnadskontruktioner i övrigt från 1600-talet samt takmålningar betraktades således inte som något märkvärdigt). Ingen tycks ha protesterat.

Betydligt mer protester blev det däremot när planerna på det nya huset presenterades. Arkitekter var den berömda arkitekttrion Ancker-Gate-Lindegren (Stig Ancker är en ingift släkting till mig- så himla typiskt att när man ska ta reda på information om Gamla stans största styggelse är det en släkting som står bakom det hela) och de fokuserade enbart på funktion och framkomlighet för transporter. Redan då insåg de kulturbevarande intresserna således att denna byggnad höll på att bli en smärre katastrof. Byggherren och arkitekterna vann emellertid (såklart) och bygglov erhölls 1959. När nu huset fått stå och förfalla/slitas i 50år har det förvanlats till något så anskrämligt att det blivit komiskt. Dess placering i stadsrummet är dock tack och lov så pass undanskymd att skadan egentligen inte är så pass stor.
Vad ska man då göra med denna byggnad? Ingenting såklart. En lättare renovering kan vara på sin plats men i övrigt bör den få stå kvar som en påminnelse om tidens anda och hur fel det kan bli. Och vem vet, om 100år kanske man har kommit att ompröva dess status igen.

Vi lovar 15 000 nya bostäder nästa mandatperiod

2010-02-24T12:47:00.000-08:00

Ikväll på medlemsmötet klubbade vi att vi lovar att bygga 15 000 nya bostäder under nästa mandatperiod. Det är samma siffra som borgarna haft under denna period och det är även det antal vi kommit överens om i samarbetet med S och V. 15 000 alltså.
Motförslaget var att inte säga något alls men en klar majoritet ville att vi nu kör på denna siffra. En del inom partiet vill ha mindre och en del mer. Det står dock såklart varje medlem fritt att ha kvar sina egna åsikter men officiellt är det nu 15 000 som gäller. Jag tror det är fullt rimligt och jag känner mig lättad att denna debatt nu är över.

Pepparvägen senaste exemplet på intrång i värdefull naturmark

2010-02-17T07:27:00.000-08:00

Ny bebyggelse planeras nu utmed Pepparvägen i södra Hökarängen. Och som vanligt mitt i värdfull naturmark. Påståendet att staden inte bygger i värdfull naturmark är direkt felaktig. Känsliga områden som planeras att exploateras finns just nu bl.a både i Farsta, Årsta och Hässelby.
Den tätortsnära naturen är utöver de rekreativa aspekterna och ekosystemtjänsterna mycket viktig då den ofta innehåller höga naturvärden, naturvärden som är sällsynta i resten av riket där jord och skogsbruk drivs på starkt ekonomiska grunder. Det finns riktiga klenoder i den tätortsnära naturmiljön som vi måste lära oss att värdesätta och förvalta när tätorten växer.
Det sker inte heller några ekologiska kompensationsåtgärder för alla skövlingar och sprängningar som sker. Om överhuvudtaget något görs är det mest upprustning av lekparker eller parkvägar, något som borde ha genomförts hur som helst och dessutom inte på något sätt förstärker de gröna strukturerna i staden eller förbättrar förutsättningar för den biologiska mångfalden.
Ifall grönmarksintrången åtminstone kunde begränsas till de mindre känsliga områdena (vilket förvisso tack och lov är det vanliga) vore frågan mindre känslig. Men det paradigmskifte som skedde här för några år sedan gör att även argumenten för exploatering av den mindre känsliga grönytan kommer på skam.

Varför denna rädsla för subventioner?

2010-02-03T05:28:00.000-08:00

Det verkar vara väldigt lågt i tak just nu angående debatten kring de rödgrönas förslag till bostadspolitik. Varför denna rädsla att med statliga medel styra mot önskad riktning?
Att vi har en stat som styr med hjälp av olika subventioner är såklart inget konstigt alls. Alternativet är anarki och det vill endast Centerpartiet ha. Hela poängen med ett samhälle är att detta samhälle ska kunna styra när så behövs.
Och angående (bristen på) hyresrätter och energieffektivt byggande behövs detta just nu. När borgarna tog över makten i Stockholm och landet 2006 avskaffade de genast de befintliga styrmedlen för detta. Resultatet blev att hyresrättsproduktionen skönk som en sten och Stockholm halkade efter Göteborg och Malmö, när det kom till energieffektiviseringen, vilka behöll sina program. Det är såklart ingen slump...

Att ha en ideologi är bra ibland. Men den får inte styra blint. Vi har kommit till insikten att för att få igång energieffektiviseringsarbetet måste dessa stöd till. Som jag förståt saken är detta även byggherrarnas önskan. De vet att det hela är långsiktigt lönsamt men behöver komma igång för att få upp farten. Det kan även vara riskabelt att behöva vara den som tar de första stegen vilket skapar en ytterligare tröghet. Detta är således en välmenande och välkommen spark i baken. Och vem vet, när styrfarten väl är uppe kanske detta kan tas bort.
För Odell verkar frågan tyvärr blivit principiell. Hans inslagna väg var inte cynisk utan hade säkert de bästa avsikter. Men det slog fel. Energieffektiviseringen kom inte igång av sig själv, hyresrätterna blev för dyra att bygga och studentlägenheterna verkade försvinna helt. Så dags att bita i det sura äpplet och i alla fall börja överväga en kompromiss kanske?

http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/jag-sokte-en-bostad-och-fann-ett-miljardprogram_4197441.svd

Hm, nya Slussen är faktiskt rätt okej

2010-01-26T08:17:00.000-08:00

En sak kan man enkelt fastslå. Det lär inte precis bli värre än dagens trafikkarusell.
Jag var från början lite tveksam till Foster och Bergs vinnande förslag (hade hellre sett danska Big eller till och med Jean Nouvels vågade men alldeles för dyra).
Det tar sig dock. Först försvann tack och lov de spagettiliknande ramperna över vattnet och nu har detaljutformningen alltmer börjat få fason på gång- och cykelstråken. Dock finns såklart en hel del invändningar. Jag listar här några av dem som jag även bedömer fortfarande går att ändra på:

1. Den enorma trafikbron har en mycket märklig lutning som inte passar sig i ett stadslandskap. Jag vet att det är svårt att rent tekniskt komma till rätt med denna men en lösning kan vara att man flyttar om samt ändrar gång- och cykeldelarna av bron på ett sätt som skapar en svag böj vilket ger en illusion av att det är en välvd bro.

2. Korsningen vid Skeppsbron riskerar att bli en katastrof när bl.a en strid ström gångtrafikanter ska försöka ta sig över här för att komma till Gamla stan. En ev. lösning på detta kan var en snedställd tunnel under vägen som tar sin början redan uppe på bron. Gångtunnlar är sällan bra men här finns motivation för ett undantag.

3. Det stora huset på Södermalmstorg kommer skymma rätt duktigt. En tanke kan vara att dela upp det i tre separata byggnader. Och visst, för att blidka märkesivrarna lite så kan kanske fasaden utformas i porfyr :)

4. En stor ny fördel är att man ska kunna ta sig direkt ned från Katarinavägen till Stadsgårdsleden via olika trappor. Tyvärr så leder de tre trapporna som går från mellanplatån till Stadsgårdsleden alla "bakåt". Alltså man behöver gå en omväg i onödan när man ska till Gamla stan (vilket alla som går ned härifrån ska). Jag antar att det har med den arkitektoniska gestaltningen att göra att man inte låter trapporna gå åt olika håll, men mitt tips är att man då vänder på allihopa.

5. Övergångsställe tycks saknas när man kommer från Ryssgården och ska ta sig över Katarinavägen närmast tunnelbanan. Istället har ett övergångsställe ritats in längre bort på torget. Inte bra då alla lär försöka ta sig över på det första stället ändå vilket skapar stora trafikfaror.

6. Den planerade gallerian bör inte bli för stor och, som vid fallet med alla gallerior, återigen innehålla dessa trötta standardbutiker. Läget utgör heller på inget sätt någon garanti att den blir lönsam. Vi vet alla vilken tynande tillvaro den befintliga gallerian på platsen för. En trevlig tanke kan vara att skapa en Skärgårdsmarknad här. Alltså en plats där lokala producenter i Skärgården ska kunna sälja sina varor. Något som även vore historiskt korrekt.

7. Något snille till planarkitekt har ritat en enorm trappa framför vårat partikansli som bygger in hela vår möteslokalvåning och tar bort den idag så fantastiska utsikten. Hallå, den får gärna ritas om...

http://www.dn.se/sthlm/fyrklovern-splittrad-om-slussens-utformning-1.1033463

Namnet Stockholm

2010-01-22T02:15:00.000-08:00

Vad är egentligen den etymologiska betydelsen av namnet Stockholm. Bland forskarna finns fortfarande inte något entydligt svar. Det enda man (nästan) säkert kan fastslå är att "stock" har med timmer i någon form att göra och att "holm" avser en holme. Frågan är bara vilket timmer och vilken holme? Jag ska här försöka mig på ett helhetsgrepp av det hela.

"Stock-" är det som utgör mest problem. Följande teorier finns (mina kommentarer under varje):

* "Stock" avser en rest påle. T.ex en gränspåle (vilket var en av de medeltida betydelserna av ordet) eller den typ av påle som restes på tillfälliga marknadsplatser. Vid dagens Stadsholmen (Gamla stan) gick just denna gräns mellan Attundaland och Södermanland.

-Jag är tveksam till förklaringen beträffande påle vid marknadsplats, då jag inte riktigt kan se hur en sådan påle skulle kunna ge upphov till ett namn. Då dessa pålar fanns vid var och varannan marknadsplats skulle förvirring uppstå ifall de användes för namnsättning. Därtill kan inte dessa stockar ha varit speciellt iögonfallande. Behovet av att namn utmärker en plats var lika stor på medeltiden som nu. Ifall Stockholm vid sin begynnelse endast var en marknad på holmen ser jag inte poängen med att blanda in "stolpen" i namnet. "Holm" hade räckt gott och väl (vilket även var ett etablerat namn på andra håll).
Att det dock avser "holmen med gränspålen" (eller "gränsholmen") är då mer troligt. Inte då för att en gränspåle i sig skulle ge upphov till namnet för platsen utan snarare för att ön fått sitt namn för att markera att det var här gränspålen stod. Av alla teorier här under håller jag denna som näst troligast.

* "Stock" betyder egentligen "stubbe". Namnet ska alltså egentligen vara "stubbholmen"

-Som jag förstår saken avser denna teori att holmen kallades så för att alla träden huggits ned (för att t.ex angöra en marknads- eller försvarsplats) och bara en massa stubbar fanns kvar.
Tveksamt detta då det dels görs en förskjutning i namnet och dels en massa stubbar sällan ger upphov till ett namn. Men svårt att avskriva helt. Att man kallhuggit hela holmen vid angörande av t.ex ett försvar kan faktiskt ha skapat så pass många stubbar att holmen fått detta namn. Låter dumt men varför inte. Ingen visste ju då precis att det var en framtida huvudstad man namngav...

* "Stock" är en beteckning för vatten som trängs ihop "stockar sig". Alltså att man beskrev vattenförhållandena här vid Mälarens utlopp under denna tid.

-Nu är jag inte helt insatt i den etymologiska förklaringen av ordet "stocka sig" under medeltiden men det känns ju för långsökt (och tråkigt). Jag hoppas inte det är detta...

* Liknande denna, men omvänt, är en förklaring som går ut på att "stock" på gammelsvenska avser "samling av" och att namnet således betyder "Samling av holmar".

-Jag är tveksam till detta då det medeltida ordet för "stock" som ovan nämnts betydde "rest påle". Betydelsen "samling av" är mig veterligen senare.

*"Stock" avser stockar och pålar som ingått i en försvarsanläggning kring strömmen och staden. Antingen som en spärr i vattnet eller som en pallisad runt staden.

-Att Stockholm anlades för att kontrollera infarten till Mälaren är helt vederlagt. Och att dylika stockanläggningar funnits både i vattnet och runt staden vet man. Frågan är dock ifall de gett upphov till namnet?
Jag tror inte för en sekund att en träpallisad runt staden/by/marknadsplatsen kan ha gett upphov till detta. Det finns inget utmärkande alls kring en dylik träpallisad vilket vid denna tid återfanns kring de flesta större och strategiskt viktiga plaser utan att de för den skull gett upphov till något namn.
Dock kan jag mycket väl köpa att en pålanläggning (liggande eller stående) i vattnet som en spärr för båtar kan ha varit namnets grund. En dylik pålspärr är ett utmärkande drag. Detta var den enda plasen i Mälaren där en sådan effekivt kunde anläggas. Platsen borde både vara visuellt utmärkande samt ensam i sitt slag. Troligt alltså, men bevis saknas.

*En snarlik teori är att namnet ursprungligen hette "Stocksundsholmen" (alltså "holmen i Stocksundet") men att mellanledet "sund" försvunnit. "Stocksundet" (som t.ex Stocksund i Danderyd) är då det sund där 1. flytande stockar fastnade vid stränderna 2. ett sund som spärrades av stockar i en försvarsanläggning eller 3. ett sund över vilket byggts en bro av stockar.

-Att det betecknar ett sund där flytande stockar fastnar är tveksamt men kan heller inte avfärdas. Mig veterligen försegicks ingen omfattande timmerverksamhet här heller vid denna tid. Jag har lite svårt att se vart dessa stockar var ämnade att ta vägen. Det fanns ingen större handelsplats eller kuststad längre ut mot Östersjön. Det var via Sigtuna och Uppsala det mesta skedde norrut samt Tälje söderut. Och vid denna tid hade dessa direktkontakt med Östersjön utan att behöva gå via platsen för dagens Stockholm. Men som sagt, även timmerflottning i mindre skala kan ha gett upphov till namnet.
Att det skulle röra sig om en bro tror jag inte alls på (även om en sådan mycket väl kan ha funnits). Främst då man inte använde sig av ordet "Stock" för att beskriva varken en bro eller spång. Känns inte heller som att detta skulle föranleda en namngivning av holmen.
Att det avser flytande eller pålade stockar som en del av en försvarsanläggning vid detta sund är som tidigare nämnt det jag håller som troligast. Huruvida namnet kommer från "Stockholmssundet" (där "sund" trillat bort) eller hetat Stockholmen direkt är såklart svårts att avgöra men jag skulle nog satsa på att det hette "Stockholmssundet" ursprungligen då det ju faktiskt var själva sundet som avsågs när man omnämnde "stockarna" (förutsatt att denna teori då är den riktiga). Att mellanled trillat bort är inget konstigt alls och finns massor med exempel på genom historien.

Slutligen har vi då själva holmen. Är det den stora holmen som avses (Gamla stan- tidigarebenämnd Stadsholmen) eller någon av de tre små holmarna (som nu tack vare landhöjningen är en- Helgeandsholmen). Det är inte självklart att det är den stora holmen som avses då själva pålspärren varit koncentrerad kring den största av de mindre holmarna samt att man vet att själva verksamheten för tullen/spärrsystemet låg på denna (och här fanns även den öppning där båtarna kunde passera). Denna holme kallades enligt vissa uppgifter även för just "Stockholmen". Det stora försvarstornet (Kastalen) samt marknaden låg däremot på den stora holmen Stadsholmen (tornet och marknaden gav ju dock inte upphov till själva namnet).
Men tänker man ytterliga ett steg var även Stadsholmen troligen omgiven av en pålspärr på båda sidor (alltså även mot Södermalm- även om vissa uppgifter gör gällande att det räckte med att vattnet här var för grunt för båtar). Stadsholmen var även avsevärt högre än de mindre holmarna och syntes mera på håll. Det var denna man såg när man kom seglande.
Det kan då förstås invändas, med all rätt, att Stadsholmen ju hette just Stadsholmen medans den största av de mindra öarna hette just "Stockholmen". Jag har dock vissa tveksamheter. Först då, varför blir namnet på den senare staden satt efter den mindre holmen där knappt någon verksamhet försegicks? Och hur kan "Stadsholmen" ha fått detta namn i en tid då "staden" inte var mer än på sin höjd en liten marknadsplats samt kanske ett försvarstorn. Jag känner mig rätt övertygad om att "Stadsholmen" haft ett tidigare namn som numera fallit i glömska. Ordet Stadsholmen ändrade man nog till efter att en stad började växa fram här. Och detta tidigare namn kan även det ha varit Stockholmen. T.ex kanske båda öarna kallades för Stockholmarna, alternativt att endast dagens Stadsholmen var namnsatt medans benämningen "Stockholmen" på den mindre ön är en senare konstruktion/kvarvarande rest efter att att Stadsholmen blev just Stadsholmen.

Sammanfattningsvis skulle jag säga att Stockholm ursprungligen hette Stocksundsholmen och fick sitt namn från en liggande pålspärr av stockar i vattnet mellan dagens Södermalm, Gamla stan, Helgeandsholmen och Norrmalm och där holmen som avses är dagens Gamla stan och inte Helgeandsholmen.

Två saker som dock vore bra att få helt vederlagt är:

Vet man säkert att dagens Stadsholmen utgjorde den gamla gränsen mellan Attundaland och Södermanland?

Är det klart fastslaget att den största av de tre holmar som numera utgör Helgeandsholmen tidigare kallades för Stockholmen (eller kan detta vara en efterkonstruktion)?

Ps: Nu kanske någon undrar varför jag ägnar en massa tid åt att prata på om Stockholms namnsättning istället för att bemöta Per Ankersjös påhopp på oss i SvD igår (http://www.svd.se/nyheter/inrikes/centern-vill-se-fler-skyskrapor_4127699.svd). Svaret är helt enkelt för att det inte behövs längre. Våra framgångar i stadsbyggnadsfrågor i Stockholm har varit så pass ofattbart stora senaste året att vi numera lärt oss att Centern bara gräver sin egen grav med denna typ av utspel...

http://www.vikingtour.net/

Nu fälls körsbärsträden i Fatbursparken

2010-01-15T02:10:00.000-08:00

Med anledning av Citybanebygget och överdäckningen av stambanan som nu drar igång i Fatbursparken på Söder (planken ska som jag förstått saken komma upp nästa vecka) kommer åtskilliga träd att behöva fällas. Dels i Mariagårdstäppan och dels i Fatbursparken.
Att träden i Mariagårdstäppan fälls är ett nödvändigt ont. Här ska själva tunneln dras. Det blir därtill svårt med återplanteringen då djupet ej kan göras tillräckligt. Dock kommer Mariagårdstäppan som park återställas väl och få en mer barnvänlig prägel.

Att körsbärsträden i Fatbursparken däremot behöver fällas är mer svårbegripligt. Det stora flertalet av dessa ligger utanför det område som berörs av själva Citybanebygget. Istället är det det planerade etableringsområdet för byggarbetarna som tycks behöva denna yta (vi talar om över 100 träd). Jag har inte sett några exakta beräkningar på varför man måste ta ned så pass mycket och handläggare Anna Åsell kan endast bekräfta att byggets vidd kräver det utan att heller närmare förklara saken. Det kan mycket väl vara så att det är nödvändigt men när man ser planerna för den nya parken som ska byggas på platsen när allt är klart börjar man genast fatta misstankar.
Här planeras en öppen pelouseliknande grässlätt som ska leda upp till Mariagårdstäppan. Någon återplantering är det inte tal om. Den landskapsarkitekt som ritat detta vill helt klart inte ha några träd här.
Det känns lite trist nu när det äntligen hade börjat bli lite fason på platsen. Det tar som bakant oftast en 10-20år innan nyplanterade träd kommer till sin fulla rätt. Och nu när äntligen Fatbursparken fått växa till sig väljer man att såga ned de träd som den planerades för.

City- monumentet över Sveriges andra stormaktstid

2010-01-08T08:39:00.000-08:00

Jag kan inte sluta grubbla över det vettiga i förändringarna av City eller ej. Det är väldigt mycket å ena sidan och å andra sidan.
Så här skriver Marianne Strandin från Stadsmuseet:

"Stockholm city är idag ett av Europas mest välbevarade och väl genomförda modernistiska centrum. Det är ett kulturarv från en period som är av stor betydelse för Sveriges historia, en period som har beskrivits som Sveriges andra stormaktstid".

Hur sjutton ska man förhålla sig till detta? Att det kan vara så att där vi är verkligt världsunika idag när det kommer till stadsbyggande är just en plats som man inte tycker om. Som man både strukturmässigt och arkitektoniskt anser var ett feltänk. Vi gör det inte precis lätt för oss här i Stockholm...

Nytt försök att stänga Tysta Marigången

2009-12-26T04:22:00.000-08:00

Troligen finns det endast ett enda ställe i Stockholm idag (förorter inräknade) som kan beskrivas som farligt på riktigt efter kl 22:00. Nämligen Tysta Marigången mellan Tegelbacken och Klara Västra kyrkogata. Trafiksepareringens mest misslyckade manifestation. Knappt någon känner till platsen och ännu färre har satt sin fot där. Anställda på närliggande kontor behöver allt som oftast eskoteras av väktare ifall de lämnar sina arbetsplatser efter kl 21:00. Ändå ligger denna breda gångtunnel så centralt som man bara kan komma. Hur är det möjligt?
När bebyggelsen kring Tegelbacken uppfördes i början av 70-talet förverkligade man här tanken om trafiksepareringen fullt ut. Stora motorleder i ramper över marken och gångtunnlar under dem. Visionerna var säkert de bästa tänkbara men resultatet, i kombination med den totala avsaknaden av bostäder, blev innerstadens mest öde plats.
De underjordiska förbindelsegångarna blev snabbt tillhåll och genom årens lopp har de stängts eller byggts om en efter en. Tysta Marigången är den sista som är kvar! Således har även all ljusskygg verksamhet koncentraerats just hit (den angränsande Fyrfotagången stängdes t.ex mer eller mindre direkt efter att den blev färdigbyggd. Vad som föranlett ett sådant drastiskt beslut kan man endast spekulera i).
Nu är tanken att Tysta Marigången fortfarande ska hållas öppen på dagarna men stängas kvällstid. Planerna på detta var uppe redan 2003 men blev sedan av oklar anledning liggande.
Å ena sidan känns det hela rätt självklart då situationen blivit ohållbar, men å andra sidan lämnar det en krypande känsla av att detta bara är ytterligare ett steg i gentrifieringen och likriktningen av innerstaden. En fortgående slätstrukenhet som rimmar illa med en verklig storstads puls. Problemen försinnner ju heller inte. De flyttar bara till en annan plats och sprids ut.

Angående Lidingös nya översiksplan

2009-12-22T09:29:00.000-08:00

Lidingö har för närvarande ute sitt förslag till nya översiktplan på Samråd för inhämtande av remissyttranden.
Man ställer upp tre olika scenarion vilka i korthet går ut på.

A. Tät, mer stadslik och stor exploatering i anslutning till Lidingö centrum och Larsberg
B. Mindre utspridda stadsdelar
C. En mindre långsam utveckling (ungefär som idag alltså). Ej heller stadslik men dock i anslutning till centrum och Larsberg

Alternativ A är såklart att föredra men liksom med förslaget till Stockholms RUFS gör man en generalmiss. Nämligen att alternativ A är tänkt att innehålla mer bebyggelse än B och C. De på ön som inte vill ha en alltför stor exploatering kommer då att välja B eller C. Och detta oavsätt ifall de gillar stadsmässighet eller ej. Utvecklingen riskerar därmed att bli icke stadslik trots att det troligen är detta alla vill.
Istället borde man ställa två olika separata frågor. En som handlar om hur (stadslikt eller ej) man vill bygga och en som handlar om hur mycket man vill bygga. Att blanda ihop detta i alternativen är oerhört dumt och onödigt!

Intressant i övrigt att notera är att planerna på upprustning av Lidingöbanan fortlever samt tanken om en framtida ihopkoppling med den nya cityspårvägen. Likaså verkar den geniala tanken om en konvertering av Värtabanan till persontrafik nu ha slagit rot! Dock är planerna på en förlängning av tunnelbanan från Ropsten till Lidingö centrum helt lagda på is.

Vart ska nya stadsbibliotektet ta vägen?

2009-12-17T00:04:00.000-08:00

Ja, frågan är som bekant numera vidöppen efter att det vinnande tävlingsförslaget havererat. Att en utbyggnad ska ske är dock fortfarande aktuellt.
Jag ser för näravarande fyra tänkbara alternativ:

1. Alternativ lokalisering kring Odenplan/befintliga Stadsbibliotektet.
Att man tar fram ett nytt förslag här som är mindre kulturhistoriskt känsligt och framför allt billigare. De förslag som kom på 3:e plats i den stora arkitekttävlingen (Dikthörnan) kan vara ett alternativ. Att hitta nya lösningar i anslutning till det befintliga biblioteket är även vad personalen vill.

2. Slussen.
Helt enkelt att arbeta in ett bibliotekt i planerna här. Dock stöter detta förslag på patrull i den problematiska närheten till stadsbibliotektet på Medborgarplatsen, vilket är ett av Sveriges största. De kommer hamna för nära varandra.

3. Använd Ferdinand Bogbergs gasklocka i Hjorthagen till bibliotektet.
Detta är min personliga favorit. Det är redan bestämt att gasklockan ska göras om för någon form av kulturverksamhet. Oklart vad ännu. Att då använda dessa planer för bibliotektet lär därmed frigöra en hel del medel (vilket behövs). Hjorthagen må känns lite avlägset idag men när stadsutvecklingsområdet här vid Värtan och Husarviken står klart kommer detta vara en fullt integrerad del av innerstaden.

4. Ny byggnad i city vid den planerade platsen för Klara torn.
Även detta är en favorit. Två flugor i en smäll så att säga. Dels ett nytt bibliotek vid ett centrat läge och dels ett definitivt stopp för alla planerna på det hiskeliga Klara torn. Att få in en levande kulturverksamhet till denna plats vore mycket klokt för att bryta citys kontorsmonotoni.

Rädda Klockhuset i Norra stationsområdet!

2009-12-08T04:56:00.000-08:00

Ingen kan väl säga annat än att Norra stationsområdet idag är en rätt embarmlig plats och det planerade stadsutvecklingsområdet här är mycket välkommet. Jag har försås tusentals åsikter om dittan och dattan som behöver justeras i planerna men tänkte här fokusera på det gamla Klockhuset där man plötsligt gjort en helomvändning och nu tänker riva det.
Problemet är två saker. Dels att huset är är vackert och fullt funktionsdugligt i sig. Men framför allt att man i och med att även detta hus rivs kommer radera ut alla fysiska spår av det gamla Norra station (frånsett Värtabanan).
I början av 1920-talet valde man att flytta ut styckegodshanteringen till detta område från Norra Bantorget. Klockhuset byggdes 1924 och alltsedan dess har godshanteringen präglat platsen. En viktig del av Stockholms industrihistoria.
I de tidigare planerna för omvandling tänkte man placera huset mitt i den esplanadliknande park som går i en öst-västlig riktning genom hela området. En utmärkt idé och huset skulle passa bra för div. kulturverksamheter.
Men under utredningens gång fick någon (Wolodarski själv?) plötsligt för sig att det inte gick?! Motiveringen idag är följande:
"I det fortsatta arbetet med bebyggelsestrukturen visade det sig att ett bevarande av Klockhuset inte var förenligt med områdets nya höjdsättning som skulle möjliggöra intunnling av väg och järnväg samt underbyggnadsrätt för garage i de nya kvarteren".
Ärligt talat, fattar någon ett endaste dugg av detta. Varför är Klockhuset ett hinder för höjdsättningen? Är det den alltför täta strukturen (vilken behövs för att få ekonomi i intunnlingen) som gör att den inte får plats? Och sedan när har garage blivit ett hinder för att bygga något ovanpå detta? Obegripligt. Flytta huset ytterligare något då ifall det nu absolut inte gick att ha det på exakt den plats man först tänkt. Oändligt mycket mer komplicerade saker har skett i byggbranschen de senaste åren.
Jag tor man helt enkelt inte orkade tänka om när den första platsen visade sig bli problematisk. Men snälla, en enda byggnad som ett minne är inte för mycket begärt...

Ny bebyggelse i Högalidsparken vid Hornsbruksgatan

2009-12-03T07:48:00.000-08:00

Ett av argumenten som framförts för exploateringen av innergården vid kvarteret Plankan är de boendes närhet till Högalidsparken. Trevligt då att man nu dragit igång ett arbete med att krympa denna...
Det är faktiskt sant. Planerna kommer som en blixt från klar himmel. Hela parkens del mot Hornsbruksgatan ska bli bebyggd.
Bakom planerna står Weidekke och någon ny stjärna som kallar sig för Wasted space AB. De sistnämnda lär man helt klart behöva hålla ögonen på. De verkar visst anse sig ha tolkningsföreträde beträffande vad som kan tas bort och inte.
Det framförda "syftet" är riktigt fjantigt. "Syftet är att aktivera Hornsbruksgatan och öka samspelet och tillgängligheten mellan Hornsbruksgatan och Högalidsparken. Ambitionen är att göra Hornsbruksgatan till en länk mellan Hornstull och östra söder..."
Nej, kära Weidekke och Wasted space. Erat syfte är att tjäna pengar, punkt! Ifall ni nu så gärna vill hålla igång aktiviteter här kan ni väl börja med att försöka rädda biblioteket en bit bort på gatan som är nedläggningshotat.
Nu till motargumenten. Ja, jag vet att området främst består av ett brant berg och ja, jag vet att platsen ofta är ett tillhåll för a-lagare. Men jag är även medveten om att deras problem inte minskar ett endaste dugg med dessa planer och att det istället bara blir andra grannar som får dem inpå knuten.
Att det främst rör sig om en bergssluttning är heller inget argument. Dels har jag tidigare oroat mig över att vi håller på och plattar till hela Stockholm och spränger bort berg efter berg (bl.a Tyskbagarberget och Tobaksmonopolet). Vill vi ha en platt stad utan några avläsbara spår av Stockholms äldre topografi? Och dels lurar man sig själv när man tror att endast den fysiskt ianspråktagna marken är den enda som påverkas. Ifall man nu skulle bygga hus över hela denna kant skulle dessa hamn i direkt anslutning till den idag frekvent använda delen av parken. Dessa delar skulle då ovillkorligen istället komma att uppfattas som en direkt bakgård till husen. Känslan av park reduceras avsevärt. Bara för att jag inte direkt fysiskt befinner mig på en plats behöver inte betyda att den inte uppfattas av mig som en del av den helhet vilken skapar rekreationsvärdet.
En liten del av projektet kan man dock gå vidare med. Nämligen det som omfattar den befintliga byggnaden med tunnelbaneuppgången. Dock vill man göra om denna till hotell vilket är ett feltänk. Redan för två år sedan gick hotellbranschen i Stockholm ut och varanade för att det byggs alldeles för mycket hotell i staden. Den brist som fanns för 3-4år sedan blir med råge övertippad när alla projekten väl står klara. Jag kan bara hålla med. Har Weidekke egentligen koll på hur mycket hotell vi faktiskt snickrar på för tillfället? Sätt bostäderna här istället och låt hotellplanen utgå. Ett litet tips bara.

Almstriden och Hjalmar Mehr

2009-11-27T08:19:00.000-08:00

Läser partikollegan Daniel Helldéns utmärkta avhandling om Almstriden i Stockholm 1971 och dess eftermäle. Här ges en grundlig genomgång av inte bara händelseförloppet utan även hela Stockholmspolitiken samt stadsbyggnadsidealen vid denna tid. Och såklart den uppvaknande medborgarrörelsen inom stadsplanefrågor.
Att detta var ett paradigmskifte råder inga som helst tveksamheter om idag. Frågan är dock hur mycket Almstriden och hela Klaratraumat påverkar stadsbyggnaden anno 2009? En hel del kan nog tänkas, även om vi sett en mildring (till det sämre ifall ni frågar mig) de senaste åren.

Enligt mig begicks två övergripande fel. Det ena var det självklara att man vurmade för det funktionsseparerade bilsamhället och slängde ut boende till förmån för motorleder, garage och kontor i hela city.
Det är dock det andra felet som jag finner mer intressant och tänkvärt. Nämligen viljan att hela tiden göra allting på en gång. Ett anammande av de stora svulstiga helhetsgreppen. The big theories som varit ack så dominerande under 1900-talet. Nästan alltid brukar det gå åt pipan när man tillämpar denna metod. Och detta oberoende av hur bra och väl genomtänkta visionerna är. I Stockholm fall tog ju som bekant pengarna dessutom slut mitt under hela tjottabalängen och vi fick inte bara en usel vision utan även en halmesyr och budgettvariant av det hela. Ansvarigt finansborgarråd vid denna tid var Hjalmar Mehr och ja, jag pekar gärna ut honom gång på gång.
En (ej bekräftad men ack så talande) sägen säger att en amerikansk turist någon gång under sent 60-tal ska ha stått och tittat på citygropen (där gallerian nu är belägen) och frågat en förbipasserande ifall det var tyskarna eller ryssen som bombat. Den förbipassernade ska stolt ha svarat att detta hade vi gjort alldeles själva! Ibland avundas jag Danskarna som inte hade råd att förstöra sina städer under denna period...
En annan (bekräftad) story handlar om att Hjalmar Mehrs son ska ha inlett en tidningsintervju en gång med orden "min pappa var inte ond". Hehe, säger en del om hur vi ser på saken idag.

Ibland blossar det upp en debatt om att vi måste fixa till city med nya stora radikala grepp och rivningar. Det är en farlig väg att gå. Problemen i city ska rättas till genom små tålmodiga justeringar. På så sätt finns både pengar och en eftertänksamhet. Jag upplever det som att man faktiskt de senaste 20åren gjort just detta. Och visst håller city på att bli helt okej. Fortsätter vi såhär kan vi nog ha en plats att åter vara stolt över om sisådär 15-20år. Bara att ge sig till tåls...

Bebyggelsen vid Tobaksmonopolet på Söder knepig på flera olika sätt

2009-11-24T06:56:00.000-08:00

Vid gamla Tobaksmonopolet nära Tantolunden pågår ett större bostadsprojekt bland de äldre industrierna. Ärendet är på inget sätt en katastrof, men många små oroliga bäckar sipprar fram från alla håll och skapar sammantaget ett olustigt intryck av alltihopa.

1. Två skyddsvärda byggnader kommer rivas.
Framför allt den gamla matsalen är värd att bevaras. Dess fresk, utmed ena väggen, av Bo Beskow tas dock om hand.
Det är inte bara husen i sig som är skyddsvärda utan även industrimiljön som helhet. Frågan man ställer sig är. Varför inte bara bygga om husen till bostäder?
Kostnadsskäl anförs, men jag köper dem inte. Vid både Orionteatern på Söder och Lumafabriken i Sjöstan har man på senare år byggt om de äldre industrierna till bostäder och fått stor lönsamhet i det hela. Faktum är att dessa bostäder är bland de mest populära och dyra som finns idag.

2. Den välskötta parken bebyggs helt samt berget sprängs bort.
Respekten för Stockholms äldre topografi är i princip noll. Liksom vid fallet med Tyskbagarberget på Östermalm utraderar man nu möjligheterna att här få en känsla av hur Stockholms bergiga landskap en gång såg ut. Vill vi ha en helt platt stad? Parken bör istället öppnas upp bättre för allmänheten.

3. Även huset mot Ringvägen är problematsikt då det kommer att delvis skugga Mariaskolans skolgård. En av Stockholms största skolor. Möjligen bör man dock kunna hitta en lösning här.

Glömde jag säga att 12 000 har skrivit på en namninsamling i protest mot planerna...

Historien om sorgebarnet Lindgården går vidare

2009-11-19T09:27:00.000-08:00

För er som undrar över det förfallna gula huset utmed Djurgårdsvägen bredvid Blå porten kan jag berätta att det heter Lindgården och förklara varför det ser ut som det gör (samt varför det är principiellt viktigt att det inte rivs).
År 1990 sålde staden fastigheten till ett företag som hette Rotaria Invest samt dess ägare Cohen. Lindgården är den sista bevarade byggnaden från Stockholmsutställningen 1930 och kulturmiljöklassad. Vid denna tid var den även i utmärkt skick. Cohen hade emellertid för avsikt att riva huset och bygga ett större hotell på platsen, vilket han självfallet inte fick.
Han valde då att helt enkelt låta byggnaden förfalla successivt för att den tillslut skulle bli så pass dålig att rivningslov kunde medges. De viten staden utdelade var skrattretande små och 2004 gav stadens egna revisorer en kraftig kritik av hur hur man skött ärendet.
Trots detta gavs tillslut ändå rivningslov 2007 efter att en undermålig/partisk kostnadsberäkning kommit fram till att det skulle bli för dyrt att rusta. Cohens taktik hade lyckats och skickat ut tydliga signaler om hur man kan gå tillväga ifall man vill riva en skydda fastighet. Han själv har dock numera dragit sig ur projektet men även de nya ägarna vill riva och bygga nytt.
Ärendet innehar möjligen någon form av rekord i SBN. Det har troligen varit uppe över 15ggr. Nu rör bråket främst att förslaget på den nya byggnaden är för dominant och främmande i miljön. Tidigare ville man även ha en garageinfart via Blå portens gård vilket skulle inneburit omfattande skador på denna. Tack och lov har man efter samrådet backat här samt även minskat skalan en del. Arkitektfirman ser dock stora problem med hur transportsituationen ska kunna lösas och har börjat tveka.
Den 30 november kommer Djurgårdens hembyggdsförening hålla ett opinionsmöte i frågan där man även tänker presentera en ny kostnadsberäkning av en oberoende expert.
Att rusta och återställa Lindgården till sitt ursprungliga skick och användning som sommarrestaurang är det alternativ som alla kommer bli mest nöjda med. Frågan är även mycket principiellt viktig för att visa att såhär kan det inte få gå till. Den tidigare låsningen med Cohen är nu även borta.
Stockholm stad vill emellertid inte detta då de dels skäms för vad de ställt till med och dels då troligen kommer behöva få ta en stor del av kostnaderna samt kompensera det nya bolaget Ancona. Den kritik som stadens revisorer emellertid framförde av hur ärendet skötts motiverar dock att så ska ske. Det här är en kostnad staden helt enkelt får ta.
Tyvärr visar detta på att även större kommuner som Stockholm inte klarar av att förvalta sina kulturmiljöer eller respektera de lagar som finns. I den bästa av världar skulle det kommunala självstyret få vara oinskränkt, men fram tills dess (läs alltid) är det en absolut nödvändighet att instanser som Länsstyrelsen och RAÄ kan gå in och ta dem i örat när de inte sköter sig.

Det framförs ibland kritik mot att kulturmiljöskydd blir alltför stora belastningar för fastighetsägare som inte klara av att få lönsamhet i dem.
Det här är den andra sidan av detta mynt. Cyniska fastighetsägare som aldrig någonsin haft intressen av att förvalta utan låter husen förfalla med flit för att på sikt ges rivningslov. Låt er inte luras och tro inte att Cohen är ensam...

Möte med Ståthållaren

2009-11-10T01:49:00.000-08:00

Igår var jag på slottet för ett möte med Ståthållaren angående de tilltänkta avspärrningarna kring Haga slott som jag tidigare skrivit om.
Sedan tidigare hade jag fått reda på att området inte är detaljplanestyrt och därmed kan Ståthållarämbetet faktiskt göra precis vad de vill oavsätt vad kommunen tycker. Känns lite olustigt enligt mig men så är det. Tack och lov är detta ett exceptionellt undantag. I vilket fall var utsikterna att kunna få dem att minska avspärrningarna minimala och jag hade i princip gett upp redan på förhand. Att det sedan med all tydlighet framkom att de väl tilltagna gränserna var Kronprinsessans högst personliga önskan och att "säkerheten" mer handlade om insynsproblem gjorde inte precis saken enklare.
Å ena sidna anser jag det mycket olyckligt att 7% av Hagaparken nu stängs av från allmänheten för två personers privata trädgård, men å andra sidan kan man förstå dem då de inte kan röra sig fritt utanför denna gräns. Utsattheten och känslan av ständig övervakning skulle iallafall göra mig galen.

Äntligen börjar bygget av Spårväg city

2009-11-09T00:16:00.000-08:00

Den mycket efterlängtade första etappen av spårväg city är nu igång. Att på sikt knyta ihop innerstaden i en öst-västlig riktning från västra Kungsholmen ända till Lidingö är av största vikt. Speciellt när de nya stadsutvecklingsområdena vid Hjorthagen/Värtan samt Västra Kungsholmen står klara.
Lite smolk i bägaren är att S tyvärr fått ett smärre hjärnsläpp http://www.dn.se/sthlm/omstridd-sparvag-paborjad-1.990203 i frågan (jag gillar egentligen inte kraftuttryck men här kan man inte använda något annat ord). Tillsammans med Handelskammaren lobbar Jan Valeskog och Lars Dahlberg aktivt om att få stopp på det hela. Handelskammaren har i princip gått emot varenda kollektivtrafiksatsning i Stockholm sedan Hedenhös kom paddlandes efter att inlandsisen smält bort (bl.a Tvärbanan). Så fort en ny gågata planeras kan man även alltid räkna med att de är framme och försöker sabotera. Att alla de projekt som de försöker stoppa sedan blir succé (även för det lokala näringslivet) är inget de tycks ta lärdom av.
Jan Valeskog och Lars Dahlberg tillhör den gamla skolans bilvurmande betongsossar. De är båda även varma förespråkare av Förbifarten. Hur länge ska S låter dessa personer få representara sitt parti? Skönt att höra att första etappen ska stå klar redan innan valet. Jag hyste vissa farhågor att S motstånd även skulle dra ned oss i fallet när alla de Stockholmare som vill ha denna koppling nu vänder dem ryggen och röstar borgerligt.
En sak kan jag ge Valeskog. Och det är att det finns en viss risk att spårvägen blir för långsam för att fungera som ett alternativ ifall man ska ta sig hela vägen. En ev. lösning på detta kan vara att se över antalet hållplatser. Erfarenheter från andra Europeiska städer visar även att så inte behöver vara fallet (t.ex Freiburg och Budapest). Dagens moderna spårvagnar ska inte förväxlas med de vi hade på 50-talet. I vilket fall kommer denna satsning avsevärt underlätta vardagen för åtskilliga Stockholmare.

Dessa envisa föreningar

2009-11-03T03:08:00.000-08:00

Ibland kan det vara oerhört frustrerande med vissa synnerligen envisa bostadsrättsföreningar som vägrar acceptera stadsbyggnadsnämnens, länsstyrelsens eller länsrättens beslut. De återkommer gång på gång med nya förslag vilka i praktiken oftast är samma som sist. Vanligtvis gäller det balkonger och altaner.
Att man inte godtar stadsbyggnadskontorets ibland (och med all rätt) fyrkantiga bedömningar och vill ha sin sak prövad i nämnen är fullt rimligt och okej. Att man även väljer att överklaga ett negativt besked till länsstyrelsen och sedan länsrätten är även det helt i sin ordning. Men efter dessa rättsliga prövningar bör man ta sig en funderare på om det man vill kanske inte är så lämpligt trots allt.
Vissa föreningar gör dock inte detta och börjar istället att mygla och trixa.
Nu är det en förening på Kungsholmen (Lavetten 11) som tar något form av pris genom att komma in med ett nytt förslag trots att det gamla ärendet fortfarande behandlas av länsrätten. De tycks köra på taktiken att mala på och trötta ut i en strid ström tills något tillslut går igenom. De ändringar de har gjort anser stadsyggnadskontoret vara Litis pendens (ren upprepning) men borgarna vill ge dem sina balkonger trots att både länsstyrelse och tjänstemännen på kontoret säger att det strider mot PBL.
Själv bor jag i ett blåklassat hus och skulle aldrig drömma om att försöka ansöka om balkonger. Ifall man nu anser det så pass viktigt att ha dessa, eller en altan, finns faktiskt åtskilliga ställen att bosätta sig på där de är lämpliga. Men istället verkar vissa vilja förstöra stadsmiljön för sin egen vinnings skull.

De små stegens djävlighet

2009-10-30T04:51:00.000-07:00

Sådär lite i skymundan smälls det kontinuerligt upp punkt- och lamellhus lite här och var i Stockholms grönområden vilka i sig inte skapar speciellt mycket uppmärksamhet men som sammantaget bidrar påtagligt till att minska närnaturen och skära av de gröna kilarna.
Nu senast tre stycken (ett i Hässelby, ett i Traneberg och ett i Hammarbyhöjden). Inget av dessa lär lyftas i media eller möte några större proteststormar.
De har heller inget med stadsmiljö att göra utan är rena bostadhus enligt gammalt 1900-tals tänk.
Det är dock ett problematiskt paradigskifte som skett de senaste åren beträffande exploatering av grönmark. Speciellt ärendet i Hammarbyhöjden får mig att sova dåligt. Tre sammanbyggda lamellhus skär rakt in i skogen bakom skidbacken. Ett synnerligen viktigt spridningsstråk som därtill har stora biologsika värden. För att riktigt skära av så mycket som möjligt har man valt att lägga huset på tvären mot vägen och övrig bebyggelse. Det är så dumt så man baxnar! Man motiverar det med kostnadsskäl och det är möjligt att byggherren kommer att tjäna en extra slant på detta förfaringssätt, men varför tjänstemännen och politikerna ska lägga sig platt för deras önskemål är en ren gåta.

Om förtätningen i närförorterna

2009-10-20T05:34:00.000-07:00

Dn har idag en relevant artikel angående förtätningarna i våra närförorter med särskilt fokus på projektet vid Nybohovshöjden. http://www.dn.se/sthlm/forortsbor-protesterar-mot-att-byggas-ihop-med-stan-1.978007 samt http://www.dn.se/sthlm/tusentals-bostader-byggs-i-soderforort-1.978006

För det första bör nämnas att det här är oerhört komplicerat och svårt. Man bör närma sig dessa frågor med stor respekt och ödmjukhet inför skilda ståndpunkter. Kategoriska uttalanden som dessa http://pjov.wordpress.com/2009/10/20/bakatstravare-sthlm-vs-paris/ är alltid förkastliga oavsätt ståndpunkt.
Personligen föredrar jag den täta stenstaden och jag är medveten om dess miljöfördelar. Jag tror på en utveckling via stadsutvecklingsområdena. Men jag är också medveten om att andra människor föredrar den glesare och grönare förort de valt att bosätta sig i. Exploateringar här bidrar även till att miljön försämras lokalt. Även kulturmiljön riskerar att förstöras oavsätt om den tilltalar en eller ej.
Min slutsats är att varje ärende måste bedömmas individuellt efter just sina unika förutsättningar. Det går att bygga vid Nybohovshöjden. Jag var ute där för två år sedan när ärendet först var aktuellt och tittade. Däremot tar man även en stor tugga av den omkringliggande skogen samt ger sig på en fotbollsplan. Det finns ingen anledning till detta. Att vissa delar är nedgångna är inget argument. Eftersatt underhåll av närmiljön ska lösas med att snygga till istället för att bygga bort. Någon innerstad är det heller inte tal om här. Det kommer ej bli butiker i bottenvåningarna utan ett rent nytt bostadsområde är vad som erbjuds. Mer förort således.
Den askgrå kompromissen av detta projekt är därför att en mer försiktig kompletering är att föredra.

Seminarium med Skönhetsrådet

2009-10-15T02:23:00.000-07:00

Igår var jag på ett heldagseminarium som Skönhetsrådet bjudit in till i gamla Spårvagnshallarna. Temat var parkmiljöer/parkpolitik samt relationen privat-offentligt. Rådet firar även att man fyller 90år. Grattis!
Föreläsarna var alla välmeriterade och debatten god men så värst mycket nytt att ta med sig hem bjöds tyvärr inte på. Teoretiska utspel varvades med ren kuriosa och vi som ville få lite hårdfakta samt politiska strategier fick gå hem tomhämta. Det avhandlades huruvida park var natur och resonerades kring att planerare inte alltid kanske kan se de värden i för dem tomma platser (mellanrum) men som för medborgaran fyller ett syfte. Att objekt och områden ej är statiska utan dynamiska processer. Vissa ansåg att våra parker idag är eftersatta och vissa ansåg att de inte var det osv osv. Seminariet var dock överlag bra och välarrangerat.
Stockholms nya stadsträdgårdsmästare Pia Krensler duckade för det mesta då hon ansåg sig för ny på tjänsten för att kunna ha en åsikt.
Intressantats var Mårten Wallberg från Naturskyddsföreningen som återigen tryckte på vikten av att räkna på det ekonomiska värde naturen idag ger oss helt gratis. Detta kan inte nog understrykas.
Jag tror dock att det underliggande syftet att planerarna och forskarna skulle träffas och interagera slog ut väl...

Bråk om ny moske i Rinkeby

2009-10-12T05:45:00.000-07:00

Rätt långtgående planer för ombyggnad av en föreningslokal till en moske på Hindertropsgränd nära Rinkeby centrum har orsakat en större proteststorm från grannar i området. Ändringen av detaljplanen väntas ske i januari.
Frågan om en moske i Rinkeby har varit på tal länge och hittills har man misslyckats med att få fram en egen separat byggnad. Ansvarigt borggarråd Joakim Larsson försöker nu istället göra om en föreningslokal, i en lägre fristående byggnad, till en så kallad husmoske. Det är förvisso synd att medel inte tycks finnas (ännu) för en ny fullgod moskebyggnad men ombyggnaden av lokalen tycks vara ett godtagbart alternativ.
Förslaget har emellertid väckt en enorm prostesstorm från boende i flerfamiljhusen runt byggnaden. En "Kommitte" har bildats och samlat in över 220 namnunderskrifter. Man framför att en moske så nära inpå bostadsområdet kommer utgöra ett störande inslag.
Kommitten visar upp en trångsynthet och fördomsfullhet av sällan skådat slag. Inledningsvis understryker man att det inte har något med religion att göra för att i nästa andetag vräka ur sig den ena religiösa fördomen efter den andra. Smått tragikomiska argument (som t.ex en oro att flickor inte ska kunna gå lätt klädda i området längre eller att man ska kunna grilla fläskkarré på gården) varvas med rena påhopp. När de därtill anger en ton i sin skrivelse som försöker vara kränkande (Joakim Larsson kallas genomgående för Moske´Larsson) undrar man om de ens vill bli tagna på allvar?
Husmoskeplanerna ska självfallet realiseras. Den enda invändning jag har är att det finns en viss risk att man nöjer sig med denna halvlösning och att bygget av en "riktig" moske i området aldrig blir av.

Avspärrningarna vid Haga slott långt värre än befarat!

2009-10-09T02:55:00.000-07:00

Att Kronprinsessan Victoria och herr Daniel Westlings planerade flytt till Haga slott skulle innebära något större avspärrningar kring själva slottet är inget konstigt eller upprörande. Men när Statens fastighetsverk nu presenterar de verkliga planerna (märkligt tyst om saken än så länge) har det hela svällt till gigantiska proportioner. De tar i princip hela halvön i besittning (se karatan under- avspärrningen gäller hela halvön, upp till båthamnen, förutom en smal strandremsa samt södra delen vid ekotemplet). Man pratar i positiva ordalag om allmänhetsens fortsatta tillträde men kartan talar sitt tydliga språk. Inte i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle vara så här omfattande.
Allting motiveras av säkerhetsskäl vilket såklart är rent dösnack. Är man ute efter säkerhet ska man dels inte bo i Hagaparken och dels inte öka området som behöver övervakas. Enligt all logik är ett mindre område lättare att kontrollera. Det handlar såklart om Kronprinsessans behov av levnadsutrymme. Och visst, jag kan ha förståelse att man känner detta behov då det av naturliga skäl är svårt att röra sig fritt utanför den så att säga egna trädgården. Men var då ärliga med detta och skyll inte på Säpo.
Det talas om att Säpo, Statens fastighetsverk och Kungliga hovstaterna tillsammans har tagit fram förslaget på avgränsningar. Man frågar sig då genast, har inte Solna stad fått säga sitt? Hur kan Solna gå med på att allmänhetens tillträde begränsas i en stor del av sina delar av Nationalstadsparken? Står de bara och bockar och bugar eller vad är det frågan om? Medger Plan- och bygglagen undantag här? Ärendet har inte varit uppe i Solnas stadsbyggnadsnämnd så man kan misstänka att kommunalrådet Anders Ekegren i sin iver att inte stöta sig med hovet försöker mygla bort det hela. Är det så eller har Solna helt enkelt inget att säga till om? Skandal i endera fallet!

Så ska vi bygga för unga i Stockholm

2009-10-07T05:26:00.000-07:00

Nu har vi äntligen tagit fram ett program inom Miljöpartiet för hur vi ska få fram bostäder till unga och studenter i Stockholm. Ett både utmärkt och realistiskt sådant. Här kommer en sammanfattning:

1. Fler små lägenheter i nybyggnation
Att bygga små, yteffektiva lägenheter är den snabbaste och bästa vägen till en lägre boendekostnad. Yteffektiva lägenheter minskar också resursanvändningen och energianvändningen. Med hjälp av ett yteffektivt byggsätt blir nyproduktionshyran cirka 1500kr per kvadratmeter och år, vilket ger en hyra på c:a 5000kr i månaden för en nybyggd tvåa på 40m2

2. 20% små lägenheter i nyproduktion
Idag är små lägenheter starkt underrepresenterade i nyproduktioner. Detta kan man råda bot på genom att använda markanvisningarna för att styra byggherrarna mot fler små lägenheter (istället för dagens system med högstbjudande). Man kan här ställa krav på att det i planeringen av nya områden reserveras mark för student- och ungdomsbostäder.

3. Sänk p-normen för små lägenheter
En mycket fördyrande omständighet för nybyggnation idag är den höga parkeringsnormen som kräver att en parkeringsplats per lägenhet ska planeras vid nybyggen. För att sänka kostnaderna och stimulera byggherrarna ytterligare att bygga smått kan man sänka denna p-norm vid byggnation av ettor och studentlägenheter. Förslagsvis till en nivå på 0.16 per lägenhet.

4.Sänk tomträttsavgälden för små lägenheter
För att skapa ett större intresse att bygga små studentbostäder bör tomträttsavgälden för små lägenheter som är yteffektiva halveras. Denna subvension finns redan idag för nyproduktion av studentlägenheter, vilken kan stärkas ytterligare.

5. Tillåt kompiskontrakt
De allmännyttiga bolagen ska erbjuda unga mellan 18 och 30år möjlighet att teckna kontrakt på ett rum plus del av gemenskapsytorna i en lägenhet. Vid flytt sägs bara den individuella delen upp och inte hela lägenheten.

6. Bygg även studentrum i korridor
Nya studentrum i korridor har inte byggts på 15år. För att kombinera kostnadseffektivitet med tillräcklig efterfrågan bör man satsa på "minikorridorer", det vill säga max fyra rum per korridor.

7. Avkontorisera city
Många av innerstadens lägenheter används idag som kontor vilket är ett stort slöseri med fungerande och attraktiva lägenheter. Många förorter har dock det motsatta problemet med för få arbetsplaser. Hm...

8. Krav på små lägenheter i ägardirektiven
Stockholms allmännyttiga bostadsbolag ska vara ledande på att bygga små bostäder för framför allt unga och studenter. Uppdraget ges genom ägardirektiv.

9. Införa investeringsstöd för små lägenhet
Under den förra mandatperioden infördes ett statligt investeringsstöd för byggande av bostäder som uppläts med hyresrätt i områden med bostadsbrist. Staten bör införa ett liknande system, där nyproduktion av små hyresrätter subventioneras.

I följande nybyggnadsprojekt vill vi därtill ha en särskild satsning på bostäder för unga och studenter:

Norra Djurgårdsstaden -500 lägenheter
Norra stationsområdet- 1000 lägenheter
Råcksta- 500 lägenheter
Älvsjö- 100 lägenheter
Telefonplan- 500 lägenheter

Moderaterna presenterar nu även sitt förslag till hur de ska underlätta för studenter. Främst genom att sänka p-normen. Det var på tiden! http://www.dn.se/sthlm/ny-norm-for-p-plats-ger-fler-studentrum-1.972475
...men detta + ökade krav på privata fastighetsägare samt ett enklare kösytem (vilket även framförs) räcker inte på långa vägar. Det handlar fortfarande om ett svek!

Gröna lund expanderar

2009-10-05T10:24:00.000-07:00

Redan 1999 påbörjades planerna på en större utvidgning av Gröna lund på den parkeringsplats som nu finns mellan det befintliga tivolit och Aquaria. Sedan hände ingenting fram till 2005 då Samråd hölls för att därefter dö ut igen.
Men nu när nya ägarbytet är klart har man dragit igång på nytt. Samråd och Startpromemorior är sedan länge klara så man går pang på detaljplanen direkt.
Runt hela den nya delen byggs hus vilka ramar in den och får Falkenbergsgatan och Allmäna gränd att bli mer stadslika. Så långt allt väl.
Det första problemet är att Aquaria ligger lite pyrt till. Den befintliga byggnaden kommer rivas och det är inte helt klart att museet öppnar igen efter att det nya huset står klart.
Det andra problemet är "surprise surprise" den nya berg- och dalbanan samt ett nytt Fritt-falliknande torn som kallas för kättingslunga. Berg- och dalbanan ges en höjd på 37m vilket kan vara godtagbart (jag har full förståelse för att man inte vill ha en sådan alltför låg). Problemet är att den hamnar väldigt nära Galärkyrkogården samt Estoniaminnet. Kanske inte alltför lyckat. Möjligen bör man således se över placeringen av åkattraktionen igen.
Kättingslungan måste dock bara bort! Den kommer bli 90m hög (högre än Fritt fall) och bli mycket dominerande i stadsbilden. Man talar till och med att det kommer utgöra ett nytt landmärke i staden. Ett direkt vedervärdigt inslag som på alla sätt förfular Stockholm oavsätt smak. Jag bävar!

Nu har även DN lagt upp en artikel om ärendet: http://www.dn.se/sthlm/beslut-fattas-om-grona-lunds-utbyggnad-1.969854

Punkthuset i Bredäng...är Sheraton i Kairo informerade?

2009-10-03T07:55:00.000-07:00

Så var plötsligt planerna på de nya punkthusen vid Bredängs centrum tillbaka. Jag var övertygad om att de var det bland de första som skulle försvinna i och med finanskrisen. Dock inte. Men denna gång i förminskad skala. Endast ett av de tidigare planerade två husen återstår (man har valt att slå ihop dem till en enda tjockare byggnad). Höjden tycks vara densamma på 14-16 våningar. Vi talar alltså om en riktig baddare.
Jag var tidigare kraftigt emot dessa planer då det handlade om punkthus placerade mitt på en grönyta i Bredängs centrum. Det sista detta område behövde var ytterligare en kloss.
Har fortfarande en hel del stora invändningar men klara förbättringar har skett. Bl.a planeras byggnaden nu som ett så kallat "egenvärmehus", vilket är en variant av passivhus. Tanken är att människor och apparater hjälper till att värma det, men det framgår ej hur många kWh/kvm/år målet är. Med dessa ambitioner blir man dock alltid mer välvillig till planerna. Det pratas därtill om att försöka få in äffärslokaler i bottenvåningen.
Planförslagets stora katastrof är dock att det planeras för en rätt omfattande ytparkering. Denna kommer enligt planskissen ta upp nästan hela den återstående gräsytan? Detta kan förstås på inga som helt vilkor godtas. Speciellt inte som man även planerar för ett garage. Ytparkeringen måste bort och p-talet (0.9) sänkas kraftigt. Grönskompensationen stannar väl som vanligt vid lite planteringar och utbyte av någon gunga.

Upprustningen av Lövstavägen

2009-09-30T02:26:00.000-07:00

Hässelby gård befinner sig för närvarande i en expansiv fas och stort fokus ligger på att utveckla den rätt sjaskiga Lövstavägen. Detta ska ske genom bostadsbebyggelse. Dels på södra sidan i Vinsta och dels uppe på Johannelundstoppen. Ren naturmark tas i anspråk, men det ska erskännas att den inte alltid har speciellt rekreativ värden då industriområden och motorvägar gör sitt bästa för att hålla folk borta.
Djur och växter skräms dock ej och områdena är viktiga spridningsstråk. Speciellt mellan Karl Bondes skog och Johannelundområdet. Intrången är härav något för grova. I Vinsta, där en startpromemoria just kommit igång, rör det sig om 240 lägenheter. Som vanligt talas om grönkompensation och att "förbättra närliggande värdefulla naturområden". Spridningsstråket ska inte klippas av. Men vid en närmare granskning består dessa förbättringar endast av en liten upprustning av en stig. Byggnaderna ska även placeras med tanke på ståket. Det räcker inte. Antingen minskar man antalet byggnader eller så får man verkligen kompensera på riktigt. Området kommer även bli ett mycket bilburet sådant i ett rätt isolerat läge. Tveksamt därtill om husen höjer statusen. Min gissning är att kvaliten på byggnaderna blir så pass undermålig att området kommer fortsätta kännas lika fult.
Det talas även om det positiva i att man nu får bort ett stort upplag i västra delen av Vinsta. Man kan då undra, var tar detta upplag vägen? Går det och gömmer sig bakom ett buskage eller hamnar det möjligen i Högdalen...

Punkt 1 ska inte ses som ett hot utan som ett förtydligande

2009-09-24T03:03:00.000-07:00

Det finns förtås oerhört mycket att säga om dagens ledare i DN där de lyfter fram fem punkter för Stockholm:
http://www.dn.se/opinion/huvudledare/fem-punkter-for-stockholm-1.958317
Jag står bakom samtliga utom den delen av punkt 2 som handlar om friare hyresregleringar vilket skapar segregation. Centern går så långt att de vill ha helt fria marknadshyror vilket jag betraktar som en synnerligen extrem hållning, men ur ett krasst väljarperspektiv är rätt bekväm med att de anammar (det finns kanske en anlening att MP går som tåget i Sthlm medans Centern står kvar och stampar kring 3%) . Jag tänkte dock inte här födjupa mig i punkterna närmare då de redan i andra sammanhang kommenteras av mig ett flertal gånger. För vidare information se gärna tidigare inlägg och kommentarer på denna blogg.
Istället vill jag fokusera på det missförstånd som tycks råda mellan bloggkommentarerna (i skrivande stund 8st.) och DNs punkt 1 (till vilken nästan alla är kritiska).
Av någon alldening uppfattar de tanken om att vårda det befintliga som ett hot mot det nya. Dn:s rätt försiktiga uttalanden leder genast till stora ramaskrin om kulturkonservatism och 1700-tal. Varför ständigt denna benägenhet till att överdriva?
http://federley.blogspot.com/2009/09/bland-annat-darfor-hoppas-jag-han-blir.html

http://perankersjo.blogspot.com/2009/09/statister-i-ett-1700-tals-high.html

http://www.yimby.se/2009/09/blandade-intryck-fran-dn-_810.html

http://sevedmonke.blogspot.com/2009/09/lat-stockholm-vaxa.html

http://ifrihet.wordpress.com/2009/09/23/mesiga-dn/

Inget kan vara mer fel. Det är genom att ta avstamp i det befintliga och bygga vidare på detta unika värden skapas. Kulturmiljöer och dyl. är inget hinder för utvecklingen utan en resurs och möjlighet.
Låt oss granska det hela lite noggrannare:
När det kommer till lämpliga platser för nybyggnation finns i grova drag två scenarion. 1. Där det finns befintlig kulturmiljö på plasen som bör respekteras och 2. där det inte finns någon sådan (t.ex i stort sett samtliga stadsutvecklingsområden). Där dessa värden inte finns kan man leka och lattja hur mycket man vill och där de finns bör man vara mer försiktig och anpassa sig. Vad är egentligen problemet?
Hur är det då med alla dessa kulturkonservativas och nej-sägares inflytande som verkar vara så monumentalt. Sedan 2006 har endast ett enda byggprojekt blåsts av politiskt tack vare protester från boende. Det var på Kampementsbacken på Gärdet. Ett enda ärende! En tre-fyra ärenden (bl.a i Midsommarkransen) har även arbetats om. Så mycket för myten om närboendes och kulturkonservativas påverkan. Därtill körs skönhetsrådets och stadsmuseets remissyttranden ständigt över med en nästan klinisk noggrannhet.
Vad som däremot har stoppat flertalet projekt är ekonomin. Här finns ett verkligt problem. Nya stadsbiblioteket hänger t.ex inte löst för protesterna utan för att det saknas pengar. Varför kan inte fokus ligga på detta istället? Varför låssas att det är en massa kulturkonservativa som sätter käppar i hjulet när det är pengarna som är den verkliga bromsen.
"Men alla regler drar upp kostnaderna" kanske någon påpekar. Förvisso, men reglerna handlar oftast om kvalitet och säkerhet.
Så mitt råd till Ankersjö och grabbarna är. Vill ni ha era spektakulära skrytbyggen. Gå ut och skramla med bössan istället för att gnälla vid datorn...

Bombhot i Lövholmen

2009-09-22T05:07:00.000-07:00

En potentiell bomb riskerar att brisera senare i höst i Lövholmens industriområde vid Liljeholmen. Jag sitter just nu och biter på naglarna över vad som håller på och ske.
För att förklara vad som hänt i korta drag. Industriområdet ska liksom alla andra vattennära industriområden i Stockholms närhet omvandlas till bostadsområde. Fullt rimligt och inte så mycket att bråka om. Men sedan började det skövlande "allt eller inget" tänket komma smygande.
Området är en industripärla av allra högsta rang och därtill Stockholms sista välbevarade industriområde från 1800-talet. Vi pratar här om en miljö med oerhört stora kulturvärden och av unik vikt för Stockholm historia (ekonomiska som sociala). Industrierna vid Hammarby sjöstad och Lilla Essingen står sig slätt mot Lövholmen. Värdet ligger dock mer i strukturerna och helheten än de enskilda byggnaderna.
Stockholm var en gång landets viktigaste industristad och Lövholmen delvis ett tag dess motor. Här startade bl.a Hierta Liljeholmens stearinfabrik. Detta är dock en del av stadens historia majoriteten i Stadshuset idag inte vill kännas vid. De ignorerar helt det näringsliv som byggde staden. Äldre industrimiljöer har intet värde.
Både stadens tjänstemän och byggherrarna (Skanska och Veidekke) tog fram ett helt okej förslag på omvandlingen där flera byggnader bevarades och man framförallt inte bröt sönder den underliggande strukturen. Förvisso ingick kolsyrefabriken bland de byggnader som skulle rivas vilket var synd men ändå godtagbart. Allt såg lugnt ut, men vad händer. Majoriteten får fullständigt frispel och väljer att återremittera alltihopa med medskicket att flera byggnader måste rivas och att man istället ska göra slätstruken rutnätstad av hela klabbet. Helt utradera karaktären således. En blind ideologi gick före allt förnuft.
Missförstå mig inte. Jag kan tänka mig en precis lika tät stadsdel som de vill ha och med lika många bostäder. Men riv inte!! Det går alldeles utmärkt att bygga vidare på den gamla strukturen och göra om de befintliga byggnaderna till ytterst spännande bostads- och kontorsmiljöer. En unik stadsdel som därtill får bevara sin karaktär. Varför tror majoriteten att den rätvinkliga rutnätstaden är den enda stadstypen. Östra Gamla stan är väl alla Stockholmares favoritstadsdel och här finns inga raka rutnät.
Min förhoppning var dock att Alvendal skulle släppa Mikael Söderlunds spår men en mycket oroväckande artikel i Mitt I Södermalm idag visar på annat. Hon står på sig om att riva.
Det är min fasta övertygelse att dagens utradering av våra äldre industrimiljöer är det som Stockholmarna om 50år kommer stå och klia sig i huvudet åt och undra; "vad sjutton tänkte de på?"

En bra början, eller ett spel för gallerierna?

2009-09-21T04:29:00.000-07:00

DN skriver återigen om ett av mina favoritprojekt; Norra Djurgårdsstaden http://www.dn.se/sthlm/stockholms-nya-grona-stadsdel-1.956586

Intressant att de fokuserar på energibesparingen denna gång. Ännu intressantare att herr Sprängsten verkar vilja ifrågasätta detta utmärkta (och fullt rimliga- vi menar att man kan gå ännu längre, se nedan) mål trots att byggherrarna är helt med på noterna.
Jag var i förra veckan på konferensen International Association for Landscape Ecology vilken gick av stapeln i Stockholm och som fokuserade mycket på just Norra Djugårdsstadsprojektet. Ulla Hamilton var bl.a där och försökte ta åt sig äran av att Stockholm utsetts till Europas miljöhuvudstad...man bara gapar!
Oron på konferensen var mycket stor att man täpper till den så känsliga ekologiska getingmidjan mellan norra och södra Djurgården. Flera åtgärder planeras dock för att undvika detta (bl.a en grön korridor vilken nu har breddats från 40 till 50m), men frågan är räcker de till? Djurgårdens mycket stora biologiska värden (även ur ett internationellt perspektiv) påpekades gång på gång.
Men oavsätt hur ambitiösa byggplanerna i Norra Djurgårdsstaden än är kan jag inte låta bli att slås av tanken att det bara är ett spel för gallerierna. I övriga Stockholm presenteras planärende på planärende där absolut ingenting händer. Ingenting! Varför, varför gör man inte alltid som här?
Stureplanscentern kommenterar artikeln http://www.stureplanscentern.se/2009/09/21/reglerad-bostadspolitik-ger-samre-och-farre-bostader/ med att försöka slå ett slag för att avreglera bostadspolitisken. Det kan jag köpa beträffande p-normen men inte i övrigt. Argumenten är riktigt polpulistiska. Det ska vara lösningar Nu, genast och på momangen! Kortsiktighet tycks vara ledordet. Stockholm stad tänker och planerar dock långsiktigt och försöker få in ett helhetsgrepp. Man samordnar byggbolagens arbeten så att inga variablar missas. Staden är även en garant mot fuskbyggen, direkt olämpliga projekt och annat mygel. Att tro att marknaden alltid ordnar detta är naivt. Men avregleringstankarna bottnar nog i Centerns drömmar om High Chaparral och bristande respekt för Stockholm.
Vad som dock kan vara viktigt för att i detta läge få fram fler billiga bostäder utan att behöva göra alltför stora avkall på kvaliten är att bygga mindre lägenheter, och därmed få plats med fler. Här finns kanske lösningen till att både äta kakan och ha den kvar.

Aspuddsvisionen

2009-09-17T09:23:00.000-07:00

DN tar idag upp den vision över Aspudden som vi tipsade dem om nyligen (http://www.dn.se/sthlm/aspudden-ska-bli-stadslik-1.954514).
Alldeles utmärkt att det nu uppmärksammas då detta hittills helt undanhållits för allmänheten. Understrykas bör att det är just en vision och inget annat. Men även denna typ av långsiktiga planer bör boende i närområdet få känna till. Några av delarna behandlas också redan nu som detaljplaner.
Abit Dundar (FP) försöker underminera våra argument med det klassiska att man måste bygga någonstans för det ständigt ökade antalet Stockholmare och indirekt antyda att vi inte vill det. Detta är fel. Vi har en full beredskap för var och hur bostäder ska byggas. Och en del vill vi även ha i Aspudden. Men inte på alla ställen (eller på det sätt) som presenteras här och inte genom detta smusslande.

Nya Översiktsplanen långt ifrån demokratisk

2009-09-16T01:14:00.000-07:00

För närvarande pågår för full arbetet med att ta fram Stockholms nya Översiktsplan. Planens största syfte kan väl enklast beskrivas med att den inte ska ha något syfte. Den duckar för i stort sett de flesta målkonflikter och bestämmelser som tänkas kan. Framöver ska planen kunna "rulla" vilket innebär att den kan ändras efter behov med rätt kort varsel. Därtill är den mycket oprecis i vad den vill.
Ett annat mycket stort problem är att man ej lyssnat på medborgarna under processens gång. Naturligt vore att Översiktsplanen togs fram i dialog med dessa. Nu betraktas allmänheten mer som ett störande moment vilka behöver lugnas på olika sätt.
Under samrådet kom in runt 250 yttranden från allmänheten, vilket får betraktas som bra för ett Översiktsplanearbete. De stora flertalet var mycket kritiska till ambitionen att länka samman förorter på ett mer fysisikt sätt (läs exploatera grönområdena emellan dessa). Någon hänsyn till vad som sades under samrådet har dock knappt tagits alls. Det enda egentliga tillägget har varit att man nu även lyft in planer på kollektivtrafik på vatten i arbetet. Ett förvisso mycket viktigt tillägg. Dock kändes det som att visionerna och strategierna redan var låsta innan samrådet och att detta endast fungerade som ett spel för gallerierna i syfte att ge sken av att demokratin upprätthålls.

Norra Djurgårdsstaden går från klarhet till klarhet

2009-09-11T00:28:00.000-07:00

Om ändå alla nybyggnationer kunde vara som Norra Djurgårdsstaden vid Hjorthagen. Detta stadsutvecklingsområde innehöll till en början en del farhågor om påverkan på Nationalstadsparken vid Husarviken men har nu utvecklats till det kanske mest lovande bostadsområde någonsin i Stockholm.
Miljöprofilen är mycket hög. Inte riktigt passivhusstandard men nästan. P-talet hålls nere och man stasar mycket på gröna samband och spridningskorridorer (bl.a en groddjurstunnel). En del farhågor kvarstår dock att man stryper denna så känsliga getingmidja ekologiskt mellan Norra och söder Djurgården.
Trots detta byggs tät stenstad. Inte riktigt som Vasastan såklart men tätare än Sjöstaden. Vi får en utmärkt stadsstruktur med bra markutnyttjande. Höjden på byggnaderna mot Husarviken har minskats samt dragits in något och istället förlägger man de högre byggnaderna något längre in samt de regelrätta skyskraporna en bit bort vid Värtan och hamnen i Ropsten. Helt rätt! Arkitekturen är spännande och håller hög kvalitet. Fler hyresrätter än bostadsrätter skapas, varav en mycket stor del är studentlägenheter. Nu gäller bara att man lyckas ro i hamn alltihopa med.
Trots områdets mycket lovande potential bör dock understrykas att vi gärna sett ännu högre ställda miljöambitioner (så klart)...

Alla nya bostadsprojekt bör uppfylla passivhusstandard

2009-09-08T02:29:00.000-07:00

Den byggda miljön i Sverige står för ca 40 procent av energianvändningen. Det krävs därför flera olika strategier i ny såväl som befintlig bebyggelse för att minska dess energianvändning och klimatpåverkan. Ska vi nå svenska och internationella klimatmål samt mål för energieffektivisering måste den nyproducerade bebyggelsen hålla mycket hög miljöstandard.

Sedan 2007 är det inte längre ett bindande åtagande att följa programmet vid nybyggnation i Stockholm. Stockholms ”Program för miljöanpassat byggande” innehåller riktlinjer för miljöanpassning av hela byggnaden med allt ifrån materialval och energieffektivitet hos vitvaror till avfallshantering och grönytor. Programmet har bidragit stort till att utveckla miljötänkandet vid nybyggnation. Samtidigt visar utvärderingar att de krav som ställs inte följs upp i tillräckligt hög utsträckning. Endast ca 40 procent av de hus som utvärderats klarar programmets energikrav. Boverket har också regler, BBR 2008, om hur mycket energi ett nybyggt hus maximalt ska förbruka, vilket är 110 kWh/kvm/år. Dessa regler ska följas upp av byggherren själv, vilket gör dem relativt tandlösa.

Under de senaste åren har det byggts s.k. passivhus i flera delar av Sverige. Dessa hus som först utvecklades i Tyskland förbrukar ytterst lite energi genom att man bygger täta klimatskal, återvinner frånluft och använder vitvaror med energiklass A. Enligt definitionen för passivhus ska dessa inte förbruka mer än 45 kWh/kvm/år i södra delen av Sverige där Stockholm ingår. Passivhusen kostar något mer att bygga, ca 2-3 procent, men erfarenheter från t.ex. Norra Älvstranden i Göteborg visar på att dessa kostnader snabbt hämtas igen då driftskostnaderna minskar p.g.a. energibesparingen. Välkonstruerade täta hus skapar dessutom en god innemiljö och tekniken som används för att bygga dem är beprövad.

I Västsverige har passivhus och lågenergihus haft en mycket mer gynnsam utveckling än i Stockholm där endast ett fåtal projekt påbörjats. Gemensamt för orter där passivhus byggts är ett starkt lokalt och regionalt stöd. Genom att inte ställa krav på eller aktivt stödja energisnål bebyggelse missgynnas den utvecklingen. För att lågenergihusen ska bli mer än en marginell företeelse måste därför Stockholms stad ta ledningen och visa vägen genom att ställa krav på energieffektiv ny bebyggelse.

Ett hus byggs för att stå åtminstone i hundra år och därför är det viktigt att det är energieffektivt från byggande till rivning. Val av energieffektiva byggmaterial, t.ex. trästommar istället för betongstommar är ett exempel. För att minska energianvändningen under bruksfasen bör husen ha goda klimatskal och snåla armaturer. Vid rivning bör materialen kunna separeras och återvinnas.

En undersökning från SABO visar också att energianvändningen i praktiken ofta inte överensstämmer med vad som sagts från början. Det beror dels på att de beräkningar som gjorts i förväg inte stämmer överens med verkligheten och dels på att de boendes livsstil bidrar till högre energiförbrukning än kalkylerat. Detta visar erfarenheterna från Hammarby Sjöstad. Därför är det av högsta vikt att energikraven följs upp och att det avsätts resurser för detta. Enligt stadsbyggnadskontoret gör stadens byggnadsinspektörer idag ingen kontroll i efterhand om energikraven uppfylls.

Stockholm stad äger ungefär 70 % av marken inom kommungränsen och det som byggs på den marken kan kommunen styra över. När detaljplaner tas fram med byggherrar kan staden ställa olika krav. Då erfarenheterna från ”Program för miljöanpassat byggande” visar att efterlevnaden är bristfällig krävs en mer utvecklad uppföljning. Dels behöver Stockholms erbjuda kunskapsstöd i energisnålt byggande för dem som bygger i Stockholm och dels behöver det finnas en uppföljning i efterhand som kontrollerar att ställda krav följs. I de fall åtagandena inte fullföljs innebär det ett avtalsbrott och därmed finns möjligheten att utkräva kännbara viten.

Som nämnt kostar det bara marginellt mer att producera passiv/lågenergihus och husen lönar sig på sikt eftersom driftskostnaderna blir lägre. En viktig orsak till att lågenergihus trots detta inte byggs är enligt passivhusarkitekten Hans Eek byggindustrins konservatism och bristande samarbete mellan byggare, konsulter och hantverkare. Därför är det viktigt att samordningen förbättras och att det finns en energi/miljöansvarig i varje byggprojekt. I Göteborgs program ”Miljöanpassat byggande” föreslås att den köpta energin för varmvatten, uppvärmning och driftel inte ska överstiga 45kWh/ kvm golvyta och år vid markanvisningar. Det finns ingen anledning till att Stockholm ska vara sämre. Förutsättningarna finns och vi ser det som fullt möjligt att all ny bebyggelse efter år 2010 inte bör ha en högre energianvändning än 45 kWh/kvm/år.

Tror ens Motormännen själva på det här?

2009-09-04T00:35:00.000-07:00

Motormännen hävdar (igen) att Förbifarten skulle vara bra för miljön. http://www.dn.se/sthlm/forbifarten-ar-bra-for-miljon-1.944571
Det är smått fascinerande hur en organisation som först de senaste två åren tvingats att skapa sig ett miljötänk hastigt och lustigt tror sig veta bättre i frågorna än t.ex Naturskyddsföreningen.
Deras framförda argument att en bättre flytande trafik är mer miljövänlig än en stillastående är korrekt i sak (förutsatt att trafiken verkligen kommer flyta bättre- tveksamt ur ett 10års perspektiv). Men utifrån detta drar de den smått vansinniga slutsatsen att denna fördel skulle uppväga alla de andra ökade utsläpp Förbifarten innebär. Man gapar.
Varför kan de inte vara ärliga och istället uttrycka sig något i stil med. "De utsläpp Förbifart Stockholm skapar dämpas dock något av det faktum att trafiken inte kommer bli lika stillastående..."

Nu blir man bara sur och förbannad på dem.

Hybris på Lilla Essingen

2009-09-02T02:56:00.000-07:00

Nu ska bostadsprojekten på Lilla Essingen byggas färdigt genom 400 nya lägenheter på den idag av Essingeleden avklippta delen av ön (Primusområdet). De befintliga fabriks- och kontorshusen rivs eller byggs om. Gott så, här har de äldre byggnaderna inget kulturhistoriskt värde till skillnad från Luxområdet där man gick något för hårt fram.
Men jag är tveksam att det blir det högstatusboende man så hett önskar skapa. Redan nu börjar de boende vid Luxomrdået känna sig lurade av vad som blev. Avgaser och åter avsgaser samt en ständigt pågående bullermatta från Essingeleden går inte att komma ifrån. Och Primusområdet är beläget ännu närmare motorleden. DN skrev om saken förra veckan.
http://www.dn.se/sthlm/400-nya-bostader-pa-lilla-essingen-1.940423

Vad som är riktigt (tragi)komiskt är att "strand"promenaden kommer att kallas för Primus Riviera!! Kom igen nu. Delar av denna ligger delvis under bron. En av Stockholms mest bullerstörda platser. Riviera!? Och Mälaren ska kanske döpas om till Cote D'Azur. Jag kan redan se mäklarannonserna framför mig. Det blir ett löjets skimmer över det hela. Ungefär som kampanjen för Annedal härom året när modellerna stod i sjömansdräkter på affischen och hela klabbet marknadsfördes som "ett härligt strandboende" eller något åt det hållet. Den lilla förskrämda Bällstaån som var ursäkten till hela denna vattenvurm är nästan att betrakta som en bäck.
Men jag önskar ändå lycka till. Vem vet, det kan kanske slå väl ut. Kanhända öppnar Nikki Beach en filial här till 2012.

Balkongliberalismen slår nya rekord

2009-09-01T06:37:00.000-07:00

Efter valet 2006 slängde dåvarande stadsbyggnadsborgarrådet Mikael Söderlund ur sig den synnerligen märkliga kommentaren "det är en mänsklig rättighet att ha balkong". Och majoriteten i Stockholms stadshus har efter detta städigt trappat upp sin liberala hållning till att tillåta balkonger på mer och mer olämpliga platser.
Tidigare har de emellertid endast förstört en och annan fasad men numera släpper de titt som tätt även igenom balkonger på husfasader som är en del av stadssilhuetten. Väl exponerade radet av utstickande klossar. En sakta gradvis förfulning av staden som sker i det dolda.
Nu senast fick en förening vid Pålsundsparken på Söder igenom balkonger på fasaden mot vattnet av en synnerligen kulturhistoriskt värdefull byggnad. Jag tror inte ens de själva räknade med det hela.

Sippans kiosk blir kvar

2009-08-29T06:50:00.001-07:00

Oron har länge varit stor vad som ska hända med Sippans kiosk på Odenplan i och med ombyggnaderna för Citybanan. Där kiosken står idag kommer det stora schaktet öppnas och kiosken måste därmed bort.
Men det blir ingen rivning, utan kioskens kulturhistoriska värde motiverar att man förvarar den på en säker plats under byggtiden för att sedan placera tillbaka den igen när schaktet är borta.
Sippans kiosk har bl.a. beskrivits som Odenplans själ. Det är kanske att ta i lite väl mycket. Men trevligt att den nu blir kvar.

Att bygga på redan exploaterad mark

2009-08-27T08:26:00.000-07:00

Att främst bygga på redan exploaterad mark är ett mantra som de flesta idag anammar (så även jag). Det hela är dock tyvärr inte helt okomplicerat. Förutom det självklara problemet att hitta disponibel sådan tillkommer ofta rätt omfattande saneringskostnader av marken innan byggnation kan ske. Kort sagt, det hela blir dyrare. Härav att byggbolagen ofta försöker ge sig på grönytorna istället.
En annan sida av det hela som kan synas rätt sjävklar men som sällan nämns är, var tar alla de industrier vägen som måste flytta på sig? Svar: de flyttar bara lite längre ut med ökade transporter och annan grönmark som tas i anspråk som följd. Ur ett större perspektiv är det inte helt självklart att man ska putta bort fungerande lokala industrier när bostadsmarknaden tränger sig på.
Som exempel kan nämnas en omfattande utvidgning av industriområdet öster om Högdalstoppen som nu sker i det tysta. Rätt stora naturområden kommer tas i anspråk. Förvisso gör man det i just detta fall hyfsat bra med ett samlande av industrierna (och därmed även transporterna) samt viss respekt för rekreationsvärdena och den biologiska mångfalden. Att en större biogasanläggning nu äntligen även ska anläggas här är därtill alldeles förträffligt.
Men faktum kvarstår. Grönmark förvinner och bullret ökar ovillkorligen för Högdalsborna i samma takt som närförorterna blir av med sina problem. Kan vara bra att ha i åtanke när Liljeholmen rustas vidare.

Kulturmiljödebatten i Stockholm allt mer hätsk

2009-08-25T11:23:00.000-07:00

Synen mellan bevarande av Stockholms kulturmiljöer eller ett gott företagsklimat har dragits till sin spets mellan oppositionen och majoriteten (helt i onödan).

De borgerliga partiernas ambition om ett ”företagande i världsklass” och Stockholm som ”The Capital of Scandinavia” har fått dem att helt ge upp alla anständiga krav på kommunens kultur- och naturmiljöer. Står dessa i vägen för företagsklimatet får de ovillkorligen ge vika. En klar polarisering har alltmer framträtt mellan oppositionen och borgarna. Stockholms byggnadsordning, som ger riktlinjer vid uppförande av ny bebyggelse, har flera gånger körts över och därmed blivit alltmer verkningslös.
Det hela är inte bara olycksbådande utan även direkt onödigt. Kultur- och naturvärden är inget hinder för en regions utveckling. Tvärtom har dessa visat sig få en allt större betydelse för olika orters konkurrensförmåga. Både när det gäller att locka till sig företag och turister eller kompetent arbetskraft. Med ett säkerställande av de värden som gör Stockholm just så unikt och attraktivt som det är idag kan vår stad fortsätta att utvecklas och vara ett föredöme för hela östersjöregionen.

Splittringen i synen på detta drogs till sin spets och illustrerades väl i två debatter som uppstod nyligen. Den ena angående en upprustning av en av Mälarvarvets gamla byggnader på Långholmen.
Mälarvarvet har bedrivit varvsverksamhet på platsen ända sedan 1600-talet. Här kan den intresserade Stockholmaren följa verksamhetens förlopp genom åren i dess byggnader från olika tidsepoker. En unik möjlighet att studera ett stycke industrihistoria.
Men vid ombyggnaden raderade Mälarvarvet, i företagsandans namn, helt ut allt vad husets karaktär och historia hette i en olaglig upprustning. Stadsbyggnadskontoret utdömde ett rekordvite (på två miljoner kronor) och krävde ett omedelbart återställande men de borgerliga partierna valde ändå att låta Mälarvarvets ombyggnad stå kvar samt slippa böterna. Detta trots att de brutit mot alla tänkbara regler och föreskrifter.
I den andra konflikten som rörde en ombyggnad av Trygg Hansa-huset, vilken även lyftes fram i flera medier, var majoriteten än tuffare i sina uttalanden. De skrev bl.a.

I och med sin blåklassning av Trygg Hansa-huset har Stockholms stadsmuseum med all önskvärd tydlighet visat att deras klassningar degraderats i betydelse. Stadsbyggnadsnämnden kommer att bortse från denna och liknande ogenomtänkta klassningar framgent.
Trygg Hansa-huset kan på intet vis motsvara Plan- och bygglagens intentioner om skydd för en byggnad särskilt värdefull ur historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt. Istället är det ett hån mot blåklassade byggnader som Östbergs stadshus, Asplunds stadsbibliotek eller de fem hötorgsskraporna att på detta häpnadsväckande vis urvattna begreppet.

Vårat svar var lika självklart som nödvändigt:

Stadsbyggnadsnämnden gör ingen egen värdering i den av expertis fastslagna klassificering av byggnader. Nämnden sätter stort värde och förtroende till det arbete fackutbildade och högt meriterade antikvarier genomför.Nämnden vill därtill understryka vikten av att inte underminera denna expertis genom eget godtycke och högst subjektiva lekmannabedömningar. De historiska lärdomar vi kan dra är istället att tycke och smak ständigt varierar och omprövas av nya generationer. Även sådan som för samtiden kan uppfattas enkelt och främmande. De söderkåkar som idag skattas så högt hade som ex. inget värde vid rivningshysterierna kring förra sekelskiftet. Låt oss inte göra om samma misstag beträffande det sena 1900-talets arkitektur.

Tyvärr spär bara denna typ av konfrontationer på de olika ståndpunkterna och piskar majoriteten att stå fast än mer i sin sak. Tur att det bara är ett år kvar till valet nu...

Känslig hällmark i Årsta hotad

2009-08-24T09:27:00.000-07:00

80 lägenheter i kvarteret Sommern och utmed Skagersvägen planeras just nu för fullt. Starpromemorian gick igenom Stadsbyggnadsnämnen den 20aug.
Ärendet visar upp alla tänkbara fel vilka går att frambringa. Området pekas ut som känsligt både ur ett biologisk och social perspektiv. Det är speciellt hällmarkstallskogen uppe på kullen söder om Sköntorpsvägen som är synnerligen olyckligt att ge sig på. Det märkliga är att man väljer att gå vidare trots att man konstaterar dess stora biologiska värden. Normalt förfarande är annars att grönområdets betydelse i stället slentrianmässigt avfärdas. Nu tycks vi således ha kommit dit att även viktigare områden får offras.
Vad är det då vi får i detta av staden utpekade stadsutvecklingsområde? Tät stenstad? spännande arkitektur? Nix, såklart inte. Trötta punkthus är vad som återigen bjuds. Mera bilburen och socialt hämmande förort således. Några energieffektiviseringsambitioner går inte heller att finna överhuvudtaget. Det är samma energislukande monster som alltid.
Man skulle önska att denna typ av ärenden hörde till undantagen. En kvarleva från förra seklet som nu går sista ronden. Men nej, tyvärr. Det är fortfarande just denna typ av projekt som ohotat dominerar.